Douglas Coleman
Douglas Coleman | |
Född | 6 oktober 1931[1][2] Stratford, Kanada |
---|---|
Död | 16 april 2014[2] (82 år) Lamoine, USA |
Medborgare i | Kanada och USA |
Utbildad vid | University of Wisconsin–Madison McMaster University |
Sysselsättning | Biokemist |
Utmärkelser | |
Gairdner Foundation International Award (2005) Shawpriset i medicin (2009) Clarivate Citation Laureates (2010)[3] Albert Lasker Basic Medical Research Award (2010)[4] BBVA Foundation Frontiers of Knowledge Award (2012) Kung Faisals internationella pris i medicin (2013) | |
Redigera Wikidata |
Douglas L. Coleman, född 6 oktober 1931 i Stratford, Ontario, Kanada, död 16 april 2014 i Maine, var en kanadensisk biokemist vid Jackson Laboratory. Han är känd för att ha upptäckt hur leptiner påverkar kroppsvikten, vilket haft stor betydelse för forskningen kring fetma. Tillsammans med Jeffrey Friedman tog han 2009 emot Shawpriset för den upptäckten.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Coleman studerade kemi vid McMaster University och tog sin tog sin kandidatexamen 1954 och sin doktorsexamen i biokemi vid University of Wisconsin 1958. Han rekryterades därpå till The Jackson Laboratory i Bar Harbor, Maine och blev senare professor där.
Coleman trivdes bäst när han arbetade ensam, assisterad av högst två tekniker. Med tiden drog han slutsatsen att hans ensamma forskningsstil hade blivit ålderdomlig och gick i pension vid 62 års ålder i stället för att försöka återuppfinna sitt laboratorium. Han tillbringade de följande åren med att resa världen runt tillsammans med sin hustru Beverly och återvände alltid till sitt hus vid havet på landsbygden i Maine.[5]
Vetenskapligt arbete
[redigera | redigera wikitext]Colemans arbete bedrevs på olika stammar av möss med olika mutationer av gener som producerade fetma. I en serie viktiga artiklar visade han att ingen av generna verkar ensam, utan modifieras av andra och att ob-genen kodade hormonet leptin,[6] senare samupptäckt 1994 av Jeffrey Friedman, Rudolph Leibel och deras forskargrupper vid Rockefeller University.[7][8][9][10][11][12][13] Detta arbete har spelat en viktig roll i vår förståelse av mekanismerna som reglerar kroppsvikt och dess orsak till mänsklig fetma.[14]
Upptäckten av leptin har lett till klargörandet av ett robust system som upprätthåller relativt konstanta nivåer av fettlager. När fettmassan faller, så gör också leptinnivåer i blodet, stimulerar aptiten och undertrycker energiförbrukningen. När fettmassan ökar stiger leptinnivåerna, vilket undertrycker aptiten. Dessa resultat har förändrat fetmaforskningen och ändrat den vetenskapliga synen av fettceller från passiva lagringsbehållare till dynamiska regulatorer av metabolism.[5]
Utmärkelser och hedersbetygelser
[redigera | redigera wikitext]Coleman
- valdes till ledamot av US National Academy of Sciences 1998,
- vann Shawpriset 2009,[15]
- tilldelades Albert Lasker Award for Basic Medical Research 2010,
- tilldelades BBVA Foundation Frontiers of Knowledge Award i kategorin biomedicin 2012,
- tilldelades King Faisal International Prize for medicin[16] tillsammans med Jeffrey M. Friedman[14] för upptäckten av leptin 2013.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Douglas L. Coleman, [hhttps://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Douglas_L._Coleman&oldid=992850090 7 december 2020].
- ”Douglas L. Coleman - Obituary”. Bangor Daily News. 17 april 2014. Arkiverad från originalet den 19 april 2014. https://web.archive.org/web/20140419012801/http://obituaries.bangordailynews.com/obituaries/bdnmaine/obituary.aspx?n=douglas-l-coleman&pid=170680827&fhid=6169.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6vr8rdp, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Base biographique, Bibliothèque interuniversitaire de santé, BIU Santé person-ID: 33846.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, clarivate.com , läst: 23 september 2023.[källa från Wikidata]
- ^ 2010 Winners (på engelska), Lasker-stiftelsen, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Friedman, J. Douglas Coleman (1931–2014). Natur 509, 564 (2014). https://doi.org/10.1038/509564a
- ^ Coleman, DL (1978). ”Obese and Diabetes: two mutant genes causing diabetes-obesity syndromes in mice”. Diabetologia 14: sid. 141–148. doi: .
- ^ ”The human obese (OB) gene: RNA expression pattern and mapping on the physical, cytogenetic, and genetic maps of chromosome 7”. Genome Research 5 (1): sid. 5–12. August 1995. doi: . PMID 8717050.
- ^ Shell E (January 1, 2002). ”Chapter 4: On the Cutting Edge”. The Hungry Gene: The Inside Story of the Obesity Industry. Atlantic Monthly Press. ISBN 978-1-4223-5243-4.
- ^ Shell E (January 1, 2002). ”Chapter 5: Hunger”. The Hungry Gene: The Inside Story of the Obesity Industry. Atlantic Monthly Press. ISBN 978-1-4223-5243-4.
- ^ ”Positional cloning of the mouse obese gene and its human homologue”. Nature 372 (6505): sid. 425–432. December 1994. doi: . PMID 7984236.
- ^ Rosenbaum M (1998). ”Leptin”. The Scientist. http://www.the-scientist.com/?articles.view/articleNo/19003/title/Leptin.
- ^ Okie S (February 11, 2005). ”Chapter 2: Obese Twins and Thrifty Genes”. Fed Up!: Winning the War Against Childhood Obesity. Joseph Henry Press, an imprint of the National Academies Press. ISBN 978-0-309-09310-1. https://archive.org/details/fedupwinningwar00okie.
- ^ Zhang, Y; Proenca, P; Maffei, M; Barone, M; Leopold, L; Friedman, JM. (1994). ”Positional cloning of the mouse obese gene and its human homologue”. Nature 372 (6505): sid. 425–432. doi: . PMID 7984236.
- ^ [a b] Friedman, Jeffrey (2014). ”Douglas Coleman (1931–2014) Biochemist who revealed biology behind obesity”. Nature 509 (7502): sid. 564. doi: . PMID 24870535.
- ^ ”Shaw Prize 2009”. Arkiverad från originalet den 3 november 2017. https://web.archive.org/web/20171103070506/http://www.shawprize.org/en/shaw.php?tmp=3&twoid=12&threeid=40&fourid=14. Läst 5 januari 2022.
- ^ ”King Faisal Prize 2013 for Medicine”. Arkiverad från originalet den 21 juli 2017. https://web.archive.org/web/20170721010940/http://kfip.org/professor-douglas-l-coleman-2/. Läst 5 januari 2022.
|