Visa källa för Nero

{{Hänvisning|den femte romerske kejsaren}}
{{Regent
| namn                   = Nero
| titel                  = [[Augustus (titel)|Augustus]]
| titeltext              = 
| bild                   = Nero pushkin.jpg
| bildstorlek            = <!-- låt mallen bestämma bildstorlek -->
| alt                    = Byst av Nero i gips som gjutits av Pusjkinmuseet efter originalet i British Museum i London.
| bildtext               = [[Byst]] av Nero i [[gips]] som [[Gjutning|gjutits]] av [[Pushkin museum]] efter originalet i [[British Museum]]
<!--succession-->
| succession             = [[Lista över romerska kejsare|Romersk kejsare]]
| mertext                = 
| regeringstid           = 13 oktober 54 – 9 juni 68
| kröning                = 
| cor-type               = 
| företrädare            = [[Claudius]]
| efterträdare           = [[Galba]]
| valspråk               = 
| reg-type               = 
<!--succession1-->
| succession1            = <!--[[Romerska senaten|Senator i romerska senaten]]-->
| mertext1               = 
| regeringstid1          = 
| reign-type1            = 
| kröning1               = 
| cor-type1              = 
| företrädare1           = 
| pre-type1              = 
| efterträdare1          = 
| suc-type1              = 
| valspråk1              = 
| reg-type1              = 
<!--succession2-->
| succession2            = <!--[[Konsul (Rom)|Konsul i romerska republiken]]-->
| mertext2               = 
| regeringstid2          = 
| reign-type2            = 
| kröning2               = 
| cor-type2              = 
| företrädare2           = 
| pre-type2              = 
| efterträdare2          = 
| suc-type2              = 
| valspråk2              = 
| reg-type2              = 
<!--persondata-->
| gemåler                = [[Claudia Octavia]] (53–62)<br>[[Poppaea Sabina]] (62–65)<br>[[Statilia Messalina]] (66–68)<br>[[Sporus]]<br>[[Pythagoras (slav)|Pythagoras]]
| barn                   = [[Claudia Augusta]]
| personnamn             = Lucius Domitius Ahenobarbus
| era namn               = 
| era datum              = 
| postumt_namn           = 
| tempelnamn             = 
| ätt                    = [[Lista över romerska kejsare#Julisk-claudiska ätten|Julisk-claudiska ätten]]
| far                    = [[Gnaeus Domitius Ahenobarbus (konsul 32 e.Kr.)|Gnaeus Domitius Ahenobarbus]]<br>[[Claudius]] (adoption)
| mor                    = [[Agrippina den yngre]]
| födelsedatum           = [[15 december]] [[37]]
| födelseplats           = [[Anzio|Antium]], [[Italia (Romerska riket)|Italia]], [[Romerska riket]]
| yrke                   = [[Poet]], [[politiker]], [[militär]]
| religion               = [[Romersk religion]]
| namnteckning           = 
| namnteckning_alt       = 
| dödsdatum              = {{Död datum och ålder|68|06|09|37|12|15}}
| dödsplats              = Strax utanför [[Rom]] av [[Dödshjälp|assisterat självmord]] (dog av förblödning)
| begravddatum           = 
| begravningsplats       = [[Domitii Ahenobarbi]] mausoleum, [[Pincio]], [[Rom]]
| grav                   = 
| grav_alt               = 
| grav_beskrivning       = 
| grav2                  = 
| grav_alt2              = 
| grav_beskrivning2      = 
| sigill                 = 
| sigill_alt             = 
| beskrivning_sigill     = 
| sigill2                = 
| sigill_alt2            = 
| beskrivning_sigill2    = 
| sekret                 = 
| sekret_alt             = 
| beskrivning_sekret     = 
| vapensköld             = 
| vapensköld_alt         = 
| beskrivning_vapensköld = 
}}
'''Nero Claudius Caesar Augustus Germanicus''' ({{IPA-la|ˈnɛroː ˈklau̯dɪ.ʊs ˈkae̯sar au̯ˈɡʊstʊs ɡɛrˈmaːnɪkʊs|pron:|}}), född som '''Lucius Domitius Ahenobarbus''' ({{IPA-la|ˈluːkɪ.ʊs dɔˈmɪtɪ.ʊs a.eːnɔˈbarbʊs||}}) den [[15 december]] [[37]] i [[Anzio|Antium]], död [[9 juni]] [[68]] i [[Rom]],{{Anmärkning|Dödsdagen är något osäket; möjligen för att Galba förklarades kejsare innan Nero dog. Uppgiften om hans dödsdag den 9 juni kommer från Hieronymus ''Krönika'', som listar Neros styre som varande 13 år, 7 månader och 28 dagar. Dio Cassius, ''Romersk historia'' 62:3 och Josefus, ''Om det judiska kriget'' bok 4, säger att Neros styre varade i 13 år och 8 månader, vilket innebär att han i så fall dog den 11 juni.}} var den femte [[Lista över romerska kejsare|romerske kejsaren]] från [[13 oktober]] [[54]] fram till sin död. Nero kom att adopteras av kejsar [[Claudius]] för att bli tronarvinge. Han tillträdde tronen efter Claudius död, och hans styre varade i tretton år och åtta månader.

Nero härskade från [[54]] till [[68]]. Hans första tid vid makten, en period under vilken han stod under inflytande av rådgivare som filosofen [[Seneca den yngre|Seneca]], präglades av politisk stabilitet och välstånd. Han fokuserade i stor utsträckning på [[diplomati]] och [[handel]], och på att öka imperiets kulturella kapital genom att uppföra teatrar och gynna idrottstävlingar. Nero påbörjade också många kostsamma projekt, däribland byggandet av en kanal och ett palats, vilka dock förblev ofullbordade. Dessa projekt tärde hårt på statens ekonomi och ökade skattebördan på provinserna.

Under Neros tid som kejsare förde Rom ett framgångsrikt krig mot [[Partien]] (58–63) där så småningom en fred framförhandlades. Vid ungefär samma tid kvästes den [[Boudicca#Upproret inleds|brittiska revolten]] (60–61). Även kväsandet av en annan revolt, som är bekant som det [[judiska kriget]] (66–70), inleddes under hans styre.

Nero skilde sig år [[62]] från sin fru (och styvsyster) [[Claudia Octavia]] och gifte om sig med [[Poppaea Sabina]]. Med henne fick han dottern Claudia Neronis eller [[Claudia Augusta]], som troligen föddes i början av år 63, möjligen 21 januari, och var Neros enda barn efter vad som är känt. Hon dog dock endast fyra månader gammal.<ref name="Vagi">David L. Vagi, ''Coinage and History of the Roman Empire, 82 B.C.–A.D. 480'', Vol. I: History (Chicago & London, 2000), s. 172.</ref>

År [[64]] [[Roms brand|brann Rom]]. Enligt historikern [[Tacitus]] kom ett rykte i svang att branden hade startats på order av Nero. För att undgå anklagelserna lät Nero lägga skulden för brandens uppkomst på Roms [[Kristendom|kristna]], vilka därför kom att utsättas för förföljelser. Det har emellertid aldrig kunnat bevisas att branden, som ursprungligen började någonstans i det gytter av butiker som omgav [[Circus Maximus]], överhuvudtaget var anlagd.

Nero störtades i en militärkupp år 68. Inför hotet att avrättas tog han den 9 juni 68 sitt liv.<ref >Suetonius hävdar att Nero begick självmord. Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#49 49]. Sulpicius Severus, som för denna uppgift möjligen byggde på material av Tacitus som gått förlorat, rapporterar att det var osäkert om Nero verkligen begick självmord. Sulpicius Severus, ''Chronica'' II.29. Se även T.D. Barnes, "The Fragments of Tacitus' Historiae", ''Classical Philology'' (1977), s. 228.</ref> Han var den siste av de [[Lista över romerska kejsare#Julisk-claudiska ätten|julisk-claudiska]] kejsarna och hans regering följdes av de så kallade [[revolutionskejsarna]]s korta tid (68–69); [[Galba]], [[Otho]] och [[Vitellius]].

Neros styre förknippas ofta med tyranni och extravaganser.<ref>Galba kritiserade Neros ''luxuria'', both his public and private excessive spending, during rebellion. Tacitus, ''Annaler'' I.16; Kragelund, Patrick, "Nero's Luxuria, in Tacitus and in the Octavia", ''The Classical Quarterly'', 2000, s. 494–515.</ref> Han är känd för ett antal avrättningar, däribland av sin mor<ref>Referenser till Neros modersmord förekommer i ''Sibyllinska oraklen'' 5:490–520, Geoffrey Chaucers ''Canterbury Tales'' The Monk's Tale, och William Shakespeares ''Hamlet'' 3.ii.</ref> och styvbror, och som kejsaren som "spelade fiol medan Rom brann",<ref name="fiddle">Nero spelade inte violin utan lyra. Suetonius hävdar att Nero spelade lyra medan Rom brann, se Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#38 38]; För en detaljerad förklaring av denna övergång i föreställningar se M.F. Gyles "Nero Fiddled while Rome Burned", ''The Classical Journal'' (1948), s. 211–217 [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/secondary/journals/CJ/42/4/Nero_Fiddled*.html].</ref> samt som en tidig förföljare av [[kristna]]. Denna syn baseras på de främsta bevarade källorna till Neros styre – [[Tacitus]], [[Suetonius]] och [[Dio Cassius]]. Få bevarade källor ger en fördelaktig bild av Nero.<ref>Bland dessa finns [[Marcus Annæus Lucanus|Lucanus]] ''Pharsalia'', [[Seneca den yngre|Seneca d.y.]]:s ''De Clementia'' och Dion Chrysostomos ''Orationes'' tillsammans med romerska mynt och inskriptioner.</ref> Vissa källor, däribland några av de ovan nämnda, beskriver honom dock som en kejsare som var populär i de breda folklagren, särskilt i öst.<ref name="positiv">Tacitus, ''Historiae'' I.4, I.5, I.13, II.8; Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero  [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#57 57], Otho 7, Vitellius 11; Filostratos II, ''Apollonios från Tyanas liv'' 5.41; Dion Chrysostomos, ''Orationes'' 21, On Beauty.</ref> Studiet av Nero är problematiskt eftersom vissa moderna historiker ifrågasätter de antika källornas tillförlitlighet genom att de anses vara partiska.<ref>Om brand och förföljelse av kristna, se F.W. Clayton, "Tacitus and Christian Persecution", ''The Classical Quarterly'', s. 81–85; B.W. Henderson, ''Life and Principate of the Emperor Nero'', s. 437; om allmän vinkling mot Nero, se Edward Champlin, ''Nero'', Cambridge, MA: Harvard University Press, 2003, s. 36–52 ({{ISBN|0-674-01192-9}}</ref>

==Uppväxt==
===Familj===
Den sedermera krönte kejsaren Nero föddes som Lucius Domitius Ahenobarbus den 15 december 37 e.Kr. i [[Antium]], nära Rom.<ref name="suetonius-nero-1">Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#1 1].</ref><ref name="suetonius-nero-6">Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#6 6].</ref> Han var ende sonen till [[Gnaeus Domitius Ahenobarbus (konsul 32 e.Kr.)|Gnaeus Domitius Ahenobarbus]] (den yngre) och kejsar [[Caligula]]s syster [[Agrippina den yngre]].

Neros far, Gnaeus Domitius Ahenobarbus (den yngre), var i sin tur son till [[Lucius Domitius Ahenobarbus (den yngre)]] och [[Antonia den äldre]], sonson till [[Gnaeus Domitius Ahenobarbus (konsul 32 f.Kr.)|Gnaeus Domitius Ahenobarbus (den äldre)]] och sannolikt [[Aemilia Lepida]] samt dotterson till [[Marcus Antonius]] och [[Octavia Thurina Minor|Octavia den yngre]]. Således var Neros farmor [[Antonia den äldre]] medan hans mors farmor var [[Antonia den yngre]], vilken efter att hennes son kejsar [[Claudius]] adopterat Nero, också blev Neros farmor.<ref name="suetonius-nero-5">Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#5 5].</ref> Genom sitt släktskap med Octavia den yngre, som var kejsar [[Augustus]] syster, kunde Nero åberopa släktskap också med Augustus.

