Eggjastenen

	Eggjastenen
	Eggjastenen
Signum	N KJ101
Område	Eggja, Sogndal, Norge
Placering	Historisk Museum i Bergen
Tillkomsttid	600-talet
Ristad av	okänd

Eggjastenen med signum N KJ101 (äldre benämning: Eggjumstenen) är en runsten från trakten Eggja i Sogndal, Sogn i Norge.

Beskrivning

Eggjastenen utgörs av en häll, 162 cm lång och 72 cm bred samt på sitt tjockaste ställe 10 cm i genomskärning. Stenens inskription omfattar över 200 runor ur den äldre runraden (omkring 50 ord) och är den ojämförligt längsta av de hittills funna inskrifterna med de äldsta (urnordiska) runorna och ristades antagligen på 600-talet till vilken tid också den mellan runraderna stående figuren, en häst med fågelhuvud, hänvisar. Inskriften befann sig på undersidan av hällen som utgjorde taket på en järnåldersgrav och har sålunda aldrig varit avsedd att läsas, utan väsentligen haft den magiska innebörden att skydda graven. Härmed stämmer också själva inskriften, vars början i en äldre översättning lyder: "Icke har solen fått skina (vid stenens åstadkommande), och icke är stenen ristad med kniv (utan sannolikt med den flintskärva som påträffades i graven); icke må man blotta stenen genom att resa den, ej heller må tilltagsna eller förvillade män lägga den så". Den långa återstoden av inskriften är av mycket dunkelt, delvis (på grund av skadade runor) oklart, men i alla händelser magiskt innehåll.

Staffan Fridells nyläsning från 2024 tolkar att skriften beskriver en förlisning av ett skepp på Sognefjorden där en av kropparna flyter iland och begravs av befolkningen där ^[1]. Hans tolkning och översättning av skriften lyder:

Hädan kastade den vilde (Ägir) med likvågen,
slet med den sönder repfästena i den bärtrötta masttoppen.
Vem kom…[till] människornas land?
Fisk simmande ur den fruktansvärda strömmen,
stormbyar rytande med full kraft i snöyran.
?
Inte med sol och inte med svärd hemsökes den skurna stenen,
inte [må] män [göra den] blottad, inte…, inte förvillade män må den förnedra.

Historia

Stenen påträffades 1917.

Inskriften

Inskriften i runor

Rad 1:

? ? ? ?

? ?

? ? ? ? ? ?

Rad 2:

? ?

?

Rad 3:

? ? ? ? ?

Translitterering

Rad 1:

nissolusotuknisaksestain

skorinni????maRnak danisniþ

rinRniwiltiRmanRlagi??

??????galande

Rad 2:

hinwarbnaseumaRmadeþaim

kaibaibormoþahunihuwaRob

kamharasahialatgotnafiskR

oRf??na uimsuwimadefokl?f?

Rad 3:

a?????surki

Runologen Ottar Grønvik gjorde en nyläsning 1985, och fastställde en alternativ läsning. Parenteserna innehåller partier där originalrunorna är försvunna:

	A1	(hiu þwer) hin warp naseu wilR
		made þaim kaiba i bormoþa huni
	A2	huwaR ob kam harie a hit lat
	A3	gotna fiskR oR firnauim
		suwimade foki af (f)a(nwan)ga lande
	B	a(i a)u is urki
	C1	ni s solu sot uk ni sakse stain skorin
	C2	ni (witi) maR nakdan is na wrinR
		ni wiltiR manR lagi(s)

Normalisering

Rad 1:

Ni's sólu sótt ok ni saxe stæin skorinn.

Ni (læggi) mannR nækðan, is niþ rinnR,

Ni viltiR mænnR læggi ax.

Rad 2:

Hin(n) varp *náséo mannR, máðe þæim kæipa í bormóþa húni.

HuæaR of kam hæráss á hi á land gotna.

FiskR óR f(ir)na uim suim(m)ande, fogl á f??????? galande.

