Anderz Harning
| Anderz Harning | |
| Född | 4 april 1938 Stocka i Harmångers socken, Hälsingland |
|---|---|
| Död | 23 april 1992 (54 år) Landvetter, Härryda kommun |
| Yrke | Journalist, författare |
| Nationalitet | Svensk  |
| Språk | Svenska |
| Barn | 3 |
Anderz Harning, egentligen Karl Anders Harning, född 4 april 1938 i Stocka i Harmångers församling i Gävleborgs län, död 23 april 1992 i Landvetters församling i Härryda kommun[1] i Göteborgs och Bohus län, var en svensk journalist och författare.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Harning var son till skeppsmäklaren Hjalmar Harning (1903–1985) och Margit Westling (1911–1941)[2]. Fadern gifte om sig 1943 och Harning fick tre halvsyskon. Harning, som delvis växte upp i Hudiksvall, inledde studier vid latinlinjen på Hudiksvalls högre allmänna läroverk men avbröt efter ett år och gick till sjöss.[3]
Harning skildrade tidigt maktmissbruk och svågerpolitik i främst de politiska leden. Hans kåserier häcklade ofta makthavare och byråkrater. Harnings alter ego Johan Torberg framträdde första gången i romanen Tidningslorden, som var ett försök till uppgörelse med G-P-koncernen som på 1970-talet hade skaffat sig en stark ställning på den göteborgska tidningsmarknaden. Harning upplevde att dominansen gick ut över åsiktsbildningen och debattklimatet. Boken Skatteindrivarens död tillkom mot bakgrund av att Harning själv hade fått skatteavdrag underkända av skattemyndigheten.[3] I sina självbiografiska romaner Stålbadet och Asfåglarna speglade han sin uppväxt i det nazistiska hemmet i Stocka[4]. Dessa romaner gav stoff till TV-filmen Ondskans år (1987).[5]
Harning var sommarpratare i radio[6]. Han skrev manus till dockteater i samarbete med Marionetteatern, där han även agerade som dockspelare.[4]
Harning var en av grundarna av Hälsinge Akademi 1988.[7]
En minnessten över honom, som står vid Hälsinglands museum i Hudiksvall, invigdes år 1995.[8]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- 1961 – Fridagar (politisk roman)
- 1963 – De andra
- 1964 – De maktlösa
- 1965 – Inte vända om
- 1965 – Bara en far?
- 1968 – Prag – våldtagen stad 21-22 augusti 1968
- 1968 – Kommentar till Höss 1968 (roman)
- 1972 – Stålbadet (självbiografisk roman)
- 1974 – Asfåglarna (självbiografisk roman)
- 1975 – Gerilla
- 1976 – De svarta nattfjärilarnas månad
- 1977 – Tidningslorden
- 1978 – Mannen som flöt omkring i Söderhavet (anteckningar och notiser från en resa)
- 1981 – En skatteindrivares död (en svart fars)
- 1982 – Mogadondalen (roman)
- 1989 – Varning Harning – Sverige, Sverige fosterland
- 1993 – Harnings bästa droppar (Anderz Harnings kåserier i Dagens Nyheter med förord av Ingemar Unge och slutord och foto av Jonas Sima)
Priser och utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sveriges dödbok 1901–2009 (DVD)
- ^ Sv. Bef. 1940, Sv. Bef. 1985
- ^ [a b] [1]Claes Sundelin i Gefle Dagblad 23 april 2012: Harning, spriten och böckerna, läst 5 oktober 2019
- ^ [a b] [2]Gunilla Kindstrand i Gefle Dagblad 22 april 2012: Vem minns Harnings röst i dag?, läst 5 oktober 2019
- ^ Anderz Harning på Svensk Filmdatabas
- ^ ”Anderz Harning 1988 - Sommar & Vinter i P1”. sverigesradio.se. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/avsnitt/421646. Läst 27 april 2023.
- ^ Hälsinge Akademi - historia
- ^ Jonas Sima: "Varning Harning!"
Webbkällor
[redigera | redigera wikitext]- Harning, K Anderz i Vem är det 1985, sid 445
- Harning, Anderz i Alex Författarlexikon
- Anderz Harning – minnessida
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Anderz Harning i Libris
- Anderz Harnings sommarprogram, sänt i Sveriges Radio den 6 augusti 1988
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.
|