Neros far, Gnaeus, hade varit anställd som [[praetor]] och ingick i Caligulas stab när den senare reste till [[Orienten]].<ref name="suetonius-nero-5"/> Suetonius skrev att Neros far var en mördare och bedragare som åtalades av kejsar [[Tiberius]] för förräderi, äktenskapsbrott och incest.<ref name="suetonius-nero-5"/> Men då Tiberius dog undslapp Gnaeus åtalspunkterna.<ref name="suetonius-nero-5"/> Han dog av [[ödem]] ("vattusot") år 40 när Nero var två år gammal.<ref name="suetonius-nero-5"/>

Neros mor var [[Agrippina den yngre]], som var barnbarnsbarn till [[Augustus]] i dennes äktenskap med [[Scribonia]] genom deras dotter [[Julia den äldre]] och hennes man [[Marcus Vipsanius Agrippa]]. Agrippinas far, [[Germanicus]], var via ett led sonson till Augustus hustru, [[Livia Drusilla]], och via ett annat dotterson till [[Marcus Antonius]] och Octavia den yngre. Germanicus mor Antonia den yngre var dotter till Octavia den yngre och Marcus Antonius. Germanicus var också adoptivson till [[Tiberius]]. Agrippina hade förgiftat sin andra make Passienus Crispus, och ett antal antika historiker anklagade henne för att också ha mördat sin tredje make, kejsar [[Claudius]].<ref name="agrippina">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 12#66|XII.66]]; Dio Cassius, ''Romersk historia'' [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/61*.html#34 LXI.34] {{Wayback|url=http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/61*.html#34 |date=20191017043234 }}; Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Claudius [https://archive.is/20120630034237/http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Claudius*.html#44 44]; Josefus var dock inte lika säker på Agrippinas skuld. Josefus, ''Judiska fornminnen'' [[:en:wikisource:The Antiquities of the Jews/Book XX#Chapter 8|XX.8.1]].</ref>

;Släktträd
{{anfäder
|namn= '''Nero'''
|far= [[Gnaeus Domitius Ahenobarbus (konsul 32 e.Kr.)|Gnaeus Domitius Ahenobarbus (den yngre)]]
|farfar= [[Lucius Domitius Ahenobarbus (konsul 16 f.Kr.)|Lucius Domitius Ahenobarbus]]
|farfarsfar=[[Gnaeus Domitius Ahenobarbus (den äldre)]]
|farfarsmor=[[Aemilia Lepida]]
|farmor= [[Antonia den äldre]]
|farmorsfar= [[Marcus Antonius]]
|farmorsmor= [[Octavia den yngre]]
|mor= [[Agrippina den yngre]]
|morfar= [[Germanicus]]
|morfarsfar= [[Nero Claudius Drusus]]
|morfarsmor= [[Antonia den yngre]]
|mormor= [[Agrippina den äldre]]
|mormorsfar= [[Marcus Vipsanius Agrippa]]
|mormorsmor= [[Julia den äldre]]
}}

===Utseende===
I ''Kejsarbiografier'' beskriver den romerske historikern [[Suetonius]] Nero som varande "av medellängd, hans kropp märkt av fläckar och illaluktande, hans hår ljusblont, hans ansiktsdrag regelbundna snarare än attraktiva, hans ögon blå och något matta, med en kraftig nacke, en framträdande mage och mycket smala ben".<ref>Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero, 51 [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#51]. ''Engelska'': "about the average height, his body marked with spots and malodorous, his hair light blond, his features regular rather than attractive, his eyes blue and somewhat weak, his neck over thick, his belly prominent, and his legs very slender."</ref>

===Vägen till makten===
Nero, som då hette Lucius, var från början inte tilltänkt som kejsare. Hans morbror [[Caligula]] tillträdde tronen ung och kunde tros ha alla förutsättningar att skaffa egna söner. Neros mor, [[Agrippina den yngre|Agrippina]], blev impopulär hos Caligula och efter hennes makes död sändes hon år 39 i exil.<ref>Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Caligula [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Caligula*.html#29 29] {{Wayback|url=http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Caligula*.html#29 |date=20200413004616 }}.</ref> Caligula beslagtog Neros arv och skickade honom för att bli uppfostrad av hans mindre välbärgade faster [[Domitia Lepida]], som var mor till [[Valeria Messalina]], Claudius tredje fru.<ref name="suetonius-nero-6"/>

Caligula, hans hustru [[Caesonia]] och deras späda dotter [[Julia Drusilla (född 39)|Julia Drusilla]] mördades den 24 januari 41.<ref>Josefus, ''Judiska fornminnen'' [[:en:wikisource:The Antiquities of the Jews/Book XIX#Chapter 1|XIX.1.14]], [[:en:wikisource:The Antiquities of the Jews/Book XIX#Chapter 2|XIX.2.4]].</ref> Denna händelse medförde att en ny kejsare kom till makten och det blev [[Claudius]], Caligulas farbror.<ref>Josefus, ''Judiska fornminnen'' [[:en:wikisource:The Antiquities of the Jews/Book XIX#Chapter 3|XIX.3.2]].</ref> Claudius tillät Agrippina att återvända från exilen.<ref name="suetonius-nero-6"/>
[[Fil:NeroandClaudius.jpg|miniatyr|höger|250px|Mynt, präglat under [[Claudius]] styre cirka år 50, som prisar den unge Nero som tänkt framtida kejsare.]]

Claudius hade ingått två tidigare äktenskap innan han gifte sig med Valeria Messalina.<ref name="suetonius-claudius-26">Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Claudius [https://archive.is/20120630034237/http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Claudius*.html#26 26].</ref> Dessa äktenskap producerade tre barn, däribland sonen Drusus, vilken dock dog tidigt.<ref name="suetonius-claudius-27">Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Claudius [https://archive.is/20120630034237/http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Claudius*.html#27 27].</ref> Claudius fick därefter två barn med Messalina – [[Claudia Octavia]] (född 40) och [[Britannicus]] (född 41).<ref name="suetonius-claudius-27"/> År 48 lät Claudius avrätta Messalina.<ref name="suetonius-claudius-26"/>
Året därpå gifte sig Claudius för fjärde gången, nu med Agrippina.<ref name="suetonius-claudius-27"/> I syfte att Nero (Lucius) skulle kunna bistå Claudius politiskt lät denne officiellt adoptera Nero år 50 och han fick då det nya namnet ''Nero Claudius Caesar Drusus Germanicus''.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 12#25|XII.25]].</ref> Nero var äldre än sin styvbror Britannicus och blev därför också tronarvinge<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 12#26|XII.26]].</ref> och kom att ärva tronen vid Claudius död.

År 51 när Nero var 14 år gammal förklarades han vuxen.<ref name="annals-xii-41">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 12#41|XII.41]].</ref> Han utsågs då till [[prokonsul]], inträdde i och talade för första gången inför [[Romerska senaten|senaten]], framträdde offentligt tillsammans med Claudius, och kom att avbildas på mynt.<ref name="annals-xii-41"/> År 53 gifte han sig med sin styvsyster Claudia Octavia.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 12#58|XII.58]].</ref>

==Kejsare==
===Början av regeringstiden===
[[Fil:Nero Agrippina aureus 54.png|miniatyr|höger|300px|[[Aureus]] med bild av Nero och hans mor, [[Agrippina den yngre]], från ''cirka'' år 54.]]
År 54 dog [[Claudius]] och Nero utropades till ny kejsare. Fastän berättelserna skiljer sig mycket åt, hävdar flera antika historiker att [[Agrippina d.y.|Agrippina]] förgiftade Claudius.<ref name="agrippina"/> Det är inte känt hur mycket Nero visste om eller var inblandad i Claudius död.<ref>Enligt Dio Cassius och Suetonius kände Nero till mordet. Dio Cassius, ''Romersk historia'' [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/61*.html#35 LXI.35] {{Wayback|url=http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/61*.html#35 |date=20191017043234 }}, Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#33 33]; Tacitus och Josefus skildringar nämner bara Agrippina. Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 12#65|XII.65]], Josefus, ''Judiska fornminnen'' [[:en:wikisource:The Antiquities of the Jews/Book XX#Chapter 8|XX.8.1]].</ref>

Nero blev kejsare vid 16 års ålder, den dittills yngste romerske kejsaren.<ref>Augustus var 35, Tiberius 56, Caligula 25 och Cladius 50 år gamla när de tillträdde.</ref> Antika historiker beskriver Neros styre, särskilt under hans första år som kejsare, som starkt influerat av hans mor [[Agrippina den yngre|Agrippina]], av hans lärare och rådgivare, filosofen [[Seneca den yngre|Seneca]], och av [[praetorianprefekt]]en [[Sextus Afranius Burrus]].<ref>Dio Cassius hävdar: "Till en början hanterade Agrippina alla hans viktiga beslut och uppdrag", och därefter tog Seneca och Burrus "helt och hållet hand om styret av riket", men "efter Britannicus död ägnade Seneca och Burrus inte längre det hela någon större omsorg" (år 55). Dio Cassius, ''Romersk historia'' [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/61*.html#3 LXI.3–7] {{Wayback|url=http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/61*.html#3 |date=20191017043234 }}.</ref> Dessa två fick stort inflytande, och den senare kejsaren [[Trajanus]] ansåg att riket hade aldrig regerats bättre än under de fem första åren av Neros styrelse.<ref>{{Webbref|titel=528 (Världshistoria / Forntiden)|url=https://runeberg.org/vrldhist/1/0548.html|verk=runeberg.org|hämtdatum=2021-06-12|språk=sv|förnamn=Hans|efternamn=Hildebrand|förnamn2=Harald|efternamn2=Hjärne|förnamn3=Julius von|efternamn3=Pflugk-Harttung|arkivurl=https://web.archive.org/web/20210612130105/https://runeberg.org/vrldhist/1/0548.html|arkivdatum=2021-06-12}}</ref> Övriga lärare och rådgivare åt Nero, såsom exempelvis [[Alexander av Aigai]], nämns mer sällan i de antika källorna och förefaller ha haft mindre inflytande över Nero.<ref name="DGRBM">{{cite encyclopedia |last=Jowett |first=Benjamin |authorlink=Benjamin Jowett |title=Alexander of Aegae |editor=William Smith |encyclopedia=[[Dictionary of Greek and Roman Biography and Mythology]] |volume=1 |pages=110–111 |publisher=Little, Brown and Company |location=Boston |year=1867 |url=http://www.ancientlibrary.com/smith-bio/0119.html |language=engelska |archiveurl=https://web.archive.org/web/20090425071838/http://www.ancientlibrary.com/smith-bio/0119.html |archivedate=2009-04-25 |access-date=2014-04-19 |titel=Arkiverade kopian |hämtdatum=2014-04-19 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20090425071838/http://www.ancientlibrary.com/smith-bio/0119.html |arkivdatum=2009-04-25 }} {{Webbref |url=http://www.ancientlibrary.com/smith-bio/0119.html |titel=Arkiverade kopian |hämtdatum=2014-04-19 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20090425071838/http://www.ancientlibrary.com/smith-bio/0119.html |arkivdatum=2009-04-25 }}</ref>

Mycket tidigt under Neros styre uppstod problem i regeringsutövandet genom den konkurrens om inflytande som rådde mellan Agrippina och Neros två huvudsakliga rådgivare, Seneca och Burrus.

[[Fil:Neroandseneca.jpg|miniatyr|vänster|300px|[[Seneca den yngre|Seneca]] och Nero, efter [[Eduardo Barrón]], [[Córdoba, Spanien|Córdoba]], Spanien.]]
År 54 försökte Agrippina få sitta bredvid Nero när han mötte ett [[Armenier|armeniskt]] sändebud, men Seneca hindrade henne och förhindrade därmed en skandal.<ref name="annals-xiii-5">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#5|XIII.5]].</ref> Neros personliga vänner litade inte heller på Agrippina och sade åt Nero att akta sig för sin mor.<ref name="annals-xiii-13">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#13|XIII.13]].</ref> Nero sägs ha varit missnöjd med sitt äktenskap med [[Claudia Octavia|Octavia]] och inledde en affär med [[Claudia Acte]], en före detta slav.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#12|XIII.12]].</ref> År 55 försökte Agrippina ingripa till förmån för Octavia och krävde att hennes son skulle avvisa Acte. Nero motstod dock, med stöd av Seneca, sin mors inblandning i vad han ansåg vara hans personliga förehavanden.<ref name = "annals-xiii-14"/>

När Agrippinas inflytande över sin son hade avbrutits, började hon enligt vad som påstås verka för att Neros styvbror [[Britannicus]] skulle bli kejsare.<ref name="annals-xiii-14">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#14|XIII.14]].</ref> Den knappt femton år gamle Britannicus, vilken innan Nero adopterades varit den tilltänkte tronarvingen, var fortfarande juridiskt minderårig, men närmade sig myndighetsåldern.<ref name="annals-xiii-14"/> Enligt [[Tacitus]] hoppades Agrippina att med hennes stöd Britannicus, såsom varande Claudius biologiske son, av staten skulle ses som den sanne tronarvingen i stället för Nero.<ref name="annals-xiii-14"/> Den unge Britannicus dog dock plötsligt och misstänkt den 12 februari 55, dagen innan hans myndighetsförklaring skulle ha skett.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#16|XIII.16]].</ref> Nero hävdade att Britannicus dog av ett epileptiskt anfall, men alla antika historiker hävdar att Britannicus förgiftades av Nero.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#16|XIII.16]]; Josefus, ''Judarnas gamla historia'', [[:en:wikisource:The Antiquities of the Jews/Book XX#Chapter 8|XX.8.2]]; Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#33 33]; Dio Cassius, ''Romersk historia'' [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/61*.html#7 LXI.7] {{Wayback|url=http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/61*.html#7 |date=20191017043234 }}.</ref> Efter Britannicus död anklagades Agrippina för att förtala Octavia, och Nero beordrade henne att lämna kejsarbostaden.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#18|XIII.18–21]].</ref>

