Hoppa till innehållet

Emil von Behring

Från Wikipedia
Version från den 4 november 2010 kl. 14.56 av TXiKiBoT (Diskussion | Bidrag) (robot Lägger till: az:Emil fon Berinq)
Emil Adolf von Behring

Emil Adolf von Behring född 15 mars 1854 död 31 mars 1917 var en tysk läkare och bakteriolog.

Efter att ha arbetat som assistent under Robert Koch fick von Behring 1893 professors titel och blev kort därefter utnämnd till professor i hygien i Halle. 1895 övertog han ledningen för Institut für experimentelle Therapie und Hygiene vid universitetet i Marburg och upptäckte under sitt arbete, att organismen har en förmåga att bilda motgifter mot bakteriegifter. Hans upptäckter var grunden till immunitetsläran och de i dag så viktiga behandlingarna med vaccin och serum. De ledde också till framställningen av antidifteriserum, där de första försöken på människor ägde rum i slutet av 1891. Detta blev grunden för att Behring tilldelades det första nobelpriset i medicin 1901.

Bland hans arbeten märks Die praktischen Ziele der Butserumtherapie (1892), Das Tetanusheilserum (1892), Die Geschichet der Diphterie (1893), samt Allgemeine Therapie der Infektionskrakheiten (1900).

Källor

Externa länkar


Mall:Nobelstub