Abessiv

Abessiv (latin abesse [ab‑esse], som utmärker frånvaro), eller privativ eller karitiv^{[källa behövs]}, är ett kasus i böjningen av substantiv som ursprungligen betecknar frånvaro eller avsaknad. Abessiv är vanligt i uraliska språk, australiska språk och turkiska språk^{[källa behövs]}.

I svenskan motsvaras abessivrelationen vanligtvis av att prepositionen ”utan” ställs framför det aktuella ordet.

I standardfinska

Ett exempel på finsk abessiv är att raha betyder ”pengar”, och rahatta betyder ”utan pengar”. I substantiv i nutida standardfinska är abessiv dock ovanligt – ett marginellt kasus. Oftare används som i svenska ett ord som betyder ”utan”, ilman, följt av substantivet i partitivkasus – ilman rahaa. I finska verb är abessiv däremot produktivt. Den finska tredje infinitiven har en abessivform: lukematta (ei opi) – ”utan att läsa (lär man sig inte)”. Verbstammen är luke‑ och morfemet för tredje infinitiven är ‑ma‑.

Annan betydelse i guugu yimithirr

I den grammatiska beskrivning som publicerats om guugu yimithirr betecknar abessiv ett annat kasus. I guugu yimithirr‑grammatik betecknar abessiv, med suffixet ‑ga, rörelse bort från en person, till exempel John Peterga gaday – ”John kom från Peter”.

Funktionen ”avsaknad” markeras i guugu yimithirr i stället med ett morfem som kallas privativ, men det är ovisst huruvida privativ i guugu yimithirr skall anses vara ett kasus eller är en avledning.

Abessivändelser

Substantiv

• Estniska: ‑ta
• Finska: ‑tta, ‑ttä
• Enaresamiska: ‑táá
• Skoltsamiska: ‑tää
• Ungerska: ‑tlan, ‑tlen, ‑atlan, ‑etlen, ‑talan, ‑telen

Verb

• Estniska: ‑mata
• Finska: ‑matta, ‑mättä (varvid ‑ma‑ betecknar tredje infinitiven)
• Enaresamiska: ‑hánnáá, ‑hinnáá, ‑hennáá
• Skoltsamiska: ‑ǩâni