Hoppa till innehållet

Förbundsdagspresident

Från Wikipedia
Ej att förväxla med förbundspresidenten.
Tysklands förbundsdagspresident
Förbundsdagens logotyp
Nuvarande
Bärbel Bas
sedan 26 oktober 2021
Tysklands förbundsdag
SäteRiksdagshuset i Berlin
Utses avTysklands förbundsdag
Förste innehavareErich Köhler
Inrättat1949
Webbplatswww.bundestag.de

Tysklands förbundsdagspresident (formellt Tyska förbundsdagens president, tyska: Präsident des Deutschen Bundestages, även benämnd Präsident des Bundestages[1] eller Bundestagspräsident[2][3]) är talman i Förbundsrepubliken Tysklands lagstiftande församling, Förbundsdagen (Bundestag). Nuvarande förbundsdagspresident är SPD-politikern Bärbel Bas.

Ämbetet är det nästa högsta statliga ämbetet efter förbundspresidenten.[3] Därmed står förbundsdagspresidenten högre i den diplomatiska formella rangordningen än förbundskanslern, Förbundsrådets ordförande och Förbundsförfattningsdomstolens ordförande.

Förbundsdagspresidenten är samtidigt Förbundsförsamlingens ordförande när den sammanträder för förbundspresidentvalet.

Förbundsdagspresidenten väljs bland förbundsdagsledamöterna under det konstituerande mötet efter val till förbundsdagen. Vid det konstituerande mötet leds mötet av den mest seniora ledamoten (ålderspresidenten). Sedan Weimarrepubliken är praxis att talmannen väljs från den största enskilda partigruppen, och samtliga förbundsdagspresidenter sedan förbundsrepublikens grundande har därför tillhört partiunionen CDU/CSU eller mer sällan SPD.

Förbundsdagspresidentens viktigaste uppgift är att leda förbundsdagens sammanträden från podiet i plenisalen. Som representant för förbundsdagen är förbundsdagspresidenten mottagare av alla motioner, utkast till lagar och dokument som riktas till förbundsdagen som politiskt organ för behandling. Förbundsdagspresidenten är också ansvarig för ordningen i förbundsdagen och assisteras av de federala polismyndigheterna vid verkställandet av polisiära insatser. Slutligen är förbundsdagspresidenten högsta chef för förbundsdagens förvaltningspersonal, och assisteras i vissa personalfrågor av hela presidiet. I övrigt regleras förbundsdagspresidentens uppgifter och rättigheter genom förbundsdagens ordningsstadgar.

Förbundstagspresidenten är även mottagare av de politiska partiernas redovisningar av partibidrag och övervakar att lagen om partidonationer följs, samt reglerar kostnadsersättning för valkampanjer.

Befattningshavare

[redigera | redigera wikitext]
Tysklands förbundsdagspresidenter[4]
Namn Levde Parti Tillträdde Avgick Ämbetstidens längd
01 Erich Köhler 1892–1958 CDU 7 september 1949 18 oktober 1950 1 år, 1 månad, 11 dagar
02 Hermann Ehlers 1904–1954 CDU 19 oktober 1950 29 oktober 1954 4 år, 10 dagar
03 Eugen Gerstenmaier 1906–1986 CDU 16 november 1954 31 januari 1969 14 år, 2 månader, 15 dagar
04 Kai-Uwe von Hassel 1913–1997 CDU 5 februari 1969 13 december 1972 3 år, 10 månader, 8 dagar
05 Annemarie Renger 1919–2008 SPD 13 december 1972 14 december 1976 4 år, 1 dag
06 Karl Carstens 1914–1992 CDU 14 december 1976 31 maj 1979 2 år, 5 månader, 17 dagar
07 Richard Stücklen 1916–2002 CSU 31 maj 1979 29 mars 1983 3 år, 9 månader, 29 dagar
08 Rainer Barzel 1924–2006 CDU 29 mars 1983 25 oktober 1984 1 år, 6 månader, 26 dagar
09 Philipp Jenninger född 1932 CDU 5 november 1984 11 november 1988 4 år, 6 dagar
10 Rita Süssmuth född 1937 CDU 25 november 1988 26 oktober 1998 9 år, 11 månader, 1 dag
11 Wolfgang Thierse född 1943 SPD 26 oktober 1998 18 oktober 2005 6 år, 11 månader, 22 dagar
12 Norbert Lammert född 1948 CDU 18 oktober 2005 24 oktober 2017 12 år, 6 dagar
13 Wolfgang Schäuble född 1942 CDU 24 oktober 2017 hittills i 7 år och 65 dagar

