Hinduism

Hinduism är ett samlingsbegrepp för religioner och sedvanor som hör samman med olika folkslag i Indien. Det finns hinduer även på Bali och Java så hinduismen finns även hos andra folkgrupper. . Ordet "hindu", ett persiskt ord som togs upp av de gamla grekerna, betyder indier. På svenska betyder ordet hindu att man tillhör religionen, jämför kristen och jude.

Vad gäller hinduismen använder indierna själva beteckningen Sanatama dharma, vilket betyder den eviga läran eller den eviga sanningen, och som har 900 miljoner anhängare ^{[källa behövs]}. Sanatama dharma accepterar polyteism, monoteism och även tron på något annat än en gud som det allsmäktiga.

Indiens äldsta religiösa litteratur är de fyra Vedaskrifterna. De 4000 år gamla texterna skrivna på vediska används fortfarande, främst av präster som reciterar hymnerna och bönerna.

Upanishaderna tillkom ungefär 400 f.Kr. och tillkom delvis som en reaktion mot den alltmer populära buddhismen. Upanshiaderna handlar bland annat om brahman - den gudomliga och sanna verkligheten - och atman - det livgivande i en människa eller ett djur, en del av brahman. Vid sidan av dessa religiösa verk finns Mahabharata, något äldre än upanishaderna och innehåller Bahagavad-gita (Herrens sång), där guden Krishna berättar om kärleken mellan Gud och människa.

Gemensamt för dem som kallas hinduer är respekten för den heliga kon, tron på karma, delaktigheten i kastväsendet, och tron på reinkarnation.

Större religioner inom Niten

Brahman är den yttersta verkligheten, den högsta och fullständigt oförståeliga gudomen, utanför tid och rum, utan namn, kön, form eller personlighet. Brahman ska inte blandas ihop med Brahma, skaparguden, som alltjämt skapar. Denna gudom befinner sig på samma nivå som Vishnu, uppehållaren och Shiva, förstöraren, men dyrkas inte på samma sätt som de två sistnämnda.

På 1800-talet kom "jämförande religion" på modet i Europa, och en kvarleva från detta är att "hinduismen" dels betraktas som en religion och dels att den sorterats in under rubriken polyteistiska religioner. Hindu är det persiska ordet för indier. När muslimerna invaderade Indien på på 1200-talet infördes ordet hindu för att skilja indierna från dem själva. "Hinduism" och "hindu" är västerländska termer. De myntades av författare från kolonialmakten Storbritannien i början av 1800-talet. Dessa utgick från kristendomen och judendomen och fick därför svårigheter med att strukturera den annorlunda indiska religionen. De namngav därför indiernas föreställningar och traditioner som hinduism. Det var också först i och med detta som indiernas religion alls blev känd i Väst. Idag används hinduism också för att beskriva hela den indiska civilisationen, alltså mer än religionen. En hindu behöver alltså inte vara troende.

Indien har som nämnts många religioner, och kring både Vishnu och Shiva finns monoteistiska religioner, de flesta kombinerade med en tro på reinkarnation. Bhakti (hängivenhet) är en term som står för villkorslös kärlek och gudskärlek inför den högste guden, och en sådan strömning började utvecklas på 400-talet. Gudar som Vishnu och Shiva lyftes då fram. Utövaren av bhakti kallas bhakta, och religionen innebar ett personligt och kärleksfullt förhållande till Gud. Den viktigaste centrala praxis i bahkti är tillbedjan av en personlig gud, dvs. ungefär som i Väst. Bhakti var en reform av den vediska traditionen som gjorde det möjligt för människor i alla klasser att bli frälsta, såsom kvinnor, bönder, handelsmän och tjänare. Majoriteten av dagens hinduer tillhör bhaktifromheten.

Shaivism

Shaivism eller shivaism, är en term som används om de hinduer som företrädesvis dyrkar guden Shiva. Antalet bekännare har, trots stora svårigheter, uppskattats till 220 miljoner människor. Vaishnavism, eller vishnuism, är den kvantitativt helt dominerande riktningen inom hinduismen, med omkring 70% av hinduerna som anhängare.

