Svenska flottan

	Flottan
	Vapen för Flottan tolkat efter dess blasonering.
Information
Datum	Officiellt: 7 juni, 1522; Inofficiellt: Tidig medeltid
Land	Sverige
Lojalitet	Krigsmakten/Försvarsmakten
Försvarsgren	Marinen
Typ	Örlogsflotta
Del av	Försvarsmakten
Marsch	Kungl. Flottans Paradmarsch (Idag kallad Marinens paradmarsch) av Josef Franz Wagner; Flottans defileringsmarsch (Reginamarsch) av Ernst Urbach
Årsdagar	9 juli, Slaget vid Svensksund
Befälhavare
Framstående befälhavare	Klas Kristersson (Horn); Clas Larsson Fleming; Augustin Ehrensvärd; Johan af Puke
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Svenska flottan (vid ceremoniella tillfällen även Kungliga flottan) är det ena av de två vapenslagen inom svenska marinen och består av fartygsförband med underhållsresurser. Flottans stridsfartyg består av korvetter, minröjningsfartyg, minfartyg och ubåtar. Det andra vapenslaget är Amfibiekåren, tidigare Kustartilleriet.

Sverige har en örlogsflotta med fartyg anpassade för att hävda Sveriges territoriella integritet och svenska intressen samt för att genomföra sjöfartsskydd huvudsakligen i närområdet (Sveriges omgivande vatten), men även utanför närområdet, som t.ex. i Medelhavet utanför Libanon (UNIFIL) och utanför Afrikas horn (EUNAVFOR operation ATALANTA). Sverige är ett av få länder med egen utveckling och produktion av avancerade ubåtar, korvetter och mindre fartyg avsedda för kustnära miljöer.

Historia

Huvudartikel: Svenska flottans historia

Redan under vikingatiden fanns en marin organisation under Svea-kungarna som benämndes ledung. Den moderna flottans historia brukar i allmänhet ledas tillbaka till Gustav Vasas dagar, närmare bestämt den 7 juni 1522, då 750 tyska legoknektar med tio skepp anlände till Stockholm. Skeppen och legoknektarna hade av köpmän från Lübeck ställts till den svenske kungens förfogande för en summa av 42 000 mark motsvarande tio tunnor silver. Svenska örlogsfartyg deltog emellertid redan i slaget i Öresund år 1427 vilket påvisar en marin organisation innan den av Gustav Vasa skapade svenska flottan.

Materiel

Den svenska flottans numerär är relativt de övriga nordiska ländernas stor, ca 300 fartyg, varav det största flertalet består av snabbgående mindre båtar samt av Stridsbåt 90. Dessutom organiseras i Sverige Kustbevakningen i en särskild organisation under Justitiedepartementet och förfogar över ytterligare ca 100 fartyg medan men i t.ex. Danmark och Norge organiserar det kutbevakande uppdraget direkt under resp. marin. Dock är den svenska flottans fartyg relativt små, då de största robotbärande ytstridsfartygen utgörs av Visby-klass korvetter. Då dessa slutlevererades 2015, tillförde de sin storlek till trots uthållighet och operationsräckvidd på ett sätt som svenska flottan saknat under de år man organiserade större delen av sjöstridsflottiljerna kring robotbärande robot- och patrullbåtar.

Beslutade materialanskaffningar omfattar ett nytt signalspaningsfartyg som ersättare till HMS Orion, två ubåtar av A26-klass som ersättare för Södermanland-klassens två ubåtar samt ytterligare 18 st. Stridsbåt 90.

Framtida materielanskaffningar kommer troligen att bl.a. omfatta nya stöd- och ledningsfartyg som ersättare till HMS Carlskrona och HMS Trossö. Dessa nya fartyg kommer att konstrueras som multi-roll fartyg för att också kunna agera som vapenbärare.

Organisation

Den svenska flottan är från och med 1 januari 2005 organiserad i en ubåtsflottilj och två sjöstridsflottiljer:

Flottans huvudbas ligger i Karlskrona och utgörs av stödförbanden Marinbasen och Sjöstridsskolan samt ovan nämnda insatsförband, 1. Ubåtsflottiljen och 3. Sjöstridsflottiljen.

Internationell verksamhet

Flottan har i alla tider bedrivit verksamhet som kan betraktas som internationell. Vid sidan om operationer, som tex skydd av svensk sjöfart mot pirater i Medelhavet tidigt 1800-tal och andra bevakningsuppgifter utanför Sveriges sjöterritorium, har flottans fartyg genomfört inspektions- och utbildningsexpeditioner i främmande farvatten. Örlogsbesök, som genom ömsesidiga utbyten mellan svenska fartygsbesättningar och värdländernas örlogsflottor syftar till att skapa goda relationer mellan stater, förekommer regelbundet.

Sedan 1995 har flottan återkommande varit engagerad i minröjningsoperationer i de baltiska ländernas farvatten. Inledningsvis bedrevs denna som svenskt suveränitetsstöd men utvecklades efterhand till en multilateral insatsverksamhet med deltagande örlogsfartyg från bland annat Benelux, Frankrike, Storbritannien och de nordiska grannländerna.

I oktober 2006 beslutade Sveriges regering att Sverige för första gången skall ställa upp med en marin styrka under FN-mandat. Styrkan gick under namnet ML 01 och skulle tillsammans med örlogsfartyg från bland annat Tyskland, Danmark, Norge, Bulgarien, Grekland och Turkiet stoppa smuggling av vapen till Hizbollah och andra grupperingar efter kriget i Libanon sommaren 2006.

