Malaria
| Malaria | |
 Plasmodium falciparum i en mänsklig röd blodkropp. | |
| Klassifikation och externa resurser | |
|---|---|
| ICD-10 | B50 |
| ICD-9 | 084 |
| OMIM | 248310 |
| DiseasesDB | 7728 |
| Medlineplus | 000621 |
| eMedicine | med/1385 emerg/305ped/1357 |
| MeSH | C03.752.250.552 svensk C03.752.250.552 engelsk |
Malaria, äldre benämning sumpfeber, är en allvarlig och ibland dödlig sjukdom orsakad av encelliga parasiter från plasmodiumsläktet. Ordet stammar från italienskans mal aria, 'dålig luft', då man förr trodde att det var den dåliga luften från Po-floden[källa behövs] som orsakade sjukdomen. Sjukdomen är mycket utbredd i de tropiska och subtropiska områdena i världen, framförallt i Afrika.
Livscykel
En mänsklig infektion av malaria börjar med att en mygga av släktet Anopheles suger blod. När myggan suger blod sprutar den samtidigt in saliv som är avsett att utvidga kärlen omkring stickstället samt förebygga koagulering. Tillsammans med myggans saliv följer det första stadiet i den mänskliga halvan av malariacykeln: sporozoiten. Redan en halvtimme efter att parasiterna tagit sig in i blodomloppet har de gömt sig i levern där de ombildas till schizonter. Schizonterna börjar dela sina cellkärnor och organeller för att bilda nya dotterceller. När många dotterceller bildats brister schizonten och släpper ut i blodomloppet de dotterceller, merozoiter, som den har bildat. Detta tar omkring 5-7 dagar. I blodomloppet tar sig moerozoiterna in i de röda blodkropparna där de bildar sitt ringstadium: trofozoiten. Trofozoiterna sönderdelar ("äter") hemoglobinet i blodkroppen för att tillgodogöra sig de näringsämnen den behöver för sin reproduktion (grek. trophe = näring). Efter detta kan den bilda två olika stadier; dels kan den bilda en ny schizont i blodcellen som bildar fler merozoiter, dels kan den (mera sällan) övergå till den haploida formen som är inblandad i könslig reproduktion: Gametocyten. Gametocyterna ligger kvar i blodkropparna och väntar på att en ny Anophelesmygga ska suga blod från den sjuke för att sedan i tarmen på myggan utvecklas till gameter som är de mogna könscellerna. En hanlig och en honlig könscell går ihop till en zygot. Zygoten utvecklas till en ookinet som har förmågan att röra sig. Den borrar sig in i myggans tarmvägg och bildar där ett slags sporozoiternas schizont, en ovocyst. Av varje ovocyst bildas runt tusen sporozoiter som släpps lösa när ovocyten brister. De färska sporozoiterna tar sig till myggans salivkörtlar och är efter det redo att börja om malariacykeln på nytt.
Symptom
Inkubationstiden är vanligen 1-4 veckor, men kan i undantagsfall vara flera år. Svår frossa och plötslig feber är det vanligaste symptomet, men ofta också illamående, kräkningar, huvudvärk, diarré, sjukdomskänsla och muskelvärk. Sjukdomsbilden är svår att särskilja från vanliga virusinfektioner i tarmen och influensa. Eftersom det krävs laboratorieutrustning för att ställa en säker diagnos är det viktigt i malariadrabbade områden att alltid söka omedelbar sjukvård om feber skulle uppkomma.
I de klassiska (men ovanliga) malariasymptomen går febern i cykler. Mellan feberattackerna som varar i några timmar mår patienten relativt bra. Cyklerna orsakas av att parasiterna samtidigt spränger de röda blodkropparna och släpper ut toxiner och antigener som kroppen reagerar på. När parasiterna sedan tar sig in i blodkropparna och kroppen rensat bort föroreningarna i blodet försvinner symptomen tills parasiterna spränger blodcellerna igen. Betydligt vanligare vid allvarlig malariainfektion är att symptomen är kontinuerliga och förvärras snabbt.
Eftersom malarian förstör röda blodkroppar orsakar parasiterna anemi (blodbrist) hos den infekterade. Parasiterna, främst P. falciparum, skjuter ut ett slags "proteinklister" på ytan av blodcellerna vilket får dem att dels klumpa ihop sig, dels fästa vid kärlväggarna. Detta har de utvecklat för att motverka att blodkropparna passerar genom mjälten, som är kroppens främsta försvar mot infekterade blodkroppar. Dessa klumpar gör dock att kapillärer täpps till vilket kan orsaka allvarliga komplikationer. Kärlen täpps även till av att hemoglobin släpps fritt i blodet när de röda blodkropparna sprängs av parasiterna. Hemoglobinet täpper igen tunna blodkärl och kan ställa till med stor skada, bland annat kan det skada blodtillförseln till hjärnan och orsaka njursvikt. Skador på njurarna leder i allvarliga fall till att slaggprodukter läcker ut i urinen och ger den en svart färg, så kallad svartvattenfeber.
Förebyggande åtgärder
Bästa sättet att undvika malaria är att undvika myggstick, exempelvis genom att på kvällarna bära långärmad tröja och långa byxor samt använda myggmedel. Vid längre resa i malariadrabbat område rekommenderas profylaktisk behandling med exempelvis Lariam eller Malarone. Biverkningar är vanliga, framförallt från Lariam, och innefattar bland annat mardrömmar och håravfall och därför ska man undvika dessa medel om risken att smittas är väldigt liten.
I områden där malaria förekommer använder man ibland myggnät över sovplatser, ofta impregnerade med nervgift för myggor, såsom Permetrin eller Deltametrin. Eftersom myggan ofta vilar inomhus på väggar under två meter så kan man årligen spreja väggarna upp till denna höjd inomhus och därmed försvåra för myggan att vila där. Utdikning av myggans kläckningsplatser är ett effektivt sätt att minska förekomsten av malariamyggan och därmed också själva malarian.
Framtida lösningar
Ett protein kallat lectin som är funnet hos sjögurkor dödar malariaparasiter av olika slag i ett av dess utvecklingsfaser kallad ookinet. Proteinet studeras i hopp om att hitta en användbar lösning[1].
Antal smittade
I Sverige insjuknar mellan 75 och 140 personer per år i malaria. Då infekterade myggor saknas i Sverige har smittotillfället alltid skett utanför landet. I hela världen smittas årligen över 300 miljoner människor och ungefär två miljoner dör. Främst barn under fem år drabbas. Smittan är mest utbredd i Afrika söder om Sahara.
Referenser
Noter
- ^ BBC - Sea cucumber 'new malaria weapon'
- ^ ”Malaria”. Malaria. US Centers for Disease Control and Prevention. 2003. http://www.dpd.cdc.gov/dpdx/HTML/ImageLibrary/Malaria_il.htm. Läst 20 juli 2008.
Se även
Källor
- Smittskyddsinstitutet: Statistik för malaria – Malariasmittade per land