Vaishnavism

Vaishnavismen är en närmast monoteistisk riktning, där man enbart dyrkar Vishnu eller någon av de gudomar som ses som Vishnus avatarer. I kristendomen sägs Jesus vara Gud i mänsklig skepnad, och även inom hinduismen kan Gud uppenbara sig i mänsklig gestalt eller som ett djur, och en sådan inkarnation kallas avatar (avatar betyder nedstigande på sanskrit).. Vishnus två viktigaste avatarer är Rama och Krishna. I bahá'í-tron är Krishna en s.k. gudsmanifestation, en profet och religionsgrundare jämbördig med Moses, Zoroaster, Jesus, Buddha, Muhammed, Báb och bahá'í-trons grundare Bahá'u'lláh.

Shaktism

Shaktism eller shakta utgör flera trosinriktninger inom hinduismen där gudinnan Shakti tillbeds.

Förenande för hinduism är bland annat hur man tillber sina gudar (ikonisering), ritualer och synen på Brahman (världssjälen, alltså inte guden Brahma). Hinduismen har drygt 900 miljoner anhängare i Indien. Fram till 1100-talet var den dominerande även i Sydostasien, där hinduerna nu utgör en minoritet. Hinduer finns även genom utflyttning, främst i de länder som haft historia som kolonier under det brittiska imperiet; i Indonesien, i Afrika (framför allt i östra Afrika), på olika karibiska, melanesiska, mikronesiska och polynesiska öar, i Nord- och Sydamerika, samt i Europa. Då främst i Storbritannien.

Mångfald är ett nyckelord för vad som idag benämner hinduism. Hinduismens mångfald tar sitt uttryck i att människor tillber olika gudar, fäster sig vid olika lärosystem och texter, följer olika religiösa lärare och besöker olika tempel. Detta förklaras med att människan är en tänkande och social varelse med olika läggning. Knut A. Jacobsen beskriver den som en pluralistisk religiös tradition. Han menar att denna mångfald främst har fyra orsaker:

• Det är en religion som inte har någon specifik religionsstiftare.
• Det är en religion utan någon övergripande kyrkoorganisation.
• Religionens geografiska område kännetecknas av kulturell, språklig och etnisk pluralism.
• Religionen har kunnat ta till sig en rad religiösa traditioner genom att erkänna att människor är olika och därför behöver olika vägar till frälsning.

Den hinduiska världsbilden utgår från en evig och oföränderlig absolut gudomlig verklighet – Brahman. Människans atman (som på sanskrit bokstavligen betyder andedräkt, men kan översättas som själ enligt hinduismen och jagsjäl enligt buddhisterna, som till skillnad från hg) är en liten del av brahman. Karma är ett ord som kan sägas betyda "handling" eller "gärning", och summan av människans samtliga handlingar under ett liv bestämmer hennes nästa reinkarnation. Hinduerna tror att själen efter döden kommer tillbaka till en ny kropp (själavandring) och har individen till största delen samlat på sig god karma så blir nästa liv bättre. Hinduerna ser liksom till exempel buddhisterna (som tror på återfödelse, men inte av atman) dessa ständiga återfödelser som något ont och målet är att bryta detta kretslopp. Befrielsen från återfödelsernas kretslopp kallar hinduerna för moksha, vilket samtidigt innebär enhet mellan atman och brahman.

Definitioner

Religion Antal troende (i Sverige) Religionsstiftare Teologi Mytologiska gestalter

Termen "hinduism" är en västerländsk konstruktion. Ordet kommer från persiskan och är en form av sanskrit "sindhu" som står för Indusfloden. Ordet "Hindu" användes för att beteckna ett geografiskt område och folket som bodde där. Därför går det även att finna benämningen "Hindu Christians" och "Hindu Muslims" i europeiska texter från 1700-talet. Beteckningen förändrades i början av 1800-talet till att beteckna den religion och de människor i Indien som inte var muslimer eller kristna. Användningen av hinduism och hindu som religiösa begrepp har sitt ursprung i en västerländsk akademisk orientalism som sysslade med översättningar till västerländska språk från främst sanskrit. Dessa texter bidrog till att kärnan i religionen söktes i texter. Hinduism definierades som en religion också utifrån en kristen protestantisk mall vad en religion bör vara för något. Detta resulterade i att den populära, muntliga traditionen blev ignorerad eller beskriven som en nutida degenererad form av det innehåll som fanns i religionens ursprungliga kärna.

