Hoppa till innehållet

Svenska flygvapnet

Från Wikipedia
Flygvapnet
Flygvapnets vapen.
Vapen för Flygvapnet tolkat efter dess blasonering.
Information
Datum1 juli 1926 (98 år)
LandSverige Sverige
TypFlygvapen
Del avFörsvarsmakten / Flygvapnets taktiska stab
MarschFlygvapnets defileringsmarsch
Kända slag och krigVinterkriget
Kongokrisen
Operation Karakal
Befälhavare
Nuvarande befälhavareGeneralmajor Mats Helgesson
Tjänstetecken
Sköldemärken
Flygplan
EnhetsflygplanJAS 39C/D
SkolflygplanSk 60
TransportflygplanTP 84
Helikoptrar
TransporthelikoptrarHKP 14C/D/E, HKP 16
SpaningshelikoptrarHKP 15B
RäddningshelikoptrarHKP 16
UbåtsjaktshelikoptrarHKP 14F
JAS 39 Gripen
J 35 Draken
Hkp 4
Före detta vägbas utanför Eneryda. Vägbaserna ingick i flygvapnets Bas 60 och Bas 90-system.
I samband med Flygvapnets 90-årsjubileum flög 11 Jas 39 Gripen i formation över Skåne och Blekinge 12 dec 2016.

Flygvapnet, tidigare Kungliga Flygvapnet, är en del av den svenska Försvarsmakten, vilken främst är inriktad på att med flygplan och helikoptrar lösa luftförsvarsuppgifter, lösa attackuppgifter mot mål på havet och på land samt inhämta underrättelser med hjälp av spaningsflyg. För detta används flygplan som jakt-, attack-(tidigare bomb-) och spaningsflygplan. Försvarsmaktens helikoptrar är sedan 2003 också samlade i flygvapnet.

I flygvapnet ingår tre flygflottiljer och Försvarsmaktens Helikopterflottilj. Flygvapnet har med stöd av FMV beställt flygplan hos framför allt Saab, som bland annat tillverkar stridsflygplan. Det senaste är JAS 39 Gripen.

Historik

Huvudartikel: Svenska flygvapnets historia

Flygvapnet inrättades först under 1920-talet, men redan under 1910-talet började flyget organiserades inom armén. Redan år 1912 skedde den första militära flygningen från Lilla Värtans is utanför Stockholm. Marinen hade till en början flygverksamhet och därför kom flygskolan att förläggas vid Vaxholm. Under dessa år var flygets viktigaste uppgift spaning. Arméns flyg låg under Fälttelegrafkåren. År 1913 tog utvecklingen fart med flyttning av verksamheten till Malmens flygplats utanför Linköping. Efter att endast bedrivit spaning, började man använda bomb- och jaktflygplan.

Försvarsbeslutet 1925 innebar skapandet av ett självständigt flygvapen från 1926. Flygvapenchefen skulle tillträda redan 1 juli 1925.

1926–1936

Flygvapnet bildades den 1 juli 1926 och utgick från verksamheterna hos Armén och Marinen. Under de första åren hade man materielbrist. I slutet av 1920-talet skedde en förnyelse av materielen via beställning av 18 nya flygplan: Svenska Aero J 5 och J 6 Jaktfalken och tolv brittiska J 7 Bristol Bulldog. Flygvapnet hamnade med dessa under stark kritik då man saknade en tydlig strategi och målsättning med verksamheten. Man drabbades även av flera svåra olyckor. Under 1931 och 1933 utredde två flygkommissioner verksamheten. Vändningen kom i och med försvarsbeslutet 1936 och det alltmer osäkra läget i Europa.

1936–1945

En stor satsning inleddes för Flygvapnet. Satsningen innebar också att man skapade en svensk flygindustri då Saab grundades 1937. Linköping och Trollhättan blev plats för flygtillverkningen. I Linköping kom det första helsvenska flygplanet Saab 17 att tillverkas. Man fortsatte att skaffa en rad utländska flygplan från Storbritannien, USA, Tyskland och Italien.

Andra världskriget innebar att jaktflyget stärktes efter att man tagit intryck av vinterkriget och Slaget om Storbritannien där jaktflyget varit avgörande. Under kriget började man att bygga ut Flygvapnet och flera nya flottiljer tillkom: Bråvalla flygflottilj i Norrköping, Hallands flygflottilj i Halmstad, Hälsinge flygflottilj i Söderhamn, Upplands flygflottilj i Uppsala och Blekinge flygflottilj i Kallinge. Flygvapnet bestod av 16 flottiljer: sex bomb, sex jakt, tre spaning och en torpedflottilj. År 1945 hade antalet flygplan ökat till runt 600 efter att 1939 varit endast 180 stycken.

1945–1990

De första decennierna efter krigsslutet kännetecknades av en stark expansion för flygvapnets del. Sveriges luftrum skulle inte längre försvaras av omoderna flygplan, utan av det bästa som för stunden stod att finna. Med början 1945 påbörjades stora inköp av överskottsmateriel, först med North American P-51 Mustang från USA, men även 1946 som första utländska kund den brittiska de Havilland Vampire direkt från fabriken.

Kalla kriget innebar en storsatsning på det svenska flygvapnet och den inhemska flygplantillverkningen gjorde att SAABs produktion i Linköping gynnades. Under 1950-talet kom klassiska svenska stridsflygplan som J 29 Tunnan, A 32 Lansen, och J 35 Draken. Stora satsningar gjordes även på en fortsatt utbyggnad av flygflottiljer efter andra världskriget, som Södertörns flygflottilj i Tullinge utanför Stockholm som tillkom 1946. Under början av 1950-talet ansågs Flygvapnet vara det då fjärde största i världen med fyra stycken flygeskadrar, 17 flottiljer, 2 flygkårer, 2 flygskolor och cirka 1 000 flygplan vilka fördelades på nästan 50 flygdivisioner.