Ställföreträdare

[redigera | redigera wikitext]

Förbundsdagen utser även ett antal ställföreträdare för förbundsdagspresidenten. Antalet är inte reglerat i lag utan regleras i förbundsdagens ordningsstadgar. Sedan 1980-talet har varje parti nominerat varsin vice förbundsdagspresident. Under vissa mandatperioder har partierna CDU/CSU och SPD fått nominera två ställföreträdare som största partier. Tillsammans med förbundsdagspresidenten utgör ställföreträdarna förbundsdagens presidium.

Medlemmar i Förbundsdagens presidium

[redigera | redigera wikitext]

Tabell över samtliga presidenter och vicepresidenter, ordnade efter mandatperiod och partigrupp:

Mandatperiod President SPD CDU/CSU1 FDP Bündnis 90/
Die Grünen
PDS/
Die Linke2
FVP/DP
1949–1953 Erich Köhler (CDU)
(1949–1950)
Hermann Ehlers
(1950–1953)
Carlo Schmid Hermann Schäfer
1953–1957 Hermann Ehlers (CDU)
(1953–1954)
Eugen Gerstenmaier (CDU)
(1954–1957)
Carlo Schmid Richard Jaeger (CSU) Ludwig Schneider3
(1953–1956)
Max Becker3
(1956–1957)
Ludwig Schneider3
(1956–1957)
1957–1961 Eugen Gerstenmaier (CDU) Carlo Schmid Richard Jaeger (CSU)
Victor-Emanuel Preusker4
(1960)
Max Becker
(1957–1960)
Thomas Dehler
(1960–1961)
Victor-Emanuel Preusker4
(1958–1960)
1961–1965 Eugen Gerstenmaier (CDU) Carlo Schmid
Erwin Schoettle
Richard Jaeger (CSU) Thomas Dehler
1965–1969 Eugen Gerstenmaier (CDU)
(1965–1969)
Kai-Uwe von Hassel (CDU)
(1969)
Carlo Schmid
(1965–1966)
Karl Mommer
(1966–1969)
Erwin Schoettle
Maria Probst (CSU)
(1965–1967)
Richard Jaeger (CSU)
(1967–1969)
Thomas Dehler
(1965-1967)
Walter Scheel
(1967–1969)
1969–1972 Kai-Uwe von Hassel (CDU) Carlo Schmid
Hermann Schmitt-Vockenhausen
Richard Jaeger (CSU) Liselotte Funcke
1972–1976 Annemarie Renger (SPD) Hermann Schmitt-Vockenhausen Kai-Uwe von Hassel
Richard Jaeger (CSU)
Liselotte Funcke
1976–1980 Karl Carstens (CDU)
(1976–1979)
Richard Stücklen (CSU)
(1979–1980)
Annemarie Renger
Hermann Schmitt-Vockenhausen
(1976–1979)
Georg Leber
(1979–1980)
Richard Stücklen (CSU)
(1976–1979)
Richard von Weizsäcker
(1979–1980)
Liselotte Funcke
(1976–1979)
Richard Wurbs
(1979–1980)
1980–1983 Richard Stücklen (CSU) Annemarie Renger
Georg Leber
Richard von Weizsäcker
(1980–1981)
Heinrich Windelen
(1981–1983)
Richard Wurbs
1983–1987 Rainer Barzel (CDU)
(1983–1984)
Philipp Jenninger (CDU)
(1984–1987)
Annemarie Renger
Heinz Westphal
Richard Stücklen (CSU) Richard Wurbs
(1983–1984)
Dieter-Julius Cronenberg
(1984–1987)
1987–1990 Philipp Jenninger (CDU)
(1987–1988)
Rita Süssmuth (CDU)
(1988–1990)
Annemarie Renger
Heinz Westphal
Richard Stücklen (CSU) Dieter-Julius Cronenberg
1990–1994 Rita Süssmuth (CDU) Helmuth Becker
Renate Schmidt
Hans Klein (CSU) Dieter-Julius Cronenberg
1994–1998 Rita Süssmuth (CDU) Hans-Ulrich Klose Hans Klein (CSU)
(1994–1996)
Michaela Geiger (CSU)
(1997–1998)
Burkhard Hirsch Antje Vollmer
1998–2002 Wolfgang Thierse (SPD) Anke Fuchs Rudolf Seiters Hermann Otto Solms Antje Vollmer Petra Bläss (PDS)
2002–2005 Wolfgang Thierse (SPD) Susanne Kastner Norbert Lammert Hermann Otto Solms Antje Vollmer
2005–2009 Norbert Lammert (CDU) Wolfgang Thierse
Susanne Kastner
Gerda Hasselfeldt (CSU) Hermann Otto Solms Katrin Göring-Eckardt vakant5
(2005–2006)
Petra Pau
(2006–2009)
2009–2013 Norbert Lammert (CDU) Wolfgang Thierse Gerda Hasselfeldt (CSU) Hermann Otto Solms Katrin Göring-Eckardt Petra Pau
2013– Norbert Lammert (CDU) Edelgard Bulmahn
Ulla Schmidt
Peter Hintze
Johannes Singhammer (CSU)
Claudia Roth Petra Pau

