Bergortolan
| Bergortolan Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
.jpg?lang=sv) Bergortolan i Kazakstan | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Fältsparvar Emberizidae |
| Släkte | Emberiza |
| Art | Bergortolan E. buchanani |
| Vetenskapligt namn | |
| § Emberiza buchanani | |
| Auktor | Blyth, 1844 |
| Synonymer | |
|
Euspiza huttoni Glycyspina huttoni Glycyspina buchanani Bergortolansparv | |
Bergortolan[2] (Emberiza buchanani) är en bergslevande asiatisk fågelart i familjen fältsparvar (Emberizidae).[3] Den är en flyttfågel som häckar över ett stort område från Kaspiska havet till bergskedjan Altaj i Centralasien. Arten övervintrar i delar av södra Asien och precis som andra fältsparvar uppträder den, utanför häckningssäsongen, ofta i mindre flockar. Den är en mycket tillfällig gäst i Europa, med fynd bland annat i Finland och Sverige. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Kännetecken
[redigera | redigera wikitext]Utseende
[redigera | redigera wikitext]Bergortolanen är till utseendet lik de närbesläktade arterna ortolansparv (E. hortulana) och rostsparv (E. caesia). Den mäter 14-15,5 centimeter på längden, har lång stjärt och en ganska lång, tunn och helt rosa näbb.
Adult hane i sommardräkt har blågrått huvud, rostrött bröst som övergår i rosaaktig undersidan, vitaktig undergump och mattbrun svagt streckad ovansida. Den har en tydlig ljus orbitalring som kontrasterar mot det svarta ögat och det blågrå huvudet. Adult hona, och hane i vinterdräkt, är mattare i färgerna och har ljusare undersida. Juvenilen är överlag brun och grå men har en svagt rödtonad skuldra.
_(44144296590).jpg?lang=sv)
_(48123314853).jpg?lang=sv)
Till skillnad från rostsparven saknar den mörkt bröstband och ortolansparven har en mer grönblå ton på huvudet. Bergortolanen har en ljust vitaktig strupe och ett tydligt ljust mustaschstreck, medan rostsparven har röströd strupe och mustaschstreck och ortlansparven har ljusgula.
Läte
[redigera | redigera wikitext]Bergortolanen sjunger sittande på en gren och dess sång består av en serie korta och gälla noter som ökar i styrka. Locklätena är mycket lika både rostsparven och gulgrå sparv, dels ett vasst "zrip", dels ett snärtigt "tjypp".[4]
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Arten beskrevs taxonomiskt första gången 1844 av Edward Blyth baserat på teckningar av Francis Buchanan-Hamilton som gett fågeln dess vetenskapliga artepitet.[5]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Bergortolanen är en flyttfågel som förekommer i palearktis och häckar lokalt i Ryssland, Kazakstan, Turkmenistan, Uzbekistan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkiet, Armenien, Iran, Afghanistan, Pakistan, Mongoliet och Kina.[6] Man beräknar att fem till 24 % av den totala populationen häckar i Europa.[1] Icke-häckande individer drar runt sommartid och den observeras då bland annat regelbundet i Israel.[7]
Den övervintrar i Pakistan och Indien, främst i västra och centrala delarna av Indien, från Gujarat och Uttar Pradesh och söderut till Karnataka, men har vintertid observerats så långt söderut som Sri Lanka.[6][8]
Underarter
[redigera | redigera wikitext]Arten delas vanligtvis upp i tre underarter med följande utbredning:[3]
- Emberiza buchanani cerrutii (de Filippi, 1863) – häckar i östra Turkiet och i Ryssland från området söder om Kaukasus till Mugodzjarbergen i Iran
- Emberiza buchanani buchanani – häckar från Afghanistan till västra Pakistan
- Emberiza buchanani neobscura (Paynter, 1903) – häckar från Tadzjikistan till västra Xinjiang, östra Kazakstan och västra Mongoliet
I verket Handbook of Western Palearctic Birds (Shirihai & Svensson 2018) rekommenderas att arten istället behandlas som monotypisk, det vill säga inte delas in i några underarter.[9] Sedan 2022 följer svenska BirdLife Sverige dessa rekommendationer.[10]
Uppträdande utanför utbredningsområdet
[redigera | redigera wikitext]Bergortolanen uppträder mycket sällsynt norr om sitt utbredningsområde, med sentida observationer från Finland, Nederländerna och Sverige[11][12]. Att det sker så få observationer kan också bero på att icke-häckande individer som drar runt förväxlas med den vanligare ortolansparven.
Släktskap
[redigera | redigera wikitext]Bergortolanen är nära släkt med mycket lika ortolansparven (Emberiza hortulana) och rostsparven (E. caesia), men också gulgrå sparv (E. cineracea).Päckert, M., Y.-H. Sun, P. Strutzenberger, O. Valchuk, D.T. Tietze, and J. Martens (2015), Phylogenetic relationships of endemic bunting species (Aves, Passeriformes, Emberizidae, Emberiza) from the eastern Qinghai-Tibet Plateau, Vertebrate Zool. 65, 135-150.
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Bergortolanen häckar på gräsmarker i bergsområden med tempererat klimat, oftast på höjder under 2 100 meter över havet.[13] I sina vinterkvarter förekommer den ofta på igenväxta åkrar eller stubbåkrar. Den placerar sitt bo direkt på marken under ett skydd av överhängande vegetation. Boet fodras med gräs och päls.[14] Claud Ticehurst noterade att hanar och honor flyttar vid separata tillfällen.[15]
Status
[redigera | redigera wikitext]Bergortolanen förekommer över ett mycket stort område, populationstrenden verkar vara stabil och den globala populationen anses vara stor. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] BirdLife International 2012 Emberiza buchanani Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
- ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 396-397. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ Hellmayr CE (1929). Birds of the James Simpson-Roosevelts Asiatic Expedition. "17". sid. 61. http://www.archive.org/stream/birdsofjamessimp173hell#page/61/mode/1up/search/Emberiza
- ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- ^ Yosef R (2001). ”Status and migration characteristics of buntings (Emberizidae) in Eilat and in Israel”. Bunting studies in Europe. Bogucki Wyd Nauk, Poznan. sid. 11=18
- ^ C. D. Kaluthota, Dammithra Samarasinghe, Dilshan de Silva, Hasith de Silva (8 november 2009). ”First Record of the Grey-necked Bunting Emberiza buchanani from Sri Lanka”. Malkoha "30" (1): s. 4. https://www.researchgate.net/publication/309634311_Grey-necked_bunting_emberiza_buchanani_First_record_for_Sri_Lanka.
- ^ Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575
- ^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.
- ^ Club 300 (2010) Soffkryssade ny art för Sverige, <www.club300.se>, läst 2010-12-09
- ^ Bergortolan, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
- ^ Carruthers, Douglas (1949). Beyond the Caspian. Oliver and Boyd. sid. 107. http://www.archive.org/stream/beyondthecaspian018500mbp#page/n133/mode/2up/search/buchanani
- ^ Rasmussen PC & JC Anderton (2005). Birds of South Asia: The Ripley Guide. Volume 2. Smithsonian Institution & Lynx Edicions. sid. 553–554
- ^ Baker, ECS (1926). Fauna of British India. Birds Volume 3 (2). Taylor and Francis, London. sid. 208–209. http://www.archive.org/stream/BakerFbiBirds3/BakerFBI3#page/n231/mode/1up
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om bergortolan.
Wikimedia Commons har media som rör bergortolan.- Läten på xeno-canto.org
|