I takt med att även indiska och asiatiska religionsvetare började bidra med kunskap efter andra världskriget har bilden av hinduismen långsamt förändrats. Hinduismen är inte en enda religion utan snarare ett system som innehåller en mängd olika religioner och traditioner som finns på den indiska subkontinenten. Sanatana dharma utmärks av stor tolerans, något som varit nödvändigt för att i möjligaste mån bibehålla lugn och fred i ett av världens tätast befolkade områden. Det är en religiös struktur som bland annat accepterar att somliga tror på en gud och att andra tror på många gudar.

Nedan följer några försök att definiera hinduism.

Juridisk definition

I en dom i Indiens högsta domstol 1966 definierades hinduism på följande sätt:

1. Accepterande av Vedaskrifterna som högsta religiösa och filosofiska auktoritet.
2. Tolerans för andra trosriktningar med hänsyn till att sanningen är mångfasetterad.
3. Accepterande av ett cykliskt världsförlopp med återfödelse.
4. Erkännande av att frälsning kan nås på många sätt.
5. Ett erkännande av att en hindu kan tillbe många gudar, eller ingen gud alls.
6. I motsats till andra religioner och trosriktningar är inte hinduismen fast förbunden med någon särskild filosofisk åskådning.

Gemesamhetsdefinition

Andra har försökt definiera hinduismen utifrån det som anses vara gemensamt för alla hinduer:

• Kon ses som det perfekta och himmelska i livet. Kon är symbolen för allt riktigt i tillvaron. Denna tro anses ha kommit till Indien med arierna, som enligt flertalet forskare ska ha invandrat till eller invaderat Indien för drygt 4000 år sedan. Dessa arier, som talade det indoeuropeiska språket sanskrit, var nomader som bosatte sig tillsammans med (och troligen dominerade över) de människor som hade utvecklat och spridit den avancerade induskulturen över stora delar av nuvarande Pakistan och Nordindien. Ur ariernas religion växte hinduismen fram, och kon som gav mjölk, gödsel, hud, skinn och som kunde användas som dragdjur var ariernas viktigaste och heligaste djur. Den troende kan visa vördnad för det gudomliga i tillvaron genom att be framför en ko och genom att lägga en blomsterkrans runt hennes horn eller hals.
• Tron på karma, ett indiskt ord som bland annat kan översättas som "handling". Det har ungefär samma betydelse som karma inom buddhismen. Det är en människas summerade gärningar under livet i kroppen som styr återfödelsen: vad man ska återfödas som eller om man eventuellt har följt en frälsningsväg så idogt att man upplever moksha (befrias ur återfödelsernas kretslopp).
• Tron på återfödelse i betydelsen själavandring, att en människas själ efter kroppens död kan födas in i en ny kropp. Idealet är att slippa återfödas.
• Kastväsendet sägs vara ett arv från ariernas invandring^{[källa behövs]}, men det kan ha funnits en kastliknande struktur i induskulturen redan före ariernas ankomst.

Hinduismens utbredning

Det är inte Indien utan Nepal som är världens "mest hinduiska" land med 89 procent av befolkningen. Av tabellen nedan framgår även att utanför den indiska subkontinenten och Indiska oceanen finns hinduiska enklaver i Karibien och Mellanamerika, Sydafrika och i USA. Det finns indiska emigranter i stort sett i hela den "Nya världen", så en längre tabell hade även innehållit länder som Australien, Kanada, Argentina, osv. Däremot har få bosatt sig i Europa bortsett från Storbritannien.

