Henry Brougham, 1:e baron Brougham och Vaux

Henry Brougham, 1:e baron Brougham och Vaux
	Henry Brougham, 1:e baron Brougham och Vaux
Född	19 september 1778; Cowgate, Storbritannien
Död	7 maj 1868 (89 år); Cannes, Frankrike
Begravd	cimetière du Grand Jas
Medborgare i	Förenade kungariket Storbritannien och Irland och Kungariket Storbritannien
Utbildad vid	Edinburghs universitet; Royal High School; University of Edinburgh School of Law
Sysselsättning	Politiker, filosof, statsperson, domare, författare, jurist
Befattning
	Ledamot av Kronrådet; Ledamot av Förenade kungarikets 4:e parlament; Storbritanniens fjärde parlament, Camelford (1810–1812); Ledamot av Förenade kungarikets 5:e parlament; Storbritanniens 5:e parlament, Winchelsea (1815–1818); Ledamot av Förenade kungarikets 6:e parlament; Storbritanniens 6:e parlament, Winchelsea (1818–1820); Ledamot av Förenade kungarikets 7:e parlament; Storbritanniens 7:e parlament, Winchelsea (1820–1826); Ledamot av Förenade kungarikets 8:e parlament; Storbritanniens 8:e parlament, Winchelsea (1826–1830); Ledamot av Förenade kungarikets 8:e parlament, Knaresborough (1830–1830); Ledamot av Förenade kungarikets 9:e parlament; Storbritanniens 9:e parlament, Knaresborough (1830–1830); Ledamot av Förenade kungarikets 9:e parlament, Yorkshire (1830–1830); Ledamot av Brittiska överhuset (1830–1868); Lordkansler (1830–1834); Rektor för Marischal College, Aberdeens universitet (1838–1839)
Politiskt parti
	Whigs
Maka	Mary Anne Eden; (g. 1819–)
Barn	Sarah Eleanor Brougham (f. 1820); Eleanor Louisa Brougham (f. 1822)
Föräldrar	Henry Brougham; Eleanor Syme
Utmärkelser
	Fellow of the Royal Society
	Redigera Wikidata

Henry Peter Brougham, 1:e baron Brougham och Vaux, född den 19 september 1778 i Cowgate, död den 7 maj 1868, var en brittisk jurist och politiker.

Tidig politisk karriär

Efter att först ha ägnat sig åt studier i fysik övergick Brougham till juridiken och slog sig ned i London. Samtidigt sökte han vinna berömmelse som litteratör genom bidrag till den nygrundade tidskriften Edinburgh Review. Hans skarpa och ofta eleganta penna öppnade vägen för honom till de ledande Whigkretsarna, vilka vid den här tiden även behärskade det engelska societetslivet. Som skyddsling till hertigen av Bedford inträdde han 1810 i det engelska underhuset och vann mycket snart en inflytelserik ställning inom whigpartiet. Åren 1812-15 nödgades han stanna utanför parlamentet, säkerligen delvis på grund av vissa whigpolitikers misstro till den ambitiöse, vältalige, men opålitlige advokaten. År 1815 inträdde han på nytt i underhuset och blev en ytterst uppmärksammad och framgångsrik opponent mot de konservativa ministärerna. Slaveriets avskaffande, sparsamhet och folkundervisning hade hittills varit de främsta punkterna på hans reformprogram. Som drottning Carolines advokat i hennes ryktbara skilsmässomål inför överhuset (1820) vann Brougham en stor popularitet och berömmelse. År 1828 framlade han ett omfattande program för reformering av Englands rätt, ett program, som visade sig fruktbart för framtiden. I rösträttsfrågan framträdde han mindre, först 1831 engagerade han sig för en reform även på detta område.

