Öja, Karleby stad
Öja | |
Öja (finska) | |
Ort | |
Land | Finland |
---|---|
Landskap | Mellersta Österbotten |
Kommun | Karleby |
Församling | Karleby |
Läge | 63°50′N 22°55′Ö / 63.833°N 22.917°Ö |
Folkmängd | 787 (2005) |
Tidszon | EET (UTC+2) |
- sommartid | EEST (UTC+3) |
Geonames | 643994 |
Öja | ||
Öja (finska) | ||
Före detta kommun | ||
|
||
Land | Finland | |
---|---|---|
Län | Vasa län | |
Area | ||
- land | 50 km² | |
Folkmängd | 664 (1965) | |
Befolkningstäthet | 13,3 invånare/km² | |
Grundad | 1932 | |
Geonames | 643994 | |
Upphörd | 1969 | |
Ny kommun | Karleby kommun | |
|
Öja är en by i Karleby stad i Mellersta Österbotten i Finland. Byn var tidigare en skärgårdskommun i Mellersta Österbotten i Finland. Kommunen grundades 1932[1] och slogs samman 1 januari 1969 med Karleby landskommun,[2] som i sin tur blev en del av Karleby stad år 1977. Före år 1932 hörde Öja till Kronoby kommun. Byn Öja har 787 invånare varav 72 % är svenskspråkiga (2005). Naturen i Öja skärgård präglas starkt av landhöjning. Ordet Öja betyder många små öar och förr i tiden bestod Öja av en stor övärld. Många av öarna har dock förenats med fastlandet på grund av landhöjningen. Den marina skärgårdskulturen lever trots detta kvar i Öja.
I Långö by i Öja finns Bodö gästbrygga och gårdsgruppen Sveins.
Demografi
[redigera | redigera wikitext]Enligt Statsrådets beslut den 28 december 1962 var Öja för perioden 1963 till 1972 en enspråkigt svensk kommun.[3]
År | Invånare | Svenska | Svenska % | Finska | Finska % | Övriga | Övriga % | Referens |
---|---|---|---|---|---|---|---|---|
1940 | 564 | 555 | 98,4 % | 9 | 1,6 % | 0 | 0,0 % | [4] |
1950 | 581 | 574 | 98,8 % | 7 | 1,2 % | 0 | 0,0 % | [5] |
1960 | 637 | 630 | 98,9 % | 7 | 1,1 % | 0 | 0,0 % | [6] |
Befolkningen avses enligt folkräkningen den 31 december nämnda år. För åren 1910–1940 är det den närvarande befolkningen vid folkräkningen som avses.
Tätorter
[redigera | redigera wikitext]Vid Statistikcentralens tätortavgränsning den 31 december 1960 hade Öja kommun två tätorter och tätortsgraden var 84,0 %.[6]
Nr | Tätort | Folkmängd | Landareal km² |
Folktäthet Invånare/km² |
---|---|---|---|---|
1 | Knivsund | 310 | 3,5 | 88,6 |
2 | Norra Långö | 225 | 4,9 | 45,9 |
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ (på finska och svenska) Befolkningsförhållandena år 1932. Finlands officiella statistik. "VI: 77". Helsingfors: Statistikcentralen. 1932. sid. 11. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/69324/vamu1932.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 3 december 2021
- ^ (på finska och svenska) ( PDF) Kommuner och kommunbaserade indelningar 2015. Finlands officiella statistik. Helsingfors: Statistikcentralen. 2015. sid. 64 (69 i pdf:en). ISBN 978–952–244–528–5. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/103646/yksk28_201500_2015_net.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 10 april 2023
- ^ (på finska, svenska och engelska) ( PDF) Statistisk årsbok för Finland 1965. Statistisk årsbok för Finland. "LXI (61)". Helsingfors: Statistikcentralen. 1966. sid. 23 & 34. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/87698/xyti_stv_196500_1966_dig.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 3 december 2021
- ^ ”Väkilukutaulut, Vaasan lääni 1940-1940 (K01A:37)” (på finska och svenska). Statistikcentralen, Tilastollisen päätoimiston tilastoarkisto. sid. 1007 & 1019. http://digihakemisto.appspot.com/edit?kuvanumero=1007&kuid=82937333&amnimeke=Tilastollisen+p%C3%A4%C3%A4toimiston+tilastoarkisto+%28KA%29&sarnimi=V%C3%A4kilukutaulut&aynimi=V%C3%A4kilukutaulut%2C+Vaasan+l%C3%A4%C3%A4ni+1940-1940+%28K01A%3A37%29&ay=3127559&sartun=343808.KA&atun=326873.KA&ay2=512379. Läst 3 december 2021.
- ^ (på finska, svenska och engelska) ( PDF) 1950 års allmänna folkräkning; 1 delen; Folkmängd och språkförhållanden, fördelning efter ålder. Finlands officiella statistik. "C:102 1". Helsingfors: Statistikcentralen. 1956. sid. 36–37. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/69272/vaelC102_1_1950.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 3 december 2021
- ^ [a b] (på finska, svenska och engelska) ( PDF) Allmänna folkräkningen 1960; II; Befolkningens ålder, civilstånd, huvudspråk mm.. Finlands officiella statistik. "VI C:103". Helsingfors: Statistikcentralen. 1963. sid. 68–69. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/94351/xvael_c_196000_1963_dig_2.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 3 december 2021