===Modersmord och maktkonsolidering===
[[Fil:Nero and Poppaea Sabina.jpg|miniatyr|höger|300px|Mynt med bild av Nero och [[Poppaea Sabina]]]]
Med tiden blev Nero allt mäktigare, befriade sig från sina rådgivare och eliminerade rivaler om tronen. År 55 flyttade han [[Marcus Antonius Pallas]], en allierad till Agrippina, från dennes position i finansdepartementet.<ref name="annals-xiii-14"/> Pallas anklagades tillsammans med [[Sextus Afranius Burrus|Burrus]] för att konspirera mot kejsaren i syfte att sätta [[Faustus Cornelius Sulla Felix|Faustus Sulla]] på tronen.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#23|XIII.23]].</ref> Seneca anklagades för att samarbeta med Agrippina och för förskingring.<ref name="cassiusdio-lxi-10">Dio Cassius, ''Romersk historia'' [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/61*.html#10 LXI.10] {{Wayback|url=http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/61*.html#10 |date=20191017043234 }}.</ref> Seneca lyckades emellertid få sig själv, Pallas och Burrus frikända.<ref name="cassiusdio-lxi-10"/> Enligt [[Dio Cassius]] minskade vid denna tidpunkt Senecas och Burrus roll i rikets styre från noggrann och detaljerad planering till att enbart dämpa effekterna av Neros nycker.<ref>Dio Cassius, ''Romersk historia'' [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/61*.html#7 LXI.7] {{Wayback|url=http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/61*.html#7 |date=20191017043234 }}.</ref>

År 58 inledde Nero en kärleksrelation med [[Poppaea Sabina]], hustru till hans vän och den blivande kejsaren, [[Otho]].<ref name="annals-xiii-46">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#46|XIII.46]].</ref> Eftersom ett giftermål med Poppaea och en skilsmässa från Octavia inte tycktes vara en politisk möjlighet medan Agrippina var i livet, beordrade Nero år 59 att hans mor skulle mördas.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#1|XIV.1]].</ref> Ett antal moderna historiker uppfattar dock detta som ett osannolikt motiv, eftersom Nero trots allt inte gifte sig med Poppaea förrän år 62.<ref>Dawson, Alexis, "Whatever Happened to Lady Agrippina?", ''The Classical Journal'', 1969, s. 254.</ref> Dessutom skilde sig Poppaea, enligt [[Suetonius]], inte från sin make förrän efter Agrippinas död, vilket gör det osannolikt att den redan gifta Poppaea skulle försöka äkta Nero.<ref>Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Otho 3.</ref> Några moderna historiker spekulerar om att Neros avrättning av Agrippina föranleddes av att hon planerade att sätta [[Rubellius Plautus]] på tronen.<ref>Rogers, Robert, [http://www.jstor.org/stable/283618 ''Heirs and Rivals to Nero''] {{Wayback|url=http://www.jstor.org/stable/283618 |date=20151121060744 }}, Transactions and Proceedings of the American Philological Association, Vol. 86. (1955), s. 202. Silana accuses Agrippina of plotting to bring up Plautus in 55, Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#19|XIII.19]]; Silana is recalled from exile after Agrippina’s power waned. Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#12|XIV.12]]; Plautus is exiled in 60, Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#22|XIV.22]].</ref> Enligt Suetonius försökte Nero mörda sin mor genom ett planlagt skeppsbrott, som tog livet av hennes vän [[Acerronia Polla]], men inte henne. När Agrippina överlevde lät Nero i stället avrätta henne, och försökte få det att framstå som självmord.<ref>Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#34 34].</ref> Denna händelse beskrivs även av Tacitus.<ref>Tacitus, "Annaler".</ref>

[[Fil:RemorsodeNero.jpg|miniatyr|vänster|280px|''The Remorse of Nero after Killing his Mother'', av [[John William Waterhouse]], 1878.]]
År 62 dog Neros rådgivare Burrus.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#51|XIV.51]].</ref> Dessutom anklagades Seneca ännu en gång för förskingring.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#52|XIV.52]].</ref> Seneca bad Nero om tillåtelse att dra sig tillbaka från det offentliga livet.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#53|XIV.53]].</ref> Nero skilde sig från [[Claudia Octavia|Octavia]] och förvisade henne med hänvisning till hennes ofruktsamhet, och blev därmed fri att gifta sig med den då redan gravida Poppaea.<ref name="annals-xiv-60">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#60|XIV.60]].</ref> Efter protester från allmänheten kände Nero sig dock tvungen att låta Octavia återvända från sin exil,<ref name="annals-xiv-60"/> men kort efter sin återkomst avrättades hon.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#64|XIV.64]].</ref> Nero sades också ha sparkat ihjäl Poppaea år 65 innan hon hann föda hans andra barn.<ref>Farquhar, Michael (2001). ''A Treasure of Royal Scandals'', s. 216. Penguin Books, New York. {{ISBN|0739420259}}.</ref> Moderna historiker, som noterar att Suetonius, Tacitus och Dio Cassius möjligen var partiska mot Nero och troligen inte hade tillgång till direkta vittnesmål om privata händelser, antar dock att Poppaea kan ha dött i sviter av missfall eller i barnsäng.<ref>Rudich, Vasily, ''Political Dissidence Under Nero'', s. 134.</ref>

År 62 framfördes för första gången anklagelser om att ett förräderi mot Nero och senaten planerades.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#48|XIV.48]].</ref> Senaten dömde praetorn Antistius till döden för att på en fest ha talat illa om Nero. Senare förvisade Nero [[Aulus Didius Gallus Fabricius Veiento|Fabricius Veiento]] eftersom denne i en bok hade förtalat senaten.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#49|XIV.49]].</ref> Tacitus skriver att grunden till den konspiration mot Nero som leddes av [[Gaius Calpurnius Piso (konsul 41 e.Kr.)|Gaius Calpurnius Piso]] tog sin början detta år. För att befästa sin makt avrättade Nero ett antal personer under åren 62 och 63, däribland sina rivaler Marcus Antonius Pallas, [[Rubellius Plautus]] och Faustus Sulla.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#65|XIV.65]].</ref> Enligt Suetonius visade Nero under denna period "vare sig urskillning eller måtta genom att låta avrätta vemhelst han önskade".<ref>Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#37 37].</ref>

Neros befäste också sin makt genom att långsamt överta senatens makt. Vid makttillträdet år 54 lovade Nero att ge senaten befogenheter likvärdiga med de som rådde under [[Romerska republiken|republiken]].<ref name = "Tacitus-Annals">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#4|XIII.4]].</ref> Vid år 65 klagade senatorerna på att de inte längre hade någon makt kvar, och denna omständighet ledde till den [[pisonska sammansvärjningen]].<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 15#51|XV.51]].</ref>

===Den administrativa politiken===
[[Fil:Nero charity.jpg|miniatyr|vänster|320px|Mynt som visar Nero dela ut allmosor till en medborgare; ''cirka'' 64–66.]]
Under sin tid som regent fattade Nero ofta beslut som uppskattades av folket. Nero kritiserades till och med för att vara besatt av att vara populär.<ref>Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#53 53]; Gibbon, Edward, ''The History of The Decline and Fall of the Roman Empire'' Vol. I, Chap. VI.</ref>

Nero inledde sin regeringstid år 54 genom att utlova senaten större autonomi.<ref name = "Tacitus-Annals"/> Under detta första år förbjöd han andra att hänvisa till honom som ansvarig för att nya lagar antagits. För detta hyllades han av senaten.<ref name="annals-xii-25">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#25|XIII.25]].</ref> Nero var känd för att under denna period tillbringa mycket tid på bordeller och värdshus.<ref name="annals-xii-25"/>

År 55 började Nero anta en mer aktiv roll som administratör. Han var [[Konsul (Rom)|konsul]] fyra gånger mellan åren 55 och 60. Under denna period talar vissa antika historiker väl om Nero och kontrasterar denna tid mot hans senare styre.<ref>[[Aurelius Victor]] nämner [[Trajanus]] hyllning av Neros ungefärligen fem första år. [http://www.roman-emperors.org/epitome.htm Aurelius Victor ''The Style of Life and the Manners of the Imperitors'' 5] {{Wayback|url=http://www.roman-emperors.org/epitome.htm |date=20201108100827 }}; Också den okände författaren av ''Epitome de Caesaribus'' nämner att Trajanus hyllade Neros fem första år [http://www.intratext.com/IXT/LAT0210/_P2.HTM Auctor incertus ''Epitome De Caesarbius'' 5] {{Wayback|url=http://www.intratext.com/IXT/LAT0210/_P2.HTM |date=20070930012849 }}.</ref>

Under Neros tid infördes begränsningar av de belopp som skulle erläggas för borgen och böter.<ref name="annals-xiii-28">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#28|XIII.28]].</ref> Advokatarvodena begränsades också.<ref>Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#17 17].</ref> Inom senaten diskuterades det dåliga uppförandet bland de frigivna slavarna, och ett starkt krav framfördes på att slavägare därför skulle ha rätt att återkalla frigivningarna.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#26|XIII.26]].</ref> Nero stödde de frigivna [[Slaveri i romarriket|slavarna]] och dömde emot slavägarnas rätt att upphäva frigivningarna.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#27|XIII.27]].</ref> Senaten försökte anta en lag om att brott begångna av en viss slav skulle gälla alla slavar i den slavens hushåll. Trots upplopp stödde Nero senaten i denna fråga, och satte in trupper för att organisera avrättningen av 400 slavar som påverkades av lagen. Han lade dock in sitt veto mot alltför stränga åtgärder mot de frigivna slavar som berördes av ärendet.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#45|XIV.45]].</ref> Efter att anklagelser riktats mot skatteindrivarna för att vara för hårda mot de fattiga, överförde Nero myndigheten för skatteuppbörd till lägre kommissionärer.<ref name="annals-xiii-28"/> Nero förbjöd rådmän och förvaltare att skylta med offentliga nöjen, av rädsla för att [[arena]]n skulle användas för att skaffa inflytande över massan.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#31|XIII.31]].</ref> Dessutom förekom många åtal och avsättningar av statliga tjänstemän samt arresteringar av dem som idkade utpressning och korruption.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#30|XIII.30]], [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#18|XIV.18]], [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#40|XIV.40]], [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#46|XIV.46]].</ref> När ytterligare klagomål framfördes på att de fattiga beskattades för hårt, försökte Nero avskaffa alla indirekta skatter.<ref name="annals-xiii-50">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#50|XIII.50]].</ref> Senaten övertygade honom emellertid om att denna handling skulle leda till en statsfinansiell bankrutt.<ref name="annals-xiii-50"/> Som en kompromiss sänktes skatterna från 4,5 % till 2,5 %.<ref name="annals-xiii-51">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#51|XIII.51]].</ref> Dessutom fattades beslut om att statens hemliga skatteregister skulle göras offentliga.<ref name="annals-xiii-51"/> För att sänka kostnaden för import av mat förklarades handelsfartyg fråntagna beskattning.<ref name="annals-xiii-51"/>

[[Fil:Remains of Nero's Isthmus Canal in 1881.jpg|miniatyr|250px|Neros övergivna [[Korinthkanalen|Korinthkanal]]]]
För att efterlikna [[Antikens Grekland|grekerna]] byggde Nero ett antal idrottslokaler och [[Amfiteater|teatrar]].<ref name="annals-xiv-20">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#20|XIV.20]].</ref> Enorma gladiatorspel hölls också.<ref name="suetonius-nero-12">Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#12 12].</ref> Nero instiftade dessutom ''Neronia'',<ref name="annals-xiv-20"/><ref name="suetonius-nero-12"/> en festival som innefattade spel, poesi och teater. Historiker antyder att det fanns en tro på att teatern ledde till omoral.<ref name="annals-xiv-20"/> Andra ansåg att det var gammalmodigt att ha skådespelare klädda i grekiska kläder.<ref name="annals-xiv-21">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#21|XIV.21]].</ref> Vissa ifrågasatte också de stora offentliga utgifterna för underhållning som dessa åtgärder medförde.<ref name="annals-xiv-21"/>

År 64 [[Roms brand|brann Rom]].<ref name="tacitus-annals-xv.38">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 15#38|XV.38]].</ref> Nero genomförde en räddningsinsats<ref name="tacitus-annals-xv.38"/> samt vidtog en betydande återuppbyggnad av staden.<ref name="annals-xv-43">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 15#43|XV.43]].</ref> Ett antal andra stora byggnadsprojekt genomfördes under Neros sena regeringstid. Nero lät fylla sumpmarkerna i [[Ostia, Rom|Ostia]] med grus och skräp från resterna efter branden. Han uppförde det stora [[Domus Aurea]].<ref name = "Tacitus-Annals-15">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 15#42|XV.42]].</ref> År 67 försökte Nero låta anlägga en kanal vid [[Korintiska näset]].<ref>Josefus, ''Judiska fornminnen'' [[:en:wikisource:The War of the Jews/Book III#Chapter 10|III.10.10]]. Werner, Walter: "The largest ship trackway in ancient times: the Diolkos of the Isthmus of Corinth, Greece, and early attempts to build a canal", ''The International Journal of Nautical Archaeology'', Vol. 26, No. 2 (1997), s. 98–119.</ref> Antika historiker hävdar att dessa och andra projekt tärde hårt på statens budget.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 16#3|XVI.3]].</ref>

Neros ekonomiska politik är ett omdebatterat ämne bland forskare. Enligt antikens historiker var Neros byggnadsprojekt överdrivet slösaktiga och de stora utgifterna lämnade Italien "helt igenom plundrat genom pengaunderstöd" med "[[Romerska provinser|provinserna]] ruinerade."<ref>Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#31 31].</ref><ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 15#45 XV.45]].</ref> Moderna historiker menar dock att det under stora delar av Neros regeringstid rådde [[deflation]] och att det därför är troligt att Neros utgifter till viss del bestod av offentliga arbetsprojekt och allmosor med syfte att lindra de ekonomiska bekymren.<ref>Thornton, Mary Elizabeth Kelly "Nero's New Deal," ''Transactions and Proceedings of the American Philological Association'', Vol. 102, (1971), s. 629.</ref>

