Daniel Cohn-Bendit

Daniel Cohn-Bendit
	Daniel Cohn-Bendit
	Daniel Cohn-Bendit, 2010.
Född	4 april 1945 (79 år); Montauban, Frankrike
Medborgare i	Tyskland och Frankrike
Utbildad vid	Université Paris-Nanterre; lycée Buffon, 1958
Sysselsättning	Politiker, miljöaktivist, filmregissör, filmmanusförfattare, lärare, journalist, TV-programledare, filmskådespelare
Befattning
	Europaparlamentariker; fjärde Europaparlamentet, Tyskland (1994–1999); Europaparlamentariker; femte Europaparlamentet, Frankrike (1999–2004); Europaparlamentariker; sjätte Europaparlamentet, Tyskland (2004–2009); Europaparlamentariker; sjunde Europaparlamentet, Île-de-France (2009–2014)
Arbetsgivare	Europe 1; 3sat; Schweizer Fernsehen
Politiskt parti
	Allians 90/De gröna
Maka	Ingrid Apel
Föräldrar	Erich Cohn-Bendit
Utmärkelser
	Hedersdoktor vid Tilburguniversitetet (1977); Hannah Arendt-priset (2001); Prix Lyssenko (2002); Hedersdoktor vid Université Saint-Louis (2009); Cicero-Rednerpreis (2009); Theodor Heuss Preis (2013); Hedersdoktor vid université Paris-Nanterre (2014)
Webbplats	cohn-bendit.eu/de
	Redigera Wikidata

Daniel Cohn-Bendit, född 4 april 1945 i Montauban i Tarn-et-Garonne, är en fransk-tysk politiker och före detta studentledare. Han var ledande inom 68-vänstern under majrevolten 1968, men blev därefter ekologist. Han var guvernörsadjunkt i Frankfurt am Main ledamot i Europaparlamentet 1994-2014. Han är sedan 2010 aktiv i Spinelligruppen och förespråkar en federal europeisk stat.

Biografi

Daniel Cohn-Bendit föddes i Frankrike som son till en tysk far och en fransk mor. Han var utan medborgarskap i något land fram till 18 års ålder då han blev västtysk medborgare för att undslippa fransk värnplikt (bodde därefter i Frankrike). Medlem i Fédération Anarchiste som han kollektivt lämnade 1967 tillsammans med Groupe anarchiste de Nanterre för att gå med i Noir Et Rouge.

Han var en av förgrundsfigurerna i det franska majupproret 1968 på universiteten Nanterre och Sorbonne som kom att bli den första större vågen av radikalitet i den politiska vänsterstormen under 60-talets slut. Deltagandet ledde till utvisning ur franskt territorium, med en bannlysning som höll sig till 1978.^[14] Mellan dessa år levde Cohn-Bendit ett politiskt inaktivt liv i Tyskland.

1981 bröt han med den anarkismen när han stödde komikern Coluche i det franska presidentvalet. 1986 blev hans övergivande av det revolutionära perspektivet officiellt genom boken Nous l'avons tant aimé, la Révolution (Vi som älskade revolutionen så). Han kom senare själv att personifiera just den överhet studentrörelsen i Paris försökte göra sig av med. Även som grön politiker i Tyskland gjorde han banbrytande avtryck, inte minst genom sin uppgörelse med den pacifistiska traditionen. Han gav stöd åt bombningarna i Kosovo^[15] och ett stort antal militära insatser har legitimerats parlamentariskt av gröna partier sedan dess.^{[källa behövs]}

1994 blev Cohn-Bendit tysk ledamot i Europaparlamentet som representant för de europeiska ekologisterna. 1999 omvaldes han som fransk ledamot, 2004 som tysk ledamot och återigen 2009 som fransk ledamot. Han var 2002-2014 medordförande för Europaparlamentets grupp De gröna/Europeiska fria alliansen. I mitten av 00-talet var han även språkrör för Europeiska gröna partiet.

2013 inledde det tyska miljöpartiet Die Grünen en utredning av vad man såg som ett utbrett förespråkande av pedofili inom partiet under 80-talet. I samband med detta uppmärksammades boken Le Grand Bazar, som Cohn-Bendit skrivit och publicerat 1975. I boken förespråkar han legalisering av sexuella kontakter mellan vuxna och barn, och beskriver sexuella kontakter han själv haft med barn under sin tid som anställd på ett "anti-auktoritärt dagis". Cohn-Bendit bemötte utredningen med att förneka att händelserna han skildrar i boken ägt rum, och menade att syftet var att chocka det "borgerliga samhället".^[16]^[17]

Under sin sista mandatperiod i EU-parlament (2009–2014) var Daniel Cohn-Bendit också ledamot i Talmanskonferensen samt i Budgetutskottet. Cohn-Bendit förespråkar idag en federal europeisk stat.

Daniel Cohn-Bendit 2010.
Daniel Cohn-Bendit 1968.

