Hoppa till innehållet

Gunnar Hambraeus

Från Wikipedia
Gunnar Hambraeus
Gunnar Hambraeus den 8 juni 2013.
Född25 maj 1919
Orsa församling i Kopparbergs län, Sverige
Död5 juni 2019 (100 år)
Sollentuna distrikt i Stockholms län, Sverige
NationalitetSverige Sverige
Yrke/uppdragCivilingenjör
MakaElsa Lindén
(1946–2018; hennes död)

Gunnar Axel Hambraeus, född 25 maj 1919 i Orsa församling i Kopparbergs län,[1] död 5 juni 2019 i Sollentuna distrikt i Stockholms län,[2] var en svensk ingenjör och mångårig VD för Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), som gjorde sig känd genom press, radio och TV som kommentator av teknikens framsteg.

Hambraeus var son till kontraktsprosten Axel Hambraeus och sångpedagogen Berta Hambraeus, född Mellander. Han gifte sig 1946 med läroverksadjunkten Elsa Lindén (1919–2018).[3] Han avlade filosofie kandidatexamen vid Uppsala universitet 1944 och civilingenjörsexamen vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm 1945.[4]

Gunnar Hambraeus var biträdande sekreterare vid Statens tekniska forskningsråd 1945–1948 och sekreterare där 1948–1950 och 1951–1953. Åren 1950–1951 var han teknisk rådgivare vid ambassaden i Washington. Han var chefredaktör för Teknisk Tidskrift 1953–1968 och för Ny teknik 1967–1968. Åren 1968–1969 var han konsult hos International Atomic Energy Agency, Wien och 1969–1970 var han chef för Ingenjörsförlaget. Åren 1971–1982 var Hambraeus verkställande direktör med professors titel i Ingenjörsvetenskapsakademien och 1983–1985 dess preses.[4]

Hambraeus medverkade under åren till och från som svensk expert i internationella fora och vid bilaterala samarbeten, bland annat med Sydkorea och Japan. Som en av Sveriges främsta tekniska informatörer har hans slagkraftiga framträdanden visat på teknikens möjligheter och uppgifter i samhällets tjänst. Hambraeus har på basis av kritisk faktainsamling och omfattande analysarbete kunnat lägga fram relevant beslutsunderlag, som har stått allmänhet och politiker till förfogande. Åren 1986–2006 var han ordförande för Scandinavia-Japan Sasakawa Foundation, en nordisk filial till vad som blivit allmänt känt som Sasakawastiftelsen.

Hambraeus var ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien (klassen för humaniora och för framstående förtjänst om vetenskap) sedan 1980 samt av IVA sedan 1970.[5] Han invaldes 1976 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[6] Han var tillika ledamot av Kungliga Vetenskapssocieteten i Uppsala och Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsala

Hambraeus var även ledamot av ett flertal utländska tekniska och ingenjörsvetenskapliga akademier, bland annat the Australian Academy of Technology and Engineering (ATSE) sedan 1983[7], Schweizerische Akademie der Technischen Wissenschaften (SATW), Brittiska Royal Academy of Engineering (RAEng)[8] sedan 1986 samt The Royal Society of Edinburgh[9].

Hambraeus överblick och kontakter ledde till ett antal styrelseuppdrag. Framför allt var man angelägen om hans kunskaper om forskning och utveckling, om hans kontaktnät och om hans framtidsvisioner. Redan 1966 blev han som landstingsledamot (1963–1970) invald i Styrelsen för Storstockholms Lokaltrafik (1966–1971). Som VD för IVA satt han av tradition i styrelsen för Ångpanneföreningen (1971–1989). Han invaldes i Almquist & Wiksells styrelse 1971 och följde med när detta företag uppgick i Esselte (1973–1986). Sedan följde styrelseuppdrag i IBM svenska AB (1973–1979), AB Volvo (1974–1981), Volvo Flygmotor AB (1977–1989), Hasselblad AB (1977–1989), Bofors AB (1979–1989), ASEA Hafo (1978–1989), Pharmacia AB (1979–1988), Forsheda AB (1981–1989), ÅF AB (1984–1989), PK-banken (1984–1988), Televerket (1985–1990), Karlshamns AB (1986–1989) samt Bruker-Spectrospin  (Schweiz, 1987–1990). Han var ordförande i Direktionen för Löwenströmska sjukhuset (1965–1970), Ångpanneföreningen (1984–1989), Pharmacia (1985–1987) och vice ordförande i Televerket (1988–1990) och Volvo Flygmotor (1982–1989).[10][11] Han var också ordförande i juryn för Lilla Polhemspriset samt Design- och konstruktionspriset.

Gunnar Hambraeus är begravd på Silverdals griftegård i Sollentuna församling.[12]

Utmärkelser i urval

[redigera | redigera wikitext]

Hambraeus promoverades 1975 till teknologie hedersdoktor vid Chalmers tekniska högskola.[13] och var 1980 den förste att motta the Honda Prize[14][15]. Därutöver har han mottagit bland andra följande ordnar och utmärkelser:

Publikationer

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ ”Dödsannons”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/dodsannonser#/Case/585723/Dodsannons. Läst 16 juni 2019. 
  3. ^ Familjesidan.se
  4. ^ [a b] Moen, Ann, red (2006). Vem är det 2007. Svensk biografisk handbok. Malmö: Nationalencyklopedin. sid. 234 .
  5. ^ IVA: Gunnar Hambraeus Arkiverad 5 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine., läst 17 april 2009
  6. ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 181. ISBN 91-630-4181-2 .
  7. ^ ”ATSE Meet our fellows”. ATSE. Arkiverad från originalet den 2 november 2019. https://web.archive.org/web/20191102070336/https://www.atse.org.au/our-fellows/meet-our-fellows/. Läst 10 november 2019. 
  8. ^ ”RAEng List of fellows”. RAEng. Arkiverad från originalet den 8 juli 2020. https://web.archive.org/web/20200708003540/https://www.raeng.org.uk/about-us/the-fellowship/list-of-fellows?fa=h. Läst 18 november 2024. 
  9. ^ ”Professor Gunnar Axel Hambraeus HonFRSE” (på brittisk engelska). The Royal Society of Edinburgh. 17 juli 2019. https://www.rse.org.uk/fellow/gunnar-hambraeus/. Läst 10 november 2019. 
  10. ^ Stensson, Per (2004). Vidgade vyer. Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien. sid. 28–31. ISSN 1102-8254. ISBN 91-7082-717-6 
  11. ^ ”437 (Vem är det : Svensk biografisk handbok / 1997)”. runeberg.org. https://runeberg.org/vemardet/1997/0437.html. Läst 13 november 2019. 
  12. ^ SvenskaGravar
  13. ^ Chalmers: Hedersdoktorer: Gunnar Hambraeus Arkiverad 14 februari 2008 hämtat från the Wayback Machine., läst 14 april 2009
  14. ^ Honda Foundation
  15. ^ Honda Prize. The Culture of Technology; Lecture at the Conferring Ceremony on the 17th of November 1980, in Tokyo