Hoppa till innehållet

Gunnar Larsson (idrottsledare)

Från Wikipedia
Gunnar Larsson
Född29 mars 1940
Göteborg, Sverige
Död4 maj 2020[1] (80 år)
Göteborgs Vasa distrikt, Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningPolitiker
Politiskt parti
Socialdemokraterna
FöräldrarTorild Larsson
Redigera Wikidata

Gunnar Tore Larsson, född 29 mars 1940 i Karl Johans församling i Göteborg, död 4 maj 2020 i Vasa distrikt i Göteborg,[2][3][4] var en svensk idrottsledare och politiker (socialdemokrat), i den senare egenskapen mångårigt kommunalråd i Göteborg. Han var ordförande för IFK Göteborg 1982–2001 och för Riksidrottsförbundet 2001–2005.

Gunnar Larsson växte upp i Majorna och senare på Hisingen. Hans far Torild Larsson spelade i IFK Göteborg 1929–1933. Gunnar Larsson spelade själv som pojk i IFK Göteborg men bytte i junioråldern till Lundby IF. Hans karriär som sportfunktionär började som kassör i Lundby IF där han blev ordförande 1968. Han började vid samma tid engagera sig i kommunalpolitiken i Göteborg för Socialdemokraterna där han blev kommunalråd och ordförande i Göteborgs kommunfullmäktige.[5]

Gunnar Larsson har även varit ledamot i Svenska gymnastikförbundet (1981–1985) och Svenska Fotbollförbundet (1986–1995) samt varit vice ordförande i Föreningen Svensk Elitfotboll. Han har även varit ordförande för Andra AP-fonden och Systembolaget samt VD för en av löntagarfonderna.

Gunnar Larsson var sedan 2008 ordförande för Idrottsmuseets i Göteborg styrelse: Stiftelsen Idrottsmusei Vänner.

Larsson avled den 4 maj 2020 i sviterna av covid-19. Han är begravd på Östra kyrkogården i Göteborg.[6]

  1. ^ Blåvitt-basen Gunnar Larsson död – avled i covid-19, Expressen, läs online, läst: 1 november 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ Sveriges dödbok 1830–2020, Version 8.01, Sveriges Släktforskarförbund: Larsson, Gunnar Tore
  3. ^ https://www.familjesidan.se/cases/gunnar-7c7d5c94-9fcc-48c1-9751-2e0168e3b624/funeral-notices
  4. ^ https://www.expressen.se/gt/sport/fotboll/allsvenskan/legendariske-blavittbasen-dod-smittad-av-covid-19/
  5. ^ Blåvitt: historien om ett mästarlag, Kenth Andreasson och Uno Palmström, Prisma, Stockholm, 1988
  6. ^ SvenskaGravar