Det enda land i världen som haft en så stor invandring av indier att dessa blivit lika många som ursprungsbefolkningen är öriket Fiji, norr om Australien och Nya Zeeland. Fijianerna utgjorde 1980 51 - 53 procent av befolkningen, medan indierna uppgick till 43 procent. Indierna kom till Fiji, som fick sin självständighet från kolonialmakten Storbritannien 1970, med början i slutet av 1800-talet som kontraktsanställd billig arbetskraft för att bygga upp örikets ekonomi. Indierna arbetade på plantagerna och skötte så småningom även administrationen av dessa och ett växande antal andra näringar. Storbritanniens tanke var att "skydda" ursprungsbefolkningen från den moderna världen och låta fijianerna utvecklas i sin egen takt. Men ättlingarna till de kontorsanställda tjänstemännen befäste från 1960 och framåt en nyckelroll i Fijis ekonomiska och sociala utveckling, och började därefter ge sig in i politiken. Ursprungsbefolkningen började uppfatta dem som hinder för sin egen rättmätiga utveckling, och detta ledde till allt värre konflikter. Indiernas bättre utbildning (fijianerna hade ingen alls) och den hinduiska kulturens utbredningen har lett till sammanstötningar, vallagar för att förhindra indisk majoritet i parlamentet och slutligen ett antal militärkupper (två 1987 och en år 2000). När indierna börja lämna Fiji fick landet stora ekonomiska problem.

Hinduismens utbredning

Nation	Antal hinduer	Andel av landets befolkning
Indien	751.000.000	79 %
Nepal	17.380.000	89 %
Bangladesh	12.630.000	11 %
Indonesien	4.000.000	2,5 %
Sri Lanka	2.800.000	15 %
Pakistan	2.120.000	1,5 %
Malaysia	2.120.000	6 %
USA	910.000	0,2 %
Mauritius	570.000	52 %
Sydafrika	420.000	1,5 %
Storbritannien	410.000	1 %
Bhutan	400.000	25 %
Guyana	300.000	40 %
Fiji	300.000	38 %
Trinidad  och Tobago	300.000	24 %

Hinduismen utövas i framför allt Indien, Nepal och bland tamilerna på Sri Lanka, där den är den största religionen. Enligt vissa källor^{[källa behövs]} är 80% av Indiens invånare hinduer (muslimerna utgör 11% och bland de övriga är 6% kristna, sikher eller buddhister). Hinduismen är världens tredje största religion (efter kristendomen och islam) med sin 1 miljard troende (13% av världens befolkning). Bland övriga länder kan man nämna USA och Kanada där det finns 1,1 miljoner respektive 157 000 hinduer. I Sverige bor det omkring 6 000 hinduer och det finns hinduiska tempel i Mariestad, Jönköping, Stockholm, Borås och Trollhättan.

Gudar och religiösa riktningar

Den vediska religionen i Indien under det andra årtusendet f.Kr. var nära släkt med forniransk religion, och frambringade hymner som samlades i de fyra Samhita-vedaskrifterna. Dessa hymner försågs under 900-600-talen f.Kr. med offertekniska och mytologiska kommentarer, Brahmanas, och privatritualer med filosofiska inslag, aranyakas. Till skillnad från senare elithinduism var den vediska religionen polyteistisk. Medan reinkarnationstanken saknades i vedisk religion, förekom föreställningen om dödsriken.

En ytterligare kommentargenre, Upanishaderna, började växa fram på 600-talet f.Kr., där delar förespråkade monoteism och själavandringstanken, och stimulerade förekomsten av asketiska rörelser, sramanas, som dock kan vara något århundrade äldre. De heterogena sramana-rörelserna förespråkade egendomslöshet och meditation, och kritiserade de vediska djuroffren. Ur dessa rörelser utvecklades både buddhismen, jainismen, den numera utdöda ajivika-rörelsen, och hindismens yoga-darshana. Den sistnämnda ville, till skillnad från de tre förstnämnda, hålla fast vid vedas hymner och tre kommentargenrer, och fick ett klassiskt uttryck i Patanjalis Yoga sutra. Hinduismens övriga fem darshana-sutror från år 1 e.Kr. är

• Mimamsa sutra (som vidareutvecklar den filosofiska reflektionen kring offerhandlingarna, betraktar gudomarna som dödliga men Veda som evig)
• Samkhya karika (som behandlar narturfilosofi)
• Nyaya sutra (som behandlar logik)
• Vaishesika sutra (som behandlar empiri)
• Brahma sutra (som vidareutvecklar Upanishadernas monoteism)

Under årtusendet f.Kr. framväxte sexton samlingar med rituella och moraliska föreskrifter och lagar, smriti. Efter 300 f.Kr. och långt in på medeltiden skrevs kommentarer till dessa, som försökte anpassa de äldre lagsamlingarna till ett mindre enhetligt samhälle som nu rymde bland andra buddhister, greker och parser. Under perioden 800 f.Kr.–200 e.Kr. växte ett antal episka berättelser, itihasa, fram.

