Rajaji
| Rajaji | |
 | |
| Född | 10 december 1878[1][2] Thorapalli, Indien |
|---|---|
| Död | 25 december 1972[1][2][3] (94 år) Chennai |
| Medborgare i | Indien, Brittiska Indien och Dominionen Indien |
| Utbildad vid | Bangalore university Presidency College Madras Universitet Central College, Bengaluru  |
| Sysselsättning | Advokat, författare, fredsaktivist[4], politiker, kompositör, språkvetare, översättare, frihetskämpe |
| Befattning | |
| Chefsminister i Tamil Nadu (1937–1939) Ledamot av Indiens konstituerande församling (1946–)[5] Member of the Advisory Committee of the Constituent Assembly of India (1947–)[6] Västbengalens guvernör (1947–1948) Indiens generalguvernör (1948–1950) Indiens inrikesminister (1950–1951) Chefsminister i Tamil Nadu (1952–1954) | |
| Politiskt parti | |
| Swatantra Party (–) Kongresspartiet (–) Indian National Democratic Congress (–) | |
| Barn | C. R. Narasimhan (f. 1909) Lakshmi Rajagopalachari (f. 1913) |
| Utmärkelser | |
| Bharat Ratna (1954) Sahitya Akademi Award (1958)[7] Hedersdoktor vid Calcuttas universitet | |
| Redigera Wikidata | |
Rajaji (Chakravarthi Rajagopalachari), född i december 1878 i Salem, död 25 december 1972), det självständiga Indiens andre generalguvernör, var utbildad jurist, författare, statsman och en religiös personlighet. Han tjänstgjorde även som premiärminister i delstaten Madras.
Under 1940-talet hade Rajaji tillhört det absoluta ledarskiktet i Kongresspartiet, men började under 1950-talet starkt kritisera Nehru och sitt gamla parti och dess socialistiska linje, för att istället grunda Swatantra Party med ett liberalt program för det indiska näringslivet. Först 1991 bytte man fot i Kongresspartiet och övergick till den politik Rajaji agiterat för fyra decennier tidigare.
Rajaji ersatte 1948 Louis Mountbatten som generalguvernör över det självständiga Indien, en post han behöll till 1950 när Indiens nya grundlag trädde i kraft och sprängde banden till den brittiska kronan. Förste president blev då Rajendra Prasad. Sedan republiken alltså införts blev Rajaji minister i Nehrus regering, senare också inrikesminister. Han tillträdde som premiärminister i Madras 1952, och stannade på denna post till 1954. Sistnämnda år blev Rajaji en av de första att emotta Bharat Ratna, Indiens högsta hedersutmärkelse.
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6t74wg7, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Chakravarti-Rajagopalacharitopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ C Rajagopalachari’s vision: A political space honouring individual liberty, free and fair competition (på engelska), The Indian Express, 10 december 2016, läs online, läst: 5 juli 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Constituent Assembly Of India Debates (Proceedings) - Volume I, Centre for Law and Policy Research, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
- ^ Constituent Assembly Of India Debates (Proceedings) - Volume II, Centre for Law and Policy Research, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
- ^ Remembering C Rajagopalachari: 10 interesting facts about India's last Governor-General (på engelska), India Today, 10 december 2015, läs online, läst: 5 juli 2018.[källa från Wikidata]