===Roms brand===
{{se även|Roms brand}}
Branden i Rom utbröt på natten mellan den 18 och 19 juli år 64 e.Kr. Den började vid sydöstra änden av [[Circus Maximus]] i butiker som sålde eldfängda varor.<ref name="tacitus-annals-xv.38"/>

[[Fil:Nero-graffito.jpg|160px|miniatyr|höger|Skiss av antikt [[graffiti]]porträtt av Nero, funnet i ''Domus Tiberiana''.]]
Brandens omfattning är osäker. Enligt [[Tacitus]], som vid tiden för branden var nio år gammal, spred den sig snabbt och upphörde först på den sjätte dagen, för att sedan på nytt ta fart.<ref name="annals-xv-40">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 15#40|XV.40]]; Suetonius säger att elden härjade i sex dagar och sju nätter (Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero 38). På en stenpelare rest av kejsar [[Domitianus]] står att branden varade i nio dagar (Robert K. Sherk, ''The Roman Empire: Augustus to Hadrian'', Translated Documents of Greece & Rome 6; Cambridge: Cambridge University Press, 1988, s. 141–142).</ref> Tre av Roms fjorton distrikt brann ner fullständigt och sju blev så allvarligt skadade att endast "spillror av hus" återstod. Blott fyra av de fjorton distrikten undkom ödeläggelse.<ref name="annals-xv-40"/> Den enda andra samtida historiker som nämnde branden var [[Plinius den äldre]], som dock bara skrev om den i förbigående.<ref>Plinius den äldre, ''Naturalis Historia'', [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/L/Roman/Texts/Pliny_the_Elder/17*.html#1 XVII.1.5], Plinius nämner att det fanns träd kvar "down to the Emperor Nero’s conflagration".</ref> Andra samtida historiker som man kunde förvänta sig skulle ha nämnt den, som [[Josefus]], [[Dion Chrysostomos]], [[Plutarchos]] och [[Epiktetos]], nämner den inte.

Det är ovisst vem eller vad som faktiskt orsakade branden – om det var en olyckshändelse eller en anlagd [[mordbrand]].<ref name="tacitus-annals-xv.38"/> [[Suetonius]] och [[Dio Cassius]] pekar ut Nero som den som startade branden. Syftet skulle då ha varit att ge rum för ett nytt palatskomplex. Tacitus nämner att vissa kristna erkände sig skyldiga till att ha anlagt branden och att "därefter överbevisades på deras angivelse en väldig skara, ej så mycket om skuld till branden som hat till människosläktet". Det är dock inte känt om dessa bekännelser tillkom under tortyr och om de som erkände därför var oskyldiga till det brott de erkänt.<ref name="annals-xv-44"/> Icke anlagda bränder var inte ovanliga i antikens Rom.<ref>Juvenalis skriver att Rom plågades av återkommande bränder och rasande hus. Juvenalis, ''Satirer'' [http://www.vroma.org/~araia/satire3.html 3.7, 3.195, 3.214] {{Wayback|url=http://www.vroma.org/~araia/satire3.html |date=20090410075027 }}.</ref> Faktum är att Rom drabbades av en annan stor brand år 69,<ref name="tacitus-histories-I.2">Tacitus, ''Historiae'' [[:en:wikisource:The Histories (Tacitus)/Book 1#2|I.2]].</ref> liksom år 80.<ref>Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Titus [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Titus*.html#8 8].</ref>

Suetonius och Dio Cassius skrev att Nero sjöng eposet "[[Iliou persis]]" i scenkostym medan staden brann.<ref>Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero, [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#38 38]; Dio Cassius, ''Romersk historia'' [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/62*.html#16 LXII.16] {{Wayback|url=http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/62*.html#16 |date=20220810024237 }}.</ref> I folktron hävdas att Nero spelade [[fiol]] vid tiden för branden, en anakronism endast baserad på föreställningen om [[lyra]]n, ett stränginstrument som förknippades med Nero och hans framträdanden. (Vid denna tid var fiolen inte uppfunnen.) Tacitus anger dock att Nero befann sig i [[Antium]] vid tillfället för brandens utbrott.<ref name="annals-xv-39">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 15#39|XV.39]].</ref> Vidare nämnde Tacitus inget om att Nero skulle ha spelat lyra, däremot att "ryktet hade spritt sig att när staden stod i lågor hade Nero gått upp på sin privata scen och sjungit om Trojas förstöring", och han menar att detta rykte var så ihållande att det inte hjälpte att Nero visade stor omsorg med sitt folks lidande.<ref name="annals-xv-39"/>

Enligt Tacitus återvände Nero när han hört nyheten om branden till Rom för att organisera en hjälpinsats, som han betalade för med egna medel.<ref name="annals-xv-39"/> Efter branden öppnade Nero privata områden och ”sina egna parkanläggningar” för att ge husrum åt hemlösa och han lät i all hast ”uppföra tillfälliga bostäder för att hysa den utblottade mängden”, samt såg till att mat levererades för att förebygga svält bland de överlevande.<ref name="annals-xv-39"/> I brandens kölvatten utformade han en ny stadsutvecklingsplan. Hus som byggdes efter branden placerades med större avstånd då man "beredde plats för breda gator". För att ytterligare motverka uppkomsten av nya bränder lät man inskränka "husens höjd" och göra rum för "öppna platser med pelargångar som skulle skydda hyreshusens fasader." Vidare beslutades att "en bestämd del av husen skulle byggas av sten" utan inslag av trä och inga hus tilläts ha gemensamma väggar.<ref name="annals-xv-43"/> Nero byggde också ett nytt palatskomplex som blev känt som [[Neros gyllene hus]] (''Domus Aurea'') i ett område som ödelades av branden. Detta innefattade grönskande konstgjorda landskap och en 30 meter hög staty av honom själv, "Neros koloss", skulpterad av [[Zenodoros]].<ref name = "Tacitus-Annals-15"/> Storleken på detta komplex är omdebatterad (från 0,4 till 1,2&nbsp;km<sup>2</sup>).<ref>Roth, Leland M. (1993). Understanding Architecture: Its Elements, History and Meaning, First, Boulder, CO: Westview Press, s. 227–228. {{ISBN|0-06-430158-3}}.</ref><ref>Ball, Larry F. (2003). The Domus Aurea and the Roman architectural revolution. Cambridge University Press. {{ISBN|0521822513}}.</ref><ref>Warden minskar storleken till under 0,4 km<sup>2</sup>. Warden, P.G., "The Domus Aurea Reconsidered," Journal of the Society of Architectural Historians 40 (1981) s. 271–278.</ref> För att få fram den nödvändiga finansieringen för återuppbyggnaden pålades imperiets provinser [[tribut]]er.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 15#45|XV.45]].</ref>

Enligt Tacitus sökte folket efter en syndabock och det fanns rykten om att Nero bar ansvaret.<ref name="annals-xv-44"/> För att avvärja beskyllningarna från sig själv utsåg Nero de kristna till måltavla. Han befallde att kristna skulle kastas till vilda djur och hundar, medan andra korsfästes och brändes på bål.<ref name="annals-xv-44"/>

Tacitus beskrev händelsen på följande sätt:

{{citat|För att alltså få slut på ryktet anklagade Nero och straffade synnerligen utsökt dessa för sina laster hatade, vilka hopen kallade kristna [eller ''krestna''<ref>I den äldsta bevarade handskriften, den andra mediceanska, har ''e'':et i "Chrestianos" ändrats till ett ''i''. J. Boman, ”Inpulsore Cherestro? Suetonius’ ''Divus Claudius'' 25.4 in Sources and Manuscripts”, ''Liber Annuus'' 61 (2011), ISSN 0081-8933, Studium Biblicum Franciscanum, Jerusalem 2012, (s. 355-376); s. 355, n. 2. Jämför också med Gerd Theißen, Annette Merz, ''Der historische Jesus: ein Lehrbuch'', 2001, s. 89. Läsningen ''Christianos'', krestna, är därför tveksam.</ref>]. Upphovsmannen till detta namn, Christus, avrättades genom prokurator Pontius Pilatus när Tiberius regerade; och [fastän] undertryckt för stunden utbröt den fördärvliga vidskepelsen på nytt, inte endast i Judeen, detta ondas upphov, utan även i staden [Rom], där all världens gräsligheter och skamligheter flödar samman och förhärligas [eller: ivrigt idkas]. Alltså greps först de som erkände, därefter överbevisades på deras angivelse en väldig skara, ej så mycket om skuld till branden som hat till människosläktet. Och när de dödades gjordes de till åtlöje: de sveptes i hudar av vilda djur och hundar bet dem till döds; eller också korsfästes de och antändes för att när det kvällades användas som belysning.<ref name="annals-xv-44"/>}}

===Offentliga framträdanden===
[[Fil:As-Nero-Ara pacis-RIC 0562.jpg|miniatyr|vänster|300px|Nero-mynt, ''cirka'' 66. [[Ara Pacis]] på baksidan.]]
Nero tyckte om att köra vagn med enspann, sjunga till lyra och poesi.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#14|XIV.14]], [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#16|XIV.16]].</ref> Han komponerade till och med sånger som framfördes av andra underhållare runtom i imperiet.<ref>Filostratos II, ''Apollonios från Tyanas liv'' [http://www.livius.org/ap-ark/apollonius/life/va_4_36.html#§39 4.39] {{Wayback|url=http://www.livius.org/ap-ark/apollonius/life/va_4_36.html |date=20070821203046 }}; Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Vitellius [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Vitellius*.html#11 11] {{Wayback|url=http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Vitellius*.html#11 |date=20200710054606 }}.</ref> I början framträdde Nero endast i slutna sällskap.<ref name="tacitus-annals-xv.33">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 15#22|XV.33]].</ref>

År 64 började Nero sjunga offentligt i [[Neapel]] för att stärka sin popularitet.<ref name="tacitus-annals-xv.33"/> Han sjöng också vid den andra ''Neronia''-festivalen år 65.<ref>Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#21 21].</ref> Det sades att Nero törstade efter uppmärksamheten,<ref>Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#33 33].</ref> men historikerna skriver också att Nero uppmuntrades att sjunga och framträda inför publik av senaten, sin inre krets och folket.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 16#4|XVI.4]]; Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Vitellius [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Vitelius*.html#11 11]; Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#10 10], [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#21 21].</ref> Antikens historiker kritiserade med eftertryck hans val att framträda inför publik och kallade det för skamligt.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#15|XIV.15]]; Dio Cassius, ''Romersk historia'' [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/61*.html#19 LXI.19] {{Wayback|url=http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/61*.html#19 |date=20191017043234 }}.</ref>

Nero övertygades om att han skulle delta i [[Antikens olympiska spel|Olympiska spelen]] år 67 för att förbättra relationerna med Grekland och kunna visa upp Roms makt och dominans.<ref>Filostratos II, ''Apollonios från Tyanas liv'' [http://www.livius.org/ap-ark/apollonius/life/va_5_06.html#§7 5.7] {{Wayback|url=http://www.livius.org/ap-ark/apollonius/life/va_5_06.html#§7 |date=20070821202842 }}.</ref> Som tävlande förde Nero en vagn med tiospann och var nära att dö efter att ha kastats av den.<ref name="suetonius-nero-24">Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#24 24].</ref> Han framträdde också som skådespelare och sångare.<ref>Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#25 25].</ref> Fastän Nero agerade med tvekan i kapplöpningarna (och i ett fall drog sig ur helt och hållet före slutet) och i skådespeleritävlingarna,<ref name="suetonius-nero-24"/> vann han ändå [[segerkrans]]arna i dessa grenar och stoltserade med dem när han återvände till Rom.<ref name="suetonius-nero-24"/> Att Nero ändå vann dessa segrar förklaras med att han mutade domarna och av hans maktställning som kejsare.<ref>Suetonius ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#23 23], [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#24 24].</ref>

===Krig och fred med Partien===
Kort efter Neros trontillträde år 54 störtade den romerska [[vasallstat]]en [[Armenien]] sin furste [[Rhadamistus]], och denne ersattes av den [[Partien|partiske]] fursten [[Tiridates I av Armenien|Tiridates]].<ref name="annals-xiii-7">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#7|XIII.7]].</ref> Detta betraktades som en partisk invasion av romerskt territorium.<ref name="annals-xiii-7"/> Det rådde oro i Rom över huruvida den unge kejsaren skulle kunna hantera situationen.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#8|XIII.8]].</ref> Nero reagerade genom att omedelbart skicka militär till området under ledning av [[Gnaeus Domitius Corbulo]].<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#9|XIII.9]].</ref> Parterna överlämnade temporärt kontrollen över Armenien till Rom.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#10|XIII.10]].</ref>