1958 införde flygvapnet Bas 60-systemet, som byggde på defensiv spridning av flygstridskrafter i händelse av krig. Ett stort antal krigsbaser byggdes över hela landet för att kunna sprida ut flygdivisionerna i ett krigsläge. Även reservvägbaser byggdes. Under 1970 och 1980-talet vidareutvecklades Bas 60-systemet till Bas 90.[1][2][3][4]

En flottilj, F 22, organiserades 1961–1964 för att ge FN understöd i den då pågående Kongokrisen.

Dessutom utvecklades det så kallade STRIL-systemet, bland annat genom att införskaffa modernare radarstationer och etablera en kontinuerlig övervakning av luftrummet (den så kallade incidentberedskapen).

Under 1960-talet påbörjades dock en reducering av flygdivisionerna, då fyra attackdivisioner och nio jaktdivisioner upplöstes. Dels genom en flottilj som avvecklades, två flottiljer omorganiserades till markskoleförband, men sedan att Chefen för Flygvapnet 1967 vakantsatte fyra divisioner.

Försvarets fredsorganisationsutredning (FFU) som tillsatts i februari 1967, presenterade 1971 sin utredning gällande lämpliga strukturförändringar i krigsmaktens fredsorganisation. Rapporten resulterade i att Roslagens flygkår (F 2), Östgöta flygflottilj (F 3), Svea flygkår (F 8) och Hallands flygkår (F 14) Södertörns flygflottilj (F 18) avvecklades under åren 1973–1974. F 14 och F 18 kom dock att leva vidare som markskoleförband under namnen Flygvapnets Halmstadsskolor (F 14) och Flygvapnets Södertörnsskolor (F 18).

Under 1970-talet fortsatte reduceringen, då riksdagen 1975 beslutade om att avveckla Södermanlands flygflottilj och Kalmar flygflottilj sommaren 1980. I försvarsbeslutet 1977 reducerades Flygvapnet med sex jaktdivisioner.

I samband med 1977 års försvarsuppgörelse beslutades om att utveckla en ny flygplansmodell, det som sedermera blev JAS 39 Gripen. Innan 1989–1990 års säkerhetspolitiska omvälvningar hade riksdagen beslutat genom försvarsbeslutet 1982 om en nedläggning av Västmanlands flygflottilj och Flygvapnets Södertörnsskolor vilket verkställdes 1983 respektive 1986. I samma beslut beslutade Riksdagen att påbörja en anskaffning av delserie 1 om 30 JAS 39 Gripen med en option på ytterligare 110 flygplan.[5]

1990–2000

1990-talets nya säkerhetspolitiska läge genom slutet på kalla kriget innebar stora omstruktureringar inom Försvarsmakten, vilket innebar att ännu ett antal flygflottiljer lades ner. Genom försvarsbeslutet 1992 kom Västgöta flygflottilj och Bråvalla flygflottilj att läggas ner den 30 juni 1994, och genom försvarsbeslutet 1996 lades Krigsflygskolan och Hälsinge flygflottilj ner den 30 juni 1998.

2000 och framåt

Under början av 2000-talet har ytterligare nedläggningar följt genom försvarsbeslutet 2000 Skånska flygflottiljen 2002, Upplands flygflottilj 2003, och senare genom försvarsbeslutet 2004 lades Jämtlands flygflottilj ned 2005. Vidare flyttades en helikopterskvadron från Säve (där Göta flygflottilj huserat till 1969) till Såtenäs, varför Säve ej längre utgör en militär anläggning. Även Bas 90, flygvapnets bassystem, avvecklades.[3] Inför försvarsbeslutet 2009 fanns ett förslag om att lägga ned Norrbottens flygflottilj,[6] dock påverkades inget förband i försvarsbeslutet som resulterade i någon nedläggning.

Organisation

Huvudartikel: Chefen för Flygvapnet

I fredstid är Flygvapnet indelat i ett antal olika flygflottiljer. Antalet aktiva flygflottiljer har minskat kraftigt genom de olika försvarsbesluten sedan slutet av Kalla kriget. Efter en stor omorganisation av Försvarsmakten år 1994 avskaffades CFV och ersattes av med Generalinspektörer för flygvapnet, vilket 2003 ändrades till Flygvapeninspektörer.

Den 1 januari 2014 återinfördes befattningen Flygvapenchef (FVC) inom Försvarsmakten. Befattningen har inte samma uppgift som före 1994 utan har nu som uppgift att produktionsleda förbanden inom Flygvapnet, och vara deras främste företrädare genom att omhänderta Försvarsmaktens traditioner.[7][8]

Befälhavare

Chefer för Flygvapnet

Generalinspektörer för flygvapnet

Flygvapeninspektörer

Flygvapenchefer

Divisioner

Fördjupning: Lista över svenska flygdivisioner
AJS 37 Viggen, vilket för flygplanet på bilden motsvarar anropssignalen Johan 57

I svenska flygvapnet har divisionerna sedan 1940-talet haft färger kombinerat med ett namn ur bokstaveringsalfabetet som namn. 4. divisionen kunde ha olika funktioner vid flottiljerna, till exempel kunde den fungera som stabsdivision, transportflyggrupp eller utbildningsenhet för meteorologer och värnpliktiga på flottiljerna, och var inte alla gånger utrustade med någon flygande utrustning.

