Aérospatiale AS.15TT
| AS.15 TT | |
 | |
| Typ | Sjömålsrobot |
|---|---|
| Ursprungsland |  Frankrike |
| Servicehistoria | |
| Brukstid | 1985 – |
| Används av | Se användare |
| Medverkan i krig | Gulfkriget |
| Produktionshistoria | |
| Tillverkare | Aérospatiale |
| Kostnad/enhet | 294 600 USD (1992)[1] |
| Antal tillverkade | 429[1] |
| Varianter | AS.15, MM.15, AS.15 TT |
| Specifikationer | |
| Längd | 2 300 mm |
| Vikt | 98 kg |
| Spännvidd | 530 mm |
| Diameter | 180 mm |
| Stridsspetsvikt | 28,7 kg |
| Tändrör | Anslagsrör |
| Motor | Anubis (banmotor) Acis (startmotor)[1] |
| Brinntid | 45 sekunder[2] |
| Målsökare | Semiaktiv radarmålsökare[2] |
| Styrsystem | Radiolänk[2] |
| Vapenbärare | Eurocopter AS365 Dauphin Eurocopter AS565 Panther Eurocopter AS532 Cougar Dornier 228 |
| Prestanda | |
| Räckvidd | 15 km |
| Flyghöjd | 5–6 meter (marschhöjd)[3] |
| Hastighet | 1 000 km/h (280 m/s)[1] |
AS.15 TT är en fransk sjömålsrobot. Den utvecklades av Aérospatiale under 1970-talet för att ersätta Nord AS.12 med en robot med längre räckvidd och allvädersförmåga.
Utveckling
[redigera | redigera wikitext]Roboten AS.12 var en storsäljare för Nord Aviation, men MCLOS-styrningen var besvärlig att använda och blev snabbt betraktad som omodern. Efter att Nord Aviation gått samman med Sud Aviation och bildat Aérospatiale 1970 började man titta på en ersättare. Den första varianten AS.15 byggdes för att vara kompatibel med AS.12. Den hade längre räckvidd, var längre och slankare och styrdes via radiolänk i stället för styrkabel.[3] Den hade SACLOS-styrning vilket var en förbättring, men den krävde att skytten kunde se och följa målet vilket visade sig vara svårt på 15 km håll, i synnerhet i mörker och dåligt väder. År 1976 valde därför Aérospatiale att släppa kompatibiliteten med AS.12 och satsade i stället på den radarstyrda varianten AS.15 TT (TT = Tous Temps, allväder), till stor del på begäran från den första och största kunden Saudiarabien.[1]
AS.15 TT är till skillnad från AS.12 och AS.15 inte spinnstabiliserad utan har i stället ett stabiliseringsgyro och radarhöjdmätare vilket gör att den kan flyga på bara några meters höjd över vattnet.[2][4] På två (senare alla fyra) av vingspetsarna sitter mottagarantenner för radiolänken som styrs automatiskt av eldledningsradarn i helikoptern.[4] Antennerna är bakåtriktade för att försvåra störning. I slutfasen används en bredlobsantenn för att fånga upp målets radareko.[2]
Även en fartygsbaserad version MM.15 har utvecklats för mindre stridsfartyg. Den har kraftigare startmotorer och väger därför 103 kg. Den levereras i en förseglad avfyringstub för fyra robotar.[1]
Sedan Aérospatiale gick upp i MBDA år 2001 sker inte längre någon utveckling eller marknadsföring av AS.15 TT. På 2010-talet lanserade MBDA i stället efterföljaren Sea Venom.
Användning
[redigera | redigera wikitext]Den första kunden var Saudiarabien som beställde 221 robotar för deras Dauphin-helikoptrar med leveransstart i juni 1985. Nästa kund var Irak som betalade 131 miljoner dollar för ett okänt antal robotar. Inga hann dock levereras innan Kuwaitkriget bröt ut. I stället användes de saudiska robotarna mot Irakiska patrullbåtar under Gulfkriget. Totalt 15 robotar avfyrades mot 5 båtar varav 3 sänktes och de övriga skadades svårt. Under 1990-talet köpte även Bahrain och Förenade Arabemiraten AS.15 TT-robotar till sina Panther- och Cougar-helikoptrar. Även Australien, Kuwait och Nya Zeeland har utvärderat AS.15 TT men valt att köpa andra robotar (Penguin, Sea Skua respektive Maverick).[1]
Användare
[redigera | redigera wikitext]
Bahrain – 20 robotar. Används på Dauphin-helikoptrar.
Frankrike – Runt 30 robotar inköpta för utvärdering. Aldrig tagna i tjänst.
Förenade Arabemiraten – Ett okänt antal robotar inköpta 1995. Används på Panther- och Cougar-helikoptrar.
Irak – Runt 200 robotar beställda innan Kuwaitkriget. Inga levererade.
Saudiarabien – Totalt 254 robotar. Används på Dauphin-helikoptrar, Al Madinah-fregatter samt kustrobotbatterier.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g] ”ARCHIVED REPORT – AS.12/AS.15TT/MM.15” (PDF). Forecast International. juli 2002. https://www.forecastinternational.com/archive/disp_old_pdf.cfm?ARC_ID=1099.
- ^ [a b c d e] Dubreuil, J.P (11 september 1981). ”Naval versions of the Dauphin and the AS 15 TT weapon system” (PDF). Aérospatiale. https://dspace-erf.nlr.nl/xmlui/bitstream/handle/20.500.11881/1724/ERF%201981-27.pdf.[död länk]
- ^ [a b] ”AS.15”. Global Security. 6 september 2013. https://www.globalsecurity.org/military/world/europe/as15.htm.
- ^ [a b] Gunston, Bill (1983) (på engelska). Modern Airborne Missiles. London: Salamander Books Ltd. sid. 84–85. Libris 6147973. ISBN 0-86101-160-0
| |||||||||||||||||||
