Hoppa till innehållet

Holodomor

Från Wikipedia
Version från den 20 oktober 2019 kl. 20.09 av 185.65.135.172 (Diskussion) (källhänvisning den stora depressionen)
Även städerna drabbades av hungersnöden. Här ett lik på gatan i Charkov (1933), som väcker sympati från andra stadsbor.
Ett av de "röda tåg" av hästdragna vagnar som regelmässigt hämtade den första skörden till de statliga spannmålsdepåerna. Just det här "tåget" hämtar spannmål från kollektivjordbruket i byn Oleksijivka i Charkiv oblast (1932).
Sovjetunionens spannmålsproduktion i början av 1930-talet, med Ukrainska SSR:s siffror i vinrött.

Holodomor (ukrainska: Голодомор), svältkatastrofen i Ukraina 1932–1933, var en av de största katastroferna i Ukrainas moderna historia. Den innebar att miljontals människor dog direkt till följd av massvält. Uppskattningen av antalet döda varierar mellan 3–3,5 miljoner (demografers uppskattning),[1][2][3] 7 miljoner[4][5][6] och 10 miljoner etniska ukrainare.[7][8] Även större dödstal har angivits.[9]

Termen Holodomor kommer av de två ukrainska orden holod (голод, 'hunger') och mor (мор, 'hemsökelse'). Den syftar specifikt på svältkatastrofen som ägde rum i Ukrainska SSR och de områden som var befolkade av etniska ukrainare, under den omfattande hungersnöden i Sovjetunionen.

Historisk bakgrund och orsak

Kollektiviseringen följde av allt att döma västvärldens exempel där enclosure-rörelsen tidigare med tveksamma metoder privatiserat land som byar ägde gemensamt. I storbritaniens exempel las alltså som tidigare ägds av byar och dess folk ihop i större gods ägda av välbeställda, vilket gjorde landsbruksindustrin i storbritanien mer effektiv till följd av rationaliseringen av åkerbruket. Sovjetunionen under Josef Stalin bestämde sig för att industrialisera landet genom planhushållning. Den första femårsplanen, inledd 1928, syftade bland annat till att allt privat ägande av jord skulle avskaffas. Således fick både småbönder och storbönder lämna ifrån sig sin jord till förmån för att öka landets gemensamma agrara produktionskapacitet. Småbönder hade nu större arealer att arbeta på och storbönder hade mindre arealer att arbeta på. Därmed upphörde NEP (Ny ekonomisk politik) att gälla, den som tidigare tillåtit bönder att närhelst de önskade övergå till kollektivjordbruk av sin mark, och eller välja att sälja en del av sitt överskott av livsmedel på marknader.[10][11] En generös uppskattning kring hur många som protesterade mot kollektiviseringen är 5-10% procent av den jordbrukande befolkningen.[12][13][14] Jordbruket var vid den här tiden ineffektivt, och samtidigt krävde de sovjetiska myndigheterna att kollektiven skulle leverera livsmedel till städerna med målet att stärka industrin. Brist på spannmål i städerna fick regeringen att expropriera spannmål från kulaker regeringen menade la undan spannmål, antingen för egen del eller för att sälja på den svarta marknaden. Torka förekom också under 1932-1933 vilket bidrog till bristande resultat från jordbruket.[15][16][17][18][19] Det förekom även att de ukrainska bönder (som skulle komma att kallas kulaker) som motsatte sig kollektiviseringen till följd av att de inte önskade att bli av med gårdar grund av att Sovjetunionen exproprierade dem, slaktade sina egna boskapsdjur som protesthandling.[20] Under vintern och våren 1930-1931, rapporterade urkainas dåvarande jordbruksmyndighet Narkomzem flera gånger om de signifikanta bristerna på boskapsdjur och dragdjur orsakade av dålig behandling, brist på betesmark och gårdar respektive påstått sabotage från kulakerna.[21] Krisen bör också ses i ljuset av den stora depressionen vars effekter spred sig globalt.[22][23] Detta ledde slutligen till att hungersnöd utbröt 1932–1933 i områden som tidigare tillhört de bördigaste i Ukraina.[24]