Namnet på divisionen har varit för att visa vilken flygflottilj den tillhör. Exempelvis har första divisionen på F 10 Ängelholm benämnts Johan Röd. Motsvarande namn användes även som militär anropssignal, till exempel Johan 57, vilket motsvarade AJS 37 Viggen på F 10 Ängelholm.[9]

Insatsorganisation

Inför att Försvarsmakten går in i Insatsorganisation 2014, kommer flygvapnet att organisera nedanstående förband.[10]

Flygförband
Krigsförband Utbildningsförband Ort(er) Kommentar
71. transportflygdivisionen F 7 Såtenäs Såtenäs Transportflygplan 84 (TP 84)
71. stridsflygdivisionen F 7 Såtenäs Såtenäs
72. ledningsflygdivisionen F 7 Såtenäs Såtenäs/Malmslätt ASC 890
72. stridsflygdivisionen F 7 Såtenäs Såtenäs/Malmslätt
73. signalspaningsflygdivisionen F 7 Såtenäs Såtenäs/Malmslätt Signalspaningsflygplan 102B (S 102B)
73. signal och transportflygdivisionen F 7 Såtenäs Såtenäs/Stockholm Transportflygplan 102 (TP 102)
162. stridsledningsbataljonen 04 Luftstridsskolan Uppsala
171. stridsflygdivisionen F 17 Kallinge Ronneby Upprätthåller Internationell beredskap
172. stridsflygdivisionen F 17 Kallinge Ronneby
172. flygbasbataljonen 04 F 17 Kallinge Ronneby
211. stridsflygdivisionen F 21 Luleå Luleå
212. stridsflygdivisionen F 21 Luleå Luleå
212. regionala transportflygdivisionen F 21 Luleå Luleå/Såtenäs Transportflygplan 100 (TP 100)
218. flygbasbataljonen 04 F 21 Luleå Luleå
Helikopterflottiljen Helikopterflottiljen Malmslätt, Luleå, Ronneby

Flygvapnet idag

Efter försvarsbeslutet 2004 omfattar flygvapnets organisation från och med den 1 juli 2005 fyra flottiljer samt en skolflottilj. Stridsflyget omfattar totalt tre flottiljer med 134 flygplan av typ JAS 39 Gripen.[11] Utöver JAS 39 Gripen består Flygvapnet av ett antal olika flyg- och helikoptersystem för bland annat signalspaning, trupptransporter, sjöräddning och ubåtsjakt.[12] Genom Heavy Airlift Wing (HAW), som är ett europeiskt samarbete, har Flygvapnet även tillgång till tre stycken Boeing C-17 Globemaster III eller 550 flygtimmar per år av de tre flygplan som ingår i samarbetet.

Förbandstyper

Flygvapnet delas in i sju olika förbandstyper vilka är fördelade på flottiljerna.[13]

Flottiljer

Utrustning

Hkp 14 (NHIndustries NH90)
JAS 39 Gripen.
AEW&C Saab 340AEW
Tp 84 under flygning på 1990-talet.
Luftfarkost Ursprung Typ Version Aktiva[14] Notering
Saab JAS 39 Gripen Sverige Sverige Multiroll
Skolflygplan
Multiroll
Skolflygplan
Multiroll		 JAS 39A
JAS 39B
JAS 39C
JAS 39D
JAS 39E		 –
–
86
12
–		 Drygt 30 39A/B flygplan uppställda i förråd. 12 C och 2 D-flygplan är på leasing till Tjeckien. 14 C/D Gripens sålda till Ungern på leasing-köp kontrakt 12 C-flygplan sålda till Thailand.[14]
Saab S 100B Argus Sverige Sverige Transport
AEW&C		 TP 100
FSR 890
ASC 890
FSR TP		 3
2
2
2
Saab 32 Lansen Sverige Sverige Attack, Jakt J32B 2 Två flygplan är fortfarande flygdugliga, och används för att mäta luftprover på hög höjd, så kallade radiakflygningar.
Saab 105 Sverige Sverige Skolflygplan Sk 60 80 (35 luftvärdiga)[15] Underhålls av Saab, men ägs av staten.[16]
Gulfstream G-IV SP USA USA SIGINT
VIP		 S 102 B
TP 102		 2
2
Lockheed C-130E/H Hercules USA USA Transport TP 84A
TP 84B
TP 84C
TP 84D		 6 I plan konverterat för lufttankning
Boeing C-17 USA USA Transport C-17A 3 I samarbete med EU Heavy Airlift Wing
NH90 Europa Transport-helikopter HKP 14[14] 18
Agusta A109 Italien Italien Transport-helikopter HKP 15[14] 20 Åtta stycken är konstruerade för sjöverksamhet.[17]
Sikorsky UH-60M Black Hawk USA USA Transport-helikopter HKP 16[18] 15[19] Nio utrustade för ubåtsjakt
Elbit Skylark Israel Israel UAV UAV 02 SUAV Falken[20]
AAI RQ-7 Shadow USA USA UAV UAV 03 Örnen[21]

Internationella insatser

Kongo

F 22 Kongo

Se även: FN:s fredsbevarande styrkor i Kongo och F 22 Kongo

Det svenska flygvapnet deltog i strider i Kongo-Léopoldville för FN:s räkning. För ändamålet satte man mellan åren 1961 och 1963 upp förbandet F 22 Kongo med J 29 Tunnan och S 29 Tunnan.

FK01 och FK02

Huvudartiklar: Svenska flygplatsenheten i Kongo och MONUC

Varaktighet: Juni 2003 till juni 2004 Sverige bidrog till FN-insatsen United Nations Organization Stabilization Mission in the Democratic Republic of the Congo (MONUC) med flygplatsenheterna FK01 och FK02. Flygplatsen som bemannades låg i Kindu

SWAFRAP AJS 37

Den 21 juni 2000 beslutade regeringen om att Försvarsmakten skulle sätta upp ett förband för att delta i fredsbefrämjande insatser.[22] Förbandet skulle vara aktivt under åren 2001 och 2006. Inom Flygvapnet skulle två snabbinsatsförband sättas upp, vilka Skaraborgs flygflottilj (F 7) tillsammans med Norrbottens flygflottilj (F 21) skulle stå för. F 21 kom från den 1 januari 2001 att bidra med 211. spaningsflygdivisionen (Urban Röd), som bildade SWAFRAP AJS 37. Förbandet skulle kunna sättas in någonstans i Europa eller dess närhet inom 30 dagar.[23]

Uzbekistan (Afghanistan)