Freden varade dock inte, och fullskaligt krig bröt ut år 58. Den partiske kungen [[Vologases I av Partien|Vologases I]] vägrade avsätta sin bror Tiridates som furste över Armenien.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#42|XIII.42]].</ref> Parterna inledde en fullskalig invasion av det armeniska riket.<ref name="annals-xiii-46"/> Den romerske befälhavaren Corbulo svarade på attacken och drev tillbaka större delen av den partiska armén samma år.<ref name="annals-xiii-55">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#55|XIII.55]].</ref> Tiridates slog till reträtt och Rom kontrollerade åter merparten av Armenien.<ref name="annals-xiii-55"/>

Nero hyllades offentligt för denna inledande seger.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#56|XIII.56]].</ref> [[Tigranes VI av Armenien|Tigranes]], en [[Kappadokien|kappadokisk]] adelsman uppvuxen i Rom, installerades av Nero som ny härskare över Armenien.<ref name="annals-xiv-36">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#36|XIV.36]].</ref> Som belöning för sin insats utsågs Corbulo till guvernör av [[Syria]].<ref name="annals-xiv-36"/>

[[Fil:Map Parthian Empire-fr.png|miniatyr|250px|[[Partien]] ''cirka'' 60. Neros fredsavtal med Partien sågs som en politisk seger på hemmaplan och gjorde honom älskad i öst.]]
År 62 invaderade Tigranes den partiska provinsen [[Adiabene]].<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 15#1|XV.1]].</ref> Rom och Partien var nu åter i krig med varandra och detta krig varade till år 63. Partien rustade för att slå till mot den romerska provinsen [[Syria]].<ref name="annals-xv-4">Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 15#4|XV.4]].</ref> Corbulo försökte övertala Nero att fortsätta kriget, men Nero valde att i stället sluta fred.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 15#16|XV.16]].</ref> I Rom oroade man sig över spannmålstillförseln i öster och för ett budgetunderskott.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 15#18|XV.18]].</ref>

Resultatet blev ett avtal där Tiridates åter blev Armeniens kung, men kröntes i Rom av kejsar Nero.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 15#29|XV.29]].</ref> I framtiden skulle kungen av Armenien vara en partisk furste, men tillsättningen krävde Roms godkännande. Tiridates tvingades komma till Rom och delta i ceremonier ämnade att visa upp den romerska överhögheten.<ref name="tacitus-annals-xv.38"/><ref>Dio Cassius, ''Romersk historia'' [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/63*.html#2 LXIII.2] {{Wayback|url=http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/63*.html#2 |date=20200610110344 }}.</ref>

Detta fredsavtal av år 63 sågs som en avsevärd politisk seger för Nero.<ref name="cassiusdio-lxii-23">Dio Cassius, ''Romersk historia'' [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/62*.html#23 LXII.23] {{Wayback|url=http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/62*.html#23 |date=20220810024237 }}.</ref> Nero blev mycket populär i Romarrikets östra provinser och även hos parterna.<ref name="cassiusdio-lxii-23"/> Freden mellan Partien och Rom varade i 50 år tills den romerske kejsaren [[Trajanus]] invaderade Armenien år 114.

===Andra större maktkamper och uppror===
[[Fil:Nero pushkin.jpg|miniatyr|vänster|220px|Gipsbyst av Nero, [[Pusjkinmuseet]], Moskva.]]
Kriget mot Partien var inte Neros enda stora krig, men han fick i samband med detta både kritik och beröm för sin motvilja till krig.<ref>Suetonius ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#18 18]</ref><ref name="gutenbergPharsalia">{{webbref|url=https://www.gutenberg.org/ebooks/602 |titel=Marcus Annaeus Lucanus ''Pharsalia'' (Civil War) (''c.'' 65) |arkivurl=https://archive.is/20070726025149/http://www.gutenberg.org/dirs/etext96/pcwar10.txt |arkivdatum=26 juli 2007 |utgivare=gutenberg.org |språk=engelska }}</ref> Liksom många kejsare både tidigare och senare, ställdes Nero inför ett antal uppror och maktkamper inom imperiet.

;Den brittiska revolten åren 60–61 (Boudicas uppror)
{{Se även|Boudicca}}
År 60 utbröt ett stort uppror i provinsen [[Britannia]].<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#29|XIV.29]].</ref> Medan guvernören [[Gaius Suetonius Paullinus]] och hans trupper var upptagna med att erövra ön Mona ([[Anglesey]]) från [[druid]]erna, inledde stammarna i sydöst under ledning av [[icener]]nas drottning [[Boudicca]] en revolt.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#31|XIV.31]].</ref> Boudicca och hennes trupper förstörde tre städer innan Paullinus armé återvände med förstärkningar och kunde slå ner upproret år 61.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#31|XIV.31–38]].</ref> Nero fruktade att Paullinus själv skulle kunna provocera fram fler uppror, och han ersatte honom därför med den mer undergivne [[Publius Petronius Turpilianus]].<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#39|XIV.39]].</ref>

;Pisonska sammansvärjningen år 65
År 65 organiserade den romerske statsmannen [[Gaius Calpurnius Piso (konsul 41 e.Kr.)|Gaius Calpurnius Piso]] en sammansvärjning mot Nero med hjälp av tribunen Subrius Flavus och centurionen i [[praetoriangardet]] Sulpicius Asper.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 15#49|XV.49]].</ref> Enligt Tacitus ville många sammansvurna ”rädda staten” från kejsaren och återställa [[Romerska republiken|republiken]].<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 15#50|XV.50]].</ref> Den frigivne slaven Milichus upptäckte sammansvärjningen och rapporterade den till Neros sekreterare [[Epafroditos]].<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 15#55|XV.55]].</ref> Till följd av att Nero informerades misslyckades sammansvärjningen, och de som stått bakom den avrättades, däribland poeten [[Marcus Annæus Lucanus]].<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 15#70|XV.70]].</ref> Neros tidigare rådgivare [[Seneca den yngre|Seneca]] tvingades begå självmord efter att han medgivit att han hade diskuterat planen med de sammansvurna.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 15#60|XV.60–62]].</ref>

;Det första judiska kriget 66–70
{{Se även|Judiska kriget}}
År 66 utbröt ett [[Det judiska kriget|uppror]] i [[Judeen]], med ursprung i religiösa spänningar hos vissa judiska fraktioner.<ref>Josefus, ''Judiska fornminnen'' [[:en:wikisource:The War of the Jews/Book II#Chapter 13|II.13.7]].</ref> Året därpå skickade Nero trupper till Judeen under ledning av [[Vespasianus]] för att återställa ordningen.<ref>Josefus, ''Judiska fornminnen'' [[:en:wikisource:The War of the Jews/Book III#Chapter 1|III.1.3]].</ref> Upproret slogs ner vid pass år 70, men då hade Nero redan avlidit.<ref>Josefus, ''Judiska fornminnen'' [[:en:wikisource:The War of the Jews/Book IV#Chapter 10|VI.10.1]].</ref> Detta uppror är främst känt för att romarna ödelade Jerusalem och [[Serubbabels tempel|dess tempel]].<ref>Josefus, ''Judiska fornminnen'' [[:en:wikisource:The War of the Jews/Book VII#Chapter 1|VII.1.1]].</ref>

===Vindex och Galbas revolt och Neros död===
[[Fil:Nero Palatino Inv618.jpg|miniatyr|höger|200px|Marmorbyst av Nero, [[Palatinen]]s Antiquarium.]]
I mars 68 gjorde guvernören i [[Gallia Lugdunensis]], [[Gajus Julius Vindex]], uppror mot Neros skattepolitik.<ref name = "Cassius-22">Dio Cassius, ''Romersk historia'' [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/63*.html#22 LXIII.22] {{Wayback|url=http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/63*.html#22 |date=20200610110344 }}.</ref><ref>Donahue.</ref> [[Lucius Virginius Rufus]], guvernören i [[Germania Superior]], beordrades att slå ner Vindex uppror.<ref name="cassiusdio-lxiii-24">Dio Cassius, ''Romersk historia'' [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/63*.html#24 LXIII.24] {{Wayback|url=http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/63*.html#24 |date=20200610110344 }}.</ref> I ett försök att vinna stöd utanför sin egen provins uppmanade Vindex guvernören i [[Hispania Tarraconensis]], [[Galba|Servius Sulpicius Galba]], att ansluta sig till upproret och vidare att utropa sig själv till kejsare i opposition till Nero.<ref name="Plutarch-galba-5">Plutarchos, ''Parallella liv'', Galba [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Plutarch/Lives/Galba*.html#5 5] {{Wayback|url=http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Plutarch/Lives/Galba*.html#5 |date=20200526183354 }}.</ref> I slaget vid [[Besançon]] i maj 68 besegrade Verginius styrkor med lätthet Vindex styrkor, och Vindex begick självmord.<ref name="cassiusdio-lxiii-24"/> Efter att ha besegrat denne upprorsman försökte dock Verginius legioner utropa sin egen befälhavare till kejsare. Verginius vägrade emellertid agera mot Nero, men de germanska legionernas missnöje och Galbas fortsatta motstånd i Spanien bådade inte gott för Nero.

Medan Nero behöll viss kontroll över situationen, hade stödet för Galba ökat trots att han officiellt förklarades en [[Folkfiende|folkets fiende]]. Också prefekten över [[praetoriangardet]], [[Nymphidius Sabinus|Gaius Nymphidius Sabinus]], övergav sin lojalitet till kejsaren och stödde Galba.

Som respons till detta uppror flydde Nero Rom med avsikten att resa till hamnen i [[Ostia Antica|Ostia]] och därifrån ta sig till en av de ännu lojala provinserna i öster. Han övergav dock idén när några arméofficerare öppet vägrade lyda hans order, och svarade med en rad från [[Vergilius]] ''[[Aeneiden]]'': ”Är det så hemskt då att dö?”{{anmärkning|''Engelska'': "Is it so dreadful a thing then to die?"}} Nero övervägde sedan möjligheterna; antingen att fly till Partien, eller att på nåd och onåd kapitulera inför Galba, eller vädja till folket och be dem förlåta honom för hans tidigare förseelser och åtminstone låta honom bli prefekt av Egypten. Suetonius berättar att texten till detta tal senare återfanns i Neros skrivbord, men att han inte vågade framföra det av rädsla för att slitas i stycken innan han skulle nå fram till [[Forum Romanum]].<ref name="penelope.uchicago.edu">Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#47 47].</ref>

Nero återvände till Rom och tillbringade kvällen i palatset. Efter att ha sovit vaknade han omkring midnatt och upptäckte att palatsvakten hade givit sig av. Han skickade meddelanden till sina vänners slottskammare, men ingen svarade. När han personligen gick till deras kammare fann han alla övergivna. Han kallade då på en gladiator eller någon annan med svärdsskicklighet att komma och döda honom, men ingen kom. Han lär då ha skrikit: ”Har jag varken vän eller fiende?” och ha sprungit ut som om han avsåg att kasta sig i [[Tibern]].<ref name="penelope.uchicago.edu"/>

Nero återvände på nytt och letade efter någon plats där han kunde gömma sig för att samla sina tankar. En kejserlig frigiven slav erbjöd honom sin villa, vilken låg en bit utanför staden. Nero och fyra till honom lojala tjänare färdades i förklädnad till villan, där Nero beordrade dem att gräva en grav åt honom. När denna förbereddes sade han om och om igen: ”Vilken konstnär går inte förlorad i mig!”.<ref>Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero, 49 [http://www.fordham.edu/halsall/ancient/suet-nero-rolfe.html] {{Wayback|url=http://www.fordham.edu/halsall/ancient/suet-nero-rolfe.html |date=20110110140354 }}. ''Engelska'': "What an artist dies in me!"</ref> Vid denna tidpunkt anlände en kurir med en rapport om att senaten förklarat Nero vara en folkets fiende och att deras avsikt var att låta avrätta honom genom att slå ihjäl honom.

När Nero hade mottagit denna nyhet förberedde han sig för att ta sitt liv. Han tappade självkontrollen och bad först att en av hans följeslagare skulle föregå med gott exempel genom att begå självmord före Nero. Till slut drev ljudet av annalkande ryttare Nero att möta sitt öde. Efter att ha citerat en rad från [[Homeros]] ''[[Iliaden]]'' (”Hör, hovslag ljuda i örat av raskt framsprängande hästar!”{{anmärkning|Från [[Erland Lagerlöf (översättare)|Erland Lagerlöfs]] översättning, via Runeberg.org (https://runeberg.org/homeoili/0174.html)}}), stötte han en dolk in i sin hals.