Begreppet kulak, som tidigare varit en benämning på rika bönder, utvidgades nu.[källa behövs] Hädanefter kunde alla bönder som motsatte sig kollektiviseringarna stämplas som kulaker.[källa behövs] Åren 1930–1931 deporterades nära två miljoner människor från jordbruksområden i Ryssland och Ukraina till Gulag i Centralasien och Sibirien, eftersom de sades tillhöra kulakfamiljer.[25]

Definition och kontrovers

Flera forskare[vilka?] anser att svälten var terror som iscensattes av sovjetiska myndigheter för att krossa motståndet mot kollektiviseringarna.[26] Andra anser att svälten inte skapades medvetet av sovjetiska myndigheter, utan att den istället var en konsekvens av torka och ukrainska storbönders sabotage i kombination med ekonomiska förändringar som genomfördes under Sovjetunionens industrialisering. De hänvisar bland annat till att även andra områden inom Sovjetunionen drabbades av hungersnöd.[27]

Ukrainas parlament antog 2006 en lag som säger att Holodomor var ett sovjetiskt folkmord mot det ukrainska folket. Sammanlagt 233 av 450 ledamöter röstade för lagen. Bland de partier som röstade mot var Kommunistpartiet och Regionernas parti. Dåvarande Ukrainska premiärministern Viktor Janukovytj röstade mot lagen med motiveringen att det kunde skada relationerna med Ryssland.[28] Europaparlamentet hävdade 2008 Holodomor vara ett brott mot mänskligheten, vilket de menade genomfördes avsiktligt av den sovjetiska regimen för att kunna kollektivisera jordbruket mot befolkningens vilja.[29][död länk] (404)

Det finns ingen internationell domstol som har prövat fallet.Således råder det inte någon internationell konsensus om huruvida Sovjetunionen orsakade svälten såsom ett folkmord under den juridiska definitionen av ordet[30][31][32][33][34].

Politisk strid om förloppet

Författaren och nobelpristagaren Aleksandr Solzjenitsyn menade att svältkatastrofen i Ukraina 1932-33 inte är mer annorlunda än exempelvis hungersnöden i Sovjetryssland 1921, då runt sex miljoner sovjetmedborgare avled. Enligt honom var debatten om huruvida denna svältkatastrof i efterhand ska stämplas som "folkmord" eller ej en tendens till ukrainsk historierevisionism som till och med överskuggar prosovjetisk agitprop och som troligtvis kommer att accepteras okritiskt i västvärlden på grund av allmän okunskap om rysk och ukrainsk historia.[35]

Några historiker hävdar att de historiskt allmänt accepterade uppgifterna om Holodomor kraftigt bör ifrågasättas. Det ifrågasättes i regel inte att det förekom svält i Ukraina 1932–33, utan ifrågasättandet gäller huruvida svälten var medvetet skapad av Sovjetunionens regering eller ej samt vilken omfattning den hade. En av dessa skribenter är den kanadensaren Douglas Tottle. Denne ifrågasätter i sin bok Fraud, Famine and Fascism – The Ukrainian Genocide Myth from Hitler to Harvard (1987) den etablerade synen på Holodomor.[36] Tottle belyser hur kulaker utförde sabotage och hur torka låg bakom svälten, han menar på att dessa faktorer systematiskt blivit negligerade till förmån för ett synsätt där sovjetiska misstag under förloppet förstorats upp och ukrainas roll bemötts med tystnad.[37] Ett annat exempel är Peter Cohens bok "Hur man tillverkar en myt"[38] samt Mario Sousa. Ludo Martens har skrivit om Holodomor i sin bok Another view of Stalin.[39]

Antalet dödsoffer som anges skiljer sig åt i media och i politiska debatter.[30] Från rysk sida har man förnekat att det skulle röra sig om ett folkmord men accepterat att det är en oerhörd tragedi. Man menar att det inte bara är en ukrainsk tragedi.[40]

Ukrainas regering menar att de områden inom Sovjetunionen som drabbades värst av svältkatastrofen – förutom Ukraina – var områden där ukrainare var i majoritet. Exempelvis kan nämnas Norra Kaukasien där det enligt 1926 års beräkningar bodde 3 106 000 ukrainare, inklusive Kuban där 62 procent av medborgarna var ukrainare. Vissa områden som drabbades av hungersnöd i Sovjetunionen hade uppemot 80–90 procent ukrainare.[8]

Länder som erkänner Holodomor som folkmord

 Det här avsnittet behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-12)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Karta över länder som erkänner Holodomor som folkmord.


Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.

Noter

  1. ^ Jacques Vallin, France Mesle, Serguei Adamets, SerhiyPyrozhkov. (2009). ”The great famine:population losses in Ukraine”. Demography and social economy 2 (12): sid. 3-11. Arkiverad från originalet den 2013-11-03. https://web.archive.org/web/20131103033138/http://dse.org.ua/arhcive/12_2009.pdf. 
  2. ^ Stalislav Kulchytsky, "Demographic losses in Ukrainian in the twentieth century", Zerkalo Nedeli, October 2–8, 2004. Tillgänglig via på ryska Arkiverad 21 juli 2006 hämtat från the Wayback Machine. och ukrainska Arkiverad 13 mars 2007 hämtat från the Wayback Machine..
  3. ^ France Meslè et Jacques Vallin avec des contributions de Vladimir Shkolnikov, Serhii Pyrozhkov et Serguei Adamets, Mortalite et cause de dècès en Ukraine au XX siècle p.28, se även France Meslé, Gilles Pison, Jacques Vallin France-Ukraine: Demographic Twins Separated by History, Population and societies, N°413, juin 2005
  4. ^ Stanislav Kulchytsky, Hennadiy Yefimenko. Демографічні наслідки голодомору 1933 р. в Україні. Всесоюзний перепис 1937 р. в Україні: документи та матеріали (Demographic consequence of Holodomor of 1933 in Ukraine. The all-Union census of 1937 in Ukraine), Kiev, Institute of History, 2003. pp. 42–63
  5. ^ Stanislav Kulchytsky, "How many of us perished in Holodomor in 1933", Zerkalo Nedeli, November 23-29, 2002. Tillgänglig på ryska Arkiverad 21 juli 2006 hämtat från the Wayback Machine. and ukrainska Arkiverad 5 maj 2006 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ С. Уиткрофт (Stephen G. Wheatcroft), "О демографических свидетельствах трагедии советской деревни в 1931—1933 гг." Arkiverad 20 mars 2008 hämtat från the Wayback Machine. (On demographic evidence of the tragedy of the Soviet village in 1931–1933), "Трагедия советской деревни: Коллективизация и раскулачивание 1927–1939 гг.: Документы и материалы. Том 3. Конец 1930-1933 гг.", Российская политическая энциклопедия, 2001, ISBN 5-8243-0225-1, с. 885, Приложение № 2
  7. ^ The famine of 1932–33 – Encyclopædia Britannica: "The Great Famine (Holodomor) of 1932–33 — a man-made demographic catastrophe unprecedented in peacetime. Of the estimated six to eight million people who died in the Soviet Union, about four to five million were Ukrainians."
  8. ^ [a b] IN COMMEMORATION OF THE 75TH ANNIVERSARY OF HOLODOMOR IN UKRAINE[död länk]
  9. ^ Holodomor Website
  10. ^ Service, Robert (1997). A History of Twentieth-Century Russia.. Cambridge, MA: Harvard University Press. sid. 124–125.. ISBN 0674403487 
  11. ^ ”The New Economic Policy (NEP)” (på australisk engelska). Russian Revolution. 4 december 2012. https://alphahistory.com/russianrevolution/new-economic-policy-nep/. Läst 16 oktober 2019. 
  12. ^ Tauger, Mark (2004-4). ”Soviet Peasants and Collectivization, 1930-39: Resistance and Adaptation” (på engelska). Journal of Peasant Studies 31 (3-4): sid. 435. doi:10.1080/0306615042000262643. ISSN 0306-6150. http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/0306615042000262643. Läst 18 oktober 2019. ”In other words, it would be wrong to interpret this document as showing that peasants responded to collectivization with 13,754 rebellions. Considerably more than 90 per cent of these events were small scale and non-violent, and judging from the 307 cases of women’s protests mentioned above, most were resolved peaceably and often in the peasants’ favour.”. 
