Alice Staffan Beckman
| Alice Staffan Beckman | |
 Staffan Beckman 1966. | |
| Född | Staffan Birger Magnus Beckman 14 augusti 1934 Johannebergs församling, Göteborg |
|---|---|
| Yrke | Författare, journalist |
| Nationalitet | Svensk  |
| Språk | Svenska |
| Make/maka | Vanna Beckman (gift 1959–1970; skild) Gunilla Krantz (gift 1970–1975; skild) Gudrun Andersson (gift 1975–1984; skild) Liv Margolius (gift 1989–1990; skild) |
| Släktingar | Birger Beckman (far) Gunnel Beckman (mor) |
Alice Staffan Beckman,[1] tidigare Staffan Birger Magnus Beckman, född 14 augusti 1934 i Johannebergs församling i Göteborg,[2] är en svensk författare och journalist.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Beckman är son till förlagsdirektören Birger Beckman och journalisten Gunnel Beckman, ogift Torulf.[3] Beckman var anställd vid Svenska Dagbladet 1957–1959 och vid Sveriges Radio 1960–1965, och har även skrivit politisk journalistik i Proletären och Dagens Nyheter. Beckman var en ledande person inom de svenska palestinarörelserna och har bidragit med en återkommande analys från ett marxist-leninistiskt perspektiv.[4]
Beckman var gift första gången 1959–1970 med Vanna Beckman (1938–2022),[3] andra gången 1970–1975 med Gunilla Krantz (född 1947),[5] tredje gången 1975–1984 med Gudrun Andersson (född 1947)[6] och fjärde gången 1989–1990 med Liv Margolius (född 1940).[7][2]
I en radiointervju i september 2021 berättade Beckman om sitt liv som Alice Staffan, där Alice sedan 1980-talet klär sig som kvinna och undviker glasögon för att inte skymma sminket.[8]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- 1963 – Alla var rädda
- 1964 – Ovanför gladorna
- 1965 – En fantast vid namn Brown
- 1966 – Damen i röd hatt på Epas bar
- 1968 – Tycker du att George är en galning?
- 1969 – Palestina och Israel
- 1969 – Palestina och USA-imperialismen
- 1974 – En galnings anteckningar
- 1975 – Den anständige mannen
- 1976 – Edith Camilla Rosins roman
- 1978 – Garfunkel
- 1980 – Vägen genom Stalingrad
- 1981 – Skuggan av en fågel
- 1983 – Habers sista dagar
- 1986 – Hela himlen är full av lampor
- 1988 – För Palestinas befrielse
- 1989 – Till Jerusalem
- 2000 – Hur jag lärde känna fru Dallmar
- 2009 – Det talande djuret
- 2010 – Habers testamente
- 2013 – Freak
| ” | – Lyckan finns överallt så länge man bidrar. Och det är i själva bidraget som lyckan ligger; detta gäller både i kärlek och politisk kamp. | „ |
Priser och utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Ratsit, Alice Staffan Beckman, Läst 2021-09-27
- ^ [a b] Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris 12076919. ISBN 9789188366917
- ^ [a b] Svenska släktkalendern. Årg. 15 (1962). Stockholm: Bonnier. 1962. sid. 35. Libris 8847239
- ^ http://www.marxistarkiv.se/skribenter/s-beckman/imperialismen_och_palestina.pdf
- ^ Sveriges befolkning 1970 (Version 1.00). Stockholm: Sveriges släktforskarförb. 2002. Libris 8861349. ISBN 91-87676-31-1
- ^ Sveriges befolkning 1980. Stockholm: Sveriges släktforskarförb. 2004. Libris 9632925. ISBN 91-87676-37-0
- ^ Annons vigda i Dagens Nyheter 15 april 1989 (genom Genealogiska Föreningens klipparkiv) Länk för inloggad
- ^ Martin Wicklin (26 september 2021). ”Alice Staffan Beckman – om identitet och politik”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/avsnitt/alice-staffan-beckman. Läst 27 september 2021.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Svedjedal, Johan (2014). ”Den blå pärmen och de tjugotusen lojala : Staffan Beckman och den svenska kulturrevolutionen”. Ner med allt? : essäer om protestlitteraturen och demokratin, cirka 1965-1975. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 109-120. Libris 14744634. ISBN 9789146225263
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Alice Staffan Beckman i Proletären 2019. Läst 27 sep 2021.
- Alice Staffan Beckman i Söndagsintervjun på P1. Läst 26 sep 2021.
- Hotet från antisemitismen, ur Tidsignal nr 2/2005
- Förlagets Norstedts presentation av Beckman
Wikiquote har citat av eller om Alice Staffan Beckman.
|