Resandefolket
 |
Den här artikeln eller avsnittet anses inte leva upp till Wikipedias artikelstandard och behöver kvalitetskontrolleras. (utan datum) Hjälp gärna Wikipedia med att åtgärda problemet om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Resandefolket (resande) kallades förr (nedsättande) tattare, varmed avses spridda grupper av människor som i olika delar av Sverige i äldre tid stod utanför det etablerade samhället. Deras livssituation liknade romernas.
De svenska myndigheterna använder numera inte begreppen zigenare eller tattare, utan kallar dem romer, ett samlingsnamn för såväl resandefolket som olika romerska stammar.
Ursprung
Resandefolkets ursprung är omdebatterat, men enkelt uttryckt finns det tre huvudteorier; den första gör gällande att de resande är en folkgrupp som härstammar från Indien; den andra klassar dem som en socioekonomisk grupp, som historiskt sett haft likartade yrken. Den tredje går ut på att de resande härstammar från soldatsläkter från Tyskland eller Ryssland. Somliga menar att de är ättlingar till de mörkhyade och mörkhåriga människor som anlände till Stockholm 29 september 1512. Dessa uppgavs komma från "Lilla Egypten" varför romer kallas gypsies på engelska. Under 1400-talet hade flera sådana följen kommit till olika europeiska länder; de första man känner till kom till Balkan. Olaus Petri omskrev dem som tatare, möjligen i tron att de var tatarer. Troligen avsåg han då romer. Flera av dessa anställdes i armén, vid hovet och som hantverkare.
Fram till 1900-talets början gjordes ingen åtskillnad mellan zigenare och tattare, varför det är svårt att komma till klarhet om huruvida det är fråga om olika folk eller samma. Forskarna Jean-Pierre Liégeois och Nicolae Gheorghe menar att resandefolket har gemensamt ursprung med romerna, alltså från det folk som antas utvandrat från Indien före 250-talet f.Kr. Andra menar dock att resandefolket härstammar från människor som av olika anledningar förskjutits från bondesamhället och därför tvingats ge sig ut på vägarna och försörja sig bäst de kunnat. Den senare teorin fick stor spridning genom Adam Heymowskis doktorsavhandling 1969, men senare genealogisk forskning av bl a Bo Lindwall har visat att dagens resande med visshet kan sägas härstamma från "ziguenare" och "tartare" som finns belagda i källmaterial från 1600- och 1700-talet. Förbindelser med vanliga etniska svenskar förekom dock tidigt, och många resande idag har därför en blandad härkomst.
Historia
På 1600-talet var det olagligt att vara orätt fattig, och många tattare eller zigenare utvisades. I Spanien bildades särskilda ghetton, och i hela Europa fängslades de.
Resandefolket hade ofta vissa yrken som de förknippades med. Ett typiskt resandeyrke under 1600-talet var häktmakare. Under tidigt 1700-tal var många av resandefolket borgare i svenska småstäder (t ex Gränna, Falkenberg och Hjo) som kringresande krämare. Man besökte marknader och handlade med småvaror (kram) som t ex glas (glasförare), och givetvis hästar. Under seklet tog också många värvning i armén, eller blev tvångsrekryterade. Därför är en del släktnamn bland resande idag ursprungligen soldatnamn. På 1800-talet ser man ofta resande som valackare och lumpsamlare.
Från slutet av 1800-talet började svenska myndigheter diskutera hur man skulle förhålla sig till "tattarna". Vad "tattare" inbegrep var aldrig riktigt klart; det var både ett skällsord och en benämning på människor som levde i Sverige men utanför samhället. Gemensamt för dem var att de var mörkare än andra svenskar. Vid 1900-talets början hade flera barn till "tatare" omhändertagits och placerats på barnhem. Många gånger var "tattarfamiljer" tvungna att genomgå olika uppfostringprogram. Vid denna tid ansågs resandefolkets livsstil vara ett asocialt beteende och därför sinnessjukt.
På 1920-talet skärptes kravet på att medborgare skulle deltaga i samhället, och klimatet hårdnade. Bland annat tvångssteriliserades flera resanden, och bland dem som förklarades som sinnessjuka blev en del lobotomerade. På några håll, såsom i Krämarstan utanför Finnerödja, förekom ett slags etnisk rensning på ställen där många resande slagit sig ner, så kallade tattarstäder. 1948 skedde närmast rasupplopp i Jönköping mellan självutnämnda "vitas ledare" och deras anhang som gick på alla som antogs vara tattare, se även Tattarkravallerna i Jönköping.
Språk
De resandes språk kallas svensk rommani. Det är rimligt att anta att detta har funnits i Sverige allt sedan folkets ankomst till landet (först nedtecknat år 1512), men några direkta skriftliga belägg av ord och fraser finns inte förrän på 1700-talet. Per Björkman skrev 1730 en avhandling i Uppsala, där han förtecknade 47 ord och uttryck, som soldaten Jacob Helsing berättat för honom. Att de resande talade ett eget språk är också belagt i rättsprotokoll från Rönnebergs ting i Skåne år 1764, där en fras är dokumenterad.
Språket har varit hemligt för icke-resande, och många resande har glömt sitt språk. Nyare studier menar att språket har en svensk grammatik, med ord inlånade från bl a romani. Huruvida detta språk ska anses vara ett folkspråk eller ett sociolektiskt språk (liknande sotarspråk, knallarspråk o d) är avgörande för synen på resandefolket såsom etnisk grupp. För resandefolkets del är det högst avgörande hur "etnicitet" definieras; olika definitioner avgör huruvida de ska ses som en härstammande från en lägre samhällsklass eller ett annat folk.
Organisation
Resandefolkets Romanoa Riksorganisation bildades i mitten av 1990-talet. Det finns idag 15 - 25 000 resande i Sverige, kanske ända upp till 40 000.
Se även
Referenser
- Allan Etzler Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige (1944)
- Adam Heymowski Swedish Travellers and Their Ancestry (1969)
- Birgitta Svensson Bortom all ära och redlighet. Tattarnas spel med rättvisan (1993)
- Bo Hazell Resandefolket - från tattare till traveller (2002)
- Christian Catomeris Det ohyggliga arvet - Sverige och främlingen genom tiderna (2004)
- Bo Lindwall Hund-Fias härstamning. Om de resandes ursprung (Släktforskarnas Årsbok 2005)