Hoppa till innehållet

Formel 1-VM 1989

Från Wikipedia
FIA Formula One World Championship 1989
San Marinos Grand Prix 1989.
Allmän information
Säsongsnummer40
Antal race16
Start26 mars 1989
Slut5 november 1989
Tävlingschef(er)Belgien Roland Bruynseraede
Bilar
Motorer Ferrari
Ford
Ford-Storbritannien Cosworth
Honda
Judd
Lamborghini
Renault
Yamaha
Däckleverantör(er) Goodyear
Pirelli
Deltagande
Antal förare47
Antal team20
Mästare
Förarmästerskapet Alain Prost
Konstruktörs-
mästerskapet
McLaren-Honda
1989

Formel 1-VM 1989 hade 16 deltävlingar som kördes under perioden 26 mars5 november. Förarmästerskapet vanns av fransmannen Alain Prost och konstruktörsmästerskapet av McLaren-Honda. Säsongen var en av de mest spännande under 1980-talet och loppet i Japan var troligen decenniets höjdpunkt. Anledningen var de många duellerna om mästerskapet mellan Alain Prost och Ayrton Senna, som visserligen var stallkamrater i McLaren men samtidigt bittra rivaler.

Grand Prix 1989

[redigera | redigera wikitext]
Grand Prix Datum Bana Vinnande förare Vinnande tillverkare
Brasiliens Grand Prix 26 mars Jacarepagua Nigel Mansell Ferrari *
San Marinos Grand Prix 23 april Imola Ayrton Senna McLaren-Honda *
Monacos Grand Prix 7 maj Monte Carlo Ayrton Senna McLaren-Honda *
Mexikos Grand Prix 28 maj Mexico City Ayrton Senna McLaren-Honda *
USA:s Grand Prix 4 juni Phoenix Alain Prost McLaren-Honda *
Kanadas Grand Prix 18 juni Montréal Thierry Boutsen Williams-Renault *
Frankrikes Grand Prix 9 juli Paul Ricard Alain Prost McLaren-Honda *
Storbritanniens Grand Prix 16 juli Silverstone Alain Prost McLaren-Honda *
Tysklands Grand Prix 30 juli Hockenheimring Ayrton Senna McLaren-Honda *
Ungerns Grand Prix 13 augusti Hungaroring Nigel Mansell Ferrari *
Belgiens Grand Prix 27 augusti Spa-Francorchamps Ayrton Senna McLaren-Honda *
Italiens Grand Prix 10 september Monza Alain Prost McLaren-Honda *
Portugals Grand Prix 24 september Estoril Gerhard Berger Ferrari *
Spaniens Grand Prix 1 oktober Jerez Ayrton Senna McLaren-Honda *
Japans Grand Prix 22 oktober Suzuka Alessandro Nannini Benetton-Ford *
Australiens Grand Prix 5 november Adelaide Thierry Boutsen Williams-Renault *

