Hoppa till innehållet

Schlager

Från Wikipedia

kobba

Klassifikation

Schlagern har ofta en konventionell disposition (vers-vers-refräng-vers-refräng-stick-refräng). Sången är ofta solo eller duett i tenor/altstämmor med körstöd. Klyftan till vissjungandet har på så sätt blivit djup. Många schlagrar har en tonartshöjning inför sista refrängen.

Vissa klassifikationer av schlager som kan förekomma är att dansband räknas dit, medan man på andra håll använder "schlager" som synonym för all populärmusik. Ibland räknas all "lättare" populärmusik in och då utesluts bara "tuffare" musik som hårdrock, heavy metal och punk.[källa behövs]. Många språk använder, liksom Sverige, både orden schlager och hit, där hit är ett bredare koncept.[1]

Geografisk spridning

Schlagermusik är av tradition populärt i framförallt Tyskland, Österrike och Skandinavien, men förekommer i mindre skala även i Frankrike, Belgien och Nederländerna.[källa behövs] I Storbritannien och i USA har schlager tidigare varit mycket omtyckt, men har sedan 1970-talet minskat i popularitet.[källa behövs]

Begreppet schlager har exporterats rakt av till de skandinaviska finska och baltiska språken och Tysklands övriga grannländer, men även till många andra språk som ryska (Шлягер, Shlyager), franska, italienska, spanska, portugisiska. I Portugal finns en specifik form av schlager som kallas ''pimba''. Schlager beskrivs ofta av omvärlden som "en musikstil populär i Central- och Nordeuropa".[2]

Historik

Ordet 'schlager' började användas i det tyska språket i Wien under 1870-talet och då oftast om operetter. Några år senare började ordet användas främst inom populärmusiken och benämndes "slagdänga" fram till 1910-talet.[källa behövs] Oftast var slagdängan en lättlyssnad, melodiös, oförarglig musikform med fångande refräng. Musiken blev mer allmän i början av 1900-talet, då grammofonen gjorde sitt intåg i hemmen.

Under 1950- och 1960-talen utvecklades rock- och popmusiken, där man talade om hit (sv. "slå") då låtarna slog igenom bland en bredare publik.

Melodifestivalen och Eurovision Song Contest

Schlager blev därmed istället ett begrepp för den populärmusik som fortsatte i samma stil som tidigare, ibland enbart en benämning på populära melodier från första halvan av 1900-talet[källa behövs]. I TV-musiktävlingen Le Grand-Prix Eurovision de la Chanson Européenne, idag vanligen känd som Eurovision Song Contest, som startade 1956, utgick man oftast från samtidens populärmusik och de flesta deltagande melodierna gick då i denna stil. Fram till ungefär andra halvan av 1960-talet släpptes mycket sällan rock eller pop in, och influenser från folkmusik blev vanligt där först från och med mitten av 1990-talet.

Då melodin Waterloo av popgruppen ABBA vann Eurovision Song Contest 1974 blev "schlager", särskilt i Sverige, ett begrepp för bidrag till Eurovision Song Contest (jfr. "Eurovisionsschlagerfestivalen").[källa behövs] Där samlades den populärmusik som fanns i gränslandet mellan rock och jazz. Efter 1974 har "schlager" i Sverige många gånger[källa behövs] blivit synonymt med trallvänliga låtar med stick och tonartshöjning, och klassas ibland som en musikgenre, särskilt om artisten eller gruppen försökt kvala in till Eurovision Song Contest. Dessa melodier låter dock inte som det tidiga 1900-talets schlagermusik. På andra håll klassas dessa låtar som "vanlig pop".[källa behövs]

Efter 1974 tog schlagermusiken i Sverige starka influenser från discon, genom artister som Carola Häggkvist och Lena Philipsson. Vissa Melodifestivalbidrag som inte är discoinspirerade, till exempel av artister som Kikki Danielsson, Elisabeth Andreassen och Lotta Engberg har ibland också räknats in.[källa behövs]

I början av 2000-talet tog schlagermusiken inspiration från dancemusiken, med bland annat trummaskiner. Upptempolåtarna fick därmed ofta ett starkt elektroniskt ackompanjemang med distinkt rytm.

Sångtexterna

Sångtexterna har oftast handlat om kärlek och relationer mellan människor samt om känslor och natur. Texterna använder ofta bildspråk för att beskriva temat och drar ofta jämförelser mellan kärlek och vardagliga ting i naturen och olika samhällssystem genom historien, som exempelvis: Bang en boomerang (1975), Bra vibrationer (1985), 100% (1988), Fångad av en stormvind (1991), C'est la vie (2004) och Det gör ont (2004). Även berättelser om påhittade personer kan förekomma, som till exempel Augustin (1959) och Alexandra (1987). Det finns också schlagrar som handlar om sociala relationer, till exempel Jag ljuger så bra (2006). Andra vanliga teman kan vara sång och dans, vilket är fallet i sånger som Sankta Cecilia (1984), La det swinge (1985), Fyra Bugg & en Coca Cola (1987) och Dansa i neon (1987). Även om kärlek är det vanligaste temat, finns det också sånger som har mer "samhällsvetenskapligt" inriktade budskap, som fredssången Ein bißchen Frieden (1982), antirasistiska kärlekssången Juliette & Jonathan (1996), TV-kritiska Television (2003) och dokusåpakritiska 15 minuter (2003). För att inte bli "alltför laddade", brukar sådana texter oftast inte tala om enskilda verkliga personer, politiska partier, organisationer och staters regeringar och parlament.

Schlagerpublik

Schlager anses[källa behövs] ofta allmänt vara mer "mainstream" än de flesta andra musikgenrer; den enda subkultur som anammat schlagern är gaykulturen. Schlager är i Sverige ofta säsongsbundet - i Melodifestivalen sjungs sånger under våren, som sedan flitigt spelas på radio under sommaren (jfr. "sommarplåga").

Referenser

  1. ^ Detta framgår av en genomgång av uppslagsorden schlager och hit på olika språk här på Wikipedia.
  2. ^ Detta framgår av en genomgång av uppslagsordet på olika språk här på Wikipedia.

Svenska schlagersångare (urval)

Äldre schlager

Nyare schlager

Schlagersångare från andra länder (urval)

Se även

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Schlager.

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Schlager&oldid=37099020”