9135 Lacaille
| 9135 Lacaille | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 17 oktober 1960 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (9135) Lacaille |
| Alternativnamn | 7609 P-L, 1994 EK6[1] |
| Uppkallad efter | Nicolas-Louis de Lacaille[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 2,614 AU |
| Perihelium | 2,007 AU |
| Halv storaxel | 2,310 AU |
| Excentricitet | 0,1315033 |
| Siderisk omloppstid | 3,51 år |
| Medelomloppshastighet | 19,60 km/s |
| Medelanomali | 242,4° |
| Inklination | 6,456° |
| Longitud för uppstigande nod | 45,75° |
| Periheliumargument | 229,0° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Absolut magnitud (H) | 15,18[3] |
9135 Lacaille eller 7609 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 17 oktober 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter den franske astronomen Nicolas-Louis de Lacaille.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 9135 Lacaille” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=9135. Läst 2 mars 2021.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 9135 Lacaille” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=9135. Läst 2 mars 2021.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 6 april 2022.
| |||||||||||