Till detta hjälptes han av sin privatsekreterare, [[Epafroditos]]. När en av ryttarna anlände och såg att Nero knappt var vid liv, försökte han stoppa blödningen. Med orden ”För sent! Detta är trohet!” dog Nero den 9 juni 68.<ref name="ReferenceA">Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#49 49].</ref> Detta var årsdagen av Octavias död. Nero begravdes i Domitii Ahenobarbis mausoleum, i det som nu är området [[Villa Borghese]] ([[Pincio]]) i Rom.<ref name="ReferenceA"/>

Neros död innebar slutet för den [[julisk-claudiska ätten]]. Kaos följde under [[Revolutionskejsarna|de fyra kejsarna]]s år fram till dess Vespasianus blev ensam kejsare.<ref name="tacitus-histories-I.2"/>

===Efter Neros död===
Enligt Suetonius och Dio Cassius firade folket i Rom Neros död.<ref>Dio Cassius, ''Romersk historia'' [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/63*.html 63] {{Wayback|url=http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/63*.html |date=20200610110344 }}.</ref><ref>Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/L/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#57 57].</ref> Tacitus beskriver dock ett mer komplicerat politiskt sammanhang. Han nämner att Neros död välkomnades av senatorerna, adeln och överklassen.<ref name="histories-i-4">Tacitus, ''Historiae'' [[:en:wikisource:The Histories (Tacitus)/Book 1#4|I.4]].</ref> Underklassen, slavarna, arena- och teaterbesökarna och ”de som gynnades av Neros berömda utsvävningar”, blev å andra sidan bestörta av nyheten om hans död.<ref name="histories-i-4"/> Inom militären var åsikterna delade, eftersom de svurit trohetsed mot Nero men sedan mutats till att störta honom.<ref name="tacitus-histories-I.5">Tacitus, ''Historiae'' [[:en:wikisource:The Histories (Tacitus)/Book 1#5|I.5]].</ref>

Källor från östern, då [[Apollonios från Tyana]] enligt vad [[Filostratos]] påstod, nämner att Neros död sörjdes eftersom han ”återställde de [[Grekland|hellenistiska]] friheterna med visdom och måtta rätt främmande för hans karaktär”,<ref>Filostratos II, ''Apollonios från Tyanas liv'' [http://www.livius.org/ap-ark/apollonius/life/va_5_41.html#§41 5.41] {{Wayback|url=http://www.livius.org/ap-ark/apollonius/life/va_5_41.html |date=20070729210743 }}. ''Engelska'': "restored the liberties of Hellas with a wisdom and moderation quite alien to his character".</ref> och att han ”i sina händer upprätthöll våra friheter och respekterade dem”.<ref>Brev från Apollonius till kejsar [[Vespasianus]], Filostratos II, ''Apollonios från Tyanas liv'' [http://www.livius.org/ap-ark/apollonius/life/va_5_41.html#§41 5.41] {{Wayback|url=http://www.livius.org/ap-ark/apollonius/life/va_5_41.html |date=20070729210743 }}. ''Engelska'': "held our liberties in his hand and respected them."</ref>

Modern forskning anser i allmänhet att medan senaten och välbärgade personer välkomnade Neros död, var den stora massan ”lojal in i det sista och bortom, eftersom både [[Otho]] och [[Vitellius]] ansåg det lönt mödan att vädja till deras nostalgi”.<ref>M. T. Griffin, Nero (1984), s. 186; Gibbon, Edward, ''The History of The Decline and Fall of the Roman Empire'' Vol. I, Chap. III. ''Engelska'': "loyal to the end and beyond, for Otho and Vitellius both thought it worthwhile to appeal to their nostalgia."</ref>

Neros namn kom att raderas från vissa monument, i vad Edward Champlin ser som ett ”anfall av personlig nit”.<ref>Champlin (2003), s. 29.</ref> Många porträtt av Nero kom att göras om så att de föreställde andra personer; enligt Eric R. Varner finns över femtio sådana bilder bevarade.<ref name=pollini>John Pollini, [http://findarticles.com/p/articles/mi_m0422/is_3_88/ai_n16788663 Recension of ''Mutilation and Transformation: Damnatio Memoriae and Roman Imperial Portraiture'' av Eric R. Varner] {{Wayback|url=http://findarticles.com/p/articles/mi_m0422/is_3_88/ai_n16788663 |date=20090123002425 }}, ''The Art Bulletin'' (september 2006).</ref> Detta omarbetande av bilder förklaras ofta som en del av vanhedrandet av störtade kejsares minne efter deras död (se [[damnatio memoriae]]).<ref name=pollini/> Champlin tvivlar dock på att den här praxisen nödvändigtvis gav ett negativt resultat och noterar att nya bilder av Nero skapades långt efter hans död.<ref>Champlin (2003), s. 29–31.</ref>

[[Fil:Nero-nancy.jpg|190px|miniatyr|vänster|Neros [[apoteos]], efter 68. Konstverk som avbildar hur Nero uppnår gudomlig ställning efter döden.]]
Inbördeskriget under [[revolutionskejsarna]]s år beskrevs av de antika historikerna som en bekymmersam period.<ref name="tacitus-histories-I.2"/> Enligt Tacitus låg orsaken till instabiliteten i det faktum att kejsarna inte längre kunde stödja sig på arvsföljden inom en kejserlig blodslinje, så som Nero och hans föregångare hade gjort.<ref name="histories-i-4"/> [[Galba]] inledde sitt korta styre med att låta avrätta ett stort antal allierade till Nero, liksom möjliga framtida fiender.<ref>Tacitus, ''Historiae'' [[:en:wikisource:The Histories (Tacitus)/Book 1#6|I.6]].</ref> En sådan notabel fiende var [[Nymphidius Sabinus]], som hävdade att han var son till kejsar [[Caligula]].<ref>Plutarchos, ''Parallella liv'', Galba [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Plutarch/Lives/Galba*.html#9 9] {{Wayback|url=http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Plutarch/Lives/Galba*.html#9 |date=20200526183354 }}.</ref>

Otho störtade Galba. Otho sades vara omtyckt bland soldaterna, eftersom han hade varit vän till Nero och påminde om honom till temperamentet.<ref>Tacitus, ''Historiae'' [[:en:wikisource:The Histories (Tacitus)/Book 1#13|I.13]].</ref> Det berättas att den vanlige romaren hyllade Otho som om denne i själva verket vore Nero.<ref name="suetonius-otho-7">Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Otho [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Otho*.html#7 7] {{Wayback|url=http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Otho*.html#7 |date=20200710054606 }}.</ref> Otho använde ”Nero” som ett av sina efternamn och återuppförde många statyer till Neros ära.<ref name="suetonius-otho-7"/> Vitellius störtade sedan Otho. Vitellius inledde sitt styre med att anordna en stor begravning för Nero, komplett med sånger skrivna av Nero.<ref>Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Vitellius [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Vitellius*.html#11 11] {{Wayback|url=http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Vitellius*.html#11 |date=20200710054606 }}.</ref>

Efter Neros självmord år 68, trodde många, särskilt i de östra provinserna, att han fortfarande levde och på något sätt skulle återkomma.<ref>Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#57 57]; Tacitus, ''Historiae'' [[:en:wikisource:The Histories (Tacitus)/Book 2#8|II.8]]; Dio Cassius, ''Romersk historia'' [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/66*.html#19 LXVI.19].</ref> Denna tro kom att bli känd som ''Nero Redivivus''-legenden. Legenden om Neros återkomst varade i hundratals år efter hans död. [[Augustinus av Hippo]] skrev om legenden som en folktro så sent som år 422.<ref name="augustine">Augustinus, ''City of God''.[http://www.ccel.org/ccel/schaff/npnf102.iv.XX.19.html XX.19.3] {{Wayback|url=http://www.ccel.org/ccel/schaff/npnf102.iv.XX.19.html |date=20070302004357 }}.</ref>

Åtminstone tre ”falska Nero” framträdde i samband med var sitt uppror. Den förste, som sjöng och spelade [[cittra]] eller [[lyra]] och vars ansikte liknade den döde kejsarens, dök upp år 69 under Vitellius styre.<ref name="tacitus-histories-II.8">Tacitus, ''Historiae'' [[:en:wikisource:The Histories (Tacitus)/Book 2#8|II.8]].</ref> Efter att han fått folk att känna igen honom, infångades och avrättades han.<ref name="tacitus-histories-II.8"/> Någon gång under [[Titus (romersk kejsare)|Titus]] styre åren 79–81 dök en ny bedragare upp i [[Asia (provins)|Asia]]; han sjöng också till lyraspel och liknade Nero men blev även han dödad.<ref>Dio Cassius, ''Romersk historia'' [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/66*.html#19 LXVI.19].</ref> Tjugo år efter Neros död, under [[Domitianus]] styre, framträdde en tredje bedragare. Han hade stöd av [[parter]]na och de kunde inte övertalas att överlämna honom,<ref>Suetonius, ''Kejsarbiografier'', Nero [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#57 57].</ref> och det hela ledde närapå till krig.<ref name="tacitus-histories-I.2"/>

==Historiografi==
Historien om Neros regeringstid är problematisk därför att inga historiska källor som var samtida med Nero har bevarats. De första historierna om Nero har beskrivits som [[partisk]]a och fantasibaserade, och antingen överdrivet kritiska eller hyllande.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 1#1|I.1]]; Josefus, ''Judiska fornminnen'' [[:en:wikisource:The Antiquities of the Jews/Book XX#Chapter 8|XX.8.3]]; Tacitus, ''Life of Gnaeus Julius Agricola'' [[s:Agricola#10|10]]; Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#20|XIII.20]].</ref> De ursprungliga källorna sades också ge olika uppgifter på ett antal punkter rörande vissa händelseförlopp.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#20|XIII.20]]; Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 14#2|XIV.2]].</ref> Trots detta har dessa tidiga, förlorade primärkällor fungerat som bas för andrahands- och tredjehandskällor om Nero skrivna av nästa generation historiker.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#20|XIII.20]]; Josefus, ''Judiska fornminnen'' [[:en:wikisource:The Antiquities of the Jews/Book XIX#Chapter 1|XIX.1.13]].</ref> Några av de samtida historikerna är kända vid namn. [[Fabius Rusticus]], [[Cluvius Rufus]] och [[Plinius den äldre]] skrev alla fördömande skrifter om Nero, källor som nu gått förlorade.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 13#20|XIII.20]].</ref> Där fanns också berättelser som var till Neros fördel, men det är okänt vilka som skrev dem eller vilka förtjänster Nero skulle ha förlänats.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 1#1|I.1]]; Josefus, ''Judiska fornminnen'' [[:en:wikisource:The Antiquities of the Jews/Book XX#Chapter 8|XX.8.3]].</ref>

Merparten av det som är känt om Nero kommer från Tacitus, Suetonius och Dio Cassius, som alla tillhörde [[Patricier|överklassen]]. Tacitus och Suetonius skrev sina historier om Nero mer än femtio år efter hans död, medan Dio Cassius skrev sin historia mer än 150 år efter hans död. Dessa källor motsäger varandra när det gäller ett antal händelser i Neros liv, däribland [[Claudius]] död, [[Agrippina d.y.|Agrippinas]] död och Roms brand år 64, men de är konsekventa i sitt fördömande av Nero.

En handfull andra källor ger också ett begränsat och varierat perspektiv på Nero. Få bevarade källor framställer Nero i ett fördelaktigt ljus. Några källor porträtterar honom dock som en kompetent kejsare som var populär i breda folklager, särskilt i öster.<ref name="positiv"/>

;Dio Cassius
[[Dio Cassius]] (''cirka'' 150–235) var son till [[Cassius Apronianus]], en romersk senator. Han tillbringade större delen av sitt liv i offentlig tjänst. Han var senator under [[Commodus]] och guvernör i [[Izmir|Smyrna]] efter [[Septimius Severus]] död; och senare ''consul suffectus'' omkring 205, och även prokonsul i [[Africa]] och [[Pannonien]].

Böckerna 61–63 av Dio Cassius ''Roms historia'' beskriver Neros styre. Endast fragment av dessa böcker finns bevarade och det som har bevarats är en sammanfattning av [[Joannes Xifilinos]], en munk på 1000-talet.

;Dion Chrysostomos
[[Dion Chrysostomos]] (''cirka'' 40–120), en grekisk filosof och historiker, skrev att det romerska folket var mycket nöjt med Nero och skulle ha låtit honom härska varaktigt. Folket längtade efter hans styre när han var borta och mottog bedragare med öppna armar när sådana uppträdde:

{{citat|Sanningen om detta har faktiskt inte nått ut ännu; bland de övriga av hans underlydande fanns inget som kunde förhindra honom från att fortsätta vara kejsare för evigt, när alla till och med nu önskar att han fortfarande vore i livet. Och den övervägande majoriteten är övertygad om att han fortfarande lever, fastän han på ett sätt har dött inte bara en gång utan ofta, tillsammans med dem som var fast övertygade att han fortfarande var i livet.<ref>Dion Chrysostomos, ''Orationes'' 21, On Beauty. ''Engelska'': "Indeed the truth about this has not come out even yet; for so far as the rest of his subjects were concerned, there was nothing to prevent his continuing to be Emperor for all time, seeing that even now everybody wishes he were still alive. And the great majority do believe that he still is, although in a certain sense he has died not once but often along with those who had been firmly convinced that he was still alive."</ref>}}

;Epiktetos
[[Epiktetos]] (cirka 55–135) var slav till Neros sekreterare [[Epafroditos]]. Han ger i förbigående ett antal negativa kommentarer om Neros karaktär i sina verk, men gör inga uttalanden om hur hans styre var. Han beskriver Nero som en bortskämd, arg och olycklig man.