1 CDU-medlem, om inget annat anges.

2 Medlem i partiet Die Linke, om inget annat anges.

3 Ludwig Schneider övergick 1956 till det nygrundade Freie Volkspartei, som i början av 1957 gick samman med Deutsche Partei. Max Becker valdes därefter till presidiet som FDP:s representant. 4 Den 23 april 1958 valdes Victor-Emanuel Preusker som FVP/DP:s kandidat till fjärde vicepresident, vilket Erwin Schoettle (SPD) satte sig emot. I juli 1960 lämnade Preusker DP och blev medlem i CDU i september. Den 4 oktober 1960 avgick han som vicepresident.

5 Under den 16:e mandatperioden blev Linkspartei/PDS-kandidaten Lothar Bisky inte vald efter fyra valomgångar, varför partiet beslutade sig för att låta posten vara tom, ehuru Förbundsdagens arbetsordning medgav en vicepresidentpost på grund av att de hade tillräckligt många ledamöter för att kunna bilda partigrupp i Förbundsdagen. Den 7 april 2006 blev med Petra Pau en företrädare för partiet slutligen invald i presidiet.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Präsident des Deutschen Bundestages, 4 augusti 2010.
  1. ^ Art. 39 Grundgesetz der Bundesrepublik Deutschland (GG)
  2. ^ ”Präsidium des Deutschen Bundestages” (HTML). Deutscher Bundestag. http://www.bundestag.de/parlament/praesidium/index.html. Läst 17 juli 2009. 
  3. ^ [a b] ”Das Präsidium des Deutschen Bundestages” (PDF). Deutscher Bundestag. sid. 9. Arkiverad från originalet den 18 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110718204413/https://www.btg-bestellservice.de/pdf/40128700.pdf. Läst 17 juli 2009. 
  4. ^ BLICKPUNKT BUNDESdag: Die Präsidenten des Deutschen Bundesdagars von 1949 bis 2005[död länk]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]