Rosika Schwimmer
| Rosika Schwimmer | |
 | |
| Född | Rózsa Schwimmer 11 september 1877 Budapest, Ungern |
|---|---|
| Död | 3 augusti 1948 (70 år) New York, USA |
| Utbildning | Musik, språk |
| Organisation | International Alliance of Women, IKFF |
| Känd för | Fredsambassadör under Första Världskriget |
Rosika "Rózsa" Bédy-Schwimmer, född 11 september 1877 i Budapest i Ungern, död 3 augusti 1948 i New York i USA, var en ungersk pacifist och feminist. Hon var en internationellt välkänd aktivist inom kvinnorösträttsrörelsen och fredsrörelsen. Hon nominerades för Nobels fredspris 1947.
Schwimmer var född i Budapest som medlem i en ungersk-judisk familj. Rosika Schwimmer grundade 1897 Ungerns första kvinnoorganisation (1897) och Ungerns första fackförening för kvinnor. Hon var styrelseledamot i Ungerns fredsförening och, från 1913, inom den internationella kvinnoröstsrättsrörelsen International Woman Suffrage Alliance (IWSA). Som medlem i IWSA turnerade hon i Europa tillsammans med Carrie Chapman Catt. Under första världskriget var hon aktiv inom fredsrörelsen. Vid Ungerns självständighet 1918 blev hon utnämnd av Mihály Károlyi till Ungerns ambassadör i Schweiz. Hon förlorade ämbetet vid Béla Kuns maktövertagande 1919, och flydde under Horthys styre till Österrike 1921 och vidare till USA. I egenskap av socialist utsattes Schwimmer för långvariga trakasserier i USA och misstänktes för att vara spion.
Biografi
Rosika Schwimmer var dotter till Max Schwimmer och Bertha Katscher och växte upp i en sekulär judisk familj i Budapest. Efter grundskolan studerade Schwimmer musik och språk, men när familjen råkade in i ekonomiska svårigheter började hon arbeta som bokhållare 1895. Som ung kontorsanställd blev hon fackligt intresserad och bildade ”Kvinnliga kontorsarbetares förbund”[a] 1897 och ”Ungerska arbetarkvinnors förbund”[b] 2003. Hon blev en förespråkare för Kvinnors rättigheter i Ungern före fyllda trettio år. Hon arbetade för en modern äktenskapslagstiftning, barnbegränsning och förbud för barnarbete. 1911 gifte sig Rosika Schwimmer med journalisten Paul Bédy, men paret skiljde sig efter två år.[1]
Fredsambassadör
Schwimmer var styrelseledamot i Ungerns fredsförening och den internationella kvinnoröstsrättsrörelsen International Woman Suffrage Alliance (IWSA). Som medlem i IWSA turnerade hon i Europa tillsammans med Carrie Chapman Catt.
1913 organiserade hon en internationell kvinnokongress i Budapest och året därpå blev hon pressekreterare för IWSA och flyttade till London. När första världskriget bröt ut i slutet av juli kunde hon inte resa i Europa utan for till USA. Tillsammans med Catt träffade hon president Woodrow Wilson och utrikesminister William Jennings Bryan för att försöka övertyga dem om att sammankalla en neutral medlingskonferens. Men de fick inget gehör.[1] Schwimmer träffade också Jane Addams, känd som ”mother of social work” och de startade Kvinnors Fredsparti.[c] Hon blev organisationens internationella sekreterare.[2]
Haagkonferensen
.jpg?lang=sv)
I början av första världskriget tog den holländska kvinnlig läkaren Aletta Jacobs initiativ till att kalla till ett internationellt möte för att få slut på det förödande och meningslösa kriget. En kommitté bjöd in både krigförande och neutrala länder. Schwimmer reste runt i Europa för att kalla till en ny Haag-konferens. Hon höll ett anförande i Stockholm med titeln Kvinnorna och kriget den 21 april 1915.[3] Haagkonferensen ägde rum mellan den 28 april – 10 maj 1915. Under konferensen föreslog Schwimmer att konferensen skulle utse flera grupper som skulle resa runt till neutrala och krigförande länder och föreslå en medlingskonferens på neutral mark.[1]
Peace ship
När Europas ledare vägrade ställa upp på en medlingskonferens började Schimmer planera för en inofficiell och privatsponsrad konferens. Hon reste till USA och kontaktade industrimannen Henry Ford, som var känd som pacifist. I november accepterade han Schwimmers plan. Ford chartrade atlantångaren S/S Oscar II och bjöd in amerikanska pacifister för en fredsresa till Stockholm. Fartyget kallades Peace ship och lämnade New York den 4 december 1915. Amerikansk och engelsk press förlöjligade resan och fartyget beskrevs som Ship of Fools (Dårarnas fartyg). Vid ankomsten till Oslo den 10 december blev fartyget inte välkommet, Ford blev sjuk och reste hem på ett annat fartyg.[1]
Schwimmer i Amerika
Efter kriget utnämnde den första ungerska presidenten Mihály Károlyi Schwimmer till Ungerns ambassadör i Schweiz. Men efter det kommunistiska maktövertagandet 1919 tvingades Schwimmer lämna sin post och flydde till USA.[2] Schwimmer blev inte väl mottagen på grund av sin judiska börd och inte heller av amerikanska pacifister. Hon sökte amerikanskt medborgarskap men det förvägrades henne eftersom hon vägrade göra tjänst i den amerikanska krigsmakten. Myndigheterna misstänkte henne för att vara tysk spion och Bolsjevik. Hon nominerades till Nobels fredspris 1946, men det delades inte ut 1947. Hon levde som statslös person till sin död i New York den 3 augusti 1948.
Kommentarer
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version., 8 januari 2018.
- ^ [a b c d] ”Rosika Schwimmer”. jwa.org. Läst 14 januari 2018.
- ^ [a b] ”Schwimmer, Rózsika”. Läst 14 januari 2018.
- ^ ”Internationellt samarbete”. Läst 16 januari 2018.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Rosika Schwimmer.
|