Nygotisk kursiv
Nygotisk kursiv,[1] nygotisk skrift,[2] tysk(a) stil(en),[3] svensk(a) stil(en),[4] kurrentstil,[5][a] eller (handskriven) frakturstil[8] är namn på den skrivstil som användes i Sverige under de första århundradena efter medeltiden, från 1500‑talet fram till 1700‑talet och in på 1800‑talet,[9] när man skrev för hand på papper.[2][8] Detta är skrivstilen inom det system där frakturen är praktstilen. Det fanns också en mellannivå som kallades kanslistil.[10]
Beteckningen ”nygotisk kursiv” (ibland ”nygotisk skrift”) är en modern vetenskaplig beteckning. De äldre namnen är ”tysk stil/skrift” (ibland ”svensk stil/skrift”) som uppkom när man fick anledning att skilja denna skrift från den till Sverige senare inkomna ”latinska skriften”. ”Nygotisk” i paleografin har inget att göra med den sentida nygotiken i arkitektur och annan konst på 1800‑ och 1900‑talen.
Historia
Föregångare
Den första alfabetiska skriften i Sverige var karolingisk minuskel (cirka 1150–1250).[2] Den följdes av äldre gotisk skrift (cirka 1250–1370) och yngre gotisk skrift (cirka 1370–1526).[2] (De medeltida skrivstilarna kallas alltså ”gotiska” utan tillägget ny‑.) Under den gotiska skriftens tid utvecklades en skillnad mellan präntad (noggrant handskriven) skrift och en snabbare skriven skrift, som tenderade att bli kursiv, det vill säga sammanbindningar började förekomma och skriften blev mer löpande (tidigare kallat kurrent); man lyfte pennan mer sällan.[2]
Nygotisk skrift skapas och dominerar
Under nya tiden utvecklades den nygotiska skriften, som fullbordade utvecklingen till kursiv handskrift: skriften blev högerlutande och bokstäverna sammanbands vanligen inom ordet.[2] Samtidigt kom boktryckarkonsten, och det viktigaste tryckta typsnittet i bland annat Sverige blev frakturstilen. Den handskrivna nygotiska kursiven och den tryckta frakturstilen hade vissa gemensamma drag, som att de gemena s och h gick ner under den tänkta baslinjen, och de var under århundraden de två pelarna i Sveriges skriftkultur. Lars Svensson har betecknat den nygotiska skriften som Sveriges nationalskrift (i handskrifter) från circa 1526 till början av 1800‑talet.[2]
Konkurrens och slutlig nedgång
Ett konkurrerande par av stilar utvecklades i Europa samtidigt med den nygotiska kursiven och frakturstilen: handskriven latinsk skrift (också kallad humanistskrift) och den tryckta antikvan.
-
Skrivstil av latinsk typ -
Typiskt antikvatypsnitt
De två stilarna – latinsk skrift för handskrift och antikva för tryck – blev allmänna i flera länder i Europa, men var ovanliga som normalskrift för skriven svenska under de första århundradena efter medeltiden.[2] Däremot hade de i Sverige en nischanvändning: de användes för latin och även mitt inne i nygotisk skrift och i frakturstil för latinska (klassiska, antika) ord och stundom i egennamn.[2] Nygotisk skrift och frakturstil associerades alltså med svenska, och latinsk skrift och antikva associerades med antikens kulturarv.
Senare konkurrerade latinsk skrift och antikva ut den nygotiska kursiven och frakturtryckstilen i Sverige. Svenskskrivande övergav först den nygotiska kursiven vid handskrift.[2] Vid mitten av 1700‑talet skrev många skribenter för hand med latinsk skrift; i början på 1800‑talet följde statens kanslier efter, och 1846 kom en skrivstilsbok för folkskolan som helt saknade övningar i nygotisk kursiv.[2]
Den tryckta frakturstilen användes något längre i masspridda böcker, in på 1900‑talet.[2] Under en övergångsperiod (ungefär senare delen av 1800‑talet) var alltså folket breda lager vana vid tryckt frakturstil, men använde inte den motsvarande skrivstilen, nygotisk kursiv, utan en modernare skrivstil.
Betydelse i Sverige idag
Större delen av det handskrivna arkivmaterialet i Sverige är skrivet med nygotisk kursiv, så yrkesforskare och amatörforskare behöver kunna läsa den.[8] Detta fordrar studier och övning. Skrivstilen var ofta individuell,[8] men några (för dagens läsare) svårtydbara skrivsätt finns i alla varianter av nygotisk kursiv. En svår bokstav är lilla h, som dagens svenskar, om de kan läsa någon skrivstil, skulle uppfatta som ett f. Nutida svenskar får problem med enkla ord som ”har” i vidstående skriftprov i nygotisk kursiv. Samma svårighet finns vid lilla s, både i skrivstilen och i den tryckta frakturstilen.
Till skillnad från Tyskland[11] används nygotisk kursiv aldrig i Sverige för konstnärlig effekt, eftersom minnet av denna skrivstilen helt förbleknat.
Anmärkningar
Noter
- ^ ”Skrift” (på danska). Köpenhamns universitet. https://haandskrift.ku.dk/haandskriftet/skrivning/skrift/. Läst 8 december 2020.
- ^ [a b c d e f g h i j k l] Lars Svensson: Nordisk paleografi. Lund 1974. ISBN 91-44-05391-6 [1]
- ^ Svenska Akademiens ordbok: stil
- ^ Svenska Akademiens ordbok: stil
- ^ Kari Olsson (1945). ”En svensk koralbok i handskrift från 1700‑talet”. Svensk tidskrift för musikforskning. Svenska samfundet för musikforskning. http://www.musikforskning.se/stm/STM1945/STM1945Olsson.pdf. Läst 8 december 2020.
- ^ Svenska Akademiens ordbok: kurrentskrift
- ^ Nordisk familjebok, band 15, spalt 321. 1911. http://runeberg.org/nfbo/0177.html
- ^ [a b c d] ”Lär dig läsa frakturstil, övningar”. Stads‑ och kommunhistoriska institutet. http://skhi.se/utbildning/lardiglasafrakturstilovningar.1996.html. Läst 8 december 2020.
- ^ Omar Magnergård (5 maj 2000). ”Vi bytte stil mellan Bellman och Tegnér” (på svenska). Svenska Dagbladet: s. 10. Läst 9 december 2020.
- ^ Svenska Akademiens ordbok: Kanslistil
- ^ Martina Lassacher. ”Das weiße Band : Materialien zu einem Film von Michael Haneke” (på tyska). http://www.kinomachtschule.at/data/weisseband.pdf. Läst 9 december 2020.