Clas Engström
| Clas Engström | |
 | |
| Född | Clas Erik Engström 19 mars 1927 Härnösands domkyrkoförsamling, Västernorrlands län |
|---|---|
| Död | 7 april 2017 (90 år) Rute socken, Gotlands län |
| Yrke | Författare |
| Nationalitet |  Svensk |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1950–2007 |
| Maka | Pye Engström (g. 1951–2017; hans död) |
Clas Erik Engström, född 19 mars 1927 i Härnösand, Västernorrlands län, död 7 april 2017 i Rute, Gotlands län,[1] var en svensk författare.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]
Engström tog 1947 studentexamen vid Södra Latin i Stockholm,[2] och därefter folkskollärarexamen 1953.[3]
Engström hade en mångsidig litterär produktion, med romaner för vuxna och ungdomar, reseskildringar och teaterpjäser för tv. Han debuterade som författare 1950 med romanen Växtvärk, som utspelar sig i skolmiljö. Sitt genombrott fick han med den delvis dokumentära berättelsen Is (1961). Hans litterära produktion genomsyras av ett socialt engagemang, och han tar ofta parti för den fattiga människan.[4] Hans roman Ön sjunker (1957) låg till grund för filmen Ole dole doff (1968), i regi av Jan Troell.
År 1948–49 var Engström redaktör för litteraturtidskriften Medan Lagrarna Gro, 1951–52 för Femtital och 1983–1985 ansvarig utgivare av Ordets makt. År 1969 grundade han även Författarförlaget tillsammans med Björn Runeborg.[1]
Inför kommunreformen i Sverige 1971 tog Engström initiativ till bildandet av ett byalag i Rute på Gotland, där han bodde fram till sin död.[5] Byalaget ersattes 1973 av Rute Hembygdsförening. Engström har skildrat byalaget i romanen Byalaget (1973).
Privatliv
[redigera | redigera wikitext]Clas Engström var son till arbetsvårdsassistenten Klas Wilhelm Engström och Herta Eleonora, född Larsson. Från 1951 var han gift med skulptören Pye Engström.
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Växtvärk: gymnasial berättelse (Stockholm: Bonnier, 1950)
- Löjliga familjen (Stockholm: Bonnier, 1955)
- Ön sjunker (Stockholm: Bonnier, 1957)
- All vår början (Stockholm: Bonnier, 1958)
- En vän (Stockholm: Bonnier, 1960)
- Is (Stockholm: Bonnier, 1961)
- Om det skulle brinna: roman (Stockholm: Bonnier, 1963)
- Förrädare mördare (Stockholm: Bonniers, 1965)
- Insändaren (Stockholm: Bonnier, 1966)
- Han slog mig: TV-pjäs (Stockholm: Sveriges Radio, 1967)
- Snattare (Stockholm: Sveriges Radio, 1968)
- Vad bråkar Ulla om?: ett familjedrama för barn och vuxna (Stockholm: Bonnier, 1969)
- Är dom vuxna inte riktigt kloka?, ill. Cecilia Torudd (Stockholm: Författarförlaget, 1970)
- Indien besökt av medelålders turist från Europa (Göteborg: Zinderman, 1972)
- Byalaget: en kärleksroman (Göteborg: Zinderman, 1973)
- Fallet Klason (Göteborg: Författarförlaget, 1974)
- Vad bråkar dom om? Dom vill ha demokrati!: tre pjäser och fem roller (Stockholm: Författarförlaget, 1976)
- Två uppdrag: en berättelse om en resa till Indien, med Finn och Shakuntala Engström (Stockholm: Författarförlaget/Rapport från SIDA, 1977)
- Banianträdet: roman (Stockholm: Tiden, 1979)
- Mördarleken (Stockholm: Författarförlaget, 1980)
- Barbro (Stockholm: Tiden, 1981)
- Det blir bättre i sommar: en ungdomsroman om att såras (Stockholm: Författarförlaget, 1981)
- Sagan om Sita (Stockholm: Författarförlaget, 1982)
- Talmannen gick ut i kylan (Stockholm: Tiden, 1983)
- Svarta handen, ill. Cecilia Torudd (Stockholm: Författarförlaget, 1985)
- Den obeskedlige domaren: en dokumentär berättelse (Stockholm: Författarförlaget Fischer & Rye, 1989)
- En lätt stöt (Lärbro: Fardumekombinatet, 1995)
- Erik i Fardume: tio berättelser ur Gotlands historia (Lärbro: Fardumekombinatet, 1997)
- Grundlagen: en pamflett (Lärbro: Fardume, 1998)
- Ett mord och fyra begravningar, foto Finn Engström (Lärbro: Fardume, 2003)
- Hädanfärder, foto och red. Finn Engström (Lärbro: Clas Engström, 2007)
Medverkande
[redigera | redigera wikitext]- Morgonsamling: en antologi för hem och skola, red. (Stockholm: FIB:s Lyrikklubb, 1962)
Priser och utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]- 1957 – Boklotteriets stipendiat
- 1958 – Stipendium ur Albert Bonniers stipendiefond för yngre och nyare författare
- 1965 – Litteraturfrämjandets stipendiat
- 1967 – Litteraturfrämjandets stipendiat
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Peter Curman, Björn Runeborg (19 maj 2017). ”Minnesord: Clas Engström”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/familj/minnesord-clas-engstrom/. Läst 30 maj 2017.
- ^ Bengt Åhlén (red.), Svenskt författarlexikon 2. 1941–1950 (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1953), s. 159. Läst 1 september 2023.
- ^ Lena Jönsson (red.), Vem är det: svensk biografisk handbok 2001 (Stockholm: Kunskapsförlaget/Norstedt, 2000), s. 300. Läst 1 september 2023.
- ^ ”Clas Engström”, Nationalencyklopedin. Läst 1 september 2023.
- ^ Sjöblom, Johan:”Nu blommar Rute” i Land 26/11.[död länk]. Läst 2011-10-28
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|