Under det första årtusendet e.Kr. utvecklades flera sorters vedanta-filosofi på grundval av Upanishaderna och Brahma Sutra, samt ett stort antal bhakti-riktningar, var och en hängiven en särskild gudom. Vishnu och Shiva (som i den vediska religionen sågs som gudomar av mindre betydelse i skuggan av Varuna, Brahma och Indra) växte avsevärt i betydelse, medan många äldre gudomars betydelse minskade. Denna historiska utveckling gjorde med tiden fyra läroriktningar, sampradayas, dominerande, vilket är fallet idag:

• Vishnuism (som inkluderar grenar som är hängivna någon avatar av Vishnu)
• Shivaism
• Shaktism
• Smartism, som är renodlad advaita-vedanta

De flesta hinduer, runt 80 procent, är vaishnaviter (vaishnavas), det vill säga dyrkare av den ende guden Vishnu. Den teologiska grunden för vishnuismen bygger på Vedanta. Somliga vaishnavas betraktar Brahma och Shiva som två av de sätt Vishnu tar gestalt. Andra vaishnavas betraktar Shiva som en halvgudomlig asket. På grundval av Mahabharata dyrkar en rörelse med rötter i både vishnuvördnad och shivavördnad dem båda under den gemensamma formen Harihara.

Shaivas dyrkar den ende guden Shiva som är förgörelsens och återskaparens gud. Han är källan till både gott och ont.

Shaktas dyrkar någon kvinnliga gud, vanligen Mahadevi/Devi/Kali (samma karaktär med olika namn).

Smartas utövar renodlad advaita-vedanta, och utövar en puja som behandlar Vishnu, Shiva, Mahadevi, Surya och Ganesha (i sydindien även Skanda-Murugan) som likvärdiga manifestationer av Brahman.

Kastsystemet

Hinduismen brukar associeras med ett kastsystem (fyra huvudgrupper kallade Varna som i sin tur indelas i Jatis). Detta kastväsende innebär en mycket fast social skiktning och påverkar ännu det indiska samhället, trots att det officiellt är avskaffat (1950), och diskriminering på grund av kasttillhörighet är förbjuden i indisk lag. Man föds in i sin kast, gifter sig inom sin kast och förblir där genom hela livet. Kvinnor kan dock gifta sig med någon från en högre kast (men alltså inte från någon ur ett lägre), barnen hamnar i faderns kast, liksom kvinnan. Hinduism är patriarkal och kvinnor övergår till sin makes familj vid giftermålet, och blir kvar där även som änkor. Däremot kan män inte gifta sig med en kvinna ur en lägre kast, vilket gör att giftermål mellan kasten i verkligheten är svårt. Olika yrken förknippas med olika kast, de fyra huvudgrupperna (Varna) är präster, krigare, bönder och tjänare. Utanför systemet står de kastlösa. Präster bemöts med stor respekt för sin moraliska renhets skull och de kastlösa eller oberörbara sköter bland annat sophanteringen. Detta ses inte som en orättvisa utan det kast man tillhör beror på vilken karma man fått genom sitt tidigare liv.

Den ledande gestalten inom Indiens självständighetskamp och den store samhällsreformatorn under 1900-talet, Mahatma Gandhi, gjorde mycket för att förbättra de kastlösas ställning och han kallade dem för harijans - Guds barn. Idag är den benämningen utbytt mot Dalit som betyder ungefär de nerkastade.

