Edvard Wavrinsky

Edvard Wavrinsky på omslaget av Hvar 8 Dag 1908.

Edvard Otto Wilhelm Wavrinsky, född 12 april 1848 i Sankt Lars socken i Östergötland, död 4 januari 1924 i Engelbrekts församling i Stockholm, var en svensk pacifist, nykterist, officer och politiker (liberal, senare socialdemokrat).

Biografi

Wavrinsky tog studentexamen i Linköping 1865, officersexamen 1868, var 17 april 1868-1872 (avsked) underlöjtnant vid Göta artilleriregemente, studier vid Krigshögskolan 1872, löjtnant i armén 1876-1884 (avsked). Han var bosatt i USA 1876-1878, bland annat som brandlöjtnant i Chicago, anställd hos Bark & Warburgs AB i Göteborg 1878-1879, innehade agenturaffär i Göteborg 1880-1887, direktör för Olycksfallsförsäkrings AB Röda Korset 1890 och för Försäkrings AB Tre Kronor 1891-1907 samt chef för avdelningen Mimer inom Allmänna Livförsäkrings AB från 1907.

Edvard Wavrinsky var ordförande i Skådebanan 1910-1913, revisor för Göteborgs undervisningsfond 1881-1882, revisor för allmänna folkskolestyrelsen i Göteborg 1884-1883 och ledamot av prövningsnämnden i Göteborg 1884, .

1873-1876 var han nivellör vid Statens järnvägsbyggen. Efter studieresor till England och Amerika, från 1878 sysselsatt med byggnads- och affärsverksamhet i Göteborg, där han, socialt intresserad, bland annat grundade Göteborgs arbetarinstitut (öppnat 7 mars 1883), vars första föreståndare han var fram till 1886. Även Göteborgs likbränningsförening tillkom på hans initiativ. Wavrinsky blev ordförande i Göteborgs skyttegille 1883 och i Bohusläns skyttekrets samma år

Wavrinsky var mycket aktiv inom djurskyddsarbete och tillhörde Svenska Djurskyddsföreningens styrelse. Under en lång tid var deltog han även i försäkringsverksamhet och bildade i början av 1890-talet dels en olycksfallförsäkringsförening (Röda korset), dels ett garantiförsäkringsbolag (Tre kronor) och var dessa numera upphörda företags direktör, samtidigt som han en tid var chef för den på hans initiativ inrättade avdelningen "Mimer" i Allmänna livförsäkringsbolaget, som tillkom för att ge absolutister livförsäkring för lägre premier.

Nykterhetsrörelsen

Edvard Wavrinsky anslöt sig 1884 till den internationella nykterhetsrörelsen, och blev 1886 chef för den svenska storlogen av IOGT och var efter de båda med varandra rivaliserande ordensgrenarnas förening 1887-1890 ordens chef i Sverige, varmed han flyttade till Stockholm samt genomförde ett framgångsrikt organisationsarbete inom orden. 1891 valdes han till rådgivare i den internationella storlogen, var 1905-1920 dess chef och besökte i denna egenskap alla världsdelar utom Oceanien. Han tog 1888 initiativ till godtemplarordens bildningsverksamhet genom studiecirklar.

Fredsrörelsen

År 1884 bildade Wavrinsky Göteborgs fredsförening, anordnade där 1887 det första nordiska fredsmötet samt var 1896-1897 ordförande i Svenska freds- och skiljedomsföreningen. Sedan han invalts i riksdagen, tog han initiativet till bildandet av en svensk parlamentarisk fredsgrupp, vars styrelse han tillhörde 1894-1921 (1894-1904 som sekreterare). Sedan 1894 var han ledamot av interparlamentariska unionens råd och var 1897-1908 medlem av kommissionen för fredsbyrån i Bern, som tack vare motioner av Wavrinsky erhöll anslag av svenska riksdagen.

Politik

Wavrinsky var 1891-1911 riksdagsledamot i andra kammaren för Stockholms stads valkrets och därefter i första kammaren 1912-1921 för Västmanlands läns valkrets. Från 1895 tillhörde han Folkpartiet, som 1900 uppgick i Liberala samlingspartiet, men han lämnade den liberala gruppen 1907 och betecknade sig som vänstervilde 1908-1911 och blev därefter socialdemokrat. I riksdagen var han bland annat 1912-1914 ledamot av konstitutionsutskottet och 1920 av hemliga utskottet. Han tillhörde också från 1919 talmanskonferensen. Wavrinsky var statsrevisor 1906.

I riksdagen lade Wavrinsky fram många motioner, de flesta rörande fredssaken samt djurskydds- och folkhygieniska frågor. En motion av Wavrinsky bidrog till att straffbestämmelserna för djurplågeri skärptes. Han var också ledamot av styrelsen för Svenska djurskyddsföreningens centralförbund. Han motionerade om offentliga revisorer, om upphävandet av dödsstraffet, om yrkesutbildade revisorer, om utredning om arbetslösheten i Sverige och om offentlig arbetsförmedling 1900, om arbetslöshetsförsäkring, moderskapsförsäkring, undervisning i hälsovårdslära, humanare djurtransporter, avskaffande av edgång resulterade i riksdagsskrivelser. Delvis på grund av Wavrinskys motioner kom riksdagen att 1914 införa kommunala arbetsförmedlingar.

I första kammaren tillhörde Wavrinsky och Nils Wohlin de drivande bakom kravet på inrättandet av ett Statens institut för rasbiologi, som också kom till stånd genom riksdagsbeslut den 1 maj 1921.

Bland övriga motioner kan nämnas sådana om avskaffande av dödsstraff, vaccinationstvång och kungens rätt att förklara krig utan riksdagens samtycke.

Kontor och bostad

Huset på Norra Hamngatan 10.

Wavrinsky hade under flera år sitt kontor vid Norra Hamngatan 10 samt bostad vid Andra Långgatan 53 i Masthugget. År 1886 hade han dock slagit ihop kontor och bostad till nya adressen Andra Långgatan 35. Kontoret disponerade han bland annat för sin agentverksamhet för Livförsäkringsbolaget Victoria.

Familj

Edvard Wavrinskys farfar invandrade från Prag till Sverige 1805 och bosatte sig i Göteborg som kattunstryckare. Dennes son Anton Edvard (1816-1900) gifte sig 1844 med Augusta Wilhelmina Nordvall (1825-1904), och fick bland andra sonen Edvard Wavrinsky. Han gifte sig första gången 22 oktober 1873 i Göteborg med Maria Heinrika Amelia Bark (1850-1913), dotter till snickarmästaren August Bark och Henrika, född Peterson; äktenskapet upplöstes 8 december 1886 i Göteborg. Han gifte sig andra gången 16 december 1887 i Trollhättan med Selma Maria Traneus (1859-1949), dotter till lasarettsläkaren Per Ludvig Traneus och Emelie Maria, född Berggren. Barn: Greta, född 1888. Wavrinsky kallades "Wavven", och var bror till Richard Wawrinsky.

Edvard Wavrinsky stavade sitt namn Wawrinsky, åtminstone fram till i samband med flytten till Stockholm.

Se även

• Wavrinskys plats i Göteborg

Referenser

Tryckta källor

• Tvåkammarriksdagen 1867-1970, (Almqvist & Wiksell International 1988), band 1, s. 188
• Göteborgs Gatunamn : 1621 t o m 2000, red. Greta Baum, Tre Böcker Förlag, Göteborg 2001 ISBN 91-7029-460-7 s. 304
• Kungl. Göta Artilleriregemente II, [Regementets personhistoria 1794-1962 & Det motoriserade regementet 1951-1962], utgiven av Regementets historiekommitté, Göteborg 1962 s. 171

Webbkällor

• Edvard Wavrinsky, författarpresentation i Projekt Runeberg
• Nykterhetsrörelsens banérförare (1903)

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.