;Josefus
[[Fil:josephus.jpg|miniatyr|Historikern [[Josefus]] (''cirka'' 37–100) anklagade andra historiker för att förtala Nero.]]
Historikern [[Josefus]] (''cirka'' 37–100), som kallade Nero en tyrann, var samtidigt den förste som nämnde att vissa var partiska i sina omdömen om Nero. Om andra historiker sade han:

{{citat|Men jag avstår från vidare diskussioner i ämnet, ty det har varit så många som skrivit Neros historia. Några av dessa har avlägsnat sig från sanningen som en gentjänst, eftersom de har fått gåvor av honom. Andra, däremot, har till följd av det hat och den illvilja som de känt mot honom, så oförblommerat gormat med sina lögner, att de med rätta förtjänar att fördömas. Inte heller förvånas jag över att de ljugit om Nero, eftersom de i sina skrifter inte heller bevarat den sanna historien om förhållandena före hans tid – även när det handlar om personer som ingalunda kunnat ådraga sig dessa skribenter vrede eftersom skribenterna levde långt efter deras tid.<ref>Josefus, ''Judiska fornminnen'' [[:en:wikisource:The Antiquities of the Jews/Book XX#Chapter 8|XX.8.3]]. ''Engelska'': "But I omit any further discourse about these affairs; for there have been a great many who have composed the history of Nero; some of which have departed from the truth of facts out of favor, as having received benefits from him; while others, out of hatred to him, and the great ill-will which they bare him, have so impudently raved against him with their lies, that they justly deserve to be condemned. Nor do I wonder at such as have told lies of Nero, since they have not in their writings preserved the truth of history as to those facts that were earlier than his time, even when the actors could have no way incurred their hatred, since those writers lived a long time after them."</ref>}}

;Lucanus
Även om han var mer poet än historiker, har [[Marcus Annaeus Lucanus|Lucanus]] (''cirka'' 39–65) efterlämnat en av de välvilligaste skildringarna av Neros styre. Lucanus skriver att det rådde fred och välstånd under Neros tid i motsats till de tidigare epokernas krig och stridigheter. Ironiskt nog var Lucanus senare inblandad i en sammansvärjning för att störta Nero och blev till följd av denna gärning avrättad.<ref name="gutenbergPharsalia"/>

;Filostratos
[[Filostratos]] II ”atenaren” (''cirka'' 172–250) skrev om Nero i ''[[Apollonios från Tyanas liv]]'' (böckerna 4–5). Fastän han allmänt har en bristfällig eller vag bild av Nero, talar han om andras positiva mottagande av Nero i östern.

;Plinius den äldre
[[Plinius den äldre]]s (''cirka'' 24–79) Nerohistoria finns inte bevarad. Det finns dock hänvisningar till Nero i Plinius ''Naturalis Historia''. Plinius har en av de mest negativa uppfattningarna om Nero och kallar honom ”mänsklighetens fiende”.<ref>Plinius den äldre, ''Naturalis Historia'' [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/L/Roman/Texts/Pliny_the_Elder/7*.html#viii VII.8.46].</ref>

;Plutarchos
[[Plutarchos]] (''cirka'' 46–120) nämner Nero indirekt i sin skildring av Galbas liv och Othos liv. Nero avbildas som en tyrann, men de som ersätter honom som kejsare framställs inte som på något sätt bättre.

;Seneca den yngre
Det är inte förvånande att [[Seneca den yngre|Seneca]] (''cirka'' 4 f.Kr.–65 e.Kr.), Neros lärare och rådgivare, skildrar Nero mycket välvilligt.<ref>Seneca den yngre, [http://www.gutenberg.org/files/10001/10001-h/10001-h.htm ''Apocolocyntosis'' 4] {{Wayback|url=http://www.gutenberg.org/files/10001/10001-h/10001-h.htm |date=20060503234818 }}.</ref>

;Suetonius 
[[Suetonius]] (''cirka'' 69–130) var medlem av [[Equites|riddarståndet]], och var chef för departementet för kejserlig korrespondens. I denna position skrev han biografier om kejsarna, inklusive Nero, och lade tonvikt på anekdotiska och sensationella aspekter.

;Tacitus 
''Annalerna'' av [[Tacitus]] (''cirka'' 56–117) utgör den mest detaljerade och uttömmande skildringen av Neros styre, trots att den är ofullständigt bevarad vad gäller Neros två sista år som regent (66–68). Tacitus beskrev de julisk-claudiska kejsarna som allmänt orättfärdiga. Men även han ansåg att de befintliga skrifterna om dem var obalanserade:

{{citat|Historieskildringarna av Tiberius, Caius [Caligula], Claudius och Nero – under den tid de härskade – förfalskades till följd av fruktan, och efter deras död skrevs de under inflytande av ett nära i tiden närande hat.<ref>Tacitus, ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 1#1|I.1]]. ''Engelska'': "The histories of Tiberius, Caius, Claudius, and Nero, while they were in power, were falsified through terror, and after their death were written under the irritation of a recent hatred."</ref>}}

Tacitus var son till en [[Prokurator (Romerska riket)|prokurator]] och han hade gift in sig i överklassfamiljen Agricola. Han inledde sitt politiska liv som senator efter Neros död och hade, enligt vad han själv skrev, Neros rivaler att tacka för mycket. Eftersom han var medveten om att detta faktum innebar att andra ansåg att det påverkade hans trovärdighet, förfäktade Tacitus att hans egna skrifter dock var sanna.<ref>Tacitus, ''Historiae'' [[:en:wikisource:The Histories (Tacitus)/Book 1#1|I.1]].</ref>

==Nero och religionen==
===Judisk tradition===
I slutet av år 66 utbröt ett [[Judiska kriget|uppror]] bland judarna i Palestina. Enligt [[Talmud]] åkte då Nero till Jerusalem och sköt pilar i alla fyra riktningar och alla pilarna landade i staden. Han bad sedan ett förbipasserande barn att upprepa den vers det hade lärt sig den dagen. Barnet svarade: ”Och jag skall utföra min hämnd på Edom genom mitt folk Israel” ([[Hesekiel|Hes.]] [[src:Bibeln 1917/Hesekiel#Kapitel 25|25:14]]). Nero blev skräckslagen, då han trodde att Gud ville att [[Jerusalems tempel]] skulle förstöras, men skulle bestraffa den som utförde det. Nero sade: ”Han önskar ödelägga sitt Hus och lägga skulden på mig”, varefter han flydde och konverterade till judendomen för att undvika en sådan vedergällning.<ref>Talmud, [[Gittin|Gitin]] 56a–b</ref> [[Vespasianus]] skickades sedan för att slå ner upproret. Talmud tillägger att den vise rabbin Meir Baal HaNess, en framträdande anhängare till [[Simon bar Kokhba|Bar Kokhbas]] uppror mot det romerska styret åren 132 till 135, härstammade från Nero.

Romerska källor berättar ingenstans om Neros påstådda konvertering till judendomen, en religion som romarna ansåg ytterst barbarisk och omoralisk.<ref>Isaac, Benjamin (2004) The Invention of Racism in Classical Antiquity s. 440–491. Princeton.</ref> Det förefaller osannolikt att sådana källor – nästan undantagslöst fientliga mot kejsaren – skulle ha missat tillfället att svärta ner Nero ytterligare genom att nämna dennes omvändelse till judendomen om den verkligen hade inträffat.

Inte heller finns någon källa som uppger att Nero skulle ha fått barn som överlevde späd ålder. Hans enda registrerade barn, [[Claudia Augusta]], dog fyra månader gammal.<ref name="Vagi"/>

===Kristen tradition===
[[Fil:Siemiradzki_Christian_Dirce.jpg|miniatyr|400px|''En kristen Dirke'', av [[Henryk Siemiradzki]]. En kristen kvinna dör martyrdöden i denna återgestaltning av myten om [[Dirke]].]]
;Förste förföljaren av kristna
Kristen tradition och sekulära historiska källor betraktar Nero som den förste kejsaren att genomföra omfattande förföljelser av kristna, och ibland som den som dödade apostlarna [[Sankt Petrus|Petrus]] och [[Paulus]]. Teologer på bland annat 300-talet upptecknade sina föreställningar om att Nero på något sätt skulle återvända som ”[[Antikrist]]”. Den romerske historikern Tacitus beskriver cirka år 117 hur Nero efter branden år 64 anklagade kristna för att ha startat den och hur han med stor grymhet torterade och avrättade dem.<ref name="annals-xv-44"/> Omkring år 120 nämner också Suetonius att Nero ”straffade de kristna”, men han kopplar inte samman detta med branden och menar att de var ”en grupp människor hemfallna åt en ny och fördärvlig vidskepelse.”<ref>Suetonius ''Kejsarbiografier'', [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html#16 Nero, kapitel 16:2].</ref>

Den kristne författaren [[Tertullianus]] (''cirka'' 155–230) var tidigast med att utse Nero till den förste förföljaren av kristna. Han skrev: ”Syna dina anteckningar. Där kommer du att finna att Nero var den förste att förfölja denna lära.”<ref>Tertullianus ''Apologeticum'', förlorad text citerad i [http://www.newadvent.org/fathers/250102.htm] {{Wayback|url=http://www.newadvent.org/fathers/250102.htm |date=20171118084938 }}, [[Eusebios av Caesarea|Eusebios]], ''Kyrkohistoria'', II.25.4. ''Engelska'': "Examine your records. There you will find that Nero was the first that persecuted this doctrine".</ref> Också [[Lactantius]] (cirka 240–320) sade att Nero ”var den förste att förfölja Guds tjänare”.<ref name="lactantius">[http://www.ccel.org/fathers2/ANF-07/anf07-15.htm Lactantius, ''Of the Manner in Which the Persecutors Died'' II] {{Wayback|url=http://www.ccel.org/fathers2/ANF-07/anf07-15.htm |date=20060807084425 }}.</ref>, något som också [[Sulpicius Severus]] nämner.<ref>[http://www.thelatinlibrary.com/sulpiciusseveruschron2.html Sulpicius Severus, ''Chronica'' II.28] {{Wayback|url=http://www.thelatinlibrary.com/sulpiciusseveruschron2.html |date=20070101230816 }}.</ref> Emellertid meddelade Suetonius att [[Claudius]] ”fördrev från Rom de av [[Chrestus]] uppeggade, oavlåtligt oroliga judarna.” (”''Iudaeos impulsore Chresto assidue tumultuantis Roma expulit''”).<ref>Suetonius ''Kejsarbiografier'', Claudius [https://archive.is/20120630034237/http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Claudius*.html#25 25].</ref> Dessa förvisade ”judar” kan ha varit tidiga kristna, även om Suetonius säger att de var judar och på ett annat ställe talar om kristna som en från judarna separat grupp.<ref>”[Nero] straffade de kristna, en grupp människor hemfallna åt en ny och fördärvlig vidskepelse.” (Suetonius ''Kejsarbiografier'', Nero 16:2).</ref> Inte heller Bibeln är tydlig i det avseendet och kallar Aquila från Pontus och hans fru Priscilla, vilka [[Priscilla och Aquila|båda]] förvisats från Rom vid den här tiden, för "judar".<ref>''Apostlagärningarna'' 18:2.</ref>

;Avrättandet av Petrus och Paulus
Den första text som antyder att Nero skulle ha dödat en apostel är den [[apokryfisk]]a ''Jesajas himmelsfärd'', en kristen skrift från 100-talet. Den berättar att ”hans moders slaktare, som själv är kung, kommer att förfölja växten som de älskade tolv apostlarna har planterat. Av de tolv kommer en att läggas i hans händer.”<ref name="ascension">[http://www.earlychristianwritings.com/text/ascension.html ''Jesajas himmelsfärd'', kap. 4.2] {{Wayback|url=http://www.earlychristianwritings.com/text/ascension.html |date=20191107060802 }}. ''Engelska'': "the slayer of his mother, who himself this king, will persecute the plant which the Twelve Apostles of the Beloved have planted. Of the Twelve one will be delivered into his hands."</ref>

Biskop [[Eusebios av Caesarea]] (cirka 275–339) var den förste som skrev att Paulus halshöggs under Neros styre.<ref>Eusebios, [http://www.newadvent.org/fathers/250102.htm ''Kyrkohistoria'' II.25.4] {{Wayback|url=http://www.newadvent.org/fathers/250102.htm |date=20171118084938 }}.</ref> Han meddelar att Neros förföljelse ledde till Petrus och Paulus död.<ref>Eusebios, ''Kyrkohistoria'' II:22–25.</ref> Flera andra rapporter finns om att Paulus skulle ha överlevt sina två år i Rom och därefter rest till [[Hispania]].<ref>I [http://www.earlychristianwritings.com/text/actspaul.html de apokryfiska ''Paulus gärningar''] {{Wayback|url=http://www.earlychristianwritings.com/text/actspaul.html |date=20061020181752 }}, i [https://archive.today/20200108220758/http://www.earlychristianwritings.com/text/actspeter.html de apokryfiska ''Petrus gärningar''], i [http://www.earlychristianwritings.com/text/1clement-lightfoot.html den första versen i Klemens 5:6] {{Wayback|url=http://www.earlychristianwritings.com/text/1clement-lightfoot.html |date=20061020184723 }}, liksom i [http://www.bible-researcher.com/muratorian.html ''Det muratorianska fragmentet''] {{Wayback|url=http://www.bible-researcher.com/muratorian.html |date=20061018165434 }}.</ref>

Den första källa som påstår att Petrus ska ha korsfästs upp och ner i Rom under Neros regim (men inte av Nero), är den apokryfiska skriften ''Petrus gärningar'' (eller ''Petrusgärningarna'') från cirka år 200.<ref>[https://archive.today/20200108220758/http://www.earlychristianwritings.com/text/actspeter.html Apocryphal ''Acts of Peter''].</ref> Denna berättelse slutar med att Paulus fortfarande är i livet och att Nero lyder Guds bud genom att inte förfölja några fler kristna.

