Gusti Stridsberg
Gusti Stridsberg | |
Pseudonym | Klara[1] |
---|---|
Född | Augustine Franziska Mayer 1892 |
Död | 1978 |
Yrke | Journalist, författare |
Nationalitet | Svensk |
Språk | svenska, slovenska[2] och tyska[2] |
Make | Bernhard Jirku (1916–19??) Hugo Stridsberg (1941–1944) |
Barn | Maritetta Jirku, gift Voge |
Augustina "Gusti" Stridsberg, född 22 augusti 1892 i Tjernivtsi, Österrike-Ungern (nuvarande Ukraina) död 13 mars 1978 i Lidingö, var en svensk tyskspråkig författare och journalist. Hon var informatör åt NKVD under täcknamnet "Klara". Hon anlände till Sverige 1939 och ingick ett proforma äktenskap med en svensk Spanienfrivillig, som upplöstes när hon hade erhållit svenskt medborgarskap. Hon avslöjades först efter spionparet Jevdokia Petrova och Vladimir Petrovs avhopp i Australien 1954. Hennes mest kända verk är självbiografin Mina fem liv, 1962, som också var hennes internationella genombrott.
Biografi
Gusti Stridsberg föddes 1892 i Tjernivtsi i dåvarande Habsburgska riket. Hon växte upp i Wien och arbetade som frivilig sjuksköterns under första världskriget. Hon mötte då den inkallade läkaren Bernhard Jirku, som hon gifte sig med 1916. Paret bosatte sig på slottet Hartenstein, som efter krigsslutet kom att ligga i Jugoslavien (nuvarande Slovenien). Efter att paret separerat efter några år bodde hon kvar på Hartenstein under 1920-talet och lärde sig då slovenska. Hennes översättningar av poeten Ivan Cankar till tyska utkom i slutet av 1920-talet. Hon hade vid det laget tröttnat på det enformiga lantlivet och återvänt till Wien. Hennes debutroman Zwischen den Zeiten gavs ut 1931.
Moskva
En reportageresa till Moskva för tidningen Der Wiener Tag blev hennes genombrott i den genre som betydligt senare skulle komma att kallas New journalism och som kom att prägla hennes fortsatta litterära stil.
På plats i Moskva fick hon bl a ett tillfälligt påhugg vid sovjetryska radions utlandsredaktion, och efter återkomsten till Wien blev hon engagerad av det då underjordiska jugoslaviska kommunistpartiets ledning som verkade med Österrike som bas. De skärpta politiska motsättningarna i landet under Engelbert Dollfuss Austrofascism gjorde det allt svårare att arbeta underjordiskt, och 1933 återvände hon till Moskva. Men även där var den politiska situationen betryckande och med hjälp av ett förfalskat pass gav hon sig till Paris. Men på tåget från Berlin arresterades hon av Gestapo vid franska gränsen i Saarbrücken, delstatshuvudstad i det till Tyskland nyligen återförenade Saar (NF-mandat). Hon lyckades dock bli frigiven efter några veckor i häkte.
Spanien
I början av 1937 anslöt sig Gusti Stridsberg på Moskvas uppmaning till den republikanska sidan i spanska inbördeskriget. Väl där mötte hon åtskilliga svenskar, bland andra journalisten Barbro Alving, Georg Branting och Sonja Branting-Westerståhl. Sommaren 1938 började de internationella brigaderna avvecklas och efter 18 månader i Spanien tog hon sig illegalt över gränsen till Frankrike och efter en tid i Paris och Köpenhamn vidare till Sverige, dit hon anlände i mars 1939 och kort därefter ansökte om uppehållstillstånd.
Sverige
Tack vare kontakten med Sonja Branting-Westerståhl och andra svenskar kunde hon börja arbeta för tidskriften Morgonbris, organ för det socialdemokratiska kvinnoförbundet. Hon etablerade sig snabbt i det svenska samhället och i krigstidens kosmopolitiska Stockholm, men som utlänning och politisk flykting var hennes situation utsatt. Äktenskapet med Spanienveteranen Hugo Stridsberg syftade enbart till att ge henne svenskt medborgarskap och därmed skydd mot den rättsosäkerhet som de krigstida undantagslagarna medförde.
Efterkrigstiden
I september 1955 hämtades Gusti Stridsberg av SÄPO och förhördes ingående. Hon medgav att hon arbetat för den sovjetiska underrättelsetjänsten men förnekade att verksamheten varit riktad mot Sverige och vägrade konsekvent att uppge vilka personer hon värvat eller samarbetat med. I protokollen finns flera av de teman och episoder som senare utgjorde centrala partier i det självbiografiska verket Menschen, Mächte und ich (på svenska Mina fem liv).
Gusti Stridsbergs underrättelsekontakter blev kända först långt efter hennes död 1978 i de sovjetiska underrättelsetelegram som 1996 offentliggjordes av amerikanska NSA (National Security Agency). Materialet är svårtytt och har bland annat lett till att hon och hennes dotter felaktigt har utpekats som agenter i San Francisco. Att de två förekommer i telegramtrafiken mellan Moskva och San Francisco beror på att den sovjetiska underrättelsetjänsten förmedlade pengar via Gusti Stridsbergs dotter, som bodde i Berkeley, för att på så sätt förse Gusti Stridsberg med en legal inkomstkälla.
Gusti Stridsberg var en betydande tyskspråkig författare och journalist. Hon var en kosmopolit som behärskade ett flertal europeiska språk och hade förmåga att navigera i skilda kulturella och sociala miljöer. Hon var en av de skickligaste men därför också minst kända underrättelseagenter som verkade i Stockholm under krigsåren, av sin sovjetiska kontrollofficer Jevdokia Petrova karaktäriserad som ”mycket intelligent och förslagen”. Gusti Stridsberg tillhör även den länge förbisedda kategorin kvinnliga utländska frivilliga i spanska inbördeskriget.
Bibliografi
- 1946: Skuggspel i Jugoslavien. (Bonnier, Stockholm)
- 1962: Mina fem liv. (Rabén & Sjögren, Stockholm)
- 1964: Målat på glas: ur en österrikisk familjekrönika. (Rabén & Sjögren, Stockholm)
- 1965: Slottet vid gränsen (ett gammaldags äventyr). (Rabén & Sjögren, Stockholm)
- 1966: Tänk inte med hjärtat. (Rabén & Sjögren, Stockholm)
- 1967: Hjärtats äventyr. (Rabén & Sjögren, Stockholm)
- 1968: Vår stund med varandra. (Rabén & Sjögren, Stockholm)
Källor
- Sveriges dödbok 1947-2006, (Cd-Rom), Sveriges Släktforskarförbund
- LIBRIS
Referenser
- ^ Le Maitron, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] CONOR.Sl, CONOR.SI-ID: 9174115.[källa från Wikidata]