Otto Andersson
Otto Emanuel Andersson, född 27 april 1879 i Vårdö på Åland, död 27 december 1969 i Åbo, var en finländsk musikforskare.
Andersson studerade först vid Helsingfors musikinstitut, och var därefter en tid verksam som lärare där. Sedan 1908 har han bedrivit studier i folklore och musikhistoria, och blev filosofie doktor 1923.
Andersson innehade från 1926 Robert Mattssons professur i musikvetenskap och folkdiktsforskning vid Åbo akademi. 1906 grundade han föreningen Brage, vars ordförande och körledare han därefter blev.
I Anderssons litterära produktion, vilken företrädesvis behndlar finländsk musikhistoria och folklore, märks Inhämska musiksträvanden (1907), Musik och musiker (1917), Martin Wegelius (1918), Johan Josef Pippingsköld och musiklivet i Åbo 1808-27 (1921), Stråkharpan (1923, disputation), Runeberg och musiken (1925).
Andersson har dessutom grundat tre musiktidsskrifter, skrivit en mångfald värdefulla uppsatser samt samlat och utgett gamla svensk-finska och estländska folkvisor och danser.
Andersson har även framträtt som tonsättare (motett, romanser med mera) och som dirigent vid sång- och musikfester.
Otto Andersson var även medarbetare i Svensk uppslagsbok som författare av musikrelaterade artiklar.
Källor
- Svensk uppslagsbok. Lund 1929
Externa länkar
- Andersson, Otto i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0