Henry Way Kendall
Henry Way Kendall  | |
 Henry Way Kendall i Yosemitedalen. | |
| Född | 9 december 1926[1][2][3] Boston |
|---|---|
| Död | 15 februari 1999[1][2][3] (72 år) Wakulla County[4], USA |
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | Amherst College Massachusetts Institute of Technology Deerfield Academy United States Merchant Marine Academy Stanford University  |
| Sysselsättning | Fysiker, alpinist, universitetslärare |
| Arbetsgivare | Massachusetts Institute of Technology |
| Föräldrar | Henry P. Kendall |
| Utmärkelser | |
| Leo Szilard Lectureship Award (1981)[5] Panofsky-priset (1989)[6] Nobelpriset i fysik (1990)[7][8] Dwight Nicholson Medal for Outreach (1997)[9] Fellow of the American Academy of Arts and Sciences Medlem av American Physical Society | |
| Redigera Wikidata | |
Henry Way Kendall, född 9 december 1926 i Boston, Massachusetts, död 15 februari 1999 i Wakulla Springs State Park, Florida, var en amerikansk fysiker som mottog Nobelpriset i fysik 1990. Han delade priset med landsmannen Jerome I. Friedman och kanadensaren Richard E. Taylor. De fick priset med motiveringen "för deras banbrytande undersökningar rörande starkt inelastisk spridning av elektroner mot protoner och bundna neutroner, vilka haft en avgörande betydelse för utvecklingen av kvarkmodellen inom partikelfysiken".[10]
Kendall tog doktorsexamen vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) 1955. Han forskade vid Stanford University 1956-1961 varefter han flyttade tillbaka till MIT där han blev professor 1967.
Kendall grundade Union of Concerned Scientists en sammanslutning som engagerat sig i frågor alltifrån global uppvärmning och miljöförstöring till det amerikanska missilförsvaret och kärnenergi.
Friedman, Kendall och Taylor utförde tillsammans den forskning som gav upphov till Nobelpriset, vid Stanford Linear Accelerator Center (SLAC) vid Stanford University i Kalifornien. I en serie experiment mellan 1967 och 1973 använde man partikelacceleratorer för att rikta en stråle av elektroner med hög energi mot protoner och neutroner. De fann att det sätt på vilket elektronerna spreds vid kollisionerna tydde på att både protoner och neutroner består av små elektriskt laddade partiklar. Efter hand stod det klart att dessa partiklar motsvarade de kvarkar som hade föreslagits 1964 av Murray Gell-Mann och George Zweig.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Henry-Way-Kendalltopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6bs03qh, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Kurt Gottfried, Kendall, Henry (09 December 1926–15 February 1999), Nobel Prize-winning physicist, American National Biography Online, 29 november 2017, 10.1093/ANB/9780198606697.ARTICLE.1302678, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ MIT Nobelist Henry Kendall dies at 72 while scuba diving in Florida lake (på engelska), Massachusetts Institute of Technology, 16 februari 1999, läs online, läst: 29 januari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, aps.org .[källa från Wikidata]
- ^ W.K.H. Panofsky Prize in Experimental Particle Physics, American Physical Society, läs onlineläs online, läst: 7 oktober 2018.[källa från Wikidata]
- ^ The Nobel Prize in Physics 1990, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 29 januari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 29 januari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.aps.org , läst: 18 februari 2022.[källa från Wikidata]
- ^ ”Pristagare Kungl. Vetenskapsakademin: Henry W Kendall”. Kungl. Vetenskapsakademin. Arkiverad från originalet den 24 maj 2022. https://web.archive.org/web/20220524034908/https://www.kva.se/sv/priser/pristagare/henry-w-kendall-2. Läst 9 december 2019.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|