Blodriska
| Blodriska | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Svampar Fungi |
| Division | Basidiomycota |
| Klass | Basidiesvampar Basidiomycetes |
| Underklass | Hattsvampar Hymenomycetes |
| Ordning | Kremlor Russulales |
| Familj | Russulaceae |
| Släkte | Lactarius |
| Art | Blodriska L. deterrimus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lactarius deterrimus | |
| Auktor | Gröger |
Blodriska (Lactarius deterrimus), även kallad granblodriska, återfinns i ordningen Russulales, där släktena Lactarius (riskor; ca. 400 arter) och Russula (kremlor; ca. 750 arter) är framträdande. Dessa båda släkten bildar ektomykorrhiza; i blodriskans fall tycks gran vara den vanligaste växtpartnern.
Blodriskan har den typiska riskhatten med trattformigt fördjupad mitt. Som ung är den dock mer välvd. Hatten är 5 till 15 centimeter bred, brandgul, ofta med gröna fläckar och svagt zonerad. Foten, som är ihålig, kan vara upp till 10 centimeter hög. Vit brytning är den framsipprande saften brandgul, men ändrar med tiden färg till vinrött. Sporerna är blekgula, knottriga, nätmönstrade, avlånga och omkring 11 * 7 µm i storlek.
Den växer allmänt i granskog över hela Skandinavien under augusti till september.
Den är ätlig och god, även om vissa håller före att andra riskor med röd saft är godare (artnamnet deterrimus betyder "sämst").
Referenser
- B. Mossberg, S. Nilsson, O. Persson 2004. Svampar i naturen, kulturen och köket ISBN 91-46-21017-2
- B. Nylén 2001. Svampar i Norden och Europa ISBN 91-27-35274-9
- J. Webster, R.W.S. Weber 2007. Introduction to Fungi ISBN 978-0-521-01483-0