Kvaser
I nordisk mytologi var Kvaser den klokaste och slugaste av gudar. Mjödets ursprungsväsen.
Efter vanakriget sattes ett kärl fram mellan asarna och vanerna som båda släktena spottade i. Ur kärlet växte Kvaser fram. Senare dödades Kvaser av dvärgarna Fjalar och Galar. De samlade upp hans blod i tre kärl och blandade det med honung (därav namnet "Kvasers blod") och bryggde mjöd i kitteln Odrörer . De som drack mjödet blev visa och fick skaldekonstens gåva. För att skydda sitt mjöd utförde Fjalar och Galar ytterligare mord bl.a. på jätten Gilling och även hans fru när de tröttnade på hennes klagosång. När Gillings son Suttung fick reda på vem som mördat hans föräldrar lade han sig i bakhåll och fångade de två dvärgarna. Han band fast dem vid ett skär i havet, där vattnet skulle dränka dem nästa gång deet steg. Både Fjalar och Galar bad för sina liv och lovade Suttung guld och det bästa smidet i världen om han skonade dem. Dock var det enda Suttung gick med på var ett byte mot det oskattbara mjödet vilket också blev fallet.
När Oden upptäcker detta blir han förbittrad och ond, han vill hämnas på dvärgarna. Men först måste han få tag i mjödet innan mörkrets makter utnyttjade det.
Detta var dock lättare än sagt för Suttung var en mäktig jätte och drycken kallades inte längre "Kvasers blod" utan "Suttungs mjöd" och låg gömd djupt inne i ett fjäll. Oden förstår att list är enda sättet att komma in.
Därför börjar inte hans resa till Suttung utan till hans bror Bauge. Där träffar han nio trälar som slår gräs. Oden erbjuder sig att slipa deras liar och tack vare trollkraften som finns i slipstenen blir de vassare än de nånsin varit förut. Så ivriga är de att när Oden slänger upp stenen sträcker alla upp händerna för att nå den och hugger huvudet av varandra i bara farten. Oden fortsätter till Bauges dörr och ber att få stanna för natten.
Nästa dag beklagar sig Bauge över sina döda trälar, hur skall han nu ta hand om skörden? Oden erbjuder sig precis som planen kräver att utföra allt arbete själv vilket får Bauge att brista ut i skratt. Oden tittar stelt på honom.
- Och vad har du tänkt för lön för detta storverk? frågar Bauge. - Det enda jag begär är att få smaka på Suttungs mjöd, svarar Oden med ett slugt leende i mungipan. Bauge skrattar ännu mer. - Det kan jag inte lova dig, säger han. Mjödet tillhör min bror, och känner jag honom rätt så tänker han behålla det för sig själv. - Men fråga kan du. - Javisst kan jag det, skrattar Bauge. - Och om han svarar nej, kan du hjälpa mig att få tag i det på annat sätt?
Nu kvävs nästan Bauge av skratt.
- Även det kan jag lova, säger Bauge som tror detta är omöjligt.
Samma sommar gör Oden de nio männens arbete och när vintern kommer skall han ha lön, men Suttung släpper inte ifrån sig en enda droppe av sitt mjöd. - Då får vi använda list, säger Oden. De går till baksidan av fjället och Oden säger till Brauge att borra igenom fjället. När det lilla hålet är borrat frågar Brauge som planerar att slå ner Oden så fort han är nära hålet. Utan att svara förvandlar sig Oden till en orm och är borta på mindre än en sekund.
Inne i borgen återtar Oden sin vanliga gestalt väl medveten om att Brauge aldrig vågar slå larm eftersom han då måste förklara sin egen del i det hela. Oden smyger sig igenom rummen tills han kommer till mjödet allra längst in. Mjödet vaktas av Suttungs dotter Gunnlöd men när hon rusar mot honom med sina enorma armar glömmer hon bort att hon skall slå honom och blir ögonblickligt förälskad.
Tre nätter delar de säng och Oden dricker upp en tredjedel av mjödet varje natt. På den tredje natten, när allt mjöd finns i hans mage smyger han ut och förvandlar sig till en örn. Oturligt nog vaknar Gunnlöd och nu när Oden ej är där ekar hennes vilda skrik. Suttung vaknar och med ett stick av insikt drar han på sig sin *falkhamn och förföljer Oden som är tung i magen av allt mjöd och inte klarar av att flyga så snabbt. Innanför Asgårds murar är han säker......
Vid Asgård har de andra asarna kommit ut och de ser de två fåglar och inte förrän de hör Odens rop förstår de vad som händer. Han ropar åt dem att ta fram varenda kärl och kar som finns. Suttung som är rosenrasande märker inte att Asgårds murar passerar under dem. Oden spyr ut mjödet i ett kar men då hinner Suttung ikapp. Oden har inget val (detta är inget skämt) och släpper ut resten av mjödet i Suttungs ansikte genom de bakre delarna. Detta får Suttung på andra tankar och asarna hinner hämta vapen för att jaga bort honom.
På det viset såg Oden till att Kvasers blod åter kom tillbaka till asarna. I slutändan har mjödet fått många namn såsom: Dvärgadryck, Gillings löspenning, Nitbergs saft, Odens byte och Odens gåva. Trots alla dessa namn är det ett som oftast nämns nämligen Skaldemjödet för alla som visade sig förtjänta av att kallas skalder människor, jättar eller gudar skulle få smaka på det. Mjödet måste vaktas och detta får Odens son Brage, vältalighetens och diktningens gud, göra. Gudarnas konung har nämligen förstått att han inte kan göra allt själv och om världen skall styras väl måste asarna dela på uppgifterna.
- Det är ju bra, säger Loke. Brage förfogar över mjödet som vi har samlat i våra kar. Men vad gör vi med det andra, det du släppte ur baken? - Det struntar vi i, säger Oden. Det får ligga där det ligger så att de som vill kan ta det. - Då kan vi kanske kalla det >>De dåliga diktarnas del<<? säger Loke med ett leende.
Det skrattar alla asarna åt.
Som en bra källa och en rolig och intressant läsning vill jag nämna "Den enögde" av Tor Åke Bringsvǽrd, en mycket bra bok....