Svämskog

En svämskog är en strandnära skog, vars mark periodvis översvämmas vid hög vattennivå i det närliggande vattnet (sjö eller vattendrag). Med det inströmmande vattnet får svämskogen även ett tillskott av näringsämnen genom att mineral- och humuspartiklar sedimenterar och blir kvar på marken när vattnet sjunker undan. Dessa faktorer i kombination med det ofta ljusa läget gör att svämskogens biologiska mångfald ofta uppvisar ett högt naturvärde. Men genom antropogen påverkan har dessa skogar blivit en ovanlig naturtyp i Sverige.

Biologi

Svämskogens träd utgörs främst av lövträd eftersom marken är för våt för att den annars så konkurrensstarka granen skall kunna få någon större utbredning. Vattenståndsfluktuationerna gör att inte heller tall får någon stark etablering. Träd och buskar domineras ofta av gråal eller klibbal samt glasbjörk (även kallad kärrbjörk), videarter och hägg. Att barrträden hålls tillbaka gynnar även ek, ask och asp. Utifrån vilket/vilka trädslag som dominerar kan man tala om olika slags svämskogsbiotoper, till exempel asp-svämskog eller ek-asp-svämskog.

De speciella förhållandena i svämskogen gör att den i regel hyser även hotade och andra sällsynta arter av svampar, lavar, mossor och insekter. Översvämningarna påskyndar uppkomsten av hålträd och andra döende och döda träd, vilket även gynnar fåglar som gråspett, mindre hackspett och vitryggig hackspett. Relativt varma vattensamlingar i en svämskog kan erbjuda en bra utvecklingsmiljö för vissa insektslarver. Några andra sällsynta arter man kan hitta är strandskinnlav, aspgelélav, ringlav, hårklomossa, skogsklocka, sumpviol och strandviol.

Hot

Eftersom svämskogar förutsätter tillfälligt höga vattenstånd har regleringen, det vill säga vattenkraftsutbyggnaden, av många älvar och andra vattendrag reducerat svämskogarnas omfattning. Sedan mitten av 1800-talet har även jordbruket bidragit till denna utveckling genom att dika ut och omvandla stora arealer av svämskog till åker och äng. Ytterligare hot utgör skogsbrukets dikning, gallring, avverkning och uttag av svämskogens träd. Även kalkning i eller i anslutning till svämskogen förändrar vegetationen och missgynnar framför allt mossor och lavar.

Skydd

Med stöd av miljöbalken kan Skogsstyrelsen sedan år 1999 avsätta särskilt skyddsvärda, skogliga områden, till exempel svämskogar, på upp till cirka 20 ha som biotopskyddsområden. Till och med 2008 har 98 "strand- eller svämskogar", med en sammanlagd yta om 258 ha och för en intrångsersättning till markägarna om totalt 9,4 miljoner kronor, fått ett sådant skydd. Även andra skyddsformer kan hysa svämskog (t.ex. Färnebofjärdens nationalpark).

Källor

Miljöbalken (SFS 1998:808, inkl ändringar gällande fr o m 2010-01-01).
Naturvårdsverkets rapport 5330 ”Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag : vägledning”, okt 2003.
Naturvårdsverkets rapport 5482 ”Landmiljöer i kust och skärgård”, aug 2005.
”Lavfloran vid Svartån i Krylbo”. Janolof Hermansson i Trollius nr 29 (maj 2002). Dalarnas botaniska sällskap. (http://www.dalafloran.se/trollius/nr_29_4.pdf.
Ulf Lundwall, Isak Isaksson. Närnaturboken : idéer för att utveckla biologisk mångfald. 2006. Svenska Naturskyddsföreningen och Centrum för Biologisk Mångfald.
Ingmar Holmåsen. Träd och buskar : Nordeuropas vildväxande arter. 2:a upplagan, 1989.
Skogsstyrelsens riksdatabas för naturskydd. 2009.