Hoppa till innehållet

Dan Wolgers

Från Wikipedia
Version från den 29 augusti 2013 kl. 13.36 av Boberger (Diskussion | Bidrag) (knappast stub; puts; + källa; - källabehövsmall)
Torso, utanför Fotografiska i Stockholm

Per Daniel (Dan) Wolgers, född 7 december 1955, är en svensk konstnär.

Dan Wolgers utbildade sig vid Konsthögskolan 1980-85 och blev professor där 1995. Han arbetar ofta med olika vardagsföremål och med skämtsamma verk i dadaistisk tradition och ofta provocerar han åskådaren genom att ifrågasätta konsten, konsthandeln och om vad som är äkta eller falskt inom konsten,[1] som när han 1991 lät reklambyrån Rififi kreera och producera en av hans konstutställningar (utan Wolgers medverkan annat än på vernissagen), eller när han 1993 stal bänkarna från utställningslokalen. Det året fick Dan Wolgers i uppdrag att medverka i en installation på Liljevalchs konsthall. Dan Wolgers fick intendent Philippe Legros tillstånd att låna ett par bänkar, som han sedan sålde på auktion. Dan Wolgers blev anmäld för förskingring och fälld i domstol. Brottspåföljden blev villkorlig dom och 60 dagsböter à 40 kronor, men han passade samtidigt på att signera det oöppnade kuvertet med domen och sälja det för 20 000 kronor.

Kända verk

Dan Wolgers är bland annat känd för omslaget till en årgång av Stockholms telefonkatalog 1992, där han lät trycka sitt eget telefonnummer, vilket ledde till att många blev uppretade och att Wolgers med tiden valde att byta telefonnummer. Denna telefonkatalog säljs idag på kvalitetsauktioner och finns bland andra representerad på Museum of Modern Art i New York. Wolgers hade en stor separatutställning på Liljevalchs konsthall 2002.

Skulpturen "Torso" i brons installerades 2010 vid museet Fotografiska i Stockholm. Dan Wolgers är den enda svenska konstnär som ställt ut på Louvren[källa behövs]. År 2000 ställdes hans Marcel Duchamp-inspirerade flasktorkare, som var Wolgers bidrag till Absolut Vodkas konstserie, ut där.

Dan Wolgers är brorson till Beppe Wolgers. Han är gift, har två barn och bor i Stockholm.

Litteratur

Källor

Noter