Uzbekistan FU01 eller SWAFRAP C-130 var namnet på det svenska flygtransportförband från Skaraborgs flygflottilj som baserades i Termez, Uzbekistan under år 2004. Från början var det meningen att förbandet skulle basera i Kabul då man under våren 2004 fick en förfrågan från Nato om att bidra med flygtransportkapacitet till Isaf i Afghanistan. Men de visade det sig att det då inte fanns plats för det svenska flygplanet i Kabul och förbandet återgick till beredskap. Under sommaren kom de dock fram ett baseringsalternativ. Förbandet skulle istället basera i Termez, Uzbekistan, tillsammans med en enhet från Tyskland. FU01 hade rekryterats ur beredskapsförbandet SWAFRAP C-130 och bestod av 27 personer. Förbandets camp döptes till Camp IKEA. Ingående flygplanstyp är Lockheed C-130 Hercules (Tp 84).[24]

Uzbekistan FU02 Uzbekistan FU02 var namnet på den fortsatta insatsen efter FU01. Återigen baserades förbandet i Termez, från var de var aktiva mellan augusti och oktober 2005. Förbandet bestod denna gång av 32 personer. Förbandschefer

  • FU01: Övlt B. Höglund
  • FU02: Övlt P-O Andersson

Afghanistan

Swedish Air Element benämns den enhet från Skaraborgs flygflottilj som grupperar på Camp Marmal utanför Mazar-i Sharif i Afghanistan inom ramen för ISAF. Förbandets uppgift är att transportera personal och gods inom Afghanistan för ISAF:s räkning. Swedish Air Elements gruppering inom Camp Marmal kallas Camp Gustaf. Styrkan omfattar ca 30-40 personer. Ingående flygplanstyp är Lockheed C-130 Hercules (Tp 84).

  • Insatser

SAE01 benämndes insatsen som genomfördes under maj till september 2009.

SAE02 benämndes insatsen som inleddes i maj 2010 och pågick till september 2010.[25]

I och med den tredje rotationen till Afghanistan byttes namnet från SAE med löpande numrering till SAE C-130 i likhet med namngivningen för SAE Isaf MEDEVAC.
SAE C-130 benämns således den insats som påbörjades i maj 2012 och planeras pågå till september 2012.[26]

Libyen

Se även: Operation Unified Protector, Libyen FL01 och Libyen FL02

I samband med att Sverige tillsammans med fem andra nationer satte upp stridsgruppen Nordic Battlegroup 11, organiserades en basbataljon med flygelement, kallad Expeditionary Air Wing (EAW). Ansvarigt förband för EAW var F 17 Kallinge, dock ingick enheter ur Helikopterflottiljen (Hkpflj) och F 7 Såtenäs samt visst helikopterstöd ifrån Kroatien.[27]

Expeditionary Air Wing hade som förband en beredskap på 10 dagar, det vill säga 10 dagar från larm till insats, och stod i beredskap perioden den 1 januari 2011 till 30 juni 2011.

I samband med att Nato den 28 mars 2011 kom med en formell förfrågan till Sverige om ett deltagande i Internationella militärinsatsen i Libyen,[28] föreslog den svenska regeringen i en proposition[29] den 29 mars 2011 att lyfta ur delar av Expeditionary Air Wing ur NBG och skicka dessa delar till insatsen i Libyen.[30] Propositionen[31] överlämnades till Sveriges riksdags Sammansatta utrikes- och försvarsutskottet(UFöU). Den 31 mars 2011 röstade utskottet positivt till deltagande i den internationella flygförbudsinsatsen över Libyen och därmed överlämnade det till riksdagen Betänkande 2010/11:UFöU3 Svenskt deltagande i den internationella militära insatsen i Libyen.[32]

Den 1 april 2011 röstade riksdagen positivt till Sveriges deltagande i upprätthållandet av FN:s flygförbud över Libyen,[33] dock med förbehåll om att styrkan ej fick angripa markmål mer än i självförsvar och att insatsen skulle pågå maximalt i tre månader. Styrkan som Sverige skickade bestod av åtta JAS 39 Gripen, ett Transportflygplan 84D och ett signalspaningsflygplan, S 102B Korpen. Utöver detta kom styrkan att uppgå till mellan 125 och 250 personer. Operationen, som fick namnet Flyginsats Libyen (FL01), innefattade en budget på 200 miljoner kronor.[34][35] Den 14 april namngav Försvarsmakten sitt uppdrag inom Operation Unified Protector som Operation Karakal. Valet av just ordet Karakal angav Försvarsmakten som "en positiv metafor för det Libyska folket och någon form av koppling till Sverige". Detta med anledning av att Karakal är ett rovdjur som lever i Libyen och som liknar det svenska lodjuret.[36]

Den 2 april 2011 lyfte de första stridsflygplanen ifrån F 17 och Ronneby flygplats med Sigonella flygbas i Italien som destination.[27] Från riksdagens beslut till att flygplanen var på plats i Italien tog det 23 timmar.[37] Det svenska bidraget kom under dess insats att vara samgrupperat på Sigonella-basen tillsammans med delar av Turkiets bidrag till militärinsatsen i Libyen. Efter några veckor på plats anslöt också Förenade Arabemiratens bidrag till insatsen till grupperingen på Sigonella. Utöver den svenska grupperingen på Sicilien placerades svenska officerare vid staber och stridsledningscentraler vid Neapel och Venedig i Italien samt vid Izmir i Turkiet.[38]

Till en början fick FL01 problem, då flygdrivmedlet vid basen ej var anpassat för JAS 39 Gripen, antistatmedel Stadis 450 saknades, som i sig är en tillsats till jetbränsle. Som en snabb lösning på problemet genomfördes lufttankning från Tp84 samt tillfördes FL01 en drivmedelsgrupp ur EAW.[39]

Den 9 juni 2011 inlämnade Regeringen en proposition rörande en förlängning av insatsen med ytterligare 90 dagar.[40] I propositionen framgick att antalet JAS 39 Gripen minskas från åtta till fem, samt att Sverige också möjliggjorde ett tillförande av en bordningsstyrka för att hävda vapenembargot till sjöss. Dessutom tillfördes en enhet på 10 personer för informationsoperationer, Psyops, till förbandet.[41] Propositionen antogs i Riksdagen den 17 juni 2011 och förlängningen av insatsen beräknades från 27 juni. Norrbottens flygflottilj (F 21) utgjorde uppsättande förband.

