Blåsstarr

	Blåsstarr
	; 1. Blomställning med två han- och två honax i blomning; 2. Stråtopp i fruktsättning; 3. Hanblomma med skärmblad; 4. Fruktgömme i mognad med sitt skärmblad, förstoring 4 ×;
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Enhjärtbladiga växter; Monocotyledonae
Ordning	Gräsordningen; Poales
Familj	Halvgräs; Cyperaceae
Släkte	Starrar; Carex
Art	Blåsstarr; C. vesicaria
Vetenskapligt namn
	§ Carex vesicaria
Auktor	Linné

Blåsstarr (Carex vesicaria) är en av ett fåtal starrar i den svenska floran som är av sådan höjd och bladrikedom, att de bildar en vasslik vegetation i vattendragen.

Beskrivning

Blåsstarr och flaskstarr är nära besläktade och igenkänns på 2 eller flera hanax samt i allmänhet gulaktiga fruktgömmen. De når en höjd av 0,5-1 m och är allmänna över hela Norden.

I fjälltrakterna blir denna växt lägre, axen kortare, upprätta, och fruktgömmena bruna eller svartaktiga (forma alpigena Fr.; jämför med svedstarr och svartstarr).

Bladen av dessa storväxta arter är sega och mjuka, och användes förr i norra Skandinavien som hö till att med ett norskt uttryck "sena" eller fylla lappskorna (pjäxorna, komagerna) omkring foten, vilket ger värme om vintern och svalka om sommaren. Efter skörden bereddes de på liknande sätt som man bereder lin. Knippor med starr kammades med järn- eller hornkam och gnuggades mellan händerna tills de blev mjuka. Därav kallas dessa arter även "skostarr" och "skogräs" (på norska "senegras"). Det förekommer också att detta hö stoppas i vantarna^[1].

Habitat

Blåstarr växer på stränder, i diken och dammar med mera, även i de lägre fjälltrakterna.

Utbredningskartor

Norden [2]
Norra halvklotet [3] På denna karta finns även gränslinjer angivna för ett antal varianter.

Etymologi

Vesicaria kommer av latin vesicus = "med blåsor". Detta syftar på de blåslika fruktgömmena.

Bygdemål

Namn	Område	Referens	Kommentar
Habmak-suoine	Sameland	^[2]	Namnet är samiska och betyder "sko-hö"
Lappskodos	Dalarna, Älvdalen	^[2]
Skodos	Dalarna, Våmhus	^[2]

Referenser

^ Ljungqvist, Kerstin (2006). Nyttans växter. ISBN 91-631-7128-7
^ [a b c] Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 383 [1], Gleerups, Lund 1862-1867, faksimilutgåva Malmö 1962

Externa länkar

Blåsstarr i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
Den virtuella floran
Wikimedia Commons har media som rör Blåsstarr.
Bilder & media

[1] Ljungqvist, Kerstin (2006). Nyttans växter. ISBN 91-631-7128-7

[ER-2] [a b c] Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 383 [1], Gleerups, Lund 1862-1867, faksimilutgåva Malmö 1962

[1]

[2]