Nilsson var dessutom med i de svenska landslag som tog VM-brons i Brasilien 1950 och vann OS-brons i Helsingfors 1952. På klubbnivå representerade han Malmö FF där han gjorde över 600 matcher på 19 år. Med klubben blev han svensk mästare vid fyra tillfällen och tog också hem fyra segrar i Svenska cupen.
År 1950 tilldelades Nilsson Guldbollen som Sveriges bästa fotbollsspelare.
Nilsson debuterade redan som 17-åring i Malmö FF och kom att tillhöra den laguppställning, som blev klubbens mest svårslagna genom tiderna då man i obruten följd, under åren 1949–1951, spelade 49 allsvenska matcher utan förlust.[3] Han gjorde sin landslagsdebut i fotbolls-VM 1938 i Frankrike och spelade sedan totalt 57 landskamper.[1]
Nilsson tog tre medaljer i tre stora mästerskap, guld i OS 1948, brons i VM i Brasilien 1950 och brons i OS 1952.[2] Han är en av två spelare (den andre är Alfred Bickel, Schweiz) som har spelat VM både före och efter andra världskriget (1938 respektive 1950).[4]
Vid sidan av fotbollen arbetade Nilsson, som flera andra MFF:are, på Statens Järnvägar (SJ).[5]
"Slitstark back som under tre decennier spelade minst i semifinal vid internationella mästerskap. Mångårig landslagslagkapten, liksom i det dominerande klubblaget Malmö FF, där han under 19 års tid spelade 600 matcher."
.png?lang=sv)
Limhamn, Sverige
Olympiska spel