Den 3 juli 2011 överlämnade chefen för FL01, överstelöjtnant Stefan Wilson, ansvaret för den svenska styrkan till chefen för FL02, Överste Fredrik Bergman.[42]

I mitten av augusti 2011 meddelade NATO den svenska regeringen att, den av Sverige erbjudna, bordningsstyrkan ej var efterfrågad.[43] Bordningsstyrkan ströks då ur förmågebredden för det svenska bidraget till insatsen. Den 21 september beslutade Riksdagen att styrkans mandat skulle förlängas med ytterligare 30 dagar, under samma förbandsmandat som för FL02.[44]

På FN-dagen måndagen den 24 oktober 2011 kl 11.36 landade en rote ur FL02, efter att genomfört det sista uppdragen över Libyen. Totalt redovisades 344 flygplansrörelser, 1001 flygtimmar och 1607 recceexrep:s för den svenska insatsen.[45] Den 25 oktober 2011 återvände de svenska stridsflygplanen till Sverige. Resan hem från Sigonella-basen i Italien gick över Bosnien, Kroatien, Ungern, Slovakien och Polen och avslutades över svenskt luftrum i pilformation över Blekinges kust. Formationen leddes av divisionschefen Michael Lundquist.[46] Övrig personal i den svenska insatsen lämnade Sigonella-basen i slutet av oktober 2011.[47]

Cypern

Under hösten 2013 antog FN:s säkerhetsråd resolution 2118, vilket innebar ett beslut att eliminera Syriens program för kemiska stridsmedel. Organisationen för förbud mot kemiska vapen, på engelska förkortat OPCW, var de som skulle göra jobbet och till stöd skickade Försvarsmakten en C-130 Hercules Tp84. Uppdraget har varit att flyga OPCW:s personal, inte att transportera kemiska stridsmedel. [48]

Swedish Fighter Unit

Från den 1 januari 2016 bildar 2:a flygdivision tillsammans med 2:a flygbasbataljonen vid Norrbottens flygflottilj förbandet Swedish Fighter Unit. Ett insatsförband som, efter särskilt regeringsbeslut, kan sättas in vid en beslutad insats. Förbandet står med 90 dagars beredskap, och tillhör reservstyrkeregistret, Response Force Pool. Totalt beräknas drygt 180 personer tjänstgöra i Swedish Fighter Unit, som leds av överstelöjtnant Claes Bernander.[49]

Nuvarande och historiska flygflottiljer

Flygvapnets skolor

Utöver försvarsmaktens gemensamma nivåhöjande skolor har det sedan grundandet av flygvapnet funnits ett antal olika skolor för kompetensutveckling och genomförande av intern utbildning av officerare och värnpliktiga.

Beteckning Namn Tillhörighet Lokalisering Aktiv Övrigt
Flygvapnets nivåhöjande skolor
FKHS Flygkrigshögskolan Flygvapnet Stockholm 1939-1961 Uppgick 1961 i Militärhögskolan
FOHS FV officershögskola F 14 Halmstad Halmstad 1981-1995 Uppgick 1995 i MHS H
KAS/M FV kadett- och aspirantskola/marklinjen F 2 Hägernäs
F 18 Tullinge		 Hägernäs
Tullinge		 1966-1974
1974-1983
 Skolan bildades 1966 vid F 2 Hägernäs
Överfördes 1974 till F 18 Tullinge, avvecklad den 31 december 1983
FUS FV underofficersskola FCS Västerås 1942-1949
Flygvapnets övriga skolor
Jaktskolan F 3 Malmslätt
F 5 Ljungbyhed
F 3 Malmslätt
F 1 Hässlö
F 8 Barkarby		 Malmslätt
Ljungbyhed
Malmslätt
Västerås
Stockholm		 1926-1928
1928-1932
1932-1933
1933-1938
1938
FSS FV signalskola FCS
F 14 Halmstad		 Västerås
Halmstad		 1942-1960
1960-1972		 Omlokaliserad 1960 till Halmstad
Namnändring 1972 till FV sambands och stabstjänstskola
FSS FV sambands och stabstjänstskola F 14 Halmstad Halmstad 1972-1995 Sammanslagen 1995 med FMTS under namnet IT-skolan
FBS FV bomb- och skjutskola F 21 Luleå
F 3 Malmslätt		 Stockholm/Kallax
Malmslätt		 1943-1973
1974-1981		 Namnändring 1981 till FV flygbefälsskola (FBS)
FBS FV befälsskola F 3 Malmslätt
F 18 Tullinge
F 20 Uppsala		 Malmslätt
Tullinge
Uppsala		 1981-1983
1983-1985
1986-2004
FBS Flygbefälsskolan LSS Uppsala 2005-
Ekoradioskolan F 2 Hägernäs 1947-1956 Namnändrades 1956 till FV radarskola
FRAS FV radarskola F 2 Hägernäs Hägernäs 1956-1966 Uppgick 1966 i STRIS under nytt namn STRILS
Stamflygförarskolan F 2 Hägernäs Hägernäs 1949-1958 Namnändring 1958 till Förberedande Fältflygarskolan
FÖFS Förberedande fältflygarskola F 2
F 5		 Hägernäs
Herrevads kloster		 1958-1960
1960-1982
FTUS FV trupputbildningsskola FCS Västerås 1949-1960 Avvecklad 1960
FMS FV markstridsskola FCS Västerås 1950-1959 Överförs 1959 till F 14 under namnet Bastjänst- och markstrifsskola
BMS Bastjänst- och markstridsskola F 14 Halmstad 1959-1972 Sammanslogs 1972 med FV bastjänstskola
FBTS FV bastjänstskola F 8 Stockholm 1966-1972 Sammanslogs 1972 med Bastjänst- och markstridsskolan
BBS FV basbefälsskola F 14 Halmstad 1972- Skapad genom sammanslagning av BMS och FBTS
VÄDS FV väderskola F 2
F 12
F 17
F 5
FMHS		 Hägernäs
Kalmar
Kalmar
Ljungbyhed
Halmstad
 1951-1962
1962-1980
1980-1983
1983-1998
1999-2005
STRIS Stridsledningsskolan F 2 Hägernäs 1959-1966 Sammanslogs 1966 med FRAS under nytt namn STRILS
STRILS Stridslednings- och luftbevakningsskola F 2
F 18
F 20		 Hägernäs
Tullinge
Uppsala		 1966-1974
1974-1994
1994-1998		 Namnändring 1998 till FV stridslednings- och luftbevakningsskola
STRILS FV stridslednings- och luftbevakningsskola F 20
LSS		 Uppsala
Uppsala		 1998-2005
2005-
FTLS FV flygtrafikledningsskola F 2 Hägernäs 1964-1973 Överförd 1973 till F 5 under namnet FFLS.
FFLS FV förberedande flygledarskolan F 5 Ljungbyhed 1973-1987 Namnändrad 1987 till FFL
FFL FV flygtrafiktjänstskola F 5 Ljungbyhed 1987-1998 Överförd 1998 till FMHS under namnet Flygtrafiktjänstskolan
FFL Flygtrafiktjänstskolan FMHS Halmstad 1998-
FTS FV tekniska skola FCS
F 14		 Västerås
Halmstad		 1942-1960
1960-1985		 Sammanslogs 1985 med FTTS under namnet FFS
FTTS FV teletekniska skola F 2
F 18		 Hägernäs
Tullinge		 1966-1974
1974-1985		 Sammanslogs 1985 med FTS under namnet FFS
FFS FV flygmaterielskola F 14
FMHS		 Halmstad
Halmstad		 1985-1998
1998-
FV UndsS FV underrättelseskola F 11
F 13
F 20		 Nyköping
Norrköping
Uppsala		 1974-1981
1981-1994
1994-1998		 Bildas 1974 genom att FM fototolkutbildning lokaliseras till F 11
Överförs 1981 till F 13
Skolan uppgår 1998 i FMUndSäkC
FMTS FV markteletekniska skola F 18
F 14		 Tullinge
Halmstad		 1975-1985
1985-1995		 Sammanslagen 1995 med FSS under namnet IT-skolan
FBJS Flygbasjägarskolan F 7
F 17		 Såtenäs
Kallinge		 1983-2005
2005-		 Omlokaliserad 2005 till F 17
IT-Skolan FV informations- och teknologiskaskola F 14
FMHS
FMTS		 Halmstad
Halmstad
Halmstad		 1995-1998
1999-2005
2005-		 Bildad 1995 genom FSS och FMTS
Överförd 1999 till FMHS
Överförd 2005 till FMTS