  13. ^ Tauger, Mark (2004-4). ”Soviet Peasants and Collectivization, 1930-39: Resistance and Adaptation” (på engelska). Journal of Peasant Studies 31 (3-4): sid. 433-434. doi:10.1080/0306615042000262643. ISSN 0306-6150. http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/0306615042000262643. Läst 18 oktober 2019. ”Yet the rural population of the USSR, according to the 1926 census,exceeded 120 million, of whom more than 70 million people, approxi-mately 60 per cent, were over 15 years of age, and these numbers increased by 1930. The approximately 3.3 million protesters attested in the OGPU document thus comprised about five per cent of the adult rural population.Yet more than half of rural households had undergone some degree of collectivization, more than 60 million people in all and more than 35million adults [Viola, 1996: 103;Danilov, 1988: 42, 47]. What happened to the other tens of millions of households already collectivized and the nearly 50 per cent outside the kolkhozy? To the extent that this document is correct, and even if it understates the total number of protesters, it indicates that the vast majority of Soviet peasants, some 95 per cent based on the data in this document, did not engage in protests against collectivization. In this way, in other words, this key document actually supports Viola’s point that resistance was ‘likely a small part’ of a continuum of societal responses to Soviet policies.A recent regional study confirms the rarity of protests. McDonald noted in her article on the Pitelin rebellion that there were 34 ‘mass disturbances’ among the more than 6,350 villages in Riazanokrug(a territorial unit between province and district in size), involving some 175 villages, fewer than three per cent, and none of these were on the scale of the Pitelin case, which also involved only a few villages [McDonald, 2002: 100]. Even in regions where protests were more widespread, with few exceptions protests involved a small minority of villages and even of peasants in many rebellious villages.”. 
  14. ^ Tauger, Mark (2004-4). ”Soviet Peasants and Collectivization, 1930-39: Resistance and Adaptation” (på engelska). Journal of Peasant Studies 31 (3-4): sid. 448-449. doi:10.1080/0306615042000262643. ISSN 0306-6150. http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/0306615042000262643. Läst 18 oktober 2019. 
  15. ^ Hrushevsky, Michael (A History of Ukraine trycktes igen 1970 av Archon Books. (1941,1970).) [1941]. A History of Ukraine. New Haven,1941. Yale University Press. (1970). Ukrainian National Association. sid. 557-558. ”Again a year of drought coincided with chaotic agricultural conditions; and during the winter of 1932-33 a great famine, like that of 1921-22, swept across Soviet Ukraine, again costing the lives of several million men, women, and children. Sida: 556” 
  16. ^ Ammende, Ewald (1984). Human Life in Russia. Cleveland: John T. Zubal. sid. 53.. Läst 16 oktober 2019. ”"If a future harvest were severely injured by climatic or other natural causes - as was the case in 1933 - the catastrophe would once more reach vast dimensions."” 
  17. ^ ”The Soviet famine of 1932-33 and the crisis in Agriculture*”. Davies & Wheatcroft 2002,. sid. s. 77, 69, 88. http://www.melgrosh.unimelb.edu.au/documents/Davies_Wheatcroft_ch.4_Famine.pdf. Läst 16 oktober 2019. ”"[T]he drought of 1931 was particularly severe, and drought conditions continued in 1932. This certainly helped to worsen the conditions for obtaining the harvest in 1932". s.77” 
  18. ^ Riasnovsky, Nicholas V. (1977). A History of Russia. New York: Oxford University Press. sid. 551. Läst 16 oktober 2019 
  19. ^ T. Florinsky, Michael (1969). Russia: A Short History. Toronto: Macmillan. sid. 510 
