Bläcka
Bläcka eller bläck (även stavat blecka och bleck) är ett äldre begrepp inom skogsbruk som inbegriper: ”ljust märke i träd åstadkommet genom borthuggande av bark och ytved”,[1][2] så kallat bläckande eller bläckning.[3]
Genom bläckning skadas lätt veden om träden får stå kvar genom att rötsvampar tränger in och sprider sig. Hos tall och andra kådrika trädslag impregneras veden med kådutgjutning i och omkring bläckan, vilket skyddar mot röta men sänker vedens värde för många ändamål.[4]
Etymologi
Bläcka och dess besläktade ord härrör från samma rot som ”blek” (jämför ”näck” till ”naken”). Blek har varit en regional variant i bland annat Småland och Blekinge, med varianterna bleck och blecka i Svealand och Gästrikland samt blekk och blekka i Närke. I Norge har blik förekommit samt i Finland bliku och bläku.[1][2]
Ett liknande substantiv, bleka, finns belagt i Svenska Akademiens ordbok (SAOB) med betydelsen ”blekhet”, en avledning till ”blek” med avseende på bildningen ”svärta”, vilken även finns i tyskan som Bleiche.[5] Lantmannens uppslagsbok av Herman Juhlin-Dannfelts anger bleka som en variant till bläcka.[4]
Bruk
Begreppet är relativt brett och har historiskt bland annat använts om:
Stämpling
Bläckning användes förr bland annat för att markera ett träd som ska avverkas, så kallad stämpling. Bläckorna som höggs in var handstora och kunde även kallas stämplingsbläckor.[6][7][8][4]
Sådan bläckning är numera förbjuden då bläckan medverkar till att blånad samt röta (”stämplingsröta”) angriper veden i trädets värdefullaste del.[7][8]
Utvinning av kåda
Ett annat äldre bruk för bläckning var att åstadkomma kådflöde,[4] en process där barken på löv- och barrträd skalas av för att utvinna kåda innan den förädlas till harts, terpentin och dylikt i industriella sammanhang. Sedan kådan blivit insamlad efter den första bläckningen, utvidgas bläckorna (det avbarkade området) successivt åt sidorna för att utvinna mer kåda.[källa behövs]
Vägmarkering
Bläckning kan även avse på träd utmärkning av rågång, stig och väg med mera i skogen. Eftersom de märkta träden ska kvarstå avses här ej ordentlig bläckning, utan färgmarkering eller dylikt på levande träd samt ristningar på redan döda träd med mera.[4]
Referenser
- ^ [a b] ”bläck sbst.2”. Svenska Akademiens ordbok (SAOB). saob.se. 1917. https://www.saob.se/artikel/?unik=B_3521-0056.85LA. Läst 5 augusti 2024.
- ^ [a b] ”bläcka sbst.2”. Svenska Akademiens ordbok (SAOB). saob.se. 1917. https://www.saob.se/artikel/?unik=B_3521-0061.Tk94&pz=3. Läst 5 augusti 2024.
- ^ ”bläcka v.2”. Svenska Akademiens ordbok (SAOB). saob.se. 1917. https://www.saob.se/artikel/?unik=B_3521-0068.IK79&pz=3. Läst 5 augusti 2024.
- ^ [a b c d e] bläcka i Herman Juhlin-Dannfelt, Lantmannens uppslagsbok (1923)
- ^ ”bleka sbst.1”. Svenska Akademiens ordbok (SAOB). saob.se. 1913. https://www.saob.se/artikel/?unik=B_2931-0202.0M9W&pz=3. Läst 5 augusti 2024.
- ^ bläcka i Nationalencyklopedins nätupplaga.
- ^ [a b] ”Skogsencyklopedin | bläcka, stämplingsbläcka”. skogen.se. https://www.skogen.se/glossary/blacka-stamplingsblacka. Läst 5 augusti 2024.
- ^ [a b] ”Skogsencyklopedin | bläckning”. skogen.se. https://www.skogen.se/glossary/blackning/. Läst 5 augusti 2024.