Hoppa till innehållet

Hans Ryde

Från Wikipedia
Hans Bengt Ryde
Född17 januari 1931 (93 år)
Bosatt iLund, Sverige
ForskningsområdeKärnfysik
InstitutionerLunds Universitet
Alma materStockholms Universitet
DoktorsavhandlingNuclear spectroscopic investigations on some selected radioactive decays : search för two-quantum transitions : studies on decays of deformed nuclei (1962)
Känd förKärnstrukturer; Backbending

Hans Ryde, född 17 januari 1931, är en svensk fysiker.

Ryde disputerade 1962 vid Stockholms universitet[1]. Hans Ryde var under 60- och 70-talet verksam vid Forskningsinstitutet för Atomfysik i Frescati i Stockholm, där han forskade inom området kärnstrukturfysik i allmänhet och deformerade atomkärnor i synnerhet. Undersökningarna gjordes med hjälp av reaktioner genererade av externa jonstrålar från institutets 225-cm cyklotron och moderna högupplösande Ge-detektorer. Bland upptäckterna[2] fanns en backbending-effekt[3] hos snabbt roterande kärnor.[4] Han var verksam i Danmark innan han efterträdde Sten von Friesen som professor i Lunds Universitet 1975, och professuren hade han tills 1996 då han efterträddes av Claes Fahlander.[5]

Ryde är sedan 1978 ledamot av Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund, och var under 20 år (1988 – 2008) Sällskapets skattmästare och erhöll 2004 Sällskapets minnesmedalj för sitt omfattande arbete rörande Sällskapets ekonomihantering. Han valdes till Sällskapets Hedersledamot 2015.

Ryde blev 1992 ledamot av Vetenskapsakademien[6] och 1988 utländsk ledamot av Finska Vetenskaps-Societeten.[7]

Hans Ryde är son till Folke Ryde och far till astrofysikern Felix Ryde och astronomen Nils Ryde. Han är brorson till fysikern Nils Ryde (1906–1996).

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
  • 1971 - Edlundska priset, Kungl. Vetenskapsakademien.
  • 1972 - Manne Siegbahn-medaljen.
  • 2004 - Minnesmedalj i silver, Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund.
  1. ^ Ryde, Hans (1962) (på engelska). Nuclear spectroscopic investigations on some selected radioactive decays: search för two-quantum transitions : studies on decays of deformed nuclei. Stockholm: Univ. Libris 8081393 
  2. ^ Ryde, Hans (31 August 2021). ”Chronicle of the discovery of the back-bending phenomenon in atomic nuclei: a personal recollection 50 years on”. European Physical Journal H (Springer Nature) 46: sid. 23. doi:https://doi.org/10.1140/epjh/s13129-021-00023-8. https://epjh.epj.org/articles/epjh/abs/2021/01/13129_2021_Article_23/13129_2021_Article_23.html. 
  3. ^ Johnson, A.; Ryde, H.; Hjorth, S.A. (1972-02). ”Nuclear moment of inertia at high rotational frequencies”. Nuclear Physics A 179 (3): sid. 753–768. doi:10.1016/0375-9474(72)90617-3. ISSN 0375-9474. http://dx.doi.org/10.1016/0375-9474(72)90617-3. Läst 18 juli 2023. 
  4. ^ Forkman Bengt, Holmin Verdozzi Kristina, red (2016). Fysik i Lund: i tid och rum. [Lund]: Fysiska institutionen i samarbete med Gidlunds förlag. sid. 129. Libris 19882717. ISBN 9789178449729 
  5. ^ ”Kungliga Vetenskapsakademien - Nya ledamöter i fysikklassen”. www.kva.se. Arkiverad från originalet den 14 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170314152413/http://www.kva.se/Nyheter/nyheter-2008-2001/Nya-ledamoter-i-fysikklassen/. Läst 13 mars 2017. 
  6. ^ Kungl. Vetenskapsakademien (1964-2010). Matrikel 1998/1999. Stockholm: Kungl Vetenskapsakademien. sid. 97 
  7. ^ ”Utländska ledamöter – Ulkomaiset jäsenet – Foreign members”. Finska Vetenskaps-Societeten. Arkiverad från originalet den 12 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170212091111/http://www.scientiarum.fi/pdf/ledam%C3%B6ter/Utl%C3%A4ndska%20ledam%C3%B6ter_2017-01-02.pdf. Läst 20 februari 2017. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]