Under 400-talet skrev ett antal författare att Nero dödade Petrus och Paulus.<ref>[[Lactantius]] skrev att Nero ''korsfäste Petrus och dräpte Paulus.'', Lactantius, [http://www.ccel.org/fathers2/ANF-07/anf07-15.htm ''Of the Manner in Which the Persecutors Died'' II] {{Wayback|url=http://www.ccel.org/fathers2/ANF-07/anf07-15.htm |date=20060807084425 }}; Johannes Chrysostomos skrev att Nero kände Paulus personligen och lät avrätta honom; [http://www.newadvent.org/fathers/1907.htm ''Concerning Lowliness of Mind'' 4] {{Wayback|url=http://www.newadvent.org/fathers/1907.htm |date=20191107055714 }}; [[Sulpicius Severus]] sade att Nero dödade Petrus och Paulus. [http://www.thelatinlibrary.com/sulpiciusseveruschron2.html ''Chronica'' II.28–29] {{Wayback|url=http://www.thelatinlibrary.com/sulpiciusseveruschron2.html |date=20070101230816 }}.</ref>

;Antikrist
''Jesajas himmelsfärd'' är den första skrift som antyder att Nero var [[Antikrist]]. Texten hävdar att en ”laglös kung, sin moders egen baneman, … kommer att komma, och han kommer att få all världslig makt, och de kommer att lyssna till honom och lyda alla hans bud.”<ref name="ascension"/>

De ''Sibyllinska oraklen'', böckerna 5 och 8, en text skriven på 100-talet, talar om Neros återkomst och hur han för med sig förödelse.<ref>[http://www.sacred-texts.com/cla/sib/index.htm ''De Sibyllinska oraklen'' 5:361–376, 8:68–72, 8:531–157] {{Wayback|url=http://www.sacred-texts.com/cla/sib/index.htm |date=20070403035654 }}.</ref> Inom de tidiga kristna församlingarna bidrog dessa skrifter, tillsammans med andra med liknande innehåll,<ref>[[Sulpicius Severus]] och Viktorinus av Pettau säger också att Nero är Antikrist, [http://www.thelatinlibrary.com/sulpiciusseveruschron2.html Sulpicius Severus, ''Chronica'' II.28–29] {{Wayback|url=http://www.thelatinlibrary.com/sulpiciusseveruschron2.html |date=20070101230816 }}; [http://www.newadvent.org/fathers/0712.htm Victorinus of Pettau, ''Commentary on the Apocalypse'' 17] {{Wayback|url=http://www.newadvent.org/fathers/0712.htm |date=20191107060304 }}.</ref> till att sprida tron att Nero skulle återvända som Antikrist. År 310 skrev [[Lactantius]] att Nero ”plötsligt försvann och att inte ens det farliga vilddjurets eviga viloplats kunde uppbringas. Detta har bibringat vissa fantasifulla personer uppfattningen att han efter att ha förts till en avlägsen trakt fortfarande lever; och de tillskriver honom de sibyllinska verserna.”<ref name="lactantius"/><ref>Engelska: “… suddenly disappeared, and even the burial place of that noxious wild beast was nowhere to be seen. This has led some persons of extravagant imagination to suppose that, having been conveyed to a distant region, he is still reserved alive; and to him they apply the Sibylline verses.”</ref>

År 422 skrev [[Augustinus av Hippo]] i en kommentar till det andra Thessalonikerbrevet (2:1–11) att han trodde att Paulus där nämnde den kommande Antikrist. Även om han själv förkastade teorin, nämner Augustinus att många kristna var övertygade om att Nero var Antikrist eller skulle komma att återvända som Antikrist.<ref>{{Webbref |url=http://www.biblegateway.com/passage/?book_id=60&chapter=2&verse=7&version=9&context=verse |titel=Arkiverade kopian |hämtdatum=2014-04-20 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20081229123239/http://www.biblegateway.com/passage/?book_id=60&chapter=2&verse=7&version=9&context=verse |arkivdatum=2008-12-29 }}</ref><ref name="augustine"/>

Flera nutida bibelforskare<ref>[http://books.google.com/books?id=IzzAFl2ONfAC&pg=PA61 The Book of Revelation], Catherine A. Cory.</ref><ref>[http://books.google.com/books?id=SkOg-tEYbR4C&pg=PA86 Revelation], Alan John Philip Garrow.</ref> som Delbert Hillers ([[Johns Hopkins University]]) från [[American Schools of Oriental Research]] och författarna till ''the Oxford & Harper Collins study Bibles'' hävdar att talet 666 (''Vilddjurets tal'') i ''[[Johannes uppenbarelsebok]]'' (Upp 13:18) syftar på Nero,<ref>Hillers, Delbert, “Rev. 13, 18 and a scroll from Murabba’at”, Bulletin of the American Schools of Oriental Research 170 (1963) 65.</ref> en syn som också stöds av [[Romersk-katolska]] bibelkommentarer.<ref>The New Jerome Biblical Commentary. Ed. Raymond E. Brown, Joseph A. Fitzmyer, and Roland E. Murphy. Englewood Cliffs, NJ: Prentice-Hall, 1990, s. 1009.</ref><ref>{{webbref |efternamn=Just, S.J., Ph.D. |förnamn=Prof. Felix |författarlänk= |medförfattare= |titel=''The Book of Revelation, Apocalyptic Literature, and Millennial Movements'', University of San Francisco, USF Jesuit Community |verk= |utgivare= |datum= |url=http://catholic-resources.org/Bible/Apocalyptic.htm |doi= |hämtdatum=2007-05-18 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20070601223850/http://catholic-resources.org/Bible/Apocalyptic.htm |arkivdatum=2007-06-01 }}</ref> Om man betraktar Neros namn skrivet på hebreiska med [[Hebreiska alfabetet|hebreiska bokstäver]], summeras de till 666 eller 616, beroende på om man transkriberar från grekiskans (Neron Caesar) eller latinets (Nero Caesar). Då hebreiska i första hand skrivs med konsonanter blir detta NRV(N) QSR eller då נ ר ו ן ק ס ר : [[Nun (bokstav)|nun]]=50 + [[resh]]=200 + [[vav]]=6 (+[[Nun (bokstav)|nun]]=50) + [[qof]]=100 + [[samek]]=60 + [[resh]]=200 = 666, eller utan det andra ''nun'':et 616.<ref>{{webbref|url=http://ralphriver.blogspot.com/2005/04/number-of-beast-616.html|titel=The Number of the Beast: 616?|författare=Edward Cook|hämtdatum=2014-04-20|arkivurl=https://web.archive.org/web/20140420093841/http://ralphriver.blogspot.com/2005/04/number-of-beast-616.html|arkivdatum=2014-04-20}}</ref> Detta representerar de två varianterna av vilddjurets tal som förekommer i tidiga handskrifter av ''Uppenbarelseboken''.

==Se även==
* [[Neros gyllene hus]]

==Anmärkningar==
{{anmärkningslista}}

==Referenser==
{{enwp|url=https://en.wikipedia.org/wiki/Nero|juni 2010}}
===Noter===
<references>
<ref name="annals-xv-44">Tacitus ''Annaler'' [[:en:wikisource:The Annals (Tacitus)/Book 15#44|XV.44]]. ''Engelsk översättning av den latinska originaltexten'': "Consequently, to get rid of the report, Nero fastened the guilt and inflicted the most exquisite tortures on a class hated for their abominations, called Christians [or Chrestians (In the earliest extant manuscript, the second Medicean, the ''e'' in "Chrestianos", Chrestians, has been changed into an ''i''; cf. Gerd Theißen, Annette Merz, ''Der historische Jesus: ein Lehrbuch'', 2001, s. 89. The reading ''Christianos'', Christians, is therefore doubtful.)] by the populace. Christus, from whom the name had its origin, suffered the extreme penalty during the reign of Tiberius at the hands of one of our procurators, Pontius Pilatus, and a most mischievous superstition, thus checked for the moment, again broke out not only in Judaea, the first source of the evil, but even in Rome, where all things hideous and shameful from every part of the world find their centre and become popular. Accordingly, an arrest was first made of all who pleaded guilty; then, upon their information, an immense multitude was convicted, not so much of the crime of firing the city, as of hatred against mankind. Mockery of every sort was added to their deaths. Covered with the skins of beasts, they were torn by dogs and perished, or were nailed to crosses, or were doomed to the flames and burnt, to serve as a nightly illumination, when daylight had expired.</ref>
</references>

===Allmänna källor===
;Primarkällor
* [https://web.archive.org/web/20090606200959/http://mcadams.posc.mu.edu/txt/ah/Tacitus/index.htm Tacitus, ''Histories'' (''Historiae''), böckerna 1–4] (ca. 105).
* [https://web.archive.org/web/20090606200959/http://mcadams.posc.mu.edu/txt/ah/Tacitus/index.htm Tacitus, ''Annals'' (''Annalerna''), böckerna 13–17] (ca. 117).
* [http://www.ccel.org/ccel/josephus/works/files/works.html Josefus, ''War of the Jews'' (''Om det judiska kriget''), böckerna 2–6] (ca. 78).
* [http://www.ccel.org/j/josephus/works/ant-20.htm Josefus, ''Antiquities of the Jews'' (''Judiska fornminnen''), bok 20] (ca. 94).
* [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Cassius_Dio/home.html Dio Cassius, ''Roman History'' (''Roms historia''), böckerna 61–63] (ca. 229).
* [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Plutarch/Lives/Galba*.html Plutarchos, ''The Parallel Lives'' (''Parallella liv''), Galba] (ca. 110).
* [http://www.livius.org/ap-ark/apollonius/life/va_00.html Filostratos II, ''Life of Apollonius Tyana'' (''Apollonios från Tyanas liv''), böckerna 4–5] (ca. 220).
* [http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Suetonius/12Caesars/Nero*.html Suetonius, ''The Lives of Twelve Caesars'' (''Kejsarbiografier''), Nero] (ca. 121).

;Sekundärkällor
* Herbert W. Benario, [http://www.roman-emperors.org/nero.htm Nero] på ''De Imperatoribus Romanis''.
* Edward Champlin, ''Nero'', Harvard: Harvard University Press, 2003 (paperback, {{ISBN|0-674-01822-2}}).
* John Donahue, [http://www.roman-emperors.org/galba.htm"Galba (68–69 A.D.)"] på ''De Imperatoribus Romanis''.
* Michael Grant, ''Nero'', New York: Dorset Press, 1989 ({{ISBN|0-88029-311-X}}).
* Miriam T. Griffin, ''Nero: The End of a Dynasty'', New Heaven, CT; London: Yale University Press, 1985 (hardcover, {{ISBN|0-300-03285-4}}); London; New York: Routledge, 1987 (paperback, {{ISBN|0-7134-4465-7}}).
* Richard Holland, ''Nero: The Man Behind the Myth'', Stroud: Sutton Publishing, 2000 (paperback {{ISBN|0-7509-2876-X}}).
* Brian Herbert Warmington, ''Nero: Reality and Legend''. London: Chatto & Windus, 1969 (hardcover, {{ISBN|0-7011-1438-X}}); New York: W.W Norton & Company, 1970 (paperback, {{ISBN|0-393-00542-9}}); New York: Vintage, 1981 (paperback, {{ISBN|0-7011-1454-1}}).
*  Mahlon H. Smith, [http://virtualreligion.net/iho/nero.html Nero] i Historical Sourcebook.
* [http://www.romansonline.com/Persns.asp?IntID=5&Ename=Nero Nero] Basinformation och utvalda citat på [http://www.romansonline.com/ ''Romans On Line'']
* [http://www.bible-history.com/nero/ Nero Caesar Emperor] Biografisk information på [http://www.bible-history.com/ ''Bible History Online'']
* Carlo Maria Franzero, [https://web.archive.org/web/20120315132247/http://www.third-millennium-library.com/readinghall/GalleryofHistory/Nero/NERO-DOOR.html The Life and Times of Nero].
* [http://www.roman-empire.net/emperors/nero.html Nero Claudius Drusus Germanicus] på [http://www.roman-empire.net/ ''Illustrated History of the Roman Empire''].
* [http://www.nndb.com/people/925/000087664/ Nero] på Notable Names Database.
* [https://web.archive.org/web/20131006101909/http://global.britannica.com/EBchecked/topic/409505/Nero Nero (Roman emperor)] på Encyclopædia Britannica.

==Externa länkar==
* {{wikiquote}}
* {{Commonscat|Nero}}
* [[Håkan Sandell]], [http://retrogarde.org/?p=2197 "Kejsar Nero som poet"] (2015-02-28).

{{successionsbox
|titel=[[Lista över romerska kejsare|Romersk kejsare]] | företrädare = [[Tiberius Claudius Nero Germanicus|Claudius]] | år = [[54]]–[[68]] | efterträdare = [[Galba]]}}
{{Romerska kejsare}}
{{Auktoritetsdata}}
{{Utmärkt}}

{{STANDARDSORTERING:Nero}}
[[Kategori:Nero| ]]
[[Kategori:Födda 37]]
[[Kategori:Avlidna 68]]
[[Kategori:Män]]
[[Kategori:Romerska kejsare som begått självmord]]
[[Kategori:Personer i Romerska riket under 000-talet]]