Stall, nummer och förare 1989

[redigera | redigera wikitext]
Stall/Tillverkare Nummer Förare
AGS-Ford 40 Gabriele Tarquini, Italien
41 Joachim Winkelhock, Tyskland
Yannick Dalmas, Frankrike
Arrows-Ford 9 Derek Warwick, Storbritannien
Martin Donnelly, Storbritannien
10 Eddie Cheever, USA
Benetton-Ford 19 Alessandro Nannini, Italien
20 Johnny Herbert, Storbritannien
Emanuele Pirro, Italien
BMS Scuderia Italia (Dallara-Ford) 21 Alex Caffi, Italien
22 Andrea de Cesaris, Italien
Brabham-Judd 7 Martin Brundle, Storbritannien
8 Stefano Modena, Italien
Coloni-Ford 31 Roberto Moreno, Brasilien
32 Pierre-Henri Raphanel, Frankrike
Enrico Bertaggia, Italien
EuroBrun-Judd 33 Gregor Foitek, Schweiz
Oscar Larrauri, Argentina
Ferrari 27 Nigel Mansell, Storbritannien
28 Gerhard Berger, Österrike
Larrousse (Lola-Lamborghini) 29 Yannick Dalmas, Frankrike
Eric Bernard, Frankrike
Michele Alboreto, Italien
30 Philippe Alliot, Frankrike
Ligier-Ford 25 Rene Arnoux, Frankrike
26 Olivier Grouillard, Frankrike
Lotus-Judd 11 Nelson Piquet, Brasilien
12 Satoru Nakajima, Japan
March-Judd 15 Maurício Gugelmin, Brasilien
16 Ivan Capelli, Italien
McLaren-Honda 1 Ayrton Senna, Brasilien
2 Alain Prost, Frankrike
Minardi-Ford 23 Pierluigi Martini, Italien
Paolo Barilla, Italien
24 Luis Pérez Sala, Spanien
Onyx-Ford 36 Stefan "Lill-Lövis" Johansson, Sverige
37 Bertrand Gachot, Frankrike
JJ Lehto, Finland
Osella-Ford 17 Nicola Larini, Italien
18 Piercarlo Ghinzani, Italien
Rial-Ford 38 Christian Danner, Tyskland
Pierre-Henri Raphanel, Frankrike
Gregor Foitek, Schweiz
39 Volker Weidler, Tyskland
Pierre-Henri Raphanel, Frankrike
Bertrand Gachot, Frankrike
Tyrrell-Ford 3 Jonathan Palmer, Storbritannien
4 Michele Alboreto, Italien
Jean Alesi, Frankrike
Johnny Herbert, Storbritannien
Williams-Renault 5 Thierry Boutsen, Belgien
6 Riccardo Patrese, Italien
Zakspeed-Yamaha 34 Bernd Schneider, Tyskland
35 Aguri Suzuki, Japan

Slutställning förare 1989

[redigera | redigera wikitext]
Placering Förare Konstruktör Poäng
1 Alain Prost McLaren-Honda 76
2 Ayrton Senna McLaren-Honda 60
3 Riccardo Patrese Williams-Renault 40
4 Nigel Mansell Ferrari 38
5 Thierry Boutsen Williams-Renault 37
6 Alessandro Nannini Benetton-Ford 32
7 Gerhard Berger Ferrari 21
8 Nelson Piquet Lotus-Judd 12
9 Jean Alesi Tyrrell-Ford 8
10 Derek Warwick Arrows-Ford 7
11 Eddie Cheever Arrows-Ford 6
12 Stefan "Lill-Lövis" Johansson Onyx-Ford 6
13 Michele Alboreto Tyrrell-Ford 6
14 Johnny Herbert Benetton-Ford 5
15 Pierluigi Martini Minardi-Ford 5
16 Maurício Gugelmin March-Judd 4
17 Andrea de Cesaris Dallara-Ford[1] 4
18 Stefano Modena Brabham-Judd 4
19 Alex Caffi Dallara-Ford[2] 4
20 Martin Brundle Brabham-Judd 4
21 Satoru Nakajima Lotus-Judd 3
22 Christian Danner Rial-Ford 3
23 Emanuele Pirro Benetton-Ford 2
24 René Arnoux Ligier-Ford 2
25 Jonathan Palmer Tyrrell-Ford 2
26 Olivier Grouillard Ligier-Ford 1
27 Gabriele Tarquini AGS-Ford 1
28 Luis Pérez Sala Minardi-Ford 1
29 Philippe Alliot Lola-Lamborghini[3] 1

Slutställning konstruktörer 1989

[redigera | redigera wikitext]
Placering Konstruktör Poäng
1 McLaren-Honda 141
2 Williams-Renault 77
3 Ferrari 59
4 Benetton-Ford 39
5 Tyrrell-Ford 16
6 Lotus-Judd 15
7 Arrows-Ford 13
8 Dallara-Ford 8
= Brabham-Judd 8
10 Onyx-Ford 6
= Minardi-Ford 6
12 March-Judd 4
13 Rial-Ford 3
= Ligier-Ford 3
15 AGS-Ford 1
= Lola-Lamborghini 1
17 Coloni-Ford 0
= Osella-Ford 0
= Zakspeed-Yamaha 0
= EuroBrun-Judd 0

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]