Flottan bidrog med korvetten HMS Gävle samt stödresurser i land. Styrkan bedrev sjötrafikkontroll i farvattnen utanför Libanons kust, där uppgiften var att samtliga fartyg som skulle in och ut från Libanons hamnar skulle kontrollas. HMS Sundsvall (K24) löste av HMS Gävle i april 2007. Den svenska insatsen i Libanon avslutades i september 2007.

Under 2009 bidrog 3. Sjöstridsflottiljen med tre fartyg till den EU-ledda Operation Atalanta i Adenviken. Uppgiften var i första hand att eskortera fartyg tillförande Världslivsmedelsprogrammet. Som tillika uppgift skulle man även ingripa mot piratverksamheten i området. HMS Malmö lyckades stoppa ett pågående piratangrepp, och även gripa sju misstänkta gärningsmän. Styrkan benämndes ME01 och var på plats april till augusti 2009.

Under 2010 skickades ME02 med HMS Carlskrona ned för att agera som styrkehögkvarter för hela Operation Atalanta. Flottiljamiral Jan Thörnqvist var under april till augusti 2009 embarkerad ombord som högste militära befälhavare på plats inom EUNAVFOR.

Marinen har med olika beredskapsnivåer sedan 2001 haft beredskap med följande insatsförband:

IM, Internationellt minröjningsförband (från 2001)
IKS, Internationellt korvettförband (från 2003)
IUb, Internationellt ubåtsförband (från 2003)
IAS, Internationell Amfibiestyrka (från 2007)
FNSU, Internationellt underhållsförband (från 2001)

Från och med årsskiftet 2007 deltar ammunitions- och minröjningsenhet ur 4. sjöstridsflottiljen i Afghanistan.

Svenska örlogsfartyg

För komplett förteckning och historiska fartyg se Lista över svenska örlogsfartyg

Klass	Typ	Antal	Första sjösättn	Detaljer
Visby	Korvett	5	2000	Korvetter utformade med smygegenskaper byggda av kompositmaterial. Utrustade med Robot 15 sjömålsrobotar, 57mm9p7 allmålskanon och torpeder. Möjlighet att ta emot en helikopter.
Göteborg	Korvett	2(4)	1992	Korvetter anpassade för ubåtsjakt. Drivs med vattenjet. Utrustade med Robot 15 sjömålsrobotar, 57 mm och 40 mm allmålskanoner, och torpeder. Två fartyg i klassen placerade i malpåse.
Stockholm	Patrullbåt	2	1985	Fd korvetter som 2017 klassades om till patrullbåtar. 57 mm allmålkanon. Förmågan att utrustas med Robot 15 har vidmakthållits.
Koster	Minröjningsfartyg	5	1983	Minröjningsfartyg utrustade med fjärrstyrda undervattensfarkoster, s.k. ROV:ar, och sveputrustning. Koster-klass baseras på fartygen i Landsorts-klass, där två av de ursprungliga fartygen inte konverterades till Koster-klass.
Styrsö	Minröjningsfartyg	4	1996	Minröjningsfartyg byggda helt i komposit. Två fartyg ombyggda till röjdykarfartyg.
Gotland	Ubåt	3	1996	Konventionell ubåt utrustad med luftoberoende Stirlingmaskineri. Beväpnade med torpeder. Systerfartyg Uppland och Halland
Södermanland	Ubåt	2	1986	Två ubåtar av Västergötlandklass förlängdes under 2003–2005 och utrustades med Stirlingmaskineri. De kallas efter ombyggnaden för Södermanlandklass. De kommer att ersättas under 2022 med två ubåtar i den nya A26-klassen.
Carlskrona	Ocean Patrol Vessel	1	1982	F.d. minfartyg som besökt många hamnstäder över hela världen då hon varit långresefartyg. Numera tödfartyg. Har medverkat i EU:s operationer i Adenviken. Stöd- och ledningsfartyg för 3. Sjöstridsflottiljen
Trossö	Stödfartyg	1	1997	Stöd- och ledningsfartyg för 4. Sjöstridsflottiljen
Belos	Ubåtsbärgningsfartyg	1	1990	Fartyg utrustat med en URF, ubåtsräddningsfarkost, med möjlighet att rädda en hel ubåtsbesättning ur en sjunken ubåt.
Tapper	Bevakningsbåt	11	1992	Bevakningsbåtar för sjöövervakning. Är även utrustade med sensorer och vapensystem för ubåtsjakt. Ett av de ursprungliga fartygen har utrangerats.
Altair	Skolfartyg	5	2008	Skolfartyg tillhörande Sjöstridsskolan för utbildning i navigation, manöver och allmän fartygstjänst. Fartygen är även utrustade för att kunna agera som bevakningsfartyg.
Orion	Signalspaningsfartyg	1	1984	Signalspaningsfartyg tillhörande 1. Ubåtsflottiljen. Fartyget kommer att ersättas med ett nytt, större fartyg under 2020.
Stridsbåt 90H	Stridsbåt	147	1991	Ytterligare 18 enheter är beställda för leverans under 2018 under beteckningen Stridsbåt 90 HSM där "M" står för "moderniserad".
Lätt trossbåt	Transportfartyg	16	1995	Fartygstyp som i första hand används av amfibietrupperna för material- och trupptransport.

Se även

Referenser

^ Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. sid. 200. ISBN 978-91-631-8699-8

Externa länkar

[1] Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. sid. 200. ISBN 978-91-631-8699-8

[1]