Papegojalka
| Papegojalka Status i världen: Livskraftig (lc) | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Underordning | Alkfåglar Alcae |
| Familj | Alkor Alcidae |
| Släkte | Aethia |
| Art | Papegojalka A. psittacula |
| Vetenskapligt namn | |
| § Aethia psittacula | |
| Auktor | Pallas, 1769 |
| Utbredning | |
 | |
Papegojalka (Aethia psittacula) är en liten havsfågel som lever i norra Stilla havet. Tidigare kategoriserades den som ensam art inom släktet Cyclorrhynchus[1] men senare morfologiska och genetiska data har gjort att den placeras i släktet Aethia.
Utseende
Papegojalkan är en liten alka som mäter cirka 23 cm på längden. Den har en kort och hög, rundad orange näbb som är lite uppåtböjd vilket ger fågeln ett leende uttryck. Dess huvud, rygg, stjärt och ovansida av vingarna är svarta och undersidan är vit. De adulta fåglarna har en vit nedåtböjd small fjäder som sitter precis bakom ögat. Vinterdräkten skiljer sig bara till viss del från sommardräkten.
Papegojalkan är mycket ljudlig vid sina häckningsplatser. Så fort den anlänt börjar den locka och när de bildat par fortsätter de i en form av duetter. De yttrar en serie av rytmiska hesa lockrop tillsammans med dallrande skrin.
Utbredning och biotop
Den återfinns i haven kring Alaska, Kamtjatka och Sibirien. Den häckar på klippor, branter och bland klippblock på öar i de yttre kustbanden, och flyttar ofta söderut på vintern.
Den har anträffats en gång i Sverige i mitten av december 1860 vid Vättern i Jönköping, Småland.[2]
Beteende och föda
Papegojalkan har en varierande föda under året. Under häckningsperioden äter den mest planktonliknande kräftdjur som lysräkor, hoppkräftor, märlkräftor och tångloppor. I vissa områden lever den även av maneter. Den hämtar oftast sin föda långt från sina häckningskolonier och de kan dyka ned till 30 meters djup.
Häckning
Häckningen börjar i april och maj i kolonier som ofta även består av andra arter av alkor. Honan lägger ett ägg som ruvas i över en månad. Efter att ungen kläckts matas den fyra gånger om dagen under cirka 35 dygn. Ungen lämnar sedan boet och flyger ensam ut till havs.
Status
Världspopulationen av papegojalka är inte hotad och man uppskattar att det finns över en miljon individer i norra Stilla havet. Den anses inte ha minskat men de största hoten mot arten anses vara oljespill och introducerade rovdjur.
Namn
Ett äldre svenskt namn på papegojalka är starike.
Referenser
Noter
Källor
Texten är till stora delar översatt från engelska wikipedias atikel Parakeet Auklet där följande källor anges:
- BirdLife International, 2004, Aethia psittacula
- "National Geographic" Field Guide to the Birds of North America ISBN 0-7922-6877-6
- Seabirds, an Identification Guide by Peter Harrison, (1983) ISBN 0-7470-1410-8
- Handbook of the Birds of the World Vol 3, Josep del Hoyo editor, ISBN 84-87334-20-2
- "National Audubon Society" The Sibley Guide to Birds, by David Allen Sibley, ISBN 0-679-45122-6
- Splitting headaches? Recent taxonomic changes affecting the British and Western Palaearctic lists - Martin Collinson, British Birds vol 99 (June 2006), 306-323