Museum

Flygvapenmuseum beläget vid militärflygfältet Malmens flygplats i Malmslätt väster om Linköping, är ett museum som visar det militära flygets utveckling i Sverige. Vidare finns även de lokala och regionala museerna Jämtlands flyg- och lottamuseum i Östersund, Aeroseum i Göteborg, F 7 Gårds- och flottiljmuseum i Såtenäs, F 11 Museum i Nyköping, Ängelholms flygmuseum (F 10) i Ängelholm, F 14 Museum i Halmstad på FMTS, F 15 Flygmuseum i Söderhamn, Krigsflygfält 16 i Brattforsheden och Flygmuseet F 21 i Luleå.

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Rystedt, Jörgen (2005-10-01). ”Flygbassystem 60”. http://www.fht.nu/Dokument/Flygvapnet/flyg_publ_dok_flygbassystemet_bas_60.pdf. 
  2. ^ Rystedt, Jörgen (2009-04-25). ”Flygbassystem 90”. http://www.fht.nu/Dokument/Flygvapnet/flyg_publ_dok_flygbassystem_90.pdf. 
  3. ^ [a b] Törnell, Bernt (2007-02-05). ”Svenska militära flygbaser”. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/5-information-och-fakta/historia/vagbaserna/fortv-2007-1.pdf. 
  4. ^ Andersson, Lennart (2006-11-23). ”Svenska reservvägbaser”. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/5-information-och-fakta/historia/vagbaserna/fortv_rapport_2006.1.pdf. 
  5. ^ Fmv.se (2009-05-14) Gripen - Historik och bakgrund Läst 19 juni 2010
  6. ^ ”ÖB: Sverige kan inte försvaras”. Svenska Dagbladet. 15 maj 2008. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ob-sverige-kan-inte-forsvaras_1249161.svd. 
  7. ^ 9 kap. 11 § ”FFS 2013:4 Försvarsmaktens arbetsordning”. Försvarsmakten. Arkiverad från originalet den 11 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140111110900/http://www.forsvarsmakten.se/Global/Myndighetswebbplatsen/4-Om-myndigheten/Dokumentfiler/lagrum/G%C3%A4llande%20FFS%202012%20-/FFS-2013-4-fmarbo.pdf. Läst 11 januari 2014. 
  8. ^ ”Nya namn på nya poster”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2013/12/nya-namn-pa-nya-poster/?section=15809. Läst 23 januari 2014. 
  9. ^ Flottiljer & Divisioner Läst 22 april 2013
  10. ^ Forsvarsmakten.se (2011-08-12) Försvarsmaktens delårsrapport 2011 Läst 1 november 2011
  11. ^ mil.se (2009-08-06) Till FMV/Försvarsmakten levererade JAS 39 Gripen Läst 27 november 2009
  12. ^ Forsvarsmakten.se Materiel och teknik-Flyg Arkiverad 12 november 2011 hämtat från the Wayback Machine. Läst 2 maj 2011
  13. ^ Forsvarsmakten.se Om flygvapnet Arkiverad 12 augusti 2011 hämtat från the Wayback Machine. Läst 9 augusti 2011
  14. ^ [a b c d] Forsvarsmakten.se Arkiverad 12 november 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  15. ^ ”Försvarets materielverk - Historiskt avtal ger besparingar för försvaret”. Fmv.se. 19 december 2008. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100822100703/http://www.fmv.se/WmTemplates/page.aspx?id=4539. Läst 15 oktober 2011. 
  16. ^ ”Försvarets materielverk - Flygunderhåll i privat regi”. Fmv.se. 11 augusti 2009. http://www.fmv.se/WmTemplates/page.aspx?id=4818. Läst 15 oktober 2011. [död länk]
  17. ^ ”Helikopter 15” (på (svenska)). forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/sv/Materiel-och-teknik/Flyg/Helikopter-15/. Läst 17 september 2011. 
  18. ^ ”Nyhetsbrev 23 mars 2011” (på (svenska)). forsvarsmakten.se. 23 mars 2011. Arkiverad från originalet den 12 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110812071339/http://www.forsvarsmakten.se/sv/Forband-och-formagor/Flygvapnet/Nyhetsbrev-/Nyhetsbrev-23-mars-2011/. Läst 17 september 2011. 
  19. ^ http://blogg.forsvarsmakten.se/flygvapenbloggen/2011/12/15/hokarna-har-landat-2/
  20. ^ SAUV Falken forsvarsmakten.se Arkiverad 5 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  21. ^ AUV 03 Örnen forsvarsmakten.se Arkiverad 12 november 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  22. ^ ”Flygvapennytt 2000-4”. fht.nu. http://www.fht.nu/bilder/Flygvapnet/Flygvapennytt/fv_nytt_4_2000_swafrap_ajs_37.pdf. Läst 28 september 2015. 
  23. ^ ”Internationella Insatsförband”. home.swipnet.se. http://home.swipnet.se/peters_flygsidor/insatsfo.htm. Läst 28 september 2015. 
  24. ^ ”Flygvapennytt 2000-3”. fht.nu. http://www.fht.nu/bilder/Flygvapnet/Flygvapennytt/fv_nytt_3_2000_swafrap.pdf. Läst 28 september 2015. 
  25. ^ Gebhart, Henrik (11 maj 2010). ”C-130 åter på plats i Afghanistan”. forsvarsmakten.se. Försvarsmakten. http://www.forsvarsmakten.se/sv/Forband-och-formagor/Forband/Skaraborgs-flygflottilj-F-7/Nyheter/Svensk-C-130-ater-pa-plats-i-Afghanistan//. Läst 12 Maj 2010. [död länk]