Se även

Referenser

Noter

^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6bx3w04, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: cohn-bendit-daniel-marc.^{[källa från Wikidata]}
^ Proleksis enciklopedija, Proleksis lexikon ämne: 15699.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF catalogue général, Bibliothèque nationale de France, läs online och läs online läs online, läst: 6 februari 2024.^{[källa från Wikidata]}
^ Jérôme Fenoglio (red.), Le Monde, Societe Editrice Du Monde, Le Monde-ID: politique/article/2015/05/23/daniel-cohn-bendit-obtient-la-nationalite-francaise_4639438_823448.html .^{[källa från Wikidata]}
^ Europaparlamentets ledamöter, Europaparlamentariker-ID: 1934, läst: 20 april 2022.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c] Internet Movie Database, IMDb-ID: nm0169959 co0047972.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c d] Europaparlamentets ledamöter, Europaparlamentariker-ID: 1934.^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, www.primeeconomics.org .^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, www.clubdelhorloge.fr .^{[källa från Wikidata]}
^ Henry de Lesquen (red.), Le club de l´Horloge : Trente ans de combat pour les idées politiques 1974-2004, s. 150-153.^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, www.cicero-rednerpreis.de , läst: 28 april 2019.^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, www.theodor-heuss-stiftung.de , läst: 16 juni 2018.^{[källa från Wikidata]}
^ Associated Press (23 maj 2015). ”Once expelled by France, Cohn-Bendit gets French nationality”. Daily Mail. http://www.dailymail.co.uk/wires/ap/article-3094241/Once-expelled-France-Cohn-Bendit-gets-French-nationality.html. Läst 1 augusti 2015.
^ ”Daniel Cohn Bendit: The Mellowing Of A Radical”. Bloomberg Business. 7 november 1999. http://www.bloomberg.com/bw/stories/1999-11-07/daniel-cohn-bendit-germany-the-mellowing-of-a-radical. Läst 1 augusti 2015.
^ Vasagar, Jeevan (16 september 2013). ”Germany's Green Party leader regrets campaign to 'legalise paedophilia'”. The Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/germany/10312930/Germanys-Green-Party-leader-regrets-campaign-to-legalise-paedophilia.html. Läst 1 augusti 2015.
^ Connolly, Kate (14 maj 2013). ”Green party in Germany to investigate backing for paedophiles in 80s”. The Telegraph. http://www.theguardian.com/world/2013/may/14/green-party-germany-paedophiles-80s. Läst 1 augusti 2015.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Daniel Cohn-Bendit.
Bilder & media
Daniel Cohn-Bendits webbplats

[811191729cd9c74816c3ef300a0c9edc31d4f011-1] SNAC, SNAC Ark-ID: w6bx3w04, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[546bee5df625a117b02b95c56561791e8d9d0fe9-2] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: cohn-bendit-daniel-marc.^{[källa från Wikidata]}

[f640c1db44f097514e1856aef3d996ec01453d0e-3] Proleksis enciklopedija, Proleksis lexikon ämne: 15699.^{[källa från Wikidata]}

[d1380afc6524095f1cf2e3bdcbd7f79d3f580428-4] [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF catalogue général, Bibliothèque nationale de France, läs online och läs online läs online, läst: 6 februari 2024.^{[källa från Wikidata]}

[af959b56aacdf6bd979ef9a0eaef4f9973d76311-5] Jérôme Fenoglio (red.), Le Monde, Societe Editrice Du Monde, Le Monde-ID: politique/article/2015/05/23/daniel-cohn-bendit-obtient-la-nationalite-francaise_4639438_823448.html .^{[källa från Wikidata]}

[753de8fc6332c89b4feae58674c7460ae4023691-6] Europaparlamentets ledamöter, Europaparlamentariker-ID: 1934, läst: 20 april 2022.^{[källa från Wikidata]}

[290da6f219afe52c9bfd494298635e26383441bc-7] [a b c] Internet Movie Database, IMDb-ID: nm0169959 co0047972.^{[källa från Wikidata]}

[faa8e3c4b3383b08d681f6746195ba480bc87443-8] [a b c d] Europaparlamentets ledamöter, Europaparlamentariker-ID: 1934.^{[källa från Wikidata]}

[d6024931b82f977687f597e4374cd7bd29100cf2-9] äs online, www.primeeconomics.org .^{[källa från Wikidata]}

[cc0a98a8349549b146dd456aa6691fcd37c6c434-10] äs online, www.clubdelhorloge.fr .^{[källa från Wikidata]}

[c3ce470aab0fdbee34307c9fb55023b865b8226e-11] Henry de Lesquen (red.), Le club de l´Horloge : Trente ans de combat pour les idées politiques 1974-2004, s. 150-153.^{[källa från Wikidata]}

[266522521e550da169af7ef6abb5d15b6bcab3e7-12] äs online, www.cicero-rednerpreis.de , läst: 28 april 2019.^{[källa från Wikidata]}

[31184e22f152614ecadad34deda4a230060fbb79-13] äs online, www.theodor-heuss-stiftung.de , läst: 16 juni 2018.^{[källa från Wikidata]}

[14] Associated Press (23 maj 2015). ”Once expelled by France, Cohn-Bendit gets French nationality”. Daily Mail. http://www.dailymail.co.uk/wires/ap/article-3094241/Once-expelled-France-Cohn-Bendit-gets-French-nationality.html. Läst 1 augusti 2015.

[15] ”Daniel Cohn Bendit: The Mellowing Of A Radical”. Bloomberg Business. 7 november 1999. http://www.bloomberg.com/bw/stories/1999-11-07/daniel-cohn-bendit-germany-the-mellowing-of-a-radical. Läst 1 augusti 2015.

[16] Vasagar, Jeevan (16 september 2013). ”Germany's Green Party leader regrets campaign to 'legalise paedophilia'”. The Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/germany/10312930/Germanys-Green-Party-leader-regrets-campaign-to-legalise-paedophilia.html. Läst 1 augusti 2015.

[17] Connolly, Kate (14 maj 2013). ”Green party in Germany to investigate backing for paedophiles in 80s”. The Telegraph. http://www.theguardian.com/world/2013/may/14/green-party-germany-paedophiles-80s. Läst 1 augusti 2015.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]