Francis Crozier

Francis Rawdon Moira Crozier, född september 1796 i Banbridge på Irland (nuvarande Nordirland), död efter 1848 på King Williams land i Arktis, var en brittisk marinofficer (kapten) som deltog i sammanlagt sex polarexpeditioner. Han var officer under den ökända Franklinexpeditionen och sedemera även dess befälhavare, under vilken han omkom.

Franklinexpeditionen

1845 värvades Crozier av det brittiska admiralitetet till Sir John Franklins polarexpedition till Arktis. Expeditionen hade som mål att utforska den sista delen av den omtalade Nordvästpassagen för Storbritanniens räkning. Crozier hade till en början föreslagits som expeditiones befälhavare av admiralitetets vice ordförande Sir John Barrow, men admiralitetets övriga medlemmar hade avslagit detta på grund av Croziers låga börd. Han tilldelades istället befälet på HMS Terror, ett av expeditionens två skepp.

Expeditionen nådde ön King Williams land innan de båda skeppen frös fast i packisen under vintern 1846–1847; därefter var det omöjligt för skeppen att ta sig loss. Befälhavaren Sir John Franklin avled enligt expeditionens loggbok den 11 juni 1847, varpå Crozier i egenskap av högsta rang fick befälet över den stagnerade expeditionen. I en notering daterad till den 25 april 1848 som hittades i ett stenröse på King Williams land av en hjälpexpedition 1859 skriven av Crozier och löjtnant James Fitzjames, befälhavaren på expeditionens andra skepp HMS Erebus, står det att expeditionens medlemmar övergivit de fastfrusna skeppen och gett sig av mot det kanadensiska fastlandet för att försöka ta sig tillbaka till civilisatioen till fots, då hade 7 officerare och 15 besättningsmän redan mist livet. Crozier och de övriga expeditionsmedlemmarna skulle aldrig återvända från Arktis utan omkom på vägen av köldskador, svält, skörbjugg, blyförgiftning orsakad av mat från dåligt tillverkade konservburkar och till viss del även kanibalism. Croziers exakta öde är okänt.