  26. ^ Lidman, John (15 maj 2012). ”F7 fortsätter stödja Isaf i Afghanistan”. forsvarsmakten.se. Försvarsmakten. http://www.forsvarsmakten.se/sv/Forband-och-formagor/Forband/Skaraborgs-flygflottilj-F-7/Nyheter/F-7-fortsatter-stodja-Isaf-i-Afghanistan//. Läst 15 Maj 2012. [död länk]
  27. ^ [a b] ”Mot Libyen i helgen”. Försvarsmakten. 31 mars 2011. http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/centralanyheter/Mot-Libyen-i-helgen/. Läst 31 mars 2011. 
  28. ^ ”Nato har redan frågat Sverige”. Svenska Dagbladet. 29 mars 2011. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nato-har-redan-fragat-sverige_6047047.svd. Läst 5 april 2011. 
  29. ^ ”Svenskt deltagande i den internationella militära insatsen i Libyen”. Utrikesdepartementet. 29 mars 2011. http://www.regeringen.se/sb/d/14427/a/164975. 
  30. ^ ”Regeringen säger ja till Gripenplan”. Svenska Dagbladet. 29 mars 2011. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/regeringen-sager-ja-till-gripenplan_6048739.svd. Läst 29 mars 2011. 
  31. ^ ”Sveriges militära och humanitära insats i Libyen”. Regeringskansliet. 30 mars 2011. Arkiverad från originalet den 16 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140716133413/http://www.regeringen.se/sb/d/14660/a/165162. Läst 3 april 2011. 
  32. ^ ”Betänkande 2010/11:UFöU3 Svenskt deltagande i den internationella militära insatsen i Libyen”. Riksdagen. http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3322&rm=2010/11&bet=UFöU3. 
  33. ^ ”Riksdagens protokoll 2010/11:81 - Fredagen den 1 april”. Riksdagen. http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=101&bet=2010/11:81. 
  34. ^ ”Svenska Gripenplan skickas till Libyen”. Svenska Dagbladet. 29 mars 2011. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/gripenplan-till-libyen_6048201.svd. Läst 29 mars 2011. 
  35. ^ ”Gripenplan till krigets Libyen”. Sveriges Radio. 29 mars 2011. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4427394. Läst 29 mars 2011. 
  36. ^ Forsvarsmakten.se (2011-04-14) Operation Karakal Arkiverad 7 november 2011 hämtat från the Wayback Machine. Läst 14 april 2011
  37. ^ ”En tredjedel av beredskapen återstår”. Försvarsmakten. 12 maj 2011. http://www.forsvarsmakten.se/sv/Forband-och-formagor/Nordic-Battlegroup/Nyheter/En-tredjedel-av-beredskapen-aterstar/. Läst 12 maj 2011. 
  38. ^ ”Gripenplanen framme på Sicilien”. Dagens Nyheter. 22 april 2011. Arkiverad från originalet den 5 april 2011. https://web.archive.org/web/20110405004313/http://www.dn.se/nyheter/varlden/gripenplanen-framme-pa-sardinien. Läst 5 april 2011. 
  39. ^ ”Jag vill aldrig åka härifrån”. Försvarsmakten. 3 juli 2011. Arkiverad från originalet den 4 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110704194351/http://www.forsvarsmakten.se/sv/Internationella-insatser/Libyen-UP/Nyheter-fran-Libyen/Jag-vill-aldrig-aka-harifran/. Läst 4 juli 2011. 
  40. ^ ”Fortsatt svenskt deltagande i den internationella militära insatsen i Libyen”. Utrikesdepartementet. 9 juni 2011. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524221312/http://www.sweden.gov.se/sb/d/14427/a/170412/. Läst 12 juni 2011. 
  41. ^ ”Flygblad över Libyen”. Försvarsmakten. 10 augusti 2011. Arkiverad från originalet den 12 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110812090215/http://www.forsvarsmakten.se/sv/Internationella-insatser/Libyen-UP/Nyheter-fran-Libyen/Flygblad-over-Libyen/. Läst 1 oktober 2011. 
  42. ^ ”Jag tar befälet”. Försvarsmakten. 5 juli 2011. http://www.forsvarsmakten.se/sv/Internationella-insatser/Libyen-UP/Nyheter-fran-Libyen/Jag-tar-befalet/. Läst 7 juli 2011. [död länk]
  43. ^ ”Ingen bordningsstyrka till Libyen”. Försvarsmakten. 18 augusti 2011. http://www.forsvarsmakten.se/sv/Internationella-insatser/Libyen-UP/Nyheter-fran-Libyen/Ingen-bordningsstyrka-till-Libyen/. Läst 19 augusti 2011. [död länk]
  44. ^ ”Klart för förlängning”. Försvarsmakten. 28 september 2011. http://www.forsvarsmakten.se/sv/Internationella-insatser/Libyen-UP/Nyheter-fran-Libyen/Klart-for-forlangning/. Läst 1 oktober 2011. [död länk]
  45. ^ Forsvarsmakten.se (2011-10-24) Sista roten åter från Libyen[död länk] Läst 27 oktober 2011
  46. ^ Forsvarsmakten.se (2011-10-27) Historisk hemkomst Arkiverad 21 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine. Läst 27 oktober 2011
  47. ^ Svd.se (2011-10-25) Libyenpiloter hemma i Blekinge Läst 27 september 2011
  48. ^ mil.se Medaljer för FN-insats
  49. ^ ”Flygvapnets bidrag till Natos krishanteringsförmåga”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2015/09/flygvapnets-bidrag-till-natos-krishanteringsformaga/. Läst 28 september 2015. 

