Carl August Hagberg
Carl August Hagberg, född 7 juli 1810 i Lund, död 8 januari [1] 1864 i Lund, var en svensk professor vid Lunds universitet i estetik och moderna språk 1840–1858 och i nordiska språk från 1859. Han var ledamot av Svenska Akademien 1851–1864, stol nummer 7. Han var son till Carl Peter Hagberg och bror till Jacob Theodor Hagberg.
Hagberg blev 1826 student i Uppsala, filosofie magister 1830 och docent i grekiska 1833. En frukt av hans grekiska studier var några översättningar av Aristofanes komedier. En viss uppmärksamhet väckte han med sitt angrepp på Carl Jonas Love Almqvist i Bref till ett äldre fruntimmer om Azouras Lazuli Tintomara och Ramido Marinesco, en tidningsartikel i Uppsala-correspondenten. Han ställde sig därmed i spetsen för en ny litterär generation som tog avstånd från den romantiska esteticismen som tidigare härskat. Hagberg företog 1835-36 en bildningsresa till Tyskland och Frankrike. Hans skildringar därifrån utgas 1927 under titeln Resa i Europa på 1830-talet. Av särskild betydelse för hans fortsatta författarskap blev vistelsen i Paris. Om de litterära intryck han där mottog, vittnar Om den nya fransyska vitterheten i Skandia 1836-37.[2]
Efter hemkomsten försökte Hagberg sig på ett realistiskt författarskap i Walter Scotts stil. Han tryckte 1838 del 1 av den för sin tid märkliga romanen Ett borgarhus på Köpmangatan för 30 år sedan, men utgav den aldrig. 1840 erhöll han den Norbergska professuren i estetik och moderna språk i Lund efter en uppseendeväckande befordringsstrid, där även Almquist deltog. Under några år (1841-45) utövade han med kraft och insikt litterär kritik i tidskriften Studier, kritiker och notiser. Under 1840-talet utförde Hagberg sitt livs storverk, nämligen översättningen av William Shakespeares samlade dramer, vilka utgavs 1847–1851.[2] I vissa fall byggde Hagbergs översättningar dock mycket på de enstaka försök som Johan Henrik Thomander gjort ett antal år tidigare.
Efter fullbordandet av detta verk åtog sig Hagberg det mödosamma arbetet med Svenska Akademiens ordbok och utbytte i samband med detta sin professur mot en annan nyinrättad i nordiska språk. Han blev 1851 ledamot av Svenska Akademien.[2]
Generellt var Hagberg en förespråkare för engelsk och fransk litteratur i en tid då de svenska universiteten stod under starkt tyskt inflytande. Som ung gjorde han en bildningsresa till bland annat Paris där han åhört föreläsningar vid Sorbonne och umgicks med några av tidens franska kulturpersonligheter. Han var en mycket flitig forskare och skribent, och sin tids främste talare vid universitetet. Bland annat uppdrogs åt honom att författa det officiella programmet vid invigningen av Esaias Tegnérs staty 1853. Hagberg var också proinspektor för Smålands nation, Lund 1862–1863.
Hagberg efterträddes som professor i nordiska språk av Theodor Wisén. Carl August Hagberg ligger begravd på Östra kyrkogården i Lund.[3]
Se även
- Hagberg, släkt
Referenser
Noter
Källor
- Crustenstolpe, Magnus. ”Carl August Hagberg [nekrolog”]. Svea Folk-kalender (1865): sid. 146-148. http://runeberg.org/svea/1865/0157.html. Libris 2105141
- Monié, Karin, Ord som himlen når. Carl August Hagberg – en levnadsteckning (Stockholm 2008)
Externa länkar
- Hagbergs Shakesspeareöversättning i Projekt Runeberg
- Carl August Hagberg i Libris
- Carl August Hagberg i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
- Carl August Hageberg i Karl Warburg, Svensk litteraturhistoria i sammandrag (sjätte upplagan, 1904)
- Carl August Hagberg, författarpresentation i Projekt Runeberg
- Hagberg, 2. Karl August i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)