Lordkansler

När lord Grey bildade sin stora reformministär, vägrade han inträda i den som Attorney General men mottog uppdraget att bli Englands lordkansler (november 1831) och flyttade därmed till överhuset som baron Brougham och Vaux. Med oerhörd energi avverkade han balansen av oavgjorda mål i överhuset och fortsatte samtidigt sin verksamhet att reformera engelsk rätt och rättegångsordning. Vid det slutliga genomdrivandet av den stora rösträttsreformen spelade han en betydande roll. Hans makt och maktkänsla växte på ett sätt, som var anstötligt för många och i hög grad besvärande för hans kolleger. Grey lämnade kabinettet och efterträddes av Melbourne. Under dennes svaga ledning hade Brougham väl hoppats att än mer än tidigare utveckla sin makt.

Senare politisk karriär

Den av inre söndring och av en försämrad parlamentarisk ställning försvagade ministären avskedades av kungen 1834, sedan Melbourne alternativt föreslagit denna åtgärd. Brougham utslungade då en ogrundad beskyllning mot drottningen, vilket irriterade hovet och besvärade kollegerna. Broughams intriganta, egocentriska om imperatoriska sätt mot dessa senare skull för alltid ställa honom utanför framtida ministärer. När Melbourne 1835 bildade en ny whigministär utan Brougham, ansåg han tydligen, att Brougham var farligare som medlem av kabinettet än som opponent mot detsamma. Hellre än att utnämna någon annan till lordkansler höll Melbourne dock ämbetet obesatt under ministärens första år, tydligen av hänsyn till Brougham. Under de följande åren trädde Brougham ofta i öppen opposition mot sitt partis ledare och ministärer. Ett energiskt arbete nedlade han nu även på slaveriets avskaffande och vetenskapens popularisering, strävanden som han torde ha omfattat med verkligt allvar. Hans samtid var ofta fascinerad av hans stora vältalighet och omfattande lärdom, som dock sällan var grundlig. Hans karaktär ingav emellertid en växande misstro, och Brougham, som börjat sin politiska bana under lyckliga auspicier, såg sig redan tidigt isolerad och maktlös. Hans ärelystnad blev genom måttlöshet ett hinder för hans karriär. Brougham dog i Frankrike 1868. Bland hans många skrifter märks hans självbiografi: Life and Times of Henry, Lord Brougham (tre band, 1871). Han invaldes 1834 som utländsk ledamot av Vetenskapsakademien i Stockholm.

Källor

Svensk uppslagsbok, Lund 1930

Noter

^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w61v5nxm, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p16743.htm#i167423, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c d e f g h i j k] The History of Parliament, History of Parliament-ID: 1820-1832/member/brougham-henry-1778-1868.^{[källa från Wikidata]}
^ Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: vse2015876424, läst: 16 december 2022.^{[källa från Wikidata]}
^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c] Kindred Britain, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ The Peerage person-ID: p16743.htm#i167423, läst: 7 augusti 2020.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c d] Darryl Roger Lundy, The Peerage.^{[källa från Wikidata]}

[df4c8afeba3b10b11f3c35c9a61c5a7c10f78c7a-1] [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w61v5nxm, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[9b82633f715d2d04d5460f0b9d0f90692d2d8f14-2] [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p16743.htm#i167423, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[965270f5e392b3434ac762f03f671b602bc22dd1-3] [a b c d e f g h i j k] The History of Parliament, History of Parliament-ID: 1820-1832/member/brougham-henry-1778-1868.^{[källa från Wikidata]}

[d37a1568cd970bec95bc3c12b1364b2bc36512b0-4] Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015.^{[källa från Wikidata]}

[8956ac611dd63e30635de3d90bdd0a66dc062e85-5] [a b] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: vse2015876424, läst: 16 december 2022.^{[källa från Wikidata]}

[17719537c93d3b75709dc5a408afd9a5d3cd7899-6] Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[e6596ed0d2b81634d4a2b94f1bd23a5d26a198cf-7] [a b c] Kindred Britain, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[dc0d8b7631d9236607643f3b8765f0ed12b1537d-8] The Peerage person-ID: p16743.htm#i167423, läst: 7 augusti 2020.^{[källa från Wikidata]}

[3913844e06e055e8cd81608f22bad0e604d89d2d-9] [a b c d] Darryl Roger Lundy, The Peerage.^{[källa från Wikidata]}

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]