Rad 3:

Alu misyrki

Ottar Grønviks tolkning blir på fornnordiska:

	A1	Hjú þverr, hín varp násjó Vill:*
		máðe þeim keipa i bormóða húni.
	A2	Hverr of kom her á hitt land?
	A3	Gotna fiskr ór firney-ím,
		svimande foki af fán-vanga lande.
	B	Æ ey es yrki!
	C1	Ne's sólu sótt, ok ne sakse, stein skorinn;
	C2	ne víti maðr, nǫkðan es ná rinn,
		ne viltir menn, lægis!

Metrik

Sida 2 har föreslagits innehålla en strof på versmåttet galdralag, ett versmått som primärt användes för förbannelser och magi:

HuæaR of kam hæráss á

hi á land gotna.

FiskR óR f(ir)na uim suim(m)ande,

fogl á f??????? galande.

Översättning (mycket osäker)

Icke är stenen sökt av sol,

icke är den skårad av järn,

icke skall någon man,

blotta den

medan månens nedan rinner.

Icke skall förvillade män

bortlägga den.

Över mina kära,

kastade sig brottsjön,

kejparna sönderskavdes

i den borrtrötta masten.

Vem förde hären

hit till männens land?

Människofisken,

från fjärran öars krusning,

simmande i . . .

från landet . . .^[2]

Ottar Grønviks översättning på norska:

	A1	Huslyden minker, over de øvrige kasta *Vil nåsjø (dødsbølge):
		keipene møddes (ble avslitt) for dem i den honbor-trøtte mastetoppen.
	A2	Hvem førte hæren over til hint land?
	A3	Menneske-fisken fra strømfurene ved Firnøy
		svømmende i fokket fra landet med de lyse vanger.
	B	Alltid (være, bli det) hjelp, når jeg dikter.
	C1	Ikke i sol, og ikke med sverd søkes det til skåren stein,
		(eller) Ikke er av sol søkt og ikke med sverd i steinen skåret;
	C2	ikke oppsøke den mann som hyler over naken dødning,
		(og) ikke forvillede menn, dette leiet!

Noter

^ Fridell, Staffan (2024). ”Till Eggjaristningens tolkning”. Fornvännen 119 (2): sid. 103–112. https://raa.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1862850&dswid=5036. Läst 7 oktober 2024.
^ Stålbom, Göran, Runristningar. Från spjutspetsen i Stabu till Anna i Älvdalen (Stockholm 1994), s. 90.

Litteratur

Staffan Fridell, Till Eggjaristningens tolkning. I: Fornvännen 2024:2, s. 103-112.
Ottar Grønvik, Runene på Eggjasteinen (Oslo 1985) ISBN 82-00-07426-9
Gerd Høst: Runer. Våre eldste norske runeinnskrifter (Oslo 1976) ISBN 82-03-08068-5 och ISBN 82-03-08069-3
Lis Jacobsen, Eggjumstenen (København 1931)
Arthur Nordén, "Från Kivik till Eggjum" i Fornvännen 1934 s. 97-117 (PDF-fil)
Magnus Olsen, Eggjumstenens indskrift med de ’ældre runer’ (Kristiania, 1919)
Magnus Olsen, Norges Indskrifter med de ældre Runer. 1891-1924. – (Eggjastenen behandlas i band III s. 77-197 (1921) och 268-279 (1924)).
"Smärre meddelanden. Från Kivik till Eggjum. III. Fågel- fisk-magien och vattnet som gengångarskydd" i Fornvännen 1936 s. 241-248 (PDF-fil)
Moldslåtte formler i stein. Artikkel Av Kjell Brevik hos Foreningen KulturOrgan Skadinaujo

Externa länkar

Eggjumstenen i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1923)

[1] Fridell, Staffan (2024). ”Till Eggjaristningens tolkning”. Fornvännen 119 (2): sid. 103–112. https://raa.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1862850&dswid=5036. Läst 7 oktober 2024.

[2] Stålbom, Göran, Runristningar. Från spjutspetsen i Stabu till Anna i Älvdalen (Stockholm 1994), s. 90.

[1]

[2]