Huvudkasten, speciellt de tre lägsta, differentierades så att man i dag kan räkna med ca 2200 kast, många av dem yrkesbundna. Kasten spelar i dag stor roll i det sociala livet, man umgås snävt inom sin kast.^{[källa behövs]}

Kvinnan i hinduismen

Det kan tyckas att kvinnor är utestängda från det religiösa livet inom hinduismen, speciellt om man ser till religiösa texter. Manus lag beskriver till exempel kvinnors roll enbart i förhållande till männen. En kvinna kan vara en dotter, en maka och om mannen avlider; en änka. Kvinnor deltar dock mycket aktivt i det religiösa livet. Det är de som utför de dagliga riterna i hemmet. Det finns också specifika riter som kvinnor gör. Kvinnor har även fungerat som karismatiska religiösa ledare.

Inom hinduismen intar gudinnor en framträdande plats. Gudinnan (Devi) är mycket dyrkad och näst efter Vishnu och Shiva är Devi den viktigaste gudomen. Anhängare till kulten av Devi, kallas Saktis. Men det är inte bara Saktis som dyrkar Devi. Både vaisnavism och saivism har inkorporerat gudinnan i sin kult som Shivas eller Vishnus gemål och representerar hans livsenergi. Varje hinduisk gud behöver en gemål, en gudinna, som representerar hans livsenergi. Utan sin shakti (kvinnlig energi) skulle Shiva vara kraftlös och inte förmå någonting. Gudinnan (Devi) är en motsägelsefull gestalt i hinduismen. Å ena sidan är hon livets källa, den goda modern som ger liv. Å andra sidan är hon en fruktad ondskefull kraft som kräver offer av blod, alkohol för att hennes vrede skall stillas. De visar på balansen mellan två pooler. Att hinduiska gudinnor är viktiga i indisk kultur har dock ingen direkt inverkan på indiska kvinnors liv. Under senare år har massmedia rapporterat om "hemgiftsmord", "änkebränningar" (sati) och mord på flickebarn, något som genom historien varit vanligt, men nu är starkt fördömt i indisk lag.

Symboler och seder

Tre hinduiska asketer gör mudra

Den färgade prick som hinduer, särskilt kvinnor, har i pannan kallas tilaka, bottu, bindiya, bindi eller kumkum. Pricken signalerar att personen ifråga är hindu. Pricken symboliserar också det tredje ögat, det öga som ser inåt, mot Gud. Idag (2009) är det mindre vanligt att män har denna prick. Ogifta kvinnor brukar bära en svart prick, medan gifta kvinnor har ett rött streck (sindoor) ristat vid hårbottnen.

De fyra huvudkasterna är präster (Brāhmaṇa), krigare (Kṣhatriya), bönder (Vaishya) och tjänare (Shūdra).

Det finns även folk som inte har något kast. De kallas för kastlösa (Daliter).

Kultens hierarki i modern hinduism

Ishta Devata ("familjeguden") kan förekomma flera nivåer:

• Hushållets gudom, greeha devata
  • Familjens (släktens) gudom, kula devata
    • Byns gudom, grama devata
      • Kosmisk gudom, param ishwara

Mat

Enligt hinduismen är det inte lämpligt att äta kött. Religionen förkunnar icke-våld (ahimsa) och respekt för allt levande, vilket gör att många är vegetarianer. Allt liv är heligt och en del av världssjälen. Det enda kastet som kan ursäktas att döda är krigarkastet i samband med att försvara territoriet.

Kon är ett heligt djur för hinduer och därför äter man absolut inte nötkött. Det beror dels på att kon blivit en symbol för liv och rikedom och dels för att kons mjölk anses väldigt nyttig och ren (sāttvika). Kon symboliserar även de fyra tidsåldrarna. Mjölk ifrån en ko som blivit illa behandlad anses dock syndig att dricka. Många hinduer äter ägg, fisk och kött (förutom nötkött).

Man får inte heller dricka alkohol inom hinduismen, och i många delar av Indien råder alkoholförbud.

Referenser

• Jacobsen, Knut A. (2004) Hinduism: Historia, tradition, mångfald. Stockholm, Natur och Kultur.
• Woodhead, Linda (red)(2002), Religions in the Modern World. Traditions and Transformations, Routledge, London.

Se även

• Den klassiska indiska litteraturen
• Fornindiska språk
• Gud
• Hinduisk mytologi
• Indisk mytologi
• Karma
• Religionstillhörigheten i Indien 1991
• Upplysning
• Varna
• Traditionella skolan