2421 Nininger
Utseende
2421 Nininger | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Edward L.G. Bowell |
Upptäcktsplats | Anderson Mesa Station |
Upptäcktsdatum | 17 oktober 1979 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2421) Nininger |
Alternativnamn | 1979 UD, 1932 RP, 1962 XJ1, 1971 HH[1] |
Uppkallad efter | Harvey H. Nininger[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,377 AU |
Perihelium | 3,097 AU |
Halv storaxel | 3,237 AU |
Excentricitet | 0,043183 |
Siderisk omloppstid | 5,82 år |
Medelomloppshastighet | 16,56 km/s |
Medelanomali | 131,9° |
Inklination | 10,20° |
Longitud för uppstigande nod | 77,41° |
Periheliumargument | 283,2° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 39,5 km |
Synodisk rotationsperiod | 6,4 h |
Albedo | 0,064 |
Absolut magnitud (H) | 10,84[3] |
2421 Nininger eller 1979 UD[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 17 oktober 1979 av den amerikanske astronomen Edward L.G. Bowell vid Anderson Mesa Station. Den är uppkallad efter den amerikanske Harvey H. Nininger.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 39 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2421 Nininger” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2421. Läst 16 juli 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2421) Nininger. Springer Berlin Heidelberg. sid. 196. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2422. Läst 16 juli 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|