  20. ^ ”The Great Famine-Genocide in Soviet Ukraine (Holodomor)”. web.archive.org. 3 februari 2009. https://web.archive.org/web/20090203120744/http://artukraine.com/famineart/jones4.htm#. Läst 20 oktober 2019. 
  21. ^ Tauger, Mark B. (2001). Natural Disaster and Human Actions in the Soviet Famine of 1931–33. The Carl Beck Papers in Russian & East European Studies. https://www.as.wvu.edu/history/Faculty/Tauger/Tauger,%20Natural%20Disaster%20and%20Human%20Actions.pdf 
  22. ^ Historic events for students : the Great Depression. Gale. 2002. ISBN 0787692778. OCLC 317815859. https://www.worldcat.org/oclc/317815859. Läst 20 oktober 2019 
  23. ^ Garraty, John A. (1986). The Great Depression 
  24. ^ Forum för levande historia: Den stora svälten
  25. ^ Nationalencyklopedin: "Sovjetunionen" – Historia
  26. ^ Forum för levande historia - Skapade hungersnöden Arkiverad 19 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  27. ^ BBC: Legacy of famine divides Ukraine
  28. ^ Dagens Nyheter: "Hungersnöden i Ukraina var folkmord" Publicerad 29 november 2006
  29. ^ Europarl.europa.eu - Parliament recognises Ukrainian famine of 1930s as crime against humanity Arkiverad 9 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine. 23-10-2008
  30. ^ [a b] Peter Finn (2008-04-26): "Aftermath of a Soviet Famine". The Washington Post, "There are no exact figures on how many died. Modern historians place the number between 2.5 million and 3.5 million. Yushchenko and others have said at least 10 million were killed."
  31. ^ Yaroslav Bilinsky (7 november 1999). ”Was the Ukrainian Famine of 1932–1933 Genocide?”. Journal of Genocide Research "1" (2): ss. 147–156. doi:10.1080/14623529908413948. http://www.faminegenocide.com/resources/bilinsky.html. 
  32. ^ Dr. David Marples Arkiverad 23 maj 2009 hämtat från the Wayback Machine., The great famine debate goes on... Arkiverad 15 juni 2008 hämtat från the Wayback Machine., ExpressNews (University of Alberta), originally published in Edmonton Journal, November 30, 2005
  33. ^ Stanislav Kulchytsky, "Holodomor of 1932–1933 as genocide: the gaps in the proof", Den, February 17, 2007.
  34. ^ Stanislav Kulchytsky,"Holodomor-33: Why and how?", Zerkalo Nedeli, November 25—December 1. Tillgänglig på ryska och ukrainska[död länk].
  35. ^ Solzhenitsyn, Alexander Isaevich (2 April 2008). (på russian)Izvestia. Arkiverad från originalet den 17 april 2013. https://archive.is/20130417011110/http://izvestia.ru/news/335020. Läst 27 november 2008. 
  36. ^ "Fraud, Famine and Fascism – The Ukrainian Genocide Myth from Hitler to Harvard". Rationalrevolution.net.
  37. ^ Douglas, Tottle (1987). Fraud, Famine and Fascism The Ukrainian Genocide Myth from Hitler to Harvard. sid. 2 
  38. ^ "Hur man tillverkar en myt". Riktpunkt.se (Sveriges Kommunistiska Parti). Läst 21 december 2013.
  39. ^ Martens, Ludo: Another View of Stalin, 95ff. Arkiverad 24 december 2013 hämtat från the Wayback Machine. Rumera.ru. Läst 21 december 2013.
  40. ^ Hungersnöden i Sovjetunionen på 30-talet var inget folkmord Arsenij Roginskij 14 januari 2010
  41. ^ ”Американський штат Вірджинія визнав Голодомор геноцидом” (på ukrainska). Українська правда. http://www.pravda.com.ua/news/2018/11/8/7197574/. Läst 16 oktober 2019. 

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Holodomor.

v • r
Ukrainas historia
Förhistorien
Medeltiden
Kosacker
1700- och 1800-talet
Tidigt 1900-tal
Andra världskriget/Sovjettiden
Efter självständigheten
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Holodomor&oldid=46465016”