Tryckta källor

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Svenska flygvapnet.

v • r
Svenska flygvapnets flyg- och helikopterdivisioner
Attackflygdivisioner
Jaktflygdivisioner
11. jaktflygdivisionen • 12. jaktflygdivisionen • 13. jaktflygdivisionen • 31. jaktflygdivisionen • 32. jaktflygdivisionen • 33. jaktflygdivisionen • 41. jaktflygdivisionen • 42. jaktflygdivisionen • 43. jaktflygdivisionen • 81. jaktflygdivisionen • 82. jaktflygdivisionen • 83. jaktflygdivisionen • 91. jaktflygdivisionen • 92. jaktflygdivisionen • 93. jaktflygdivisionen • 101. jaktflygdivisionen • 102. jaktflygdivisionen • 103. jaktflygdivisionen • 121. jaktflygdivisionen • 122. jaktflygdivisionen • 123. jaktflygdivisionen • 131. jaktflygdivisionen • 132. jaktflygdivisionen • 133. jaktflygdivisionen • 151. jaktflygdivisionen • 152. jaktflygdivisionen • 153. jaktflygdivisionen • 161. jaktflygdivisionen • 162. jaktflygdivisionen • 163. jaktflygdivisionen • 171. jaktflygdivisionen • 172. jaktflygdivisionen • 181. jaktflygdivisionen • 182. jaktflygdivisionen • 183. jaktflygdivisionen • 212. jaktflygdivisionen • 213. jaktflygdivisionen
Spaningsflygdivisioner
Stridsflygdivisioner
Utbildningsflygdivisioner
Övriga flygdivisioner
Se även: Lista över aktiva svenska flygdivisioner • Lista över svenska flygdivisioner (1936−2004)
v • r
Svenska Flygvapnets historiska och aktiva staber och förband
Flygflottiljer
F 1 • F 2 • F 3 • F 4 • F 5 • F 6 • F 7 • F 8 • F 9 • F 10 • F 11 • F 12 • F 13 • F 14 • F 15 • F 16 • F 17 • F 18 • F 19 • F 20 • F 21 • F 22 • F 30 • HKP F • Hkpflj • HAW
Flygeskadrar
E 1 • E 2 • E 3 • E 4
Staber
Förband, skolor
och centrum
17. flygbasjägarkompaniet • Basbefälsskolan • Flygbefälsskolan • Flygkrigshögskolan • Flygmedicincentrum • Flygtekniska skolan • Flygvapnets centrala skolor • Flygvapnets Halmstadsskolor • Flygvapnets kadett- och aspirantskola för marklinjen • Flygvapnets flygskola • Flygvapnets markteletekniska skola • Flygvapnets officershögskola • Flygvapnets sambands- och stabstjänstskola • Flygvapnets Södertörnsskolor • Flygvapnets teletekniska skola • Flygvapnets Uppsalaskolor • Flygförvaltningens verkstadsskola • Flygvapnets väderskola • Flygvapnets underofficersskola • Flygvapnets underrättelseskola • Flygvapnets uttagningscentrum • Försvarsmaktens Halmstadsskolor • Försökscentralen • Gripencentrum • Hallands flygkår • Informationsteknologiskolan • Krigsflygskolan • Luftstridsskolan • Roslagens flygkår • R3-skolan • Stridslednings- och luftbevakningsskolan • Svea flygkår
Verkstäder, enheter och
annan verksamhet
v • r
Grader i svenska försvaret
Sedan 1 januari 2009
Officerare i armén, flygvapnet och amfibiekåren
Officerare i flottan
Specialistofficerare i armén, flygvapnet och amfibiekåren
Specialistofficerare i flottan
Gruppbefäl, soldater och sjömän
Tidigare grader
Se även: Värnpliktig fänrik • Överstelöjtnant med särskild tjänsteställning • Kommendörkapten med särskild tjänsteställning
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Svenska_flygvapnet&oldid=43422989”