Beryll

	Beryll
	Akvamarin (ljusblå) en varietet av beryll
Kategori	Mineral
Grupp	Beryll
Strunz klassificering	9.CJ.05
Kemisk formel	Al2Be3[Si6O18]
Färg	Varierar, blå, grön gul, rosa, röd, färglös
Kristallstruktur	Hexagonala
Tvillingbildning	Sällan
Spaltning	Otydlig efter {0001}
Brott	Mussligt till ojämnt
Hårdhet (Mohs)	7½ till 8
Glans	Glas- till fettglans
Ljusbrytning	nε=1,564–1,595, ; nω= 1,568–1,602
Dubbelbrytning	δ=0,004–0,007
Optisk karaktär	Enaxligt negativ
Pleokroism	Svag till tydlig,; Xω = färglös, gulgrön till gulröd, ljusblå; ; Yε = sjögrön, blå, rödviolett
Densitet	uppmätt: 2,63–2,97; beräknad: 2,640

De viktigaste berylproducerande länderna

Beryll är ett hårt beryllium aluminiumsilikat-mineral. Den är ett cyklosilikat som tillhör det hexagonala kristallsystemet och uppträder ofta som hexagonala prismor.

Etymologi

Namnet kommer från grekiskan βήρυλλος béryllos. Smeknamnet brillor för glasögon kommer från beryll.

Egenskaper

Beryll har hårdheten 7½–8 på mohsskalan. I sig själv är beryllen färglös, men både smaragden, akvamarinen och andra färgade beryller får sin färg från låg halt av andra metallatomer. Smaragden får sin gröna färg från krom och ibland även från vanadin.

En smaragd som har bra kvalitet kan vara mer värd än diamanter. Smaragden är också den mest sällsynta formen av beryll.

Tvåvärt järn är färgivare i akvamarin och tvåvärt mangan i den rosa varieteten morganit. Gul heliodor får sin färg av (trevärt järn) och röd beryll av trevärt mangan. Det tidigare namnet bixit för röd beyll är inte godkänd av CIBJO (Confédération Internationale de la Bijouterie, Joaillerie, Orfèvrerie des Diamants, Perles et Pierres). Att kalla röd beyll för röd smaragd är direkt vilseledande^[3]. Det förekommer även gyllengula, gulgröna och vita beryller. Beroende på hur ren beryllen är kan den vara helt transparent eller mer matt.

Förekomst

Beryll förekommer i pegmatit, granit, glimmerskiffer och i tennmalm tillsammans med topas. I Sverige förekommer beryll huvudsakligen i pegmatiter. Beryll förekommer i Sverige bland annat i Ultevis i Lappland, Varuträsk i Västerbotten, Abborselet i Jämtland, Hotings kvartsbrott i Ångermanland, Högsbo kvartsbrott i Bohuslän, Kolsva fältspatsbrott i Västmanland, Perstorps kvartsbrott i Östegötland.^[4]

Användning

Beryll används för att framställa beryllium, en lättmetall som är vanlig i legering, särskilt inom flygplanstillverkning men även till berylliumbrons ett icke gnistbildande material.^[5]

Beryllens två viktigaste ädelstens varieteter är smaragd (alltid grön) och akvamarin (blåaktig).

Referenser

Lundegårdh, Per H., Stenar i färg (Stockholm, 1960)

^ [a b] Beryll hos Mindat.org[1]
^ [a b] Beryll i Handbook of mineralogy[2]
^ W. Schumann 2002, Ädelstenar och Prydnasstenar, ISBN 978-91-631-9069-8 sid 12 och 112
^ L-H Hedin, M Jansson 2007, Mineral i Sverige, ISBN 978-91-88528-58-2 sid 170
^ Gunnar Hägg 1963, Allmän och oorganisk kemi, kapitel 36-5a, sid 703

Se även

Wikimedia Commons har media som rör Beryll.
Bilder & media
Lista över mineral
Krysoberyll

[Mindat-1] [a b] Beryll hos Mindat.org[1]

[HandbookBeryl-2] [a b] Beryll i Handbook of mineralogy[2]

[3] W. Schumann 2002, Ädelstenar och Prydnasstenar, ISBN 978-91-631-9069-8 sid 12 och 112

[4] L-H Hedin, M Jansson 2007, Mineral i Sverige, ISBN 978-91-88528-58-2 sid 170

[5] Gunnar Hägg 1963, Allmän och oorganisk kemi, kapitel 36-5a, sid 703

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]