Hoppa till innehållet

Alphonse Juin

Från Wikipedia
Alphonse Juin
Född16 december 1888[1][2][3]
Annaba
Död27 januari 1967[1][2][3] (78 år)
Paris
BegravdCaveau des gouverneurs
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidÉcole spéciale militaire de Saint-Cyr
SysselsättningOfficer, militär
Befattning
Stol nummer 4 i Franska akademien (1952–1967)[4]
Utmärkelser
Storkors av Hederslegionen
Legion of Merit
Distinguished Service Medal
Marockos sherifiska militärförtjänstorden
Ouissam Alaouite-orden
Médaille d'Outre-Mer
Leopoldorden
Croix de Guerre
Croix de Guerre
Leopoldorden
Distinguished Service Medal
Médaille d'Outre-Mer
Legion of Merit
Ouissam Alaouite-orden
Bathorden
Marockos sherifiska militärförtjänstorden
Grunwaldskorsets orden, första graden
Médaille militaire
Storkors av Ouissam Alaouite-orden
Parrain de promotion de l'École spéciale militaire de Saint-Cyr
Croix de guerre 1914–1918
Överkommendör av Legion of Merit
Croix de Guerre 1939–1945
Marskalk av Frankrike
Legionär av Legion of Merit
Croix de guerre des Théâtres d'opérations extérieurs
Minnesmedalj för kriget 1914–1918
Riddare med storkors av Bathorden
Interallierade segermedaljen 1914–1918
Stora ordensbandet av Nichan Iftikhar
Storkors av Leopoldorden
Belgiens krigskors 1940
Silverkors av Virtuti Militari
Namnteckning
Redigera Wikidata

Alphonse Juin, född 16 december 1888, död 27 januari 1967, var en fransk militär; brigadgeneral (général de brigade) 26 december 1938, generalmajor (général de division) 20 februari 1940, generallöjtnant (général de corps d'armée) 20 november 1941, general (général d'armée) 25 december 1942 och marskalk av Frankrike (maréchal de France) 7 maj 1952.

Juin gick ut militärakademien École Spéciale Militaire de Saint-Cyr 1912 med goda vitsord och sändes till Marocko och kolonialkrigen där. Han tjänstgjorde på västfronten under första världskriget där han sårades och erhöll tapperhetsmedalj. I oktober 1919 påbörjade Juin stabsutbildning och skickades därefter till Nordafrika och kriget mot Rifkabylerna. Under 1920-talet och 30-talet upprätthöll han olika stabstjänster i Frankrike och Afrika. När andra världskriget bröt ut fick Juin befäl över 15. motoriserade infanteridivisionen som han ledde med viss framgång under slaget om Frankrike. När de franska arméerna i Belgien inringats tvingades Juin och hans division kapitulera i Lille 30 maj 1940.

Efter att Frankrike givit upp släpptes Juin för att ta befäl över Vichyregimens trupper i Marocko. När de allierade landsteg i Nordafrika i november 1942 (Operation Torch) hjälpte Juin till att förhandla fram en lösning där inte de Vichyfranska trupperna kom i strid med de allierade. Snart tog Juin aktiv del i striderna mot Tyskland i Tunisien och i september 1943 blev han chef för det nyformerade förbandet Franska Expeditionskåren som deltog i fälttåget i Italien, bland annat i slaget om Monte Cassino och intåget i Rom. När expeditionskåren sattes in i södra Frankrike blev Juin utsedd till stabschef för den franska försvarsmakten. Efter kriget fortsatte Juin på diverse höga poster inom armén och NATO. År 1952 fick han fältmarskalkstaven och var då den ende levande marskalken av Frankrike.

  • Frankland, Noble, red (1989). The encyclopedia of 20th century warfare. ISBN 0-517-56770-9 
  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Alphonse-Juintopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6rz21pf, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Académie française, Franska akademiens medlems-ID: alphonse-juin, läs online, läst: 10 juli 2020.[källa från Wikidata]