Hörlurar
Hörlurar, eller hörtelefoner, är utrustning som består av små högtalarelement, vilka placeras strax utanför öronen, eller en bit in i hörselgången, alltefter hörlurens konstruktion.
Det finns en rad varianter av hörlurar, anpassade för olika behov, användningsområden och ändamål.
Till att börja med används två olika typer av högtalarelement: dynamiska och elektrostatiska. De senare är mindre vanliga, och sitter i exklusiva och dyra hörlurar. En elektrostatisk hörlur måste drivas av en speciell förstärkare som ger den höga spänning som krävs. Många uppskattar dock de elektrostatiska hörlurarnas höga upplösning och renhet.
De dynamiska högtalarelementen är den vanliga tekniken, och de är betydligt billigare än de elektrostatiska. De är dessutom lättare att driva. Membranets storlek är vanligen upp till 50 mm i utanpåliggande hörlurar och endast 10–15 mm i modeller som trycks in i örat. De allra flesta hörlurar är en av envägstyp, d.v.s. att de endast har ett högtalarelement för hela det frekvensområde som skall återges. Några få modeller är dock av tvåvägstyp, och har två högtalarelement och ett delningsfilter. På senare tid har såväl membran som talspolar och magneter utvecklats så att kvalitetsskillnaden mellan de bästa dynamiska hörlurarna och de elektrostatiska är försumbar. Impedansen varierar mellan ca 18 och 300 ohm. Utvecklingen går mot allt lägre impedans – 32–100 ohm för hörlurar avsedda för hemmabruk. Den lägre impedansen ger högre verkningsgrad, vilket är en fördel då hörlurarna drivs av effektsvaga förstärkare, som de flesta bärbara apparater har. Samtidigt har just dessa förstärkare svårt att lämna den strömstyrka som krävs vid mycket låg impedans. Oavsett vilken impedans en hörlur har vinner man åtskilligt i ljudkvalitet genom att driva den med en dedikerad hörlursförstärkare.
Också till det yttre finns många varianter av hörlurar. De enklaste och billigaste består av ett mycket litet högtalarelement i ett plastchassi som placeras en bit in i hörselgången. Till följd av placeringen kan dessa hörlurar sällan ge ett naturligt ljud, eftersom ytterörat inte alls träffas av och påverkar ljudet. Det är också svårt att få de små membranen att alstra djupbas med tillräcklig kraft och renhet. Allt fler modeller klarar dock detta.
De flesta hörlurar är dock av utanpåliggande typ. De har antingen ett hjässband eller ett nackband som håller kåporna på plats. Det finns även en typ som hängs på ytterörat med en krok. Konstruktionen med hjässband är den klart vanligaste.
En vanlig anmärkning mot hörlurar är att ljudet tycks komma inifrån huvudet snarare än utifrån. Här är dock hörlurens konstruktion av stor betydelse, och halvöppna och öppna hörlurar är på denna punkt bättre än slutna hörlurar, och i all synnerhet de hörlurar som placeras i hörselgången. Detta problem kan ytterligare minskas med digital teknik som Dolby Headphone. Med sådan teknik är det även möjligt att på ett övertygande sätt återge flerkanalsljud med hörlurar.
Varianter
Hörlurar kan vara antingen slutna, halvslutna/halvöppna eller öppna. Ifall de är utrustade med en liten mikrofon kallas helheten headset eller mikrofonlurar.
Sluten
Den slutna typen har den fördelen att de erbjuder god ljudisolering. De hindrar ljud att komma såväl in som ut. Denna hörlurstyp är mycket vanlig inom inspelningssammanhang. En annan fördel med den slutna konstruktionen är den goda basåtergivning som den kan ge. Nackdelen är att ljudet ofta blir mindre öppet än med en mindre sluten konstruktion.
Halvöppen
Den halvöppna typen har en dyna som sluter tätt mot eller runt ytterörat, men en kåpa som är öppen utåt. Denna typ har blivit mycket vanlig på senare tid. Dynan bidrar till god basåtergivning, samtidigt som den öppna kåpan bidrar till ett öppet och luftigt ljud.
Helöppen
Den helöppna typen är öppen både mot örat och utåt. Högtalarelementen hänger då en bit utanför örat. Ny teknik har löst det tidigare problemet med nivåfall i basen hos öppna lurar. Dessa helt öppna hörlurar kan ge ett naturligare ljud, då också ytterörat påverkas.
Trådlös
En hörlurstyp som har blivit mycket vanlig på senare tid är den trådlösa. En trådlös hörlur består av en s.k. basstation, som innehåller en sändare och vissa fall också en batteriladdare, samt hörluren, som innehåller en mottagare. Överföringen sker antingen med infrarött ljus eller FM-radio. Ofta har trådlösa hörlurar olika mer eller mindre avancerade och sofistikerade ljudförbättringsfunktioner, alltifrån enkla tonkontroller till akustikprocessorer och avkodare för flerkanalsljud.
Audio Bone
Audio Bone är en produkt som tillverkas av det japanska företaget Morito. Det speciella med produkten är att de överför ljud genom skallbenet istället för att som med traditionellt konstruerade hörlurar påverka trumhinnan, på så sätt är det möjligt att både lyssna på ljud via mp3-spelare, telefon eller radio samtidigt som öronen är fria att ta upp ljud från omgivningen som vanligt.