I eller på
I och på är två av de prepositioner som på svenska används för att uttrycka befintlighet i rummet. Det finns ingen heltäckande princip för hur prepositionerna används, men det finns vissa tumregler, till exempel att prepositionen på normalt används i samband med namn på geografiska platser som har direkt kontakt med vatten, till exempel öar, näs, stränder och uddar.[1] Vilken preposition som används är i vissa fall beroende av subtila betydelsenyanser. Det heter till exempel att sitta på pallen, men sitta i fåtöljen, eftersom fåtöljen omsluter personen jämfört med pallen som saknar armstöd. I andra fall är uttrycken lexikaliserade, som i skolan men på universitetet.[2]
För berg, hedar, slätter, herrgårdar och slott används normalt på (på Kinnekulle, på Axevalla hed, på Närkeslätten, på Österlen, på Gotland, på Java, på Apenninska halvön, på Östersjön, på Karlslund, på Gripsholm). För vatten (hav, sjöar, floder) används i nere i vattnet men på uppe på ytan (man simmar i Vänern men två båtar möts på Vänern). För administrativa enheter, till exempel kommuner, samhällen, socknar, städer, landskap, län, och länder används normalt i (i Viby, i Umeå, i Värmland, i Sverige, i Kamerun).
Tvetydiga fall
Det förekommer att en geografisk plats också fungerar som administrativ enhet. I de flesta fall är det oproblematiskt att välja mellan i och på, beroende på om det är den administrativa eller geografiska aspekten som dominerar.[1][3] I en del fall har den administrativa syftningen helt tagit över den geografiska, och då används alltid i. Det heter till exempel i modernt språkbruk alltid i Japan och i Djursholm, trots att de geografiska egennamnen ursprungligen refererade till en ögrupp respektive ett gods.[4] Detta gäller även t.ex. de amerikanska delstaterna Alaska och Florida, som rent geografiskt är halvöar. På samma sätt kan den geografiska aspekten vara så etablerad att på används genomgående, det heter till exempel alltid på Gotland och på Orust. Om det är viktigt att framhäva den administrativa aspekten i dessa fall kan man använda en mer fullständig variant om på känns för konkret, t.ex. förvaltningsenheter i Gotlands län och kulturnämnden i Orusts kommun.[5]
Referenser
Fotnoter
- ^ [a b] Svenska språknämndens bok Språkriktighetsboken 2006, s. 178-181.
- ^ Hultman, Tor G. (2003). Svenska Akademiens språklära. Stockholm: Norstedts ordbok (distr.). sid. 178. ISBN 91-7227-351-8
- ^ Språkrådet: Klarspråk nr 2010:2, s. 3, Språkfrågan I eller på? sid 3 (besökt 17 juni 2010).
- ^ Frågelådan hos Språkrådet. Heter det på Island eller i Island? (hämtad 8 oktober 2015).
- ^ I eller på Lidingö?, språkspalt av Catharina Grünbaum i Dagens Nyheter, 24 september 2005.