Ich bin ein Berliner
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
”Ich bin ein Berliner” är ett citat ur ett tal John F Kennedy höll 26 juni 1963 vid rådhuset i Schöneberg, Rathaus Schöneberg, (stadsdel i centrala Berlin, då tillhörande Västberlin). Han avslutade talet med orden: ”Ich bin ein Berliner”. Avslutet uppfattades av befolkningen i Berlin som ett tecken på solidaritet och en garanti för att USA inte skulle överge Berlin i det då rådande kalla kriget. Kennedy beslutade strax före talet att ta med Ich bin ein Berliner, han hade med sig en "fusklapp" med texten skriven fonetiskt.
Vid talet tydliggjorde Kennedy USA:s avsikt att säkra Västberlin och dess status med bakgrund i de konflikter som varit mellan USA och Sovjetunionen. Kennedy mötte folkets jubel med orden
| ” | Two thousand years ago the proudest boast was civis romanus sum. Today, in the world of freedom, the proudest boast is Ich bin ein Berliner ... All free men, wherever they may live, are citizens of Berlin, and, therefore, as a free man, I take pride in the words ’Ich bin ein Berliner!’ | „ |
| ” | För två tusen år sedan var det stoltaste man kunde säga civis romanus sum [Jag är en romersk medborgare]. Idag, i den fria världen, är det mest självaktande Ich bin ein Berliner ... Alla fria människor, var de än lever, är medborgare i Berlin och således känner jag, som en fri människa, stolthet över orden ’Ich bin ein Berliner!’ | „ |
En vandringssägen berättar att citatet är grammatiskt inkorrekt och att det kan misstolkas. Berliner är nämligen även en sorts syltmunk. Formuleringen är i själva verket både grammatiskt och kontextuellt korrekt och kan inte missförstås i sitt sammanhang. I Tyskland är sägnen inte nämnvärt spridd; istället ses talet som en milstolpe i landets efterkrigshistoria. Den obestämda artikeln ein utesluts visserligen ofta men är nödvändig när man likt Kennedy gjorde, talar metaforiskt. Då presidenten inte själv var berlinare, i egentlig mening, utan enbart syftade visa sin solidaritet med stadens invånare hade "Ich bin Berliner" varit felaktigt. Jämför svenska "Jag är Stockholmare" eller "Jag är en Stockholmare", och betänk att en Stockholmare kan vara en sorts korv.