Hoppa till innehållet

Brita Hertzberg

Från Wikipedia
Brita Hertzberg
Brita Hertzberg som marketenterskan i Brechts Mor Courage och hennes barn under en folkparksturné 1955 där hon serverar sina medspelare kaffe i en paus.
FödelsenamnOlga Brita Lovisa Hertzberg
Födelsedatum19 oktober 1901
FödelseortNorrköping
Dödsdatum17 november 1976 (75 år)
DödsortStockholm
MakeHadar Hellerstedt (1927–1929), Einar Beyron (1932–1976)
BarnCatarina Ligendza
GenreOpera
RollSopran
År som aktiv19241969
Brita Hertzbergs och maken Einar Beyrons grav vid Sankt Ibbs gamla kyrka.

Olga Brita Lovisa Hertzberg Beyron, född Hertzberg 19 oktober 1901 i Norrköping, död 17 november 1976 i Stockholm,[2] var en svensk operasångare (sopran) och skådespelare.

Hertzberg debuterade på Kungliga Teatern 1924 som Mignon och Mimi i La Bohème men hade flera år tidigare uppträtt på Arbis i Norrköping. Hon hade ett brett register av roller från Christoph Willibald Gluck till Gian Carlo Menotti. Hon sjöng bland annat de stora roller av Wagner som Brünhilde och Isolde i Tristan och Isolde och Verdi som Elisabeth i Don Carlos. Hertzberg sjöng Katerina Ismailova av Dmitrij Sjostakovitj vid den svenska premiären 1935 och medverkade vid urpremiärerna av Natanael Bergs Judith 1934 och Hilding Rosenbergs Lycksalighetens ö 1948.

Hon gästspelade vid operahusen i de nordiska länderna, Prag, Budapest, Bologna och Barcelona. Hon pensionerade sig från Operan 1954. Hennes egentliga avskedsroll var dock Amneris i Aida 1956 mot Birgit Nilsson. Efter pensionen medverkade Hertzberg vid flera teatrar som operettprimadonna och skådespelare. Hon framträdde så sent som 1969 i Östra Husby kyrka tillsammans med maken Einar Beyron under orgelackompajemang av Dag Kyndel.

Hon var gift med kantor Hadar Hellerstedt 1927–1929 och med operasångaren Einar Beyron från 1932. Deras dotter är operasångerskan Catarina Ligendza. Hennes syster skådespelaren Lisa Hertzberg var gift med Dramatenskådespelaren Axel Janse.

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1956 Pistache Can-Can
Cole Porter och Abe Burrows
Ivo Cramér Oscarsteatern[3]
1961 Bergsrådinnan Dunungen
Selma Lagerlöf
Sture Ericson Norrköping-Linköping stadsteater
1962 Katharina Schwarzenegg Tre valser
Oscar Straus, Paul Knepler och Armin Robinson
Ivo Cramér Oscarsteatern[4]
  • Brita Hertzberg, Einar Bejron [Beyron] 1928–1945. Hamburger Archiv für Gesangskunst. HAFG 10031. (www.hafg.de)
  • Den siste sångarfursten = The last singing despot. Caprice CAP 21586 (4 cd). 1998. – Innehåll: Figaros bröllop (Mozart). Hertzberg som Grevinnan. Inspelad 1937.
  • Amneris i Verdis Aida. Med Birgit Nilsson, Set Svanholm. Kungliga Operan 12 februari 1956. Kungliga hovkapellet. Dirigent Sixten Ehrling. Caprice CAP22055 (2 CD). Svensk mediedatabas.
  • Brita Hertzberg, Einar Beyron. EMI 7 C 053-35416.
  • Elsa i Wagners Lohengrin. Fragment. Herbert Sandberg, dirigent Royal Opera, Stockholm, live 1933/1934. Wagner in Stockholm. Bluebell 091.
  • Isolde i Wagners Tristan och Isolde. Ur akt 2. Dirigent Herbert Sandberg. Royal Opera, Stockholm, live 1941. Wagner in Stockholm. Bluebell 091.
  • Magda Sorel i Menottis The Consul. Avsnitt från föreställning i Stockholm 1952. Dir. Sixten Ehrling. Verismo at the Royal Swedish Opera 1952–1962. Caprice CAP 22063.
  1. ^ läs online, Projekt Runeberg .[källa från Wikidata]
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  3. ^ Folke Hähnel (17 mars 1956). ”'Can-Can' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-03-17/75/12. Läst 22 augusti 2015. 
  4. ^ ”Tre valser”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